Jag har upplevt att lugnet smittar av sig till den mer skraja förutsatt att man fortfarande håller på och pratar, klappar och lyfter dem båda så som man brukar göra.
Det hjälper inte att bara sätta ett skyggare marsvin med ett tamt och sen tro att båda sen är tama, det blir snarare tvärs om då

Det beror nog på hur lugnt det lugna marsvinet är, och hur rädd den rädda är.

Jag har en hane som är översocial och väldigt tam. Det har påverkat alla marsvin han träffat under åren men i olika grad. Bland annat har jag en hona som är väldigt tillbakadragen, hon hade levt ensam tidigare och det tog ett tag innan hon vågade bli inspirerad och göra som han gör. Hon är absolut inte lika tam som han är, men hon har sett så många gånger att han blir klappad i buren utan att springa iväg att hon också accepterar det.

Jag har aldrig märkt att Julgrisen skulle ha blivit vildare av att få en skräckslagen burkamrat, han är så trygg i sig själv. (Haha det låter som att jag skryter om min son… Förutom namnet kanske). Har det tamare marsvinet inte samma grundtrygghet kan jag rent logiskt tänka mig att det imiterar beteendet av den räddare, åtminstone under en period innan det kan identifiera orsaken till varför den blir skrämd.

Dock var det länge sedan jag hade bara två marsvin tillsammans någon längre tid, de har vart tre och fyra i flera år och det blir kanske inte riktigt samma effekt att vara ensam rädd med två eller tre trygga, eftersom lugnet då är i majoritet. Jag vet inte riktigt. Dock har alla nykomlingar utom en varit rädda och sedan lugnat sig för att vara lugna och tama när nästa nya kommit.

Jag har upplevt att nya marsvin som får leva med ett redan tamt/lugnt marsvin vänjer sig vid den nya miljön snabbare än en grupp marsvin där alla är ovana vid omgivningen gör. Men det är nog också lite individuellt.