Bidrag nr 1

Marsvinet Smulan äter bladpersilja. Smulan är min lillasysters marsvin.

Vi tror att hon är en texel eller alpaca. Hon älskar nästan alla grönsaker. Hon har en kompis som heter Jossan. Smulan är lite rädd när man kommer, då springer hon bara in i huset.

Bidrag nr 2

På bilden ser ni mitt marsvin Marwin, han blir ett år nu i slutet på Juni. I ena handen höll jag gurkbiten och i andra en systemkamera. Jobbigt var det, men tillslut lyckades jag fånga den här bilden och jag tycker att det visar Marwins kärlek till gurka klockrent :)

Marwin är en blanding från djuraffären, det var den 30 September 2009. Åh så jag kommer ihåg den där dagen. Han satt i matskålen, och han var minst av alla ungarna som satt i den lilla mörka buren. Och jag tog honom därifrån. Och så han har växt! Lilla gubben som var så liten en gång i tiden, tjockis han har blivit också. Äter för tre andra magar gör han också! ;)

Marwin är min stora lilla gris, och han har en mycket speciell plats i mitt hjärta :-)

Bidrag nr 3 - Ännu en Marwin

Historien om min underbara Marwin är som hämtad ur en saga! Jag hittade honom när jag praktiserade i en djuraffär och det sa bara klick! Tyvärr fick jag inte köpa marsvin för mamma och pappa, inte ens med tjat, hot och alla löften i världen :-(

När jag flyttade hemifrån skaffade jag mig 4 andra marsvin från samma uppfödare men ingen var så tam och så speciell som Marwin.

Två år senare hade jag samlat ihop nästan 10marsvin och sa då att gränsen var nådd, iallafall för hanar. Fick ändå en förfrågan från en som skulle omplacera sina bägge hanar som de inte hade tid för och när jag hörde var de kom ifrån frågade jag vilka det var. Och det var Marwin! Självklart fick hans kompis också följa med :-)

Marwin bodde hos mig i 4 underbara år innan han fick somna in. Han var en mycket speicell gris som varje dag ville ha ryggkli och sista tiden fick han även blåbär varje dag för antioxidanternas skull. Blåbär var det bästa han visste!

Han har lämnat ett stort tomrum men jag kan ändå inte göra annat än le när jag går in och tittar på denna bilden! Hela ansiktet fullt med blåbär och nu på jakt efter ett grässtrå istället <3

Bidrag nr 4 - Wonder

Wonder är en liten, lång hona från danmark. Hon är steril och fungerar som sällskapsdam åt pojkarna som för tillfället går själv.

När Wonder kom var hon i ett fruktansvärt skick och jag trodde inte hon skulle överleva. Hon slutade nästan äta helt och hon slutade dricka så jag fick vätska upp henne och truga i henne massa god mat. Samtidigt som jag satt med henne och trodde att nu är det slut, jag ger upp och satte tillbaka henne i buren fick Fanta sina ungar, det måste vara ett sammanträffande men när jag tittade till Wonder när jag var klar med ungar och matning hade hon piggnat till!

Detta är ett år sedan snart och nu syns inget av att hon var så dålig. Det enda som märks är att hon fortfarande vägrar att dricka ur flaska. Hon måste ha sitt vatten i en skål.

Wonder är nog det spralligaste marsvinet jag har! Hon gör rusningar så spånet yr och hennes pojkvänner får akta sig för att inte bli översprungna. Hon är kelig och kommer gärna fram och plockar godis ur handen, men jag får tyvärr inte klappa henne i buren.

På bilden: Maaatteee! Maten räääcker inte, jag måste ha meeeer!

Bidrag nr 5

Vibys Nougat min allra första magpie. Han kom hit som liten parvel för drygt 2 1/2 år sedan. Jag mötte en person vid en bensinmack jag betalade och stoppade marsvinet under jackan och gick hem… Undrar om någon såg och funderade över vilka skumma varor som bytte ägare där i det griniga kalla höstregnet?

