När vi köpte våra första marsvin, var jag typ 6 år. Jag viste knappt vad ett marsvin var, jag hade ju sätt dem på djurparker, men vist inte att dem djurnen heta marsvin.

Igntligen ville jag ha en katt, ville värkligen ha en katt och en dag när jag tjata så sa mamma "Nej ingen katt, men ni kan få varsit marsvin" jag vart så lycklig att jag börja gråta, det ända jag igentligen vist var att det var ett djur, jag älskade och älskar djur. Och hade alltid drömt om att få ha ett eget dur, ett liv att ta hand och sköta om. den dagen åkte vi ner till djur affären, där fanns det två marsvin som var i en bur till sammans med en kanin. Ett av marsvinen satt på kaninens rygg. Det marsvien ville jag ha, min syster ville ha samma marsvin. efter som vi inte kunde komma översens så åkte vi hem för att tänka tills morgon dagen. Den dagen var en bland dem bästa dagern i mitt liv, jag var så lycklig när vi tog hem dem små kapratena., och jag hade fått som jag ville jag fick virvel marsvinet Ludde. Och min syster fick teddyn Snutten. Dema fantatiska varelsena kom jag att älska i de åren vi hade dem. Mitt marsvin ludde dog tyvärr vid två års ålder, det var så hemsk och jag saknar honom så. Snutten dog ett år senader tyvärr, han fick tyvärr var ensam det sista året, det var så svårt när han också lämnda oss och saknar honom så.

Jag älskade dem två djur lika mycket, och jag kan inte förstå att det igentligen spelade någon roll vilken vi fick, vi hade dem typ tillsammans ändå.

Sen dess har jag alltid älskat marsvin, och för snart två årsen lyckades jag tjata mig till två nya marsvin. Molly och Carla mina små underverk.

jag ångrar aldrig att jag köpt verkan Ludde, Snutten, Carla eller Molly alla är mina små bäbisar och älskar dem så..

Jag hade längat velat ha en hamster men mamma ville inte det då hon tyckte de var så "musliknande" och så levde de inte heller så länge.

Vi var inne i en djuraffär och jag tjatade om att få köpa en hamster men mamma och pappa sa blankt nej. Men efter en stund så säger de att om vi vill kan jag och min bror få ett marsvin ivar. Jag blev överlycklig! Det fanns två virvlar som man inte såg någon skillnad på, två vuxna hanar och två slätthåriga. Min bror valde direkt den ena selfen, en chocolate hane. Han skulle hetta Choklad. Jag ville ha en av virvlarna men så fick vi reda på att de slätthåriga var syskon och då valde jag den andra som jag döpte till Biblo inte Bilbo. ;) Han var ursöt, en liten black himalya!

Efter ett år dog tyvärr Choklad, han blev snorig. Vi letade då reda på en kompis till Biblo. En liten abbensinner korsning som var black/white/golden till färgen. Chip fick han hetta. :) När vi hämtade honom var han livrädd, rädd för allt och alla men han blev bättre när han lärde känna Biblo då han var så trygg i sig själv.

Efter ett tag bestämde vi oss för att skaffa en till kompis till Biblo och Chip. Vi ringde på en annons om en virvelkorsning som hette Moses och vi hämtade honom samma dag. Tyvärr var Moses sjuk när vi köpte honom och dog redan efter två veckor trots behandling och veterinärbesök. :(

Efter att vi kom hem från semestern skulle vi köpa en ny liten gris bestämde vi. Några dagar innan vi skulle åka var jag och mamma in på en djuraffär och där blev jag kär! En underbart söt nonself i teckningen black/white satt där! Men vi köpte honom inte då.

Efter semestern åkte vi tillbaka till djuraffären för att se om han fanns kvar, och det gjorde han! Så vi köpte honom och döpte honom till Lakrits.

Idag finns Chip och Lakrits kvar här hemma och de är de enda marsvinen för tillfället. :) Och jag hoppas att de får leva länge till!

Från början visste jag knappt att marsvin fanns. Visst hade jag sett dom och så, men inte varity specielt intresserad.

