Jag är ingen expert men hade ungefär samma situation, det ena marsvinet skyggare än det andra (matvraket). Då hon gillade att vara skyddad så tog vi en handduk och virade mjukt om henne innan hon lyftes upp. Höll henne kanske 2-3 min i taget, gick runt och pratade. Utökade tiden så småningom och gav henne en bit gurka (som hon vägrade ta) och efter någon vecka så kände man att hon tittade runt mer, tog emot gurkan och numera är hon tryggare. Fortfarande lite skygg att hämta i buren men väl framme är hon cool.

Låter jättemysigt att du ligger nära dem så de ser att du ej är farlig, du är nog på rätt spår :)

Lycka till!

Har jag mina på golvet så märker jag att de hoppar till för minsta lilla men om jag har de i soffan så är det inga större problem. Då kommer de fram till mig om jag sitter på golvet och har ansiktet i soffan, de luktar, gömmer sig i håret och tvättar mitt hår.. De äter även om jag ger de mat i handen. Inte alltid men ofta gör de det. Det är ganska häftigt och kul. I buren vill de inte gärna bli upplockade heller. Udo som jag har precis fått hem har dessutom en varböld som jag måste göra rent tre gånger om dagen så han ärinte så förtjust i mig just nu… Han vill inte gärna komma upp om man säger så. Det går nog över sen när jag plockar upp han utan att klämma och känna och ha mig.

Jag tror att du tänker rätt också. Ligga på golvet på samma höjd som grisarna kan nog vara rätt smart. Locka med sånt du vet de tycker mycket om som gurka eller kanske persilja i mitt fall. Fast den absolut största favoriten just nu här hemma är när jag kommer med sprutan och har Proviva i den. Edna är helt galen och står där och tar emot och bara slickar sig runt munnen. Man får fjäska med det som funkar och hoppas att de kopplar det goda med en själv. :)

Jag hade ett marsvin som var väldigt tamt. Var ute med henne på somrarna och hon sprang aldrig iväg från mig. Ville hon upp i famnen så visade hon det med att ställa sig på bakbenen mot mig. Man fick klappa henne oavsett var hon var. Hon var helt enkelt det tamaste jag nånsin haft eller sett.

#3 Oj, det var väldigt tamt. :) Jag har i och för sig haft en stor bondkanin som varit ungefär likadan. Han kutade runt i trädgården och kom till slut fram och kunde lägga sig framför ens fötter och sova. Han busade med en av hundarna och var väldigt framåt och tam.

2# Proviva, de visste inte jag att man kunde ge dem! Måste testa med den som våar komma fram

Ludwig är tam, han kan man klappa på  iburen, han kommer fram kolar, han är mysig.
Men frasse som kom från en djuraffär under hemska förhållanden, han är skygg och rädd.

Men jag har tänkt köra såhär nu ett tag framöver: jag har tagit ut huset, och sätter mig ner brevid buren, pratar lite och klappar frasse, tar ut handen och går sakta där ifrån, kommer upprepa detta några gånger om dagen , och hoppas att han börjar lite på mig igen.

Men Frasse är 1 år och snart 3 månader, kan man få han tam fast att han är över året? det heter ju: Man kan inte lära en gamal hund o sitta? Men gäller de marsvin?

Jag fick tipset av en att ta ut husen och gömställena på dagen. Det har funkat för mig och nu är mina mycket modigare. Och springer inte och gömmer sig när jag kommer.

Min sambo hade ett marsvin när han var tonåring som var lös i huset hela dagarna. Marsvinet (Mulle) gick in i sin bur och gjorde sina behov. På somrarna fick han vara ute på gården, gick ut och in som han ville och ropades in på kvällen, då de ropade kom han springande mot dörren. När Martin sträckte handen mot honom klev han upp på den så blev han upplyft. Det är det tamaste marsvin jag hört talas om  :)

Jag ger det till Udo eftersom han äter antibiotika så magen inte kommer ur balans men på veterinären lät det som att man kan ge de det som godis då och då. Det funkar fint för mig här hemma nu i alla fall. De älskar det. :)

Jag tror nog att man kan få marsvinen mer tama oavsett om de är gamla om man har tiden och tålamodet. Kanske blir de aldrig helt okej inne i buren men blir bättre utanför i alla fall.

