Tusen tack, du tog upp mina funderingar och tankar kring detta och lyckades skriva det på ett riktigt bra sätt.

Och när marsvinen ska springa på golvet, hur går det till, rent praktiskt? Lyfter man ner dem ett och ett och sen lyfter tillbaka dem ett och ett så alla springer på golvet samtidigt eller har man dom på golvet olika dagar?

Frågan är hur många med liknande lådor som vågar svara i och med att man med största sannolikhet kommer bli ifrågasatt, tyvärr finns risken att man blir det rätt regält med. De som har marsvinen i sådana lådor vet nog redan om att det är i minsta laget.

Smidighet och Platsbesparande: Det är otroligt smidigt att ha 5 burar på varandra med utdragbara lådor och ordning och reda på allt. Man står där och blir väl kanse delvis förblindad av allt bra man ser och kommer på med det. Man kollar hur stor buren är innuti. ca 100x60. Skit bra tänker man, bara fixa lådor som får plats i och så är saken biff. Sen plötsligt så står man där och skruvar och inser att innermåtten blir 86x48 (med ett par cm spån i botten). Då är man inte riktigt lika glad längre. MEN man gör det bästa av det. (Så var det iaf för mig)

Planen är att ha avelshanarna i dessa burar sen. EV beroende på hur många de blir kanske skära upp genomgångar mellan de två burarna som är på samma plan (Har två PAX garderober med 5 KOMPLEMENTLÅDOR i varje bookhylla) så kan marsvinen springa på en större yta.

Uppfödare: Jag trock också att om uppfödarna skulle ha hanar (de som parat) som fick gå ensamma på typ 2x2 meter så skulle de inte finnas möjlighet att ha någon hane kvar i princip. Kan jag tänka mig iaf.

Ekonomiskt: Blir svårt att ha en uppfödning av ett så litet djur som marsvin som ger så lite pengar tillbaka, då man måste ha djuren på så stora ytor. Det kommer, trotts ens intresse att kosta mer än det smakar. Man "går i konkurs" och får lägga ner.

Hanar v/s honor: Honorna kan ju gå ihop, men inte parade hanar. Därav ruljangsen på hanar. Jag bävar inför den dagen då ja kommer inse att nån av mina hanar gjort sitt, inte kan sitta ensam i bur resten av livet och jag inte har användning för honom mer. Det finns inte plats för mig att ha honom så som jag bor just nu. Som uppfödare av något man vill få fram som t.ex är så specifikt som det jag vill ha, så måste man välja bort. hur hårt det än känns och låter. Det gör ont i mig att bara säga det. Men jag har ju mitt avelsintresse. :(

Hade jag varit HELT osjälvisk så hade ja kanske skaffat ett annat djur, men jag ville helt enkelt ha marsvin :(

Dock har jag förhoppnigar om att kunna lösa större boenden åt mina djur så fort som möjligt. Så fort vi har det lite större och killen smält tanken på att de kommer krävas mer plats. Han gillar verkligen tanken på att marsvinen ska få det större, mysigare och bättre men inte lika mycket att det kräver att vi får tänka om hur vi ska ha det hemma.

Jag är ganska snabb och impulsiv med sådana saker, har alltid älskat djur och stiger alltid åt sidan, för deras behov framför mina egna. Men jag har någon jag älskar att tänka på med, kan inte köra över honom. Succesivt så blir det nog som jag vill ändå ;) Hihi. Innerst inne vet jag att han vill ha ett stort marsvinsrum=marsvinshimmel som man kan gå in i och lägga sig på golvet och ha alla smågurkorna runtspringandes runt en nosande i håret och nibblandes på tår och fingrar :D

Jag lyfter ner mina sambopar ett o ett åt gången och låter dem nosa runt med lite leksaker och godis + hö o vatten på golvet i köket.

Jupps, har mina marsvin i köket ;)

#3# Nu ska ju du ändra så småningom så det blir ju inte riktigt samma sak, jag tänkte mest på de som alltid har marsvinen i backar. Men är det så att avelsintresset går före själva djuren, eller hur jag ska förklara? Tänker på det du skrev att välja bort när hanen gjort sitt.

Jag tänker att är det inte bäst att först komma överens med sin älskade hur man vill at marsvinen ska ha det och se till att han går med på det och sen skaffa marsvinen?

Jag har flera små burar, allt från 50x40 till 100x40, men de används bara i nödfall. Sjuka marsvin, honor som har svårt att ta till sig ungar osv. Övriga tiden står de uppstaplade i garaget, absolut inget som är framme permanent.

De minsta jag använder i princip hela tiden är 100x50 och där går det som max två vuxna marsvin men oftast är det farbröderna som ska uppfostra småpojkar som får husera i dom burarna. Jag sätter in plankor genom gallrena för att skapa övervåningar och därmed ytterligare lite yta.