Det hela började när jag var med min kompis i en zoo-butik som jag knappt visste fanns. Hon hade fått en hamser och skulle köpa någonting. Jag gick in till alla marsvinen och kaninerna. Där inne såg jag två helt gudomligt söta marsvin och när jag och min kompis gick ut hade jag bara dom i tankarna.

På kvällen pratade jag med min pappa om att jag ville ha marsvin, och dagen efter tog jag mig till bibblan och lånade 4 böcker som jag läste ut på kanske en månad. Hela tiden kollade jag priset på burar, foder, hus och allt annat. Sedan kom dén lyckliga (men inte riktigta martsvinssdagen) dagen då jag skulle köpa dom, men jag hittade bara ett som jag ville ha och vi beställde två marsvin och jag fick vänta i en månad på att dom skulle komma. När dom väl kom var jag så lycklig så jag kunde spricka och vi kom till zoobutiken en kvart innan dom skulle stänga och tog hem dom i en liten låda och tog hand om dom o nu har jag haft dom i 10 månader.

Nu bor dom här hemma:)

haha. Ett impuls köp. Började med att jag var tvungen att sälja min hästar, sto + föl för jag stod utan stall plats.(åter igen)

Jag & sambon var på stan & gick in i en djur affär & där var tussen. En liten vilt färgad bebis på 5 veckor. Åkte hem med henne & hela kittet. Dagarna senare köpte jag Tuva. Det är 4,5 år sedan. Tussen lever inte längre.

Så det vara den lilla gråa tussen som gjorde så jag är här idag. Tuva, en Coronet, Nova en Teddy  & sen ska det nog komma en 3 årig hona snart

Jag skaffade marsvin när jag gick i mellanstadiet, hade ingen aning om att de skulle leva så länge så att jag har kvar dem idag, nu när jag går sista året på gymnasiet. Fick marsvin tsm med mina syskon. Vi hade en bekant som födde upp marsvin som frågade om vi ville köpa deras ungar.

Det är väl 11 år sedan nu, jag var 6 år ungefär och vi hade redan provat på att ha dvärghamster (bittsk och otäck, till sist vågade nästan ingen ta i honom, haha) och undulater (lyckades gång på gång ta sig ut ur buren, flaxade runt i hela huset och bajsade på gardinerna, så vi lämnade tillbaka dom). Mamma hade marsvin som barn och ville minnas att det minsann var trevliga djur, som varken käkade upp en eller bajsade på gardinerna ;) Så jag och min syster fick varsin marsvinshona, virveln Busan och teddyn Sonja. Och sen har det liksom rullat på… Tänk att det gått så lång tid, jag börjar känna mig gammal ;)

Jag skaffade våra första honor Sommaren 2010, jag och min sambo hade precis flyttat hiop och vi båda var på det klara med att vi skulle ha djur, jag hade haft kanin och tyckte det var ett charmigt djur men så läste jag om marsvin och såg filmer om dem och jag blev helt kär.

Min Sambo var inte helt imponerad från början men gav med sig så den dag då jag blev ledig från jobbet och inte skulle jobba på två dagar åkte vi ner och köpte våra första marsvin Humba och Peach.

Dom fick bo i en hörnbur som vi köpte samma dag och var livrädda dom första månaderna, vi bestämde oss för att köpa en hane som skulle kastreras men fick syn på Kazooie som genast fick följa med hem, dock gick det inte lång tid innan vi märkte att Humba och Peach använde henne som en hackyckling vilket gjorde att vi skaffade Luma från Zingorinas uppfödning. En jätte mysig tjej som blev Zooies bästa kompis direkt och Zooie åt upp sig och nu har Zooie blivit en jättefin tjej.

Det jag föll för hos marsvinen var deras personlighet och att dom är så robusta och roliga.

