I natt dog vår lilla Mopsis bara tre veckor gammal. Hon fick rödfärgat urin för ungefär en vecka sedan. Sedan fick hon också vattnigt bajs. Tack vare era tips om proviva blev magen bättre. Saken blev inte bättre av att Lurvis, mamman, nästan helt slutade amma den. Hon var mycket svag hela veckan.

 På fredag fick hon antibiotika av veterinär. Hon tyckte att vår marsvinsunge såg normal ut för övrigt.

Igår tyckte jag att kisset var klarare och luktade inte så illa. Men hon var så apatisk hela tiden. På kvällen kunde hon inte gå längre. Hon låg i kojan inlindad i en handduk. Hon fick emellanåt konstiga ryckningar och svängde med huvudet upp o ner. Klockan ett på natten var jag och tittade till henne. Då hade hon dött.

Mamma Lurvis kom in i kojan och tittade länge på ungen. Det är så synd om henne. Mopsis var den enda ungen hon fick. Nu har vi bara henne och pappa Tottis. Ensamma är de på varsin sida av plexiglaset. Vi ska låta Tottis bli kastrerad så de får vara tillsammans. Det känns bara skrämmande för vi har haft sån otur med våra marsvin.

Det var tungt att väcka barnen med sorgbeskedet. De var nog förberädda för de såg ju hur dålig hon var men man vill ju hoppas att det ska gå bra.

Vi sörjer vår kära mopsis så hemskt mycket. Hon gav oss så mycket glädje den lilla tid vi fick ha henne hos oss. Aldrig mer får vi gulla med dig och nosa i din mjuka päls mer.

Tack för de fina stunderna vi fick med dig lilla Mopsis!

Stort tack till er som har stöttat och gett goda råd! Det har varit guld värt.