Jag skulle bara ha satt ihop dom, antingen på golvet eller direkt i en nystädad bur.

Jag brukar släppa honor på golvet bara i några timmar tillsammans med gömställen och en massa god mat. Sen kommer det att grälas och tjafsas i ett par veckor framåt… men det är bara att försöka stänga öronen det går över.

Hur accepterar mina gamlingar en liten bebis? kommer de ge sig på henne med?

Hur stor är risken att ungen lyckas hoppa ur bokhylleburen? 26 cm höjd med spånlagret. Också har jag kompostgaller men de klämmer hon sig ju igenom.

#3 honor brukar väldigt sällan ge sig på ungar. Min förra hona kunde vara kaxig mot andra marsvin men inte mot bebisar:)

Då vet jag :) tack för svaren :)

Tror inte de ger sig på den lilla men blir det mycket tjafs mellan de vuxna finns ju risken att hon hamnar mellan eller att de springer över henne.

Själv hade jag bog väntat några veckor med att sätta ihop dem.

#6 hmm kan ju ha dem ute på golvet tillsammans och se hur mycket dem bråkar. Känner jag mina honor rätt så kommer dem bara vara intresserade i 10 minuter sen så blir det bara någon liten tillrättavisning i buren så dem vet sin plats. Mina honor brukar inte vara svåra att sätta med andra honor.

Lillan är ju trots allt en tredjedel av sin mammas storlek så hon skulle mycket väl tåla att få ett nyp även om det är av misstag.

Vill ju få ihop dem såfort som möjligt då jag tidigare märkt stora skillnader på honor som varit nervösa/rädda när dem kommit. Efter 1-2 dagar i honflocken har dem varit mycket mer framåt.

Lexi och Tuva som ju de två nya heter äter inte ens grönsaker utan lever på fodret jag fick med, gnagarblandning och hö. Det enda dem vet går att äta är rivna morötter, helst ska dem ha legat i buren i närmare ett dygn också innan dem behagar äta :/

Vill få fart på deras instinkter och det tror inte jag går att uppnå i en gallerbur som dem lever helt avskärmade i från de andra.
Inte minst för Lillans skull.

Dock vet jag inte om Lexi kommer kunna fungera med min honflock då hon levt helt avskärmat från andra marsvin förutom när hon var runt 8 månader då hon fick träffa hanen. Jag hoppas hon minns hur man är ett flockdjur för hon har lite udda beteenden för sig ibland.

Samtidigt vet jag inte hur jag ska göra med utfodringen. Mina andra honor får ju 4-5 olika grönsaker per dag + lottiepellets. Inget av detta är ju de två nya vana vid. Är rädd för rejäl diarre på dem förstås.

Riktigt dilemma :/

(ser nu att det blev några stavfel men hoppas ni förstår ändå. Borde egentligen sova nu)

Jag skulle inte ha väntat utan ha satt ihop dom så snart som möjligt. Detta eftersom jag sett flera gånger hur mycket snabbare det går för marsvin att komma tillrätta efter en flytt om dom får bo med andra marsvin som är vana vid alla ljud och inte minst mig.

Jag tror inte att det kommer att vara något som helst problem med den lilla. Dom brukar låta en hel del dom små om någon är det minsta stygg och då brukar dom äldre lägga ner rätt fort, i ren förskräckelse *s*

Mammamarsvinet kommer säkert snabbt tillrätta hon också, jag har hört om många fall med marsvin som inte vet hur man är marsvin och som alltid bott själva och det har alltid gått bra. Marsvin är rätt bra på att apa efter varandra och din hona är ganska ung fortfarande.

Äsch, nu glömde jag det om maten.
Jag tycker att du ska sätta ihop dom även om dina får mer grönsaker än vad de nyas magar förmodligen klarar av. Jag skulle ha minskat mängden varianter av grönsaker under en period så att de nya får chans att vänja sig. Dina andra honor tar garanterat ingen skada av att få en enklare kost ett tag, även om dom ger dig onda ögat i ett par dagar ;)

#8 Ja, jag går efter tanken att de ju faktiskt är flockdjur och inte pardjur. Får helt enkelt se hur det går för allihopa ute på golvet senare idag. bråkas det mycket så kanske jag kan skärma av en del av bohylleburen så de kan bo med galler emellan ett par dagar och vänja sig vid varandra.

Men med tanke på att Lexi nästan kröp ur min famn idag när vi stod nära bokhylleburen för att hon kände lukten av och hörde de andra honorna så kommer det nog gå galant.

Att de små låter mycket fick jag erfara natten som var. Blev ett väldans skri inne i djurrummet och jag for ju förstås ur sängen. Då hade minsan mamma lagt sig ovanpå lillan så inte hon kom loss. Men morsan brydde sig inte ett dugg om lillans skrik så jag fick hjälpa henne loss ^^