Första marsvinet vi skaffa kommer jag knappt ihåg, eller ja, jag kommer ihåg att han fick Ohyra & rymde iväg.. Men sen när jag vart äldre ca 10 år, skaffa vi marsvin igen, tjata sönder mina föräldrar. Har ett av dom kvar än. Vet dock inte riktigt varför, ville bara ha marsvin.. barn ni vet, ska ha allt ;)

Det var sommaren 2006 som våran kanin dog, och jag var helt säker på att fler kaniner blir det inte. Så jag började titta runt och upptäckte marsvin, det blev så att vi kollade på blocket och hittade två 8 månader gamla honor som letade nytt hem. Ett par dagar senare åkte vi dit och med oss hem följde Lillan och Busan, vi tänkte först döpa om dem men namnen hängde kvar ;-) Idag finns bara Busan kvar och hon fyllde 5 år i November. Ja sen hösten 09 skaffade jag min första skinny och sedan flyttade även lunkaryan hit. Och nu sitter jag här med 5 underbara marsvin som är mitt allt!

Det började med att min dotter köpte Pricken, ett prickigt släthår. Då köpte jag Rufsa-Lisa, en peruan, som sällskap till honom. När Pricken ett par år senare dog i cancer blev Rufsa-Lisa lite tjurig och vi fick köpa tre nya kompisar innan hon blev nöjd.

Nu är det så att jag aldrig sagt nej till ett djur som behöver hjälp och har på så sätt fått ta hand om allt från kaniner och harpaltar till fågelungar och lammungar, så när jag fick frågan om jag kunde ta hand om ett par marsvin… Ett par blev ganska många och nu har marsvinen ett eget hus på tomten!

Kommer aldrig att glömma Pricken och Rufsa-Lisa och hur hela deras hus lyfte från burbottnen när de klämde in sig båda två och hur Rufsa-Lisas päls stack ut underifrån:) Så himla söta!

Första gången jag skaffade ett marsvin var jag 6år. Det var för att min kusin som vi bodde grannar med då hade ett marsvin som jag älskade. Jag ville göra allt som min kusin gjorde, och var t.o.m avundsjuk när jag såg henne tvätta buren ute på deras garageuppfart :P Jag gick alltid dit med massa maskrosblad och fick mysa en stund med marsvinet samtidigt.

Vi fick även passa honom när de var bortresta och jag tog ansvaret på största allvar, och då föreslog mamma att jag kunde få ett eget bara jag själv sparade ihop pengar till marsvin + bur. Det tog ju ett tag :P Men jag tröttnade inte utan sparade i flera månader :)

#11 Min mamma är livrädd för små gnagare men hon sa exact samma sak åt mig när jag skulle få skaffa min första kanin, jag sparade varenda peng jag fick och det tog ju också ett tag men gud vad glad jag var när jag äntligen fick köpa henne  Då var jag ungefär 8-9 år gammal!

#12: Haha ja, det tar ju sin lilla tid när veckopengen på den tiden låg på 20-30kr ;) Mamma hoppades nog att jag skulle trötta, men inte då :P

Två av mina kompisar skaffade marsvin i slutet av år 1999/början av år 2000. I februari gick mina föräldrar med på att åka till djuraffären där de köpt sina för att titta, och med min ena kompis bar det av dit. Jag var bara 8 år då, och lyckades med mammas hjälp övertala pappa om två söta virvelkillar - Cocos och Cacao. Det var mest tur och lite av en slump att det blev marsvin, vi hade ingen tidigare erfarenhet men pappas familj hade faktiskt haft ett marsvin i början av 1970-talet. Sedan har det rullat på, då Cocos och Cacao gick bort (alldeles för tidigt, bara 4 resp. 4,5 år gamla) flyttade två nya grisar in från en kompis syster som tröttnat. Nu är jag fast och har mycket svårt att tro att det finns något som kommer få mig att inte ha marsvin :P

Det började med att jag slutate rida. Dock ville mamma att jag fortfarande skulle ha något att hålla på med. Så en dag för cirka fyra år sedan då, så kom jag hem från skolan och på köksbordet stod en liten bur. Mamma lyfte på handduken och där var han! Pepzie, en liten söt guldhamster. Jag vet, en guldhamster.

Efter det hade jag sammanlagt fem hamstrar, alla på en och samma gång. När de gick bort en efter en,(för tre år sedan) tyckte pappa(!) att vi skulle ta en sväng till djuraffären. Så vi kom hem med en kanin, Nello och ett litet marsvin, Neou. Kaninen avlivades tyvärr sedan pga sjukdom, och till familjen kom då en till liten marsvinskille, Laban (som nu bor hos Emma).