#5: Visst kan man få ett vuxet marsvin tamt. Jag har två honor som båda var skygga och ganska sparsamt hanterade när de kom men de blir tamare för varje dag som går. :)

Jag började med att t.ex. bara ge grönsaker från handen, inte i skål. Då var de ju tvugna att komma fram till mig för att få godsaken. Och varje gång jag tar upp någon av dem i famnen ser jag till att ha dennes favoritgrönsak att muta med. :P Vägen till ett marsvins hjärta går genom magen, verkar det som.

Min erfarenhet är att alla marsvin inte kan bli supergosiga och tama. Jag tror att arv spelar in en hel del, vissa marsvin blir helt enkelt inte lika tama som andra hur mycket man än jobbar med dem. Medan andra är relativt trygga med människor från första stund.
Här hemma är det ytterst få marsvin som sitter stilla när jag ska lyfta upp dem, däremot kommer alla fram och tar mat ur handen och är trevliga när jag väl har dem uppe.

Jag har två hanar ihop här hemma, de flyttade hit ungefär samtidigt och är jämngamla (3 år i år). Den ena är ett av de keligaste marsvinen här, en riktig pussgurka. Den andre är förmodligen det vildaste marsvinet hos mig, vill helst inte ha med människor att göra och slappnar aldrig av helt i famnen även om han liksom kompisen hänger långt över burkanten när maten kommer. Dessa två är "uppfostrade" på precis samma sätt och det är vad jag menar med att olika marsvin har olika lätt för sig att bli tama och trevliga gosegrisar.

När jag får hit nya marsvin är jag noga med att inte skrämma upp dem. Rör mig försiktigt kring burarna, pratar lugnt med dem och sitter varje kväll med kvällsgrönsakerna i handen för att vänja dem vid att äta ur handen. De första gångerna vågar de sig sällan fram till handen men tids nog trillar poletten ner :P

Sedan får man även räkna med att det tar tid, min äldsta hona slappnade inte av med mig i närheten innan hon bott här riktigt länge (mer än ett halvår, minns inte exakt hur lång tid det tog dock). Men hon var 4 år när hon kom och är lite nervöst lagd.

#6 - Fast att ta ut husen för att få marsvinen tama tycker jag inte är en schyst metod. Marsvin är bytesdjur och utan gömställen blir de hemskt utsatta. Jag är övertygad om att det är bättre att låta dem ha sina hus kvar dygnet runt men välja öppna gömställen (inte fyra väggar och tak), så att de alltid ser vad som händer.

jag måste berätta!!

Frasse de rädda marsvinet har äntligen sakta men säkrt visat mig lite mer tillit.

HAN ÅT FRÅN HANDEN IDAG Första gången!!
Och han satt still när jag klappa han i buren!

Ludwig mitt gamla marsvin är jätte snällt och vill hela tiden att man gosar med han. Det känns bra att han är just frasses bur polare, så har nog frasse större chans till rehabilitering.
Något jag tycker är illa är att jag vet att frasse kommer ifrån sämre förhållanden, men riktigt vad han gått igenom vet jag inte, de jag vet är att när jag köpte han hade han stora sår på under tassarna som höll på att läka och att han kissa på sig varje gång någon var i närheten av honom.

Men vilken seger de känns som. Jag ska fortsätta sitta vid buren varje kväll o mata dem för hand och prata lite. Och ligga på golvet när de är ute och springer så han vänjer sig vid mig och märker att jag inte är farlig.

Imorgon är det bur rens, tänkte att jag tar upp dem och att de får springa på golvet medans jag byter buren. Sen får de kuta av sig lite. Efter blir det handmatning av grönsaker och mot kvällen gos i soffan. ska nog bjuda på lite isbergssallad i soffan, så han förstår att jag inte vill honom illa som de förra ägarna tyhdligen gjort honom.

SEGER I KVÄLL!

Vad härligt! Grattis!

Tack, matade frukosten precis, de gick inte lika bra som igår men han kom ändå fram och åt. Men mot slutet var han väldigt skeptisk och ville inte alls stanna.

Ja det är väl bara att bit aihop, de har ju trots allt bara gått 5 dar sen jag började "hårdträningen"