Jag har alltid haft höet i svarta sopsäckar. Har aldrig någonsin tänkt på att det skulle vara dåligt att ha det. Nu såhär i efterhand har jag SÅ dåligt samvete för att jag inte varit mer uppmärksam när det kommer till kvaliten på höet och att det är viktigt att kolla det ofta.

Min lilla bebis är nämligen den som straffades för detta och var nära på att mista livet pga mitt slarv!

I tors när jag skulle ge dem hö så kände jag en svag konstig lukt som stack i lungorna. Började därför gräva i säcken längre ner och ruskade om… och upp kom vitt damm som luktade mögel och det stack riktigt rejält när jag andades. Blev verkligen helt förvånad eftersom när jag fick säcken veckan innan, luktade höet supergott och var grönt, men då tänkte jag inte på att kolla det som fanns längst ner i botten. Givetvis slängde jag höet med en gång och köpte en ny bal.

På fre efterm, dagen efter, blev ena marsvinet akut sjuk. Hon var som vanligt ena stunden när jag kollade till dem.. ca 15 minuter senare såg hon väldigt dålig ut? Hon satt uppburrad och försökte då och då krysta. Ut kom lite lite diarre blandat med blod. Hon krampade och kved av smärtor.

Vi åkte direkt ut till Malmös djursjukhus och eftersom det var akutmottagningen och efterm/kväll, fick vi vänta ett bra tag innan vi fick hjälp. Under tiden hann hennes mage svullna upp och hon kved jättemkt.

Veterinären kände lite snabbt på henne och sa att de skulle röntga för att se om det fanns något som var fel i magen tarmarna. De ville ta in henne så att de kunde ge henne dropp. Redan då var de något innombords som direkt skrek NEJ…men just i den stunden ville jag ju inte säga emot veterinären. Och det handlade ju faktiskt om hennes liv, så min sambo sa till mig: "Lita på dem, det är dom som vet bäst". Så vi åkte hem… utan min lilla bebis  Den natten sov jag ingenting….

Tankarna snurrade och jag försökte tänka ut och googla fram vad det kunde vara. De andra 6 marsvinen var ju fullt friska? Jag kom att tänka på höet jag slände, men tyckte ändå att det var konstigt för det var ju längst ner i botten?

Nästa morgon ringde jag direkt vårdavdelningen för att höra hur hon mådde och de sa då att hon fortfarande var dålig och att veterinären inte hunnit kolla henne än, men hon fick dropp och Critical Care samt en injektion (jag tror det var B-vitaminspruta men jag hängde inte riktigt med just när hon sa det, var ju helt snurrig i huvudet). Efter samtalet kollade jag deras hemsida och broschyren jag fick av dem dagen innan. Tyckte att det var konstigt att det BARA fanns bilder på hundar och katter.. och det stod BARA om hur bra de behandlar hundarna och katterna hos dem. Än en gång var det någon innombords som skrek "Ta hem henne nu!", men sambon lugnade mig…

Vid 12 tiden skulle jag ge marsvinen här hemma lite paprika. Första jag skar var fin, nästa.. fin utanpå men innuti, brun och äcklig med en vit larv i(!!!?) slängde paprikorna direkt! Ringde därefter in igen (ja, jag vet..de måste tyckt jag var enormt jobbig) för att berätta om paprikan, ja kanske lite långsökt men ville ändå säga det, och berättade även höet. Sjuksköterskan svarade med "ja, jag ska föra det vidare till veterinären, hon har inte hunnit undersöka henne än dock, hon ringer dig i eftermiddag. Röntgen visade dock inte något konstigt".  Hmm.. i broschyren och på hemsidan står det att veterinären ringer ägarna på eftermiddagen, MEN att de undersöker alla djuren både på morgonen och på eftermiddagen. Nu kändes det inte alls bra att hon var där borta!

Veterinären ringde på eftermiddagen och berättade "Hon äter inte men avföringen ser lite bättre ut, fortfarande lös men bättre. Vi vill ändå att hon stannar en natt till för att ha koll på henne" Jag frågade då om det inte var bättre om jag kunde behandla henne hemma där jag kunde ha uppsikt hela tiden, men fick ett bestämt nej som svar. Jag frågade även om det tagit prover för att se om det kunde vara någon bakterie i tarmarna. Fick svaret att de inte hade tillgång till provlabbet på helgerna. På deras hemsida står det att provlabbet finns tillgängligt alla dagar, dygnet runt.