Nougat stormade genast in våra liv. Inget marsvin jag någonsin haft har varit så aktiv, påhittig och galen som han. En riktigt rolig typ och en stor favorit, kanske han är min absoluta favorit genom tiderna, jag tror faktiskt det. Förutom att han är en betydelsefull familjemedlem är han också en av mina viktigaste avelsdjur han har fått många fina ungar nu senast lilla Chokladfabrikens Regulus och han är också pappa till min första magpie champion Chokladfabrikens Lily.

Även om Nougat är ett mycket speciellt marsvin på de flesta sätt är han ändå helt vanlig då det gäller mat. Han älskar mat, gräs är en stor favorit som synes.

Bidrag nr 6 - Puff :D

När jag var 8 fick jag mina första marsvin; Piff & Puff. Jag minns fortfarande när vi åkte iväg till uppfödaren för att se på marsvin och jag fastnade för de där två busiga abessinierna som vägrade vara stilla i mer än ett par sekunder. De följde alltså med hem och har bott hos mig sen dess.
Piff lämnade oss ifjol, men Puff finns fortfarande kvar.

Puff har väldigt stark personlighet. Han har sina egna rutiner och vanor som gör honom till ett väldigt speciellt marsvin. Till exempel skall han varje dag gå ett varv runt sin bur för att kolla att allting är okej. Han älskar mat över allt annat och har nu under sina pensionärsdagar fått äta precis hur mycket han vill. Hö är bra till en massa annat än att äta, till exempel kan man ju gömma sig i det så att alla blir överraskade när man tittar fram :)

Bidrag nr 7

Här är Lilla My när hon sträcker sig efter gurka. My är en 9 månader gammal (vad fort tiden går) blandis. Hon är en omplacering med ett tragiskt förflutet. Hon lämnades in till en djuraffär vid 1 ½ veckas ålder. Mamma marsvin gick fortfarande med hanen som genast flyttades till en annan bur. Ägarna kom fram till att det var ganska krångligt med bebisar då en plutt behövde stödmatas. Och då tycker vissa tydligen det är okej att lämna bort dem. De 5 syskonen var supersmå, vid 5 veckors ålder vägde mina tjejer bara 190 resp 205 gram. Ena syskonet dog trots stödmatning vid 3 veckors ålder. 5 veckor gamla flyttade Lilla My och syskonet Sessan hem hit, eftersom de inte diades längre skulle omvårdnaden bli bättre hos mig. Nu märks inte hennes förflutna av, hon är "som alla andra grisar" och älskar att busa och mysa.

Bidrag nummer 8, Brumma.

Denna dam kom till mig i början på detta år tillsammans med sin burkompis, när min hona behövde nya vänner. Hon är nu runt 1½ år gammal (eller snarare ung). Hon kommer från början från Malaxis marsvin och är en alpaca.

Förutom att hon är ruskigt söt och charmig så är hon även lugn och gosig av sig. Lite försiktig av sig utanför burens trygghet men när hon väl blir riktigt glad och nyfiken blir det ibland lite popcornskutt=) En riktigt härlig tjej helt enkelt. Och som de allra flesta marsvin så är hon väldigt matglad. Vad hennes favoritmat är kan jag inte avgöra, allt är så gott enligt Brumma!^^

På denna bild som är tagen för några veckor sen, äter hon nyplockat gräs. Hon är så fin min lilla tjej, och jag är så glad att jag fick köpa henne!

Bidrag nr 9 - Lilla Bä

Detta är Lilla bä, hon är en pigg, härlig kelsjuk tjej på 1år. Hon föddes här hos mej, tyvärr föddes hon med sneda tassar och har alltid varit mycket liten till växten trots att hon är väldigt matglad.

På bilden sitter hon ute och njuter av det goda gröna gräset.

Lilla bä älskar att springa runt i gräset och leta efter fler godsaker att smaska i sej, vilket man kan hitta i husses grönsaksland =P

Bidrag nr 10 - Morris

Morris äter gräs för fulla muggar, mums tycker han :D

Bidrag nr 11

Aztrid mådde inte så bra när hon var dräktig, hon ville knappt äta någonting- vare sig grönsaker eller hö, så jag satte omgående in fortimell till henne så att hon skulle få i sig näring och så.

Ojojoj vad glad hon blev och som hon formligen älskade fortimellen!
Tog det för lång tid för mig att fylla sprutan blev hon sur och när matte kom på den dumma idén att fylla sprutan med fortimell och sen lägga den på handduken för att passa på att ta några bilder på bebismagen, ja då hade det gått för långt tyckte Aztrid som tog saken i egen mun och helt käckt tog några steg framåt och tog sprutan i munnen och försökte mata sig själv :-)

Hur det gick för Aztrid?
Jodå, det gick bara bra, den 19 oktober 2008 nedkom hon med fem fina bebisar där två bor kvar här, hon har dessutom hunnit med att bli mormor sen det att bilden togs. Just nu sitter hon tillsammans med sina kompisar och äter på något annat- nämnligen kvällsmaten!

Bidrag nr 12

Freya, eller Duetten's Introna som hon egentligen hette föddes den 25 november 2003 och flyttade hem till mig i slutet av februari 2004 tillsammans med en hona (Jara) från Danmark.
Freya och Jara var de två första grisarna jag köpte när jag "började om" med marsvin 2004- då hade jag bara två stycken kvar här hemma.

Tanken var egentligen att jag skulle ta en kull på Freya men hennes temperament tilltalade mig inte alls så det blev ingenting med den saken. Freya var inte ett marsvin som tyckte om att gosa eller så, trots att jag försökte länge så märktes det tydligt att hon aldrig trivdes uppe i famnen så hon slapp det, på äldre dar började hon dock acceptera och kanske till och med uppskatta korta gosestunder. I buren var hon bossen och de andra gjorde klokt i att inte vara för närgågna, då kunde de lätt få sig en tillsägelse.

Freyas favoritgrönsak var utan tvekan persilja och när hon bjöds på det formligen slängde hon sig över den, det var ingen idé att de andra försökte komma nära henne och ta hennes persilja, då blev hon rätt arg!
Av de grönsaker som de fick dagligen var paprika helt klart den godaste enligt Freya, gurkan låg alltid kvar tills paprikan var slut och det gällde för de andra att snabba sig på med att äta upp annars kunde Freya mycket väl stjäla de andras bit, ett litet monster var hon allt :-)

På bilden så vaktar Freya grönsaksskålarna lite och funderar nog på vad sjutton matte håller på med, störa mitt i middagen liksom!?

Freya levde ett rätt långt och vad jag tror lyckligt liv här hos mig tillsammans med flera olika kompisar tills hon lugnt och stilla somnade in i sin bur den 4 juni förra året.

Bidrag nummer 13

Agnez, Sweet Dream's My Little Flowerprincess, älskar gräs vilket syns rätt bra på bilden!
Det är dock inte på grund av gräset som magen är så tjock, det var något som hände ganska exakt tio veckor innan bilden togs ;-P
Just det, bebisar!

Lilla tjocka Agnez hade verkligen magen helt proppfull- både bebisar och gräs!

Några timmar efter att jag tagit denna bild födde Agnez sin andra kull, tre stycken fin-fina söner och oj som hon åt efter det.
Matte fick ge sig ut igen och plocka in mer gräs till henne för sån aptit hon hade när de små "parasiterna" äntligen hade ploppat ut.

Efter denna kull slapp Agnez att få fler bebisar så om magen är tjock nu så beror det inte på annat än gräs, eller kanske annat smaskigt grönt- för hon är verkligen en allätare när det gäller grönkost- allt måste man smaka på :-)

Mitt söta lilla gryn har hunnit med att både bli farmor och morfarsmor sen hon fick sin sista kull och hon ställer mer än gärna upp som barnvakt när det behövs för enligt Agnez finns det inte mycket som slå bebisar, eller ja- det skulle väl vara gräs då!

Nu är det dags att rösta!

Månadens röstningstråd finns här.