Mina två sheltisar som är omplaceringsmarsvin från livlinan.

Först ut är Squikie som var ungefär 1 år när jag hämtade henne 2008. Hon är väldigt liten och tunn, störtomöjlig att få upp något hull på henne, har försökt konstant med olika metoder sedan jag fick henne.
Hon är dotter till mitt andra marsvin Kola.

Hon är nyfiken och väldigt håröm. Har henne mycket kortare klippt över ryggen/rumpan nu än på bilden. Denna bild är gammal, från då jag fick hem henne för 2 år sedan. Hon har nu fått något slags fetty-eye på båda ögonen så hon ser jämt ledsen ut.

Och här är mamma Kola. Hon var ca 2år när jag tog hand om henne 2008. Hon hade minst en till i sin kull, en hane som jag ej minns namnet på men jag har för mig skulle till en tjej i Ljusdal.

Kola är också väldigt håröm så hon är också klippt på ryggen/baken då hon väldigt lätt kissar ner sig av någon anledning. Kola är nog det nyfiknaste och oräddaste marsvon jag haft. Även om hon i början hatade att bli upplyft ur buren så är hon nu gärna mer på och vill ut för att undersöka världen. Hon är en mästare på att stå på bakbenen i buren för att få komma ut.

Kola är också väldigt svår att hålla i hullet, nu senaste året har jag äntligen fått upp henne någolunda men skulle behöva lägga på sig ännu mera. Väldigt snäll mot andra marsvin är hon också, försöker alltid bli vän med alla även om hon blir biten av den nyfunna vännen. Ibland sklle man kunna tro att hon är en ko, beter sig som en som inte bryr sig alls vad som händer runt omkring henne.

Även denna bild är ifrån då hon kom hem till mig p å våren 2008

Att tillägga är att Kola är nog mer rastypisk sheltie då hon har mer päls. Squikie är lite mer lockig i pälsen eller vågig är nog ett bättre ord. Hon har även kortare runt magen.

Tjejen jag köpte dessa av sa att det fanns papper på dem båda. Dock fick jag aldrig några papper och tjejen blev efter det okontaktbar.
Det var härifrån marsvin.ifokus som jag kom i kontakt med henne. Livlinan har jag pratat med i efterhand och de visste inget alls om dessa marsvin som tjejen sagt sig förmedla genom dem. Konstigt eller hur?

Vad fina de var båda två! Jätte söta!! :) & vad roligt att den ena är så nyfiken & tam. Det är väl det bästa man kan få som marsvinsägare! Angående det sista du skrev, folk kan ju hitta på….

#4 Ja eller så blev det något konstigt för jag är nästan helt säker på att jag läste och såg bilder på dessa marsvin på livlinans hemsida innan jag åkte och hämtade dem. Men det där med papprena tror jag bara att hon hittade på tyvärr, säkert bara för att jag inte skulle tveka eller något eftersom det var jag som frågade om de hade stamtavla eller var registrerade