Jag tycker inte att du tar en kull "bara för att" om du planerar behålla alla ungarna :) Renrasavel osv är ju bara påhitt från våran sida och inget som egentligen gynnar djuren. Men då har man i alla fall ett mål.

Jag är så allergisk mot de som tar kullar, men inte har minsta ambition att själv behålla en eller flera ungar. Nejdå, de tar en kull, är mer eller mindre engagerad och sedan bara säljer bort alla ungarna..?!

Jag gör bara parningar där jag tror att någon unge kan passa mig och min avel. Sen att det bara blir virveltroll kan jag ju inte göra så mycket åt och det är klart det händer att jag säljer hela kullar. Men själva tanken är ju att minst en unge ska stanna kvar.

Det kan du väl göra om du känner att det skulle vara kul, vilket det absolut är. Alla som föder upp har väl börjat på det viset.

Så länge ungarna är garanterade ett livslångt hem så tycker jag inte att det är ett problem :) Det måste ju vara himla roligt att få följa honan från parning till dräktighet och sist förlossning.

Jag tycker att det är en dålig idé, och det är inte bara för att det redan finns fantastiskt många mrsvin som redan behöver nya hem, så att du om du nu har plats, tid, energi och ekonomi borde ta några av dem istället. Sedan var det ju inte så länge sedan som du hade bara en hane kvar och funderade på att sälja honom för att du ville sluta med marsvin. Då är det ett mer personligt argument. Jag tycker att det är dumt att gå från att inte vilja ha kvar marsvin som art alls till att förbinda sig att ha dem i 7 år till, på kort tid. Rent statistiskt slutar det sällan lyckligt.

#1-3 Tack så mycket för era svar! :)

#4 Jag kanske utryckte mig dåligt i den tråden. Det var hanar jag funderade på att sluta med just för att jag då mådde så himla dåligt över min ena killes död. Jag hade desutom då även 4 honor hemma som jag inte tänkte sälja. Har nu kommit över det och insett att både hanar och honor kan bli lika mycket sjuka.

Jag har idag 7 underbara grisar varav 1 inte fungerar med de övriga. Så honom tänker jag kastrera just för att jag ska slippa försöka sälja honom och "konkurera" ut de som redan finns i annonser.

Är väldigt orolig för narkosen dock men då har jag iaf försökt.

Skulle väl vara pga allergi jag skulle behöva sälja mina grisar. Vilket troligen aldrig kommer ske då allergier inte finns i släkten.

Visst kan jag ta emot en massa "överblivna" marsvin, men då får jag ändå inte uppleva en dräktighet som jag så gärna skulle vilja. Och känslan av att dem faktiskt kommer från mina egna djur.

Så länge du väljer en hona (och hane) som är lämplig att ta en kull på (frisk och sund bakgrund med bra temperament etc), själv är påläst och beredd på de risker och kostnader som kan uppstå samt har möjlighet att stödmata både mamman och eventuella ungar vid behov och känner att du vill förbinda dig att ha marsvin i kanske fem-sex år till, vilket du verkar vara, så kan jag inte se något som hindrar att du tar en kull. Det är verkligen en fantastisk upplevelse att vara med om att se en kull växa upp :-)

Önskar dig lycka till med ditt beslut!