Precis som Michelle då, fast hon är inte våldsam, bara kurrar efter dom andra o sätter på dom när dom ger upp. Lily brukar kissa henne i ansiktet men December brukar bara ge upp, hon är ju den med lägst rang. Har hon blivit tunnhårig o så på sidorna?

Om du väntar ett par dagar kan du få resultatet på hur vår sterilisering gått. Om det går bra kanske du kan överväga det, om du vill lägga så mycket pengar på henne förstås. Men hon verkar bra tunn, 600 g :/ Michelle väger ju iaf ca 900. Annars hade jag tagit bort henne, jag vet ju precis hur jobbigt det är för alla. Jobbigt för marsvinet som måste vara sådär brunstaktig hela tiden, jobbigt för de andra marsvinen som aldrig får vara ifred o jobbigt för matte som måste titta på det hela :( Det kan ju också bli så att dom växer snabbt o det blir tumörer o tjafs så det är väl bättre att göra nått åt det medan hon är frisk iaf.

Åh herregud! 600g?! Min skinny väger lite mindre än det dubbla och hon är 7 mån …

Ebba har inga kala fläckar, tycker det är lite konstigt iom att hon har så stora problem i övrigt. Jag ser henne inte vara på alla, som du säger så är det de som är lägst i rang, dock är de flesta ruggiga i rumpan så jag tror att hon är på dem också, tom kastraten är ruggig och jag har sett honom säga ifrån när hon terroriserar de andra, då vänder hon sig mot honom och blir typ galen av frustration :-(

Kastrering är tyvärr inte aktuellt, dels tror jag inte hon klarar det för hon är så smal, sedan är jag så elak att jag inte har råd att lägga så mycket pengar på "icke-favoriter" :-(

#3 Det är lite konstigt det där med pälsen, Michelle är ju riktigt hårlös på sidorna, framförallt den ena, även magen är lite tunnhårig. Men hennes spenar ser inte så farliga ut, dom är lite torra men inte svullna eller så.

Nä hon är nog lite väl smal för operation, finns ju inget att ta på o hjärtat kanske inte är i bästa form. Michie är ju fortfarande go o rund om magen även om hon tappat muskler. Men om hon inte är nån sån riktig favorit hos dig så kanske det är lika bra att hon får somna? Kan ju inte må så hemskt bra när hon är så smal heller….du har ju iaf försökt!

Vår Lena va sådär sjukt jobbig. Hon hade iofs både halvkala sidor & va tunnhårig i ljumskar & så. Spenarna va jättesvullna & man kunde känna cystorna i ljumskarna. Dock visare det sej att hon DESSUTOM hade en stor tumör på livmodern.

Jag säjer inte att Ebba har de, men de kan ju finnas nån annan problematik…? Tycker oxå du ska låta henne somna in - livet kan inte vara roligt för henne heller…. :-(

Om du inte vill ge/har råd med en operation så tycker jag det ända rätta att göra slut på lidandet. Är ju inte roligt för nån när hon är jättenbrunstig hela tiden. Sen är det ju ganska stor risk att hon inte skulle klarar operationen, då hon är så tunn, 600g för en vuxen hona är verkligen inte mycket.

Men näjje.. låter precis som Odessa och nu Pinglan. :-(

#7 Jo jag tänkte precis på det, när jag läste din blogg, symptomen är ju väldigt lika.

Ska väga henne nu…brb.

Den 20 januari i år vägde Pinglan 995g och idag väger hon: 988 så hon har inte gått ner så nästan nånting i vikt men ändå så har hon magrat kraftigt så revbenen på ryggen känns och hon känns "knölig" på magen…

#9 Samma med Michelle, inte gått ner nått vidare i vikt me ack så benig hon känns, man känner revbenen hela vägen o även svanskotan o ryggraden :( Men jag har försökt känna efter cystor el tumörer på magen o bakom spenarna samt vid könet men jag känner ingenting än iaf. Usch verkar som ett väldigt vanligt problem det här, undra hur det kommer sig….