Senare på kvällen fick jag veta av en annan, väldigt kunnig marsvinsägare att, de marsvin som blir behandlade där ute inte har det bra alls! De får sitta i en låda med lite tidningspapper, ingen vattenflaska utan en vattenskål och dessutom i samma rum som katterna!!? Efter att jag fick veta detta hade jag bestämt mig… hon skulle hem! Ringde journummret (ja, jag vet… kanske fel av mig men vad gör man inte när man blir desperat) och sa att jag ville hämta hem henne. Fick svaret "Det går inte bara att hämta sådär utan du måste då först prata med veterinären. Hon har inte tid nu, men hon får ringa dig när hon får tid". Väntade hela natten…. ingen ringde.

Morgonen efter försökte jag ringa vårdavdelningen igen… ingen svarade. Då släpptes bomben i mitt humör. Jag åkte ut direkt, gick in och sa "Jag vill ta hem mitt marsvin NU" Receptionisten såg chochad ut och sa att jag skulle vänta för hon skulle kolla först med veterinären. Efter en halvtimme ungefär kommer veterinären och berättar att hon fortfarande inte mår bra, har ätit lite hö och att jag då tar hem henne på egen risk. Jag frågade samtidigt varför de fortfarande inte visste vad det var hon var sjuk av, och fick som vanligt väldigt oklara svar. När de kom ut med henne till oss gick mitt hjärta i tusen bitar… hon skakade och var helt skärrad, nästan apatisk. De hade tvättat henne i rumpan och hon var iskall. Jag bad om att få följa med in och kolla hur hon har bott, och DIREKT såg jag paniken i deras ögon när de fick fram ett "javisst". I ett rum, med en massa katter, fick jag se en liten låda i plåt(iskallt!!?), ett lager tidningspapper och skål med vatten! Då brast det för mig och fick ur mig "Varför har inte hon fått en pläd precis som det stod i broschyren va!!? Ni bara prioriterar katterna och hundarna och skiter i marsvin..!!" Skitarg var jag

När vi kom hem försökte den lilla äta lite hö, men hon var så himla dålig, MYCKET sämre än när vi lämnade henne faktiskt. Hennes ögon var gråa och hon hade tappat mkt vikt. Jag hade redan börjat acceptera att hon kanske skulle lämna oss… Men verkligen inte gett upp! När hon fick sitt första epileptiska anfall fick jag panik!! Ringde runt och hörde med allt och alla om vad det kunde vara och hur jag skulle göra. Fick då veta att det förmodligen var förgiftning av höet och att jag skulle mata och ge vätskeersättning varje timme, dessutom hålla henne varm.

Hade henne i en plastback med en uppvärmd vattenflaska i botten, massa lager med täcken och fleeceplädar. Matade och gav vätska varje timme… dag och natt. Var helt slut! Hade ju inte sovit någonting på flera nätter. På måndagen, dagen efter vi hämtade hem henne, lät jag henne bli undersökt på Limhamns veterinärpraktik, dit jag annars brukar gå då de är väldigt duktiga! Marsvinet hade då blivit bättre och åt ganska mkt hö själv, och tarmarna var igång ganska mkt.. fortfarande löst men bättre. Hon fick Bvitamin och fick även med mig Diarsanyl hem. Släppte ihop henne med de andra och fortsatte att mata och ge vätska varje timme, dygnet runt…  

Hon blev bättre och bättre och i Tisd började hon äta mer och mer själv. Onsdag drack hon för första gången själv! Och idag sprang hon runt i buren tillsammans med de andra och skrek när jag skar upp grönsaker! Hon hoppade t.o.m. ett glädjeskutt!  Fatta hur varm jag blev i hjärtat när jag såg det! Och jag hoppas att hon bara kommer bli bättre och bättre nu…

Detta blev ett SUPERlångt inlägg… säkert många grejer jag missat nu eller skrivit konstigt, men jag är fortfarande trött och snurrig i huvudet efter allt. 

Skriver detta bara för att varna/upplysa om hur VIKTIGT det är med höet och kvaliten. Jag fick veta att det helst ska förvaras i papperssäck eller stor pappkartong, inte i plastsäck. Och sen även till alla som bor i och runt Malmö, djursjukhuset här är inte bra! Är det akut, be om behandling och info om hur du ska göra, och få med dig marsvinet hem där du kan hålla mycket mer koll, än vad de kan och har resurser till på djursjukhuset! Annars är det bästa stället att gå till för oss marsvinsägare, Limhamns veterinärpraktik!

Och till dig som orkade läsa allt…. tack för att du läste! :)