Jag tycker mina är "tama", de tigger och visslar efter en när man går förbi och gillar att gosa en stund i knäet. I buren får jag sticka ner händerna och klappa (bara vissa av dem) men när jag ska ta upp dem tar det stop. Då sticker de iväg så burspånet flyger:p Men det är ett naturligt beteende för marsvin och bara för att de gör så betyder det inte att de inte är tama annars. Vissa marsvin lär sig att bli upptagna utan problem medans vissa kanske aldrig lär sig, beror lite på hur marsvinet är. Alla är de olika. Vissa är mer nervösa av sig och vissa mer trygga i sig. Jag upplever att hanarna är lite mer trygga när man har de uppe i knäet, än tjejerna.

Hur tama kan de bli? Jadu jag har hört om marsvin som ofta gått fria i hemmet (el kanske ett rum) och (har ett ställe där de har mat/toalätt) som brukar följa efter sin ägare runt i huset/rummet, rumsren såklart. Som "gillar" (eller snarare accepterar) att bli upptagen från golvet/buren utan att sprina iväg, och gillar att gosa. Det är väl väldigt "tamt". Men för att det ska bli så behövs kanske endel träning, det är inte änns säkert att det går.

Kaniner kan ju vara ganska kontaktsökande ja, men även där varierar det ju. Jag skulle säga att det kan vara liiite svårare att få marsvin tama än kaniner, antagligen därför att de är mer "flyktbenägna".

Men jag tycker mycket mera om marsvin än kaniner.

Kan ju lägga till att marsvin och kaniner inte är lika i sättet, en stor fördel som finns med marsvin är att de inte bits eller rivs som kaniner kan göra ibland. De är mycket snälla mot människor :)

Mina tycker jag är ganska tama. De sticker sällan in i sina hus när man närmar sig buren. Oftast kan man sticka in handen och klappa dem utan att de sticker. Om de hör min röst så blir det fart på dem och piper och står vid kanten.

Den ena är nyfiken och kommer alltid fram till kanten och man kan ta in handen och klappa. Vill man ta upp honom så sticker han. Ute på golvet kommer han fram och vill gärna ta mat ur handen och kommer fram om man sätter sig ner på golvet. Dock svår att fånga även där när han märker att det gäller att bli upptagen. I knät är han oftast först mycket kelen men blir rastlös efter en 10-15 minuter och det visar han tydligt.

Den andra är inte så nyfikiken och lite avvaktande när det gäller att ta mat men kommer alltid fram till sist. Om man sticker in handen i buren så sticker han inte och man kan dessutom i princip alltid ta upp honom direkt. Min 7-åriga dotter tycker mest om honom för han är så lätt att ta upp och ha att göra med. På golvet är han lite mer rädd av sig än kompisen. I knät är han mycket kelen och kan ligga länge. Mycket lätthanterlig att ha att göra med.

Från detta till att söka kontakt som att hoppa upp i knät självmant är nog mycket ovanligt.

Hade marsvin även när jag var liten och mitt ena vill jag komma ihåg som mycket tamt. Han var ute mycket på golvet runt i huset. Han hoppade upp till mig i min säng och la sig om jag ropade. Han var en hejare på att hoppa. Jag hade buren framme och så hoppade han in när han skulle kissa och sen hoppade han ut igen. Detta var på 80-talet och han var ensam. Jag hade också väldigt mycket tid för honom.

Har dock ingen erfaraneht av kaniner så jag kan inte riktigt jämföra.

#2  Mina bits.

… Men bara om dom missar gurkan i handen.

Lady-X: Marsvin är inte alls lika kaniner på sättet, men visst söker marsvinen kontakt? Det gör mina iallafall. Sitter jag med dom på golvet t ex så kommer dom kuttrandes "springades" till mig.
Eller om man går till buren, så ställer dom sig nyfiket på bakbenen och ska kolla vad man gör.

Väldigt härliga djur!

#4 Känner igen det där med missar haha 

Jag menade bits för att de inte gillar något, visst finns det grisar som kan bitas när något är mycket obehagligt men det är inte så vanligt. Min ena hona har nafsat till nån gång när jag klippt henne (alltså pälsen), hon är ganska håröm.

Ja visst söker de också kontakt! Särskilt när det vankas mat :p

#5 Jag förstod att det var så du menade… :) Var tvungen att säga sådär bara, haha.

#6 Ja det var inte menat som vidare förklaring till dig, tänkte bara skriva det ändå :p

Jag tror att det beror mycket på individen, själva marsvinet alltså. Arv och miljö och hur de behandlas under uppväxten.

Jag har tre marsvin, ett marsvin som man kan göra precis vad som helst med och kommer gärna fram för att bli klappad.
Sedan har jag ett annat som också är väldigt snällt men är lite skygg för nya lukter, ljud m.m.
Och mitt tredje marsvin gillar inte alls bli klappad (och kan bitas ibland) men är mycket nyfiken.

Det finns alltså marsvin som blir jättekeliga och några som inte alls vill ha kontakt med männsikor :P

Mina marsvin skriker efter mig när jag kommer, hänger över burkanten för att få en puss (eller godsak) och flera av dom kommer fram om jag sitter med dom när dom är ute på golvet eller i hagen. Jag tycker alltså att dom söker kontakt.

Jag vet för lite om både katt, hund och kanin för att uttala mig om eller jämföra med dessa. Men de kaniner jag träffat tyckte jag inte alls om, ett par av dom kunde sitta stilla i knäet, visst, men det kan marsvin också. Inte sjutton ville dom ha kontakt med människor i vart fall, annat än för att jucka mot våra fötter ;) När man tog i dom sparkade dom och klöste och gjorde allt för att komma undan.