#9 Konstigt att hon känns mager fast hon inte gått ner just nåt. Låter ju inte alls bra att hon känns knölig på magen.

#11 Ja de är lite konstigt de tycker jag också fast jag vet ju även att på vågen kan de knappt synas någon skillnad alls medans det inuti kroppen händer jätte mkt saker.

Pinglan har helt klart tappat muskler, och fett men det kan ju hända att hon har fått mer vätska i kroppen och att det är därför som det knappt syns på vågen. Hoppas hon ändå slipper ha ont. :-(

Jag har misstänkt att in Saga har samma sak, ett tag nu. Hon har inga extremsymptom, men lite tunnhårig, besvärlig i temperamentet (dock bara när hon själv brunstar, annars rätt lugnt) och har varit tunn hela tiden hon bott här (hon är liten i storleken, inte för tunn dock på sina 850 gram men trots allt kraftfoder ökar hon inte som de andra gör). Så länge hon inte mår dåligt, eller är på de andra mer än hon är tänkar jag låta det vara. Förhoppningsvis hinner hon inte utveckla det mer innan hon går bort av ålder.

Synd att hon är i såpass "dåligt" skick, bara 600 gram är lite. Svårt att välja bort liv i sådana situationer när de inte är dödssjuka precis men ändå inte mår bra :/

Tycker du ska låte henne somna in =( Hon kommer troligen inte klara en operation.. Om hon gör det, är det säkert en lång väg tills hon blir helt bra. Så jag tycker hon ska få slippa lida. Hon har ju haft det bra oss dig den tid hon fick,. En liten tröst, att tänka så.

Nu är hon borta

Hon hade även fått en stor knöl på halsen kände jag :-( Antingen en böld eller en tumör så då var valet inte svårt…

Tack Ebba för den korta tid jag fick med dig!

Aww vilken skönhet! Tröstkramar från oss!

Vila i frid Ebba!<3

#15 Vad trist Men du gjorde rätt. Dom som låter djur lida för sin egen skull är inga riktiga djurvänner,tycker jag…

#16 Visst var hon! En harpya i humöret men vacker som en gudinna :-D

#17 Håller med dig. Fast det är svårt att släppa taget och även om jag håller med om att man ska släppa dem innan de blir allt för dåliga är gränsen hårfin! Jag brukar kunna se realistiskt på situationen och brukar vara den som säger att: nej, nu går det inte mer. Men ändå lät jag Marwin gå alldeles för långt för jag älskade honom för mycket för att orka se hur dålig han var, likadant med Mio, min älskade hund. Så även en perfekt (inte sagt att jag är perfekt) djurägare kan bli omedvetet hemmeblind tyvärr även om man vill det bästa för sitt djur

Jättesöt :) Sov så gott lilla grisen!

Imorrn ska Michie opereras, jag är så nervös!

#18 Klart man vill ha kvar djuren. Känna "att man gör allt man kan" Men ibland är det bäst att låta bli,just för djurets skull. Om någon av mina marsvin skulle bli sjuka. "operations-sjuka"(tex) Då skulle jag inte tveka, utan avliva på än gång. Okej, kanske inte om h*n skulle ha 99% chans att överleva. Men jag skulle aldrig kunna se mitt marsvin lida, & veta att: "det där kunde hon ha sluppit"

Så ibland går nog dom flesta för långt. Självklart gör man det för djuret. Men mest för sitt eget samvete tror jag.. Det är trist.

Jag tänder ett ledande stearinljus för Ebba!

Trevlig resa till marsvinshimlen, lilla Ebba! *vinkar och fäller tårar*

Hälsa alla!

SÅ trist att hon var tvungen att lämna Dig!

Kram till Dig från oss!

Nu slipper hon lida mer, tråkigt att det gick så långt för henne :(
Vila i frid fina Ebba.