Åh, dessa grisar

(Och för att det inte ska låta som om Neou bor ensam, för det gör han inte, så skriver jag att han bor med lilla Dexter.)

#15 var in på din blogg och såg att du hade tunnlar md siffor på!? Vart köpte du den/dom!?

#16 Kul att någon läser min blogg, haha! På Ikea faktiskt! Barnavdelningen

Där vi bodde när jag var liten hade vi en massa halvvilda katter. Jag saknade ändå att ha ett "riktigt" husdjur, ett tamt djur som inte sprang undan, så som katterna gjorde. Jag kommer ihåg hur jag många kvällar följde med farsan på jobbet, satt vid datorn och läste om olika djur. Hamster, kanin och marsvin fanns med på listan från början. Så småningom kom vi fram till att marsvin verkade trevligast. Vi hade bara tänkt skaffa ett djur, men tack vare internet fick jag reda på att man måste ha två.

Dagen då jag fick jullov, när jag var 8, kom farsan efter mig till skolan. Vi åkte direkt till en uppfödare som bodde about 7 mil från oss. När vi kom dit såg jag två marsvin som var mycket spralligare än de andra. Det var två små abbessiniehanar, Aniaras Kelpo Kaapeli och Aniaras Kelpo Kaakao. Och de kom med hem till oss :) Döpte om dem till Piff och Puff.

Puff lever fortfarande, men Piff var vi tvungna att låta somna in när han fick en tumör för andra gången.

Sen har det rullat på… och kommer antagligen fortsätta!

Ett rent impulsköp faktiskt! Jag var och tittade i en djuraffär och fick syn på en liten cream färgad söt sak som satt och tittade på mig med nyfikna ögon i en bur. Jag trodde det var en hamster så jag gick hem och övertalade mamma om att jag ville ha en hamster.

Så nästa dag åkte vi dit och hon fanns kvar till min förtjusning. Som tur var så jobbade det en marsvinsuppfödare där och när jag sa att jag ville ha den där hamstern så blev hon minst sagt chokad och stog säkert en halvtimme och pratade och informerade oss om Marsvin. Så vi åkte därifrån med min söta lilla cream färgade marsvinshona och en kompis till henne. Jag förälskade mig totalt i marsvin och nu några år senare bor här 10 marsvin! =) Men min älskade teguila (den creme färgade honan) somnade in för några år sedan pågrund av caner, men hennes vän Curry lever fortfarande och bor här =)

Blev sugen när syrran skaffade sig ett marsvin:) (är några år sedan nu) :D Då skaffade jag mig marsvin, sedan när det dog (den gick med mammas ena dåvarande hona) så hade jag uppehåll med marsvin något halvår sedan skaffade jag igen:)

#17 Ja, tycker det är jätte roligt att läsa om era marsvin, då ska jag köpa sådanna rullar nästa gång jag ska till Ikea!

Tycker det är intressant att läsa om när ni fick era första marsvin och det verkar som att dom flesta skaffade marsvin första nången när ni var små, tycker det är roligt att intresset fortfarande finns kvar!

Det började med att min kompis skulle köpa ett marsvin. Var in till zooaffären efter skolan och där fanns 2 vita teddysar och en amerikansk crested golden. Dock dög inte någon av de tre tjejerna åt min kompis så hon åkte nästa dag till stan och köpte en långhårig virvelkorsning.

Jag blev ju såklart avundsjuk på min kompis, hade tidigare haft 1 kanin och 2 ökenråttor/gerbiler. Tjatade på min mamma men hon gav inte med sig.

Iaf nästa dag så sa jag åt min mamma att jag skulle gå till zoo och köpa goldenhonan innan jag kom hem och hon protesterade såklart men hade jag pengar så javisst..

Så efter skolan gick jag och kompisen till zoo för att köpa honan. Väl inne i affären så var goldenhonan borta! Jag blev helt förstörd. Ringde hem till min mamma och grinade i telefonen för jag ville inte ha någon annan än "den bruna". Hon sa att jag var löjlig och att jag skulle komma hem istället.

