Det kan inte vara så att problemet inte blivit fixat ordentligt? Så att det är något fel på tänderna ännu?

Siiri satt liksom och tuggade och tuggade men maten mest trillade ut, eller så dreglade hon en väldig massa… Och då var det tänderna som knasade. Hon var ju hungrig och försökte ändå äta, men gick ner i vikt.

Jag skulle nog ändå fortsatt att stödmata henne en del, det känns annars som om hon kan komma till en punkt där hon inte orkar äta längre och då blir det jättejobbigt att vända henne igen. Samtidigt vill man ju inte att hon enbart ska bli stödmatad… Knepig fråga :/

#1 Jag tror att tänderna är helt åtgärdade, och på rätt sätt. Möjligen att de skulle slipats lite för korta men det borde ha vuxit till lagom längd nu i så fall. Det känns inte som om det är där problemet ligger i alla fall, när hon väl fått in maten i munnen tuggar hon den. Det känns mer som om hon är öm i framtänderna, eftersom hon inte vill/kan bita av ordentligt.

Stödmatar jag henne så ofta som hon bör ha mat i magen kommer hon inte vara tillräckligt hungrig för att vilja äta själv, och det är väldigt lätt hänt att de blir lata och slutar äta om de blir alltför vana vid stödmatning (enl. "Piggy Potions"). Ja, det är en jättesvår och jobbig situation.

#2 - Hon kanske borde ha fått smärtstillande längre? För det ger du inte nu väl?

Det låter som med min hane som vetten klippte tänderna på, men det hände långt senare och berodde på klippningen…men han gjorde som ditt marsvin, var sugen på det mesta och försökte äta men kunde inte få i sig så mycket. Skulle tro att det beror på smärta i tänderna :/ Äter hon ett tag och sedan "ger upp" och går och lägger sig (eller går därifrån)?

Jag skulle nog stödmata henne ett teg till och se vad som händer. Ge henne mycket gräs om det verkar fungera. Är hon inte helt bra om en vecka skulle jag nog ta henne till veterinär igen för att se så det inte är någon inflammation eller något som gör ont för henne.

#3 Men de kan inte få smärtstillande hur länge som helst, då blir de immuna emot det eller att kroppen inte reagerar på det tillräckligt sen, antar jag.

#4 Ja, precis så beter hon sig.

Jag har ett nr till veterinären som jag får ringa, så kan jag prata med han som tagit hand om och gjort allt med henne.

Fixades tänderna med klippning eller slipning? Klippning kan nämligen göra sprickor i tandrötterna och jag antar att det blir lättare inflammerat då.

Men herre jösses Felicia, tänk dig själv att få slipa ned tänderna. Det lär ju kännas skumt att äta efteråt.. Det kan ta tid innan hon vågar börja äta. Och sedan smärtstillandet kan göra att hon inte har någon kännsel i munen vilket gör att hon har svårt att äta. Tänk dig själv att äta utan kännsel..  *rysa* Hemskt är som äta och idisla..

#6 Slipning på kindtänderna i alla fall, kanske klippning fram eftersom de var lite sneda men jag tycker att de borde gjort samma.

#7 Men hon var ju sövd, och vaknade upp med normala tänder *s* Känsel har hon ju, smärtstillande är inte bedövande utan minskar bara det onda. Hon fick dessutom mer än dubbelt så mycket smärtstillande första gången, efter nedslipningen fick hon betydligt mindre dos.

#8 - nog för hon är ett djur, men hon kan också känna av när sånt hänt. Har du någongång varit sövd? Man blir lite disig i skallen..
Hur mår hon idag och äter??

Problemet med tänderna kanske inte är borta eller att hon har fått nya problem efter tandslipningen/klippningen? För hon borde väl ha återhämtat sig nu efter så många dagar..?

Nu har jag inte läst igenom hela tråden men sövdes hon med narkos? Människor, speciellt äldre och sjuka kan bli snurriga och vimsiga efter det i upp till ett år.

