Älskade Chester, jag minns så väl hur vi träffades.
Jag fann dig via en annons på Blocket, där du skänktes bort tillsammans med en kanin och en utebur mitt i vintern. Jag kan inte beskriva känslan jag fick, men att jag måste hämta dig, att du måste komma hit - det visste jag.  
När vi hämtade dig fick vi med en liten hamsterbur, som de sa att du brukade bo i när du var inomhus.

Du var en otroligt modig krabat. Du hade knappt blivit hanterad av din förra familj men ändå ville du utforska den nya världen, som om den var din egen.

Jag minns hur lycklig du blev när du fann en vän i lilla Mundungus. Ett marsvin som levt ensamt hela livet och sedan får en vän intar en speciell karaktär, som om ett hål i hjärtat fyllts igen.

Jag vet inte vad som hände med dig, allting gick så fort. Ena stunden låg du i huset och verkade helt utan energi, snart verkade du inte kunna använda dina bakben. Stödmatningen ville du inte ta emot, utan bara låg där i min famn. Du tog dig in i ditt favorithus och lade dig på en varm handduk för att finna den sista vilan.

Jag kommer alltid att minnas dig Chester. Jag hoppas att du vet hur älskad du var hos oss - och hur saknad du är nu. Vila i frid.