Jag har för mig att jag har läst någonstans att det är viktigt att hanen "vuxit" klart psykiskt (?), kommer inte ihåg vid vilken ålder det var.

Egentligen tror jag att de kan para sig i vilken ålder som helst utan att bli fysiskt hämmade(fast det vet jag ju förstås inte), men jag tycker ändå inte att man ska låta dem göra det. Tidigast tycker jag att de ska paras runt halvåret, men hellre att de är uppåt året eller ännu äldre. Innan/runt halvåret är de ju ändå bara bebisar fortfarande, samt formas till psyket som mest.

Men det är inte den främsta anledningen till att jag tycker att man ska vänta så länge som möjligt med att använda en hane i avel. Till skillnad från honor har hanar ingen egentlig pensionsålder och kan hålla på hur länge som helst. Man är tvungen att avla med avelshonorna innan de blivit ett år, medan man kan vänta med hanarna. Det är ett privilegium jag tycker att man ska ta till vara på. Det finns ju många ärftliga sjukdomar som inte visar sig förrän när de är en bit över året.

För att försäkra sig om att man får så friska avkommor som möjligt är det därför bäst att man avlar först när man är mycket säkrare på att hanen inte kommer att få några defekter, alltså när han är runt 1-2 år. Men måste honan paras tidigare och man verkligen vill använda den där hanen(som man vet har frisk stam!) i avel måste han väl inte vara över året. Dock tycker jag ändå att han aldrig ska vara under 6 månader gammal.

Jag håller med #2 men vill tillägga att jag hört att hanar som inte parat innan de blir rätt gamla inte brukar få till det. Om det beror på att könsdriften sjunkit av avhållsamheten och de stuntar i att para eller gör det klantigt eller att spermiekvaliteten blir sämre eller båda.

#3 Nej, jag tror inte att det stämmer att äldre hanar inte får till det om de inte är vana. Vet flera exempel som jag hört på motsatsen. Samt har ett eget exempel på hane som fram till 4,5 års ålder bodde med sin kullbror, och efter att brodern dött blev han pappa till 2 kullar utan problem. Inte gick han speciellt länge med den första honan innan hon blev dräktig heller!

Jag tycker att man bör vänta med att låta hanen få para honor, framförallt för att man ska ha en chans att se hur han är i temperamentet och för att ev. ärftliga sjukdomar visar sig när de är äldre. Om hanen dessutom inte får (/kan) bo med annat marsvin efter att han varit med honor så blir det ett väldigt långt ensamliv för honom annars.

Tack för era svar! Intresant att läsa.

Jag har en hane som fick en ögonskada som liten och trots upprepade behandlingar verkade det inte vilja ge med sig utan blev snarare värre och jag trodde att jag skulle bli tvungen att avliva honom.

Jag ville så väldigt gärna ha något kvar efter honom (och hans mamma som jag av andra skäl inte ville ta en kull till på) så jag satte ihop honom med en hona när han var lite drygt fyra månader gammal, samtidigt som jag påbörjade en ny behandling- hans sista chans.

Honan blev rätt snabbt dräktig och till min stora förvåning och glädje så hjälpte den sista behandlingen och ögat började bli bättre (svullnaden gick ner etc)!

Efter nån vecka så hade det värsta lagt sig i ögat, det återhämtade sig dock aldrig och set ser fortfarande riktigt hemskt ut men han har inte ont och verkar inte ett dugg påverkad av sitt "äckliga öga", och han lever fortfarande glatt- blir fem år i december :-)

Han är dock en rätt liten och tunn herre, om det beror på att han blev satt i avel så tidigt, ögonskadan han kämpade mot så pass länge eller om han bara är liten (hans föräldrar var det dock inte) vet jag inte men i normala fall skulle jag aldrig sätta en så ung hane i avel.

Som några andra redan skrivit tycker jag att det är bra att vänta med att använda hanarna i avel, de hinner utveckla sig i lugn och ro, deras rätta temperament hinner visa sig och eventuella ärftliga sjukdomar/deffekter har också förhoppningsvis hunnit visa sig om man väntar så att det är lättare att avgöra om de är lämpliga avelsdjur- något som tyvärr inte är möjligt i samma utsträckning när det gäller honor.