Jag har många av mina avelshanar tillsammans. Som det är nu går precis alla hanarna två och två, och av 6 par består 4 av hanar som träffat tjejor :) Men framför allt när man sätter ihop dom går de i burar på 130x100, för att kunna komma ifrån varandra om de känner för det.

Personligen tror jag att när marsvinen går i burar bredvid varandra och alltså kan prata och röra varandra genom gallret så är golvtid inte lika viktigt. OBS! Menar inte att de som har goda möjligheter att låta sina marsvin springa på golvet ska låta bli, jag tänker endast på att mina går ute i vedbon och marsvinshuset, där det inte finns möjlighet till rasthage. Jag tror att i ett rum med 15-20 eller mer marsvin så har grisarna en rätt berikad miljö genom att höra, se och kunna umgås med de i burarna bredvid. Det blir en del kurrande och dansande vid gallret mellan dom, en hel del popcornskutt osv. Kort sagt, jag har inte dåligt samvete för att mina marsvin inte kan springa på en 5x5metersyta varje dag och de verkar inte ett dugg rastlösa eller uttråkade.

Det här ovan är dock vintern det handlar om. På sommaren är det andra bullar. Honflocken går då i en hage som är 14x5 meter och hanarna i burar på minst 150x100cm :)

#5

Det är väl snarare så att om man skulle försöka ta sig någonstans i aveln så måste man byta ut sina hanar, och ibland även honorna.

Skulle man behålla alla gubbar och småkillar man inte får sålt, så skulle man snart inte kunna fortsätta. Ett val är ju att ständigt låna hanar av andra, men jag tror det skulle begränsa ens möjlighet att utveckla sin uppfödning.

Man kan ju också ha sina singelhanar i stora platskrävande burar. Kvadrat i en lgh kostar pengar. Alltså så kostar buren pengar varje månad. Det är nog en ekonomisk fråga med, kanske inte först o främst ang kvadrat i sitt hem, men på andra sätt. Hanar man ej har i avel kostar pengar i fråga om mat, spån, grönsaker, veterinärvård osv. man skulle ha otroligt svårt tror jag att lägga krutet på de djur man faktiskt använder i sin avel.

Hur ska jag säga… om alla uppfödare "tvingades" ha sina singelhanar de ville ha kvar i avel, på burar på tex 150x50 och man har säg 4 hanar i avel. Då tar bara 4 hanar upp 12 kvadrat :S 200x600cm :S

(enligt jordbruksverkets regler får man för övrigt ha 80 marsvin på den ytan, jisses :S)

tror att många uppfödare helt enkelt skulle lägga ner om man var tvingad att ha större åt sina djur. Men det betyder självklart inte att man ska ha dem på microbiska ytor och dumpa djur utan eftertanke och inte ta ansvar för var de hamnar och hur de får det.

Utan uppfödarna som finns så skulle många av er som har rasrena djur (och en del av er som har blandisar) inte ha era djur. Med det INTE sagt att alla uppfödare gör rätt och har bra omgivningar för sina små.

Jag tror dock att det är ganska svårt för vanliga djurägare att förstå hur en uppfödare tvingas tänka och agera ibland.

16# WOW. Du är den första ja sett som har killar efter avel ihop. Jag hoppades att det skulle gå. Vill inte lämna mian gubbar ja har nu pga en framtida platsbrist. Tack för att du öppna upp lite hopp hos mig :)

Alla andra här inne verkar ju avråda starkt från att ens försöka sätta ihop en parad kille med en annan.

Jag är uppfödare och har just nu 30 marsvin. Sex pensionerade tanter bor permanent i en bokhyllebur på 170*80. I stora burskåpet 191*55 fyra våningar bor de flesta honorna i grupper och ibland hane par eller en hane med ett par brudar det varierar mycket för att jag inte vill att hanarna alltid bara ska sitta i småburarna. Just nu sitter tre vuxna honor och två unghonor längst upp. På våningen under bor två högdräktiga honor och en hona + plus hennes två femveckorsdöttrar. Jag gillar att åldersblanda mina hongrupper jag tror det är bra för ungdjurens uppostran att bo med äldre klokare marsvin. De var de två hongrupperna det… På våningen under dem bor två hanar en 3,5 åring som är pappa till många kullar och en 5 månaders blivande avelshane. Längst ned bor en 9 månadershane tillsammans med tre småkillar, han har parat de två högdräktiga honorna.

Så har jag mina småskåp. Ett med komplementbackar 3st och ett med ännu mindre burar 55*70 3st. Jag vill helst inte att samma marsvin ska bo i småburarna hela tiden så jag flyttar runt mina djur rätt mycket. Just nu bor två hanepar i två av komplementbackarna tre av dem är pappor. I lillskåpet som mest är reservburar bor ett kärlekspar längst upp de andra burarna är fulla av bråte istället för djur. Så har jag en gallerbur 100*50 nere i min atelje med två djur i karantän.