Tänkte om det kanske är lika med djur? Att de också kan vara lite konstiga efteråt och inte riktigt kommer igång

#8 Om hon fått tänderna klippta fram så håller jag tummarna att det inte bildat sprickor som går ner i rötterna. Det var ju det som hände med mitt marsvin och han betedde sig som ditt marsvin :/ Även om hon var sövd när slipningen gjordes betyder ju inte att hon inte har ont eller är öm i tänderna efteråt. Jag skulle iaf tro att det har med tandingreppet att göra :( Hoppas verkligen hon kryar på sig!

#9 Hon var lite medtagen efteråt, dåsig när hon kom hem men det gick över på några timmar när hon hade vaknat till ordentligt. Nu är det trots allt över en vecka sedan hon sövdes och det verkar rätt otroligt om det är det hon är påverkad av, tycker jag.

Något med tänderna är det helt klart, och framtänderna, eftersom det hon har problem med är att bita av.

Hon är som sagt pigg som vanligt, har god aptit och äter när maten väl är inne i munnen.

#11 Det vet jag faktiskt inte, men det ända konstiga som märks är som sagt att hon inte kan bita av ordentligt.

#12 Jag ska ta och ringa veterinären ikväll, har fått ett nummer till veterinären att ringa efter kl 21.

Tack så mycket, det hoppas jag också :)

Efter en lång tids "stillastående" (eller lite förbättring måste jag ändå säga, tänderna har inte vuxit ut snett utan är helt normala och hon har ätit allt bättre för varje dag) så har Hera idag fått diarré igen och är slöare

#14 Nä, hoppas verkligen det blir bättre med henne snart!

#14 Usch då, vad kämpigt du och din lilla tös har det! :-( Kan diarrén bero på att hon fått i sig för lite hö under den tiden hon hade nedsatt aptit kanske?

Håller tummarna för snar förbättring!

Fy vad jobbigt! Hoppas allt vänder sig till det bästa.

Jag köpte ett marsvin ca ett år gammalt tyckte hon var smal, hade torr hy mm så jag stödmatade, gav allt ur handen en eller 2 ggr per dag dessutom vätska, alltfrån teer  vatten med droppar och multivitamin/mineral mm till björksav nu från våra björkar, hon har nu ökat från under 800 till 863 i förrgår! Fått morotspuree och mixad broccoli via spruta någon gång med.

Vad jag upptäckte var att hon bara gillade vissa saker som ärtchips alltså valsade ärtor, gurka, isbergssallad t ex men att det gick att luras lite, hon åt nästan inget hö heller men det gör hon nu , jag krossade även pelletsen de får. Hon går med mycket snäll hane då hon varit ranglägst där hon kom ifrån. Jag vet inte, men jag tror all min omtanke gjorde att hon vågade krypa ur sitt skal, tro på sig själv och börja äta igen, hon hade en halv framtand men den har nu växt ut så fint!

Lycka till!

Vi alla håller tummar, tår och tassar för att vinden ska vända och Hera blir bättre !

#16 Det tror jag absolut. Problemet är ju att hon aldrig började äta helt normalt, utan har klarat sig på den lättsmälta mat (rivna grönsaker, lite hö, gräs mm) jag har gett henne i fyra veckor.. Hon måste liksom komma igång och äta själv om hon ska ha en chans att leva ett värdigt marsvinsliv, och jag är lite desperat för att hon inte gör det trots all behandling och sånt hon fått :/ Hon borde ha kommit igång om allt är som det ska.

Knasigt, det verkar ha varit något tillfälligt… Nu sitter hon och knaprar hö (äta vore fel ord, för hon får i sig långt ifrån så många strån som normalt och med en långsammare takt - men ändå!) och har skrikit efter mat idag. Inte så slö som hon var igår :)

#21 Så skönt att höra! Hon kanske hade en dålig dag eller något. ;-) Hoppas att hon går tillbaka till det normala snart.

#22 Ja, jag är väldigt lättad :) Inte för att jag vill ta ut något i förväg, men det känns så mycket bättre att hon är pigg i alla fall. Det hoppas jag också, än är det inte tillräckligt mycket arbete för tänderna för de växer sig lite för långa så jag får slipa dem lite varje vecka. Men kindtänderna verkar inte vara något problem längre.