Ett par bilder som jag tog på Sally igår när hon fyllde tre år.
Som ni ser så är hon i bra kondition förutom att hon behöver gå upp lite i vikt.

Asta däremot ser inte så rolig ut, förhoppningsvis kommer hon dock att återhämta sig från detta igen.

Ojdå, vad tråkigt att de gått så illa!

Hämtade själv hem en hona som hade blivit ungefär lika behandlad, kanske lite värre, och det är verkigen tråkigt o se hur  man kan låta det gå så långt . 'Djuren har ju inte direkt bett om att få bo hos en..

Hoppas du hittar ett bra hem åt Sally och att asta blir bättre!

kram

Nej fy vad tråkigt… :o( Tur att du fick veta hur det låg till och kunde hämta hem tjejerna så att de får en ny chans.

Jag håller tummarna för att Asta repar sig snart och att Sally får ett riktigt bra nytt hem med massor av kärlek. Ursöta små tjejer är de! Lycka till!!

Sötnosarna, Sally var så rar :) Lillebror ville behålla henne, haha.
Hoppas nu att dom repar sig fort.

#3

Det är gräsligt hur någon kan ta sig an djur och sedan mer eller mindre strunta i dem :-(

Ja, det hoppas jag också.
Hppas att din töd också återhämtar sig och blir bra igen!

#4

Ja, verkligen, det är jag väldigt glad för.

Tack! :-)

#5

Ja, det är hon verkligen, riktigt härig är hon- kommer springande så fort hon hör att jag närmar mig :-)

Du kan ju hälsa din lillebror att det absolut går att ordna ;-P

Åååh va fint att du kunde ta tillbaka tjejerna! Såå fina dessutom!

Hoppas de får trygghet hos dig nu och att Asta återhämtar sig samt att Sally får ett sista, bra hem. Hemskt att de bara har blivit lämnade åt sig själva, men väldans tur att ni fick reda på det så att de kunde komma tillbaka till dig.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva öppet såhär och vad som hör hemma dolt, men ja, usch, du vet vad jag tycker. Tyvärr vågar jag påstå att det inte är ovanligt… Folk är superintresserade ett tag och tappar sedan engagemang och låter till och med marsvinen förfalla eller vad man ska säga. Jag har sett det förut på flera håll, tycker inte direkt att det är nödvändigt att nämna namn. Det är svårt att fatta att marsvin kan gå från utställningsklass till gräns till vanvård på så kort tid. Det är en sak att missköta av okunskap men en helt annan att göra så mot sina egna djur som man menar att andra inte ska göra mot sina. Det här är en person som mycket väl vet hur man matar, gör rent öron och klipper klor, det är vad som gör situationen tragisk. Känner för att leta upp gamla inlägg och citera, men då blir det väl förtal. Hur som helst, det drabbar marsvinen att personers intressen förändras.

Jag tror att det man kan lära sig av historierna är att hålla kontakt med köparen under lång tid och inte bara de första månaderna. Det har ju du gjort Sandra, det var mer allmänt jag menade. Att sälja marsvin långt bort är ju en större chansning eller vad man ska säga eftersom det var svårare för dig att ingripa än om de funnits på promenadavstånd.

All kärlek till töserna från mig!

Att man medvetet kan göra såhär mot sina djur förstår jag bara inte…!

Bra att de kom därifrån ganska snabbt…

Jag fattar inte hur man kan göra så. Asta ser ju bedrövlig ut :/

Hoppas hon repar sig snabbt nu!

#9 Är ju inte helt svårt att själv googla fram informationen för den som vill…

Det är sådana här situationer som gör att vi mindre marsvinsuppfödare som har varit med under 5 - 10 år gärna försöker bromsa lite när vi träffar på nya "entusiaster" i marsvinsvärlden. Säga till folk att INTE köpa på sig en massa nya marsvin av alla upptänkliga raser, att INTE sätta en massa honor i avel samtidigt det första man gör, att det är skillnad på att tycka en massa på nätet och olika forum jämfört med det dagliga och långsiktiga djurägandet/djuromvårdnaden, osv. Och då får vi påskrivet att vi minsann inte ska vara negativa och diktera för andra hur de ska göra, eller något liknande.

Trist är det. Varje gång som ett djurägande visar sig sluta i akut omhändertagande av misskötta djur.

Blir så arg! Det är så onödigt att det ska behöva gå så här långt. Man undrar ju lite vad som händer i huvve på människor som helt plötsligt slutar ta hand om sina djur? Kan bara inte förstå hur man kan se på när ens egna djur i princip "ruttnar bort".. Aja,Dom har det bra nu,alltid något att glädjas över!