Jag tycker komplementbackarna är små men okej. Jag har aldrig mer än två vuxna djur i dem om de är fler handlar det om småpojkar. De är lättstädade oh tar väldigt liten golvyta. Det är väldigt praktiskt och jag är mycket nöjd med mina.

#2 När marsvinen springer på golvet och det springs på golvet här varje kväll tar jag alltid ut dem burvis. Jag blandar aldrig för det blir så spänd stämning och jag vill att alla ska ha roligt på golvet. Alla marsvin är ute minst en timme var tredje dag endel som har "extra behov" går ute oftare än så. Även de i de stora burarna är ute på golvet.

#3 Det är klart att man kan ha hanar som parat ihop. Varför skulle man inte kunna det? Jag försöker alltid pyssla ihop mina djur så ingen behöver sitta ensam. Alla kan inte sitta med alla men här sitter aldrig någon hane ensam, ibland kan någon göra det max några veckor men då är det för att jag har en plan med kommande burkompis.

Det finns nog ingen uppfödare som föder upp rasmarsvin till utställning som gör det för att tjäna pengar! Att föda upp marsvin är en hobby och har man tur går utgifter och inkomster jämt upp. Vill man tjäna pengar på djuruppfödande är marsvin nog det mest olönsamma djur att satsa på, det finns inga pengar att hämta i detta snarare tvärt om! Marsvin äter en massa dyr mat, de behöver ibland gå till veterinären, anmälningsavgifter och resekostnader till utställningar, spån och registreringar kostar pengar och marsvinen man säljer är ju inte så dyra. Jag hoppas alla som planerar att bli uppfödare är medvetna om att hobbies är kostsamt inte lönsamt.

#9 Bra skrivet.

Att man skulle tjäna pengar på sina marsvin tror jag inte många tror. Man kanske får tillbaka en smula vid de tillfällen man får ungar. Som du säger, det är en hobby. Ett roligt tidsfördriv med ansvar och annat givande :)

#8 Jag avråder också folk som har två hanar att para den ena eller båda och sen försöka sätta ihop dem det är inte säkert att det går. MEN om man som uppfödare har många djur finns det väldigt ofta djur att sätta med hanarna. Vissa avelshanar kan jag utan problem sätta med andra vuxna hanar men de flesta brukar få bo med unghanar. Har man många djur att välja mellan går det att pussla ihop dem det är värre om man har bara två och är beroende av att just de två funkar ihop.

Uppfödarna vill ju inte heller ha onödigt många burar igång så både av prktiska skäl och med tanke på djuren brukar nog de flesta försöka pussla ihop dem så de slipper sitta själva.

#11 Det låter ju dunder bra! Jag har ju 3 småkillar och en ensam gubbe. Snart kommer ju de blivande papporna bli ensamma, då kan jag ju sakta och förhoppningsvis säkert (bråkmessigt) försöka få ihop gubbarna med varsin lillkille.. (gu va fel de lät :S)

Men vad är lagmått för en bur till 2 marsvin??

40x75 som minst med den kortaste väggens absolut lägsta mått = 40 cm.

 Här hemma går alla vuxna hanar 2-3 stycken tillsammans…och då har i stort sett alla av dessa parat minst en gång. Alla tänker olika där…men här har det aldrig varit problem att sätta ihop och jag själv skulle absolut rekommendera att man testar att sätta ihop hanar som har parat. Däremot sätts hanar som har parat tidigare ihop på golvet på morgonen och så får de gå på golvet fram tills kvällen. Skulle aldrig sätta ihop dem i en bur, för jag vill att de ska kunna komma undan från varandra om de känner för det.

Här bor det ca 25 marsvin hela tiden. Kan tillägga att jag hör till en av de personer som inte vill sälja mina äldre djur, vilket betyder att det går en hel del hanar här (13 hanar, 12 honor). Men det får jag ta helt enkelt… =)

Burarna är sådana att vi har 3 stycken som är 200x60 cm och 6 stycken 100x60. De mindre burarna går det 2 marsvin i varje i. Dock håller det på att byggas om igen här… Så om någon månad är det 3 st 200x60, 4 st 150x60 och 1 st 300x60. Marsvinsburarna är byggda så att de är tre på höjden hela tiden med gott om plats mellan burarna. Honorna går i 2  st 2 metersburar och hanarna är fördelade på resten av burarna. Vet inte om det räknas som stora burar eller inte, men jag själv tycker att de har gott om plats och skulle nog säga att visst finns det flera uppfödare som har stora burar! Sedan får man ju räkna med att det tar lite plats ;)