Kompisen tyckte att jag skulle köpa en av de vita istället men det ville inte jag, jag var ju kär i goldenhonan!

Till slut tog vi iaf bussen hem och jag lovade mig själv att aldrig mer bli kär i ett djur på zoo. När jag klev innanför dörren så stod den gamla kaninburen på bordet i vardagsrummet, och däri satt goldenhonan! Jag började åter igen gråta men denna gången av lycka! Min mamma hade åkt och köpt henne medans jag var i skolan.

Visste vid det tillfället inte alls hur ett marsvin skulle skötas förutom att det skulle ha hö. Lånade många böcker och en vecka senare flyttade även en black/golde/white nonself in för marsvin ska ju inte bo ensamma.

Jag var 13 år när jag fick mitt första marsvin.

Skickar med en bild på mina två första underbaringar Telma (golden) och Pepsi :)

Mitt första husdjur, hösten 2000 kom hon. Alla mina syskons första djur hade varit snälla, söta guldhamstrar, och när jag var sex år gammal skulle jag äntligen få min egen. Min guldhamster blev dock långt ifrån det husdjur jag hade hoppats på…

"Tossan", som hon kom att kallas, var helt galen(tossig!). Hon bet varje gång man rörde henne. Efter en vecka fick min mor nog och lämnade tillbaka kraken till djuraffären. I den stunden tröttnade hon på hamstrar och ville ha något lugnare husdjur. Hon hade haft marsvin när hon var liten(en liten, oavsiktlig marsvinsuppfödning som jag förstått det), och de tordes hon minnas var trevliga djur.

Så marsvin blev det! December 2000 kom hon hem, en nonself tort'n'white tös från djuraffären; Maja. Mitt allra första marsvin.

Det var min syrra som fick marsvin, jag hade ju fått akvarium (nej då jag var jättenöjd, har fortfarande akvarium). Så var det så att ett par kompisar till oss hade en marsvinshane. Vi satte i hop dem och det blev ungar vid det laget var jag jätteintresserad. I många år, för de blev gamla dessa grisar hade vi fyra stycken. Mamma Anette och dottern Siv i syrrans rum och bröderna Fatting och Ylle i mitt rum. När jag precis flyttat hemifrån hade jag inga marsvin men kanin, möss och ett tag katt olovandes i det djurfria studentrummet… hrm… men vaddå hur ska jag kunna existera utan djur? När jag några år senare flyttade till lägenhet skaffade jag mig marsvin igen sen har det bara blivit fler och fler…

Jag är uppvuxen med djur av många olika slag, allt från katter och hundar till getter och fasaner. Men marsvin har vi aldrig haft i familjen. Har förut aldrig riktigt sett det roliga i att ha marsvin heller, tråkiga små djur som bara piper och äter. Vad är det som är så intressant med dom, liksom?

Men så skaffade min faster marsvin, och jag började få upp ögonen för dessa söta små grisar. Det var så roligt att få en högljudd hälsning när man kom in i rummet där marsvinen fanns, och att se deras små popcornsskutt när de fick vara i uteburen och äta gräs. :)

Efter att ha sett Linas (Moctezumas) marsvin samt umgåtts med marsvinsflocken på min praktikplats var jag fast. Men min mamma ville absolut inte ha några marsvin, för hon hade såna som ung och hon visste minsann hur högljudda och jobbiga de var ;)

Dock så fortsatte jag i tystnad att hoppas och läsa mer om dessa djur.. Och en dag frågade min faster om jag ville ha en av hennes honor, som inte kom överens med resten av flocken. Min mamma var emot det först, men sen gav hon med sig :D

Så då flyttade Tickan hit, och jag började leta efter en kompis till henne. Till slut blev det Greta, en 1-årig hona från min fd praktikplats, som fick flytta hit. De hade några ungar till salu som min mamma försökte få mig att välja av istället ("men är inte de där små mycket sötare..?" ^^) men det satt en ensam hona i en skild bur (hon trivdes inte i flocken) så jag bestämde mig för att ta henne istället. =)

I februari (tror jag?) har jag alltså varit marsvinsägare i ett år, och förhoppningsvis blir det många år till! :)