Då är vi två! Jag är väldigt avis. Vill ha marsvinsungar. Dock måste man ju ha kunskap om avel & pengar. Vilket jag saknar. Räcker inte att dom är söta. Sen skulle jag ha svårt att sälja dom. Och jag vill inte ha för många marsvin. Måste ha tid för alla^^

Ja, marsvinsbäbisar är jättesöta
Fast jag tycker mycket bättre om "färdiga marsvin", bäbistiden är mysig men det är först när marsvinen vuxit till sig och är "riktiga" marsvin som man riktigt kan ha glädje av dom, tycker jag :P

På bild: Thíndor, Isteldor och Gaeldor

#2 Jo sant, jag gillar hela alltet med uppfödningen från att planera ihop hona med hane, till ihopsättning, till dräktighet och vidare till ungarna och deras uppväxt och sedan fortsätta färd ut i livet.

Jag har turen och får följa Jenny och Boll här via iFokus sen idag hade jag faktiskt fått ett mail om hanen från min A-kull som jag sålde för drygt 1 år sen - jätteroligt! :D

Jag tycker faktiskt också så, marsvinsbebbar är jättemysigt men när de är färdigvuxna är de så kramgoa (de flesta iaf;) och härliga!^^

Jag har varken kunskap, tid eller pengar för att bedriva marsvinsavel. Dessutom finns det redan många seriösa (och "oseriösa") uppfödare och tyvärr även massa övergivna marsvin. Jag funderar därför på att starta upp ett litet omplaceringshem för marsvin om några år istället =)

Men visst är det ju så gudomligt mysigt med marsvinsbebbar! (Och ja jag blir också lite avis ibland;)

#0 Hihi så söta!

Visst är dom farligt söta dom små varelserna! Och jag måste hålla med om att det är roligt med all planering och följa honan & ungarna samtidgt som de är lite jobb & mycket ansvar, men kul är det :)

Jag blir alltid avundsjuk när andra får kullar. Jag får världens kick av att få bebisar. Jag har ju en unge på fyra veckor som är sötast på jorden men längtar ändå otåligt på de tre kullar som jag hoppas kommer om två månader…

Det är verkligen jätteroligt att få marsvinsungar men om det går dåligt och det gör det ju ibland är det så hemskt. Det är också väldigt jobbigt med den nervösa väntan den sista tiden av dräktigheten, det kan vara riktigt jobbigt faktiskt. Så ska man sälja dem till goda hem som man ska hitta och så ska man skiljas från dem, tråkigt och svårt. Allt är inte bara fantastiskt men nästan…

Visst är marsvinsbebisar underbara! :) Jag kan dock ändå inte förstå de som tar kull av den enda anledningen att de är söta och alltså inte själv planerar att behålla någon öht. Halva grejen med att skaffa ungar måste väl ändå vara att ha kvar dem och se dem växa upp, få personligheter?

Jag är förstås också jätteavis på er som får kullar! Hoppas på att själv kunna ta en kull eller avla i framtiden. Men var sak har sin tid och tajmingen är inte riktigt rätt än.

#2 Jag håller med om det där att det är först när marsvinen vuxit till sig som man kan ha riktig glädje av dem! Först nu när Domino väger närmre 700g kan jag påstå att han utvecklat en riktig personlighet.

#6 Tänk på oss som inte får några marsvinskullar alls… ;) Du är riktigt lyckligt lottad som får så många kullar om året trots allt!

#7 Men om man redan har flera marsvin blir det ju svårt att behålla alla. Och det är ju bra att det finns bra uppfödare som säljer ungar. Har svårare för folk som föder upp massvis med marsvin just för att dom är söta, & behåller alla. Fast inte tiden/platsen finns för dom. Tycker det är rätt själviskt.

#8 Jag menar verkligen inte att man måste behålla alla, men i alla fall planera att behålla minst en unge. :-) Sen kan det hända att det bara blev hanar och man inte har plats för en till hane, eller att det blev fel ras/färg, så att man inte kan behålla någon(sen får man förstås inte ha helt galet höga krav så att det bara blir en unge att behålla vart tionde kull). Men har man inte tid, pengar eller plats för att behålla någon unge tycker jag inte att man ska ta kull över huvud taget.

Klart att det är bra att det blir lite överflöd så att vi kelägare kan få köpa några ungar, men överflödet får ju inte gå till överdrift. En del av ungarna måste uppfödarna själva behålla.

#7 Det beror ju lite på hur ungarna blir :) Får man en mindre lyckad kull (rasmässigt, alla är ju lika goa annars) så är det kanske inte så gynnande för sin avel att behålla en "ful" unge. Menar såklart inte att den är ful eller så men bara att den inte är så rastypisk.

#7 Nej jag kan inte heller förstå hur man kan ta kullar bara för att ungarna är söta och sen sälja alla. Personligen skulle jag aldrig ta en kull som jag inte hoppades skulle ge mig något att spara. Det blir inte alltid så men min ambition är alltid att kunna spara en unge i varje kull.

Och ja jag är lycklig! Jag har världens roligaste hobby! Men jag vill verkligen säga att det är ett stort ansvar att vara uppfödare och inte alltid soligt. Kullarna måste planeras med stor omsorg och man måste vara beredd på förfärliga förluster för mammans liv kan vara i fara. Att ta marsvinskullar är inte något man bara gör så där liksom för att det är kul och sött utan man måste vara medveten om riskerna och kunna ge de kommande ungarna en god framtid.

Och ja personligheten växer med djuret och man växer ihop med marsvin man haft länge! Så är det ju.

#10 Jo, som skrivet i #9 måste man inte nödvändigtvis behålla någon, men meningen och målet med kullen ska alltid vara att det ska bli någon unge att behålla. :-) Enligt mig.