Golvtid får de kanske inte tillräckligt ofta…men de släpps ut med jämna mellanrum. Jag släpper bara ut en bur i taget för att undvika bråk mellan olika grupper. Sedan har jag två kaniner också men de går lösa på golvet hela tiden och har en bur på 2 meter som de kan hoppa in i när de känner för det…

Har haft komplement tidigare och tycker inte att det är allt för litet heller. Det beror helt på hur många som går tillsammans och hur mycket aktivering de får utöver. 2 marsvin är dock max på en sådan bur…för sedan börjar det se väldigt trångt ut. Tycker att de som har burarna har gjort ett bra val med tanke på att hålla det prydligt och kompakt. Smaken är som baken…men de är lagliga för 2 marsvin, vilket gör att det är fritt val att använda dem. Att man sedan rekommenderar andra att ha större burar är ju bara en bra sak. För säljer man till en kelfamilj så har ju de större möjlighet att ha en större bur… Dock är det svårt att få plats med hus, klossar, rör och liknande i dessa burar, vilket är tråkigt.

#7 - "Hanar man ej har i avel kostar pengar i fråga om mat, spån, grönsaker, veterinärvård osv. man skulle ha otroligt svårt tror jag att lägga krutet på de djur man faktiskt använder i sin avel." Men hanar som går i avel kostar ju också pengar och ska också matas och tas till veterinär, vad är det som gör att dom är mer "värda" att lägga ut pengar på? Jag hoppas att jag missförstått dig för jag får lite ont i magen av att läsa vad du skriver…

#16

Ja självklart kostar de. Jag var helt införstådd med att hanar inte gick att sätta ihop pga att ALLA här inne som jag sett har kommenterat folks vilja att försöka sätta ihop 2 hanar i vuxen ålder som parat alltid blivit avrådda. Det är många diskussioner jag sett där folk frågat och folk avrått från att ens försöka, om och om igen.

Nu när jag sett 2 som kommenterat att de visst lyckas sätta ihop hanar så ser jag ju iaf en möjlighet att kunna ha dem kvar :)

Kosta får det göra, om jag känner att jag kan ge dem ett juste liv. Kan de ha sällsap och va lyckliga så är det ju inga problem :)

Jag spekulerade i uppfödares ev åsikter om hur de fungerar med hanar osv. Det är ju trotts allt stor ruljangs på hanarna bland uppfödare vad jag förstått, det också baserat på texter och diskussioner jag sett här i forumet.

Jag hade pax garderober tidigare. Var inte ofta de satt i bara en låda utan jag hade alla uppsågade så det gick att gå i flera burar.

Visst, de är oroligt praktiska om man har ont om plats och många djur men när de är uppsågade för att ge större yta är de värdelösa! Mycket lättare och mer praktikt med ett "riktigt" burskåp då. Jag ser inget fel i att ha två marsvin i en komplementback någon vecka men inte permanent. När jag hämtade marsvin i Danmark hade de även de pyttesmå backarna till marsvinen :-(

Nu när jag har sett hur glada och busiga mina blivit av att ha stor plats skulle jag aldrig kunna  använda så små burar. Mina marvin  hade blivit jätteolyckliga om de inte har så stor yta de är vana vid, det räcker att jag stänger in honorna i deras hage för att det ska bli tjafs, de är vana vid att ha stor plats och göra som de vill och då är ändå hagen på 5kvm till 17 marsvin. Sedan har jag aldrig sett knasigare och mer kreativa marsvin än mina, de hittar på bus hela tiden! Ibland sliter jag mitt hår för att de gör precis som de vill och jag har ingen talan, här är det marsvinen som är chef :-P Lite OT men men :-P

#7

Nu har du räknat ordentligt fel!

Det du har räknat ut är ju ytan av 16 stycken (!) burar med måtten 150cm*50cm…

Ytan för en sådan bur är 0,75 kvm (och man får ha 5 stycken marsvin i en sådan bur enligt djurskyddslagen). Således blir ytan för fyra stycken sådana burar 3 kvm (och man får lov att ha 20 stycken marsvin enligt djurskyddslagen).

"Skulle man behålla alla gubbar och småkillar man inte får sålt, så skulle man snart inte kunna fortsätta."
Vad menar du att man ska göra med eventuella hanungar som man inte får sålda, eller vuxna avelshanar som ingen vill köpa/ta över om man nu inte kan behålla dem? :-/ Och varför skulle man inte kunna fortsätta om man behåller dem?

Förstår heller inte varför man måste "byta ut" sina hanar och honor för att ta sig någonstans i aveln?

I övrigt så kan jag berätta att jag också har mina (avels)hanar tillsammans med andra (avels)hanar utan några problem.

Fram till förra helgen när en av mina pojkar blev sjuk så hade jag tre hangrupper bestående av två, tre respektive fyra stycken vuxna hanar. i "två"- och