# 12. Tycker du att det "varnas" rent allmänt? Jag kan namna ett par exempel här på forumet som beter sig just som du skriver, men märker ingen som inte applåderar. Givetvis hade jag gillat om det var så som du säger, men jag är inte lika övertygad om att "vi mindre marsvinsuppfödare" är särskilt många.

Ja, du förstår nog vad jag tycker om detta, Sandra… så himla trist. Hoppas att tjejerna repar sig fort!

Usch, stackars små :-( Hoppas de repar sig! Vilken tur att du hittade dem!

Jag sålde ett marsvin och fick senare reda på att hon hamnat på ett omplaceringshem (nya ägaren hörde av sig). Jag tog kontakt med hemmet (som uttryckligen vill att uppfödarna tar sitt ansvar och tar tillbaka djur de sålt) och frågade varför de inte hört av sig när de hade både telefon och adress på stamtavlan. Svaret jag fick var ungefär: Att jag hade förverkat min rätt till marsvinet, jag förtjänade inte att få tillbaka henne. Det går i mina ögon inte alls ihop med att de vill att uppfödare ska ta sitt ansvar för sålda djur.

Vet inte om jag ska känna mig träffad av det som står ovan eller inte :-/ Jag gjorde som står ovan, köpte på mig alldeles för många djur och tog alldeles för många kullar (uppbackad av stora uppfödare). Jag fick "lära" mig att ville man ha något djur köpte man det, när just det djuret inte var intressant längre sålde man.

Jag har också fått sälja av pga min psykiska hälsa. Jag har Aspergers och ev. manodepressivitet, det tog tid innan jag fattade vad jag höll på med och tog tag i det. Mina djur har dock aldrig blivit direkt vanvårdade, men efter jag försökt ta livet av mig fick de mat, vatten och någorlunda städat, inte mer.

Det är tyvärr väldigt lätt att tappa bort djuren om man mår tillräckligt dåligt, jag har aldrig gjort det med mina, men det finns tom föräldrar som inte orkar ta hand om sina barn när en depression sätter in. Min lillasyster (fosterbarn) var både undernärd och psykiskt skadad när hon kom till oss.

Det känns jobbigt att se folk som är där jag har varit, som köper och säljer på löpande band och inte lyssnar, eller som jag, lyssnar på sin "mentor", den stora uppfödaren som folk ser upp till.

De djur jag sålt till folk jag verkligen litat på är de som råkat mest illa ut (av de jag vet var de finns :-()

Förlåt för väldigt mycket OT (men ändå inte känns det som)

Tillägg: När jag frågade h*n som har omplaceringshemmet varför h*n iallafall inte berättade att de hade "mitt" marsvin där tyckte h*n att jag inte förtjänade att veta. Vad jag fattade, bara för att jag föder upp

#12 Ja, det tycker jag. Är inte tillräckligt duktig på att söka i forumet, men vet att jag själv, luneas, idefix, Cavia, Sandra-B m fl SMF-uppfödare skrivit så i olika inlägg. Och står tydligt i t.ex. denna artikel. Även andra har kommenterat så, t.ex. här, här, här, här eller här. 

Sedan har de flesta av oss ett (marsvins-)liv utanför MiF också. Att ta det lugnt i starten är ett av de råd jag oftast ger nyare utställare/uppfödare som jag träffar på SMFs utställningar. Jag anser att det är lättare att få fram information som folk uppfattar på rätt sätt när man gör det i en muntlig diskussion öga mot öga. Inte i inlägg på ett nät-forum.

Periodvis läser jag inte ens härinne och känner inte direkt något ansvar att hålla koll på alla nya som tittar in här med samma frågor om och om igen.

Underbart att denna historia fick ett lyckligt slut och håller tummar att Sally kommer till rätt person.

Verkligen tur att du fick nys om tragedin så att dom räddades.

Visst kan jag förstå att det är lätt att det kan gå överstyr med just marsvin, man tänker gärna att en mer eller mindre går alltid att "klämma" in och sen sitter man där med skägget i brevlådan och har tagit på sig för mycket och börjar se det för jobbigt.

Nej man måste sansa sig och betänka att var och en individ har rätt till fullgod omtanke och omvårdnad.

Men tyvär är nog den krassa sanningen den att sådana här fall som stackars Sally och Asta har vi inte sett för sista gången.

Hoppas du får upp Asta i hull snart igen, skönt att du fick tag på dem och  inte missade det helt, men det är tråkigt att det händer..