Tror också att det beror mycket på individen. Mer än man kanske tror. Mina är från samma kull och har bott hos oss sedan de var 5 veckor och fått samma behandling från början. De är olika som dag och natt till sättet.

Mina söker kontakt när de själva vill. Har jag godsaker med mig kommer de fram till burkanten eller fram från ett gömställe i hagen. Oftast visslar de när höpåsen prasslar osv. Är de upp i knäet vill de vara nära och mysa, då blir de upprörda och jag sätter ner dem en bit bort

Alltså jag menade att är du ute efter ett djur som söker kontakt & vill sitta i knät och gosa kanske katt/hund är ett bättre alternativ. För det är inte alls säkert att dina marsvin kommer gilla det. Det är helt individuellt! Men marsvin kan bli väldigt tama. Mina kommer när jag ropar och skriker på mat,osv.. Bror självklart oxå på hur mycket tid man lägger på dom men det är oxå väldigt indivuduellt som sagt!

Har faktiskt haft kaniner när jag var liten. Visst dom kom fram om jag hade något gott. Men inte kom dom när jag ropa. Tog timmar att få tag på dom när dom gick lösa. Och inte gick det att ha dom i knät >_> Men sen tror jag inte jag la så mycket tid på att få dom tama.

Flera av våra marsvin - både hanar och honor - har varit riktigt tama. Sådär så att de hängt vid burluckan och velat bli kliade under hakan/vid öronen eller helst få en godbit förstås. De tama har lärt upp fegare nykomlingar till att lita på oss.

Den mysigaste hanen vi hade pussade mig alltid godnatt på kvällarna - han sträckte fram nosen mot min mun och tog tag lite med sina läppar i min underläpp. Jättegulligt tyckte jag, men mina barn tyckte att jag var lite småäcklig som tillät det.

Jag tycker då mina marsvin är tama :) 2 av mina 4 är riktigt tama, den näst yngsta är fortfarande lite sprallig och bebisen har inte blivit van vid allt än så hon är lite skraj. Men mina 2 äldsta är jättemysiga, kommer fram o nosar när jag kommer till buren, vill nyfiket veta vad det är som händer, jag får klia dom lite bakom öronen o det är bara att plocka upp dom utan minsta protest ur buren. Sen ligger dom gärna o myser på mitt bröst. Springer dom ute på golvet brukar dom hålla sig nära mig el klättra upp på mig, det tycker jag är mysigt :)

Michelle som är allra tamast pussas mer än gärna matte i hela ansiktet som en minihund, sedan har hon inget emot att ligga på rygg, få klorna klippta eller bli pysslad med. Att bli kliad under hakan är bäst! Hon bits aldrig. En parentes men hon kommer faktiskt från en djuraffär också så det går även få dom tama om man skulle råka ha en sån gris.

Jag tycker marsvin är supermysiga o man blir så glad av dom :) Älskar att dom har så pass olika personligheter, att den ena kan va jättetam medan den andra är lite försiktig o nervös o den tredje kanske är sprallig o nyfiken. Man vet inte vad man får o det är kul att lära känna dom små liven :)

Trevlig läsning!

Jag vill bara säga det att jag har en jättego kaninhona hemma som är frigående inomhus och hon söker verkligen kontakt. Hon är alltid där vi är och följer efter vart vi än går. Sitter inte i knä men kelar mer än gärna tätt intill och hon sprattlar inte då man lyfter henne. Bits aldrig. Helgo alltså. Men jag har alltid velat ha marsvin för jag tycker de är så förbaskat söta, men jag kan inget om dem.

Kan det fungera att ha kaninen och marsvinen motionerandes tillsammans? Skulle ni rekommendera honor eller hanar?Ska man ta över något vuxet marsvin som man vet är "tam" eller satsa på bebisar? Det är ju ngt alldelles speciellt att få ta hem dem när de är små men samtidigt har jag inte obegränsat med tid att "jobba med dem"….

#15 Jag skulle inte ha kanin & marsvin tillsammans! Dels för att kaninen kan sparka marsvinen med sina stora bakben, och kaniner har en bakterie som kan göra marsvinen sjuka.

Honor eller hanar spelar ingen större roll tycker jag. Men honor bråkar ju i regel mindre. Dock bråkar ju dom flesta marsvin om rangordningen i början.

Och som du säkert vet? ska man ha marsvin minst två & två. Tänkte du skrev "något vuxet marsvin"

Även om du köper ungar så behöver du inte sitta med dom dygnet runt för att få dom tama. Om du inte har mer tid än att ta upp dom en stund om dagen är inte det någon katastrof. Om man bara har tålamod & ger det tid lär dom sig snart att du inte vill dom något ont. Mat är oftast det bästa för att få marsvins förtroende ;) Men om du hittar vuxna marsvin som redan är "tama" är ju inte det helt fel heller!

16# Jag skulle givetvis ha två. Jag äger ju redan en innekanin och jag vill inte ha djurburar i flera olika rum utan de måste vara i samma rum åtminstone. :-)

#17 Ja, i samma rum kan du ju ha dom utan problem.

Jag skulle inte låta kaninen gå med marsvinen, pgr av de skäl som Moa-16 redan nämnde.

Om du tycker att det räcker med "bara" två marsvin, skulle jag rekomendera hanar då de oftast (enligt många iaf) är lite mer framåt och orädda än honor, tryggare av sig helt enkelt :) Om du vill ha fler än två är det nog honor som gäller eller skaffa två burar med hanar i.

Vuxna eller bebisar spelar inte så stor roll, jag personligen tycker att bebisar är ju jättekul att ha men vuxna marsvin är mycket goare än sprattliga små busungar :p De är mycket härligare när de blir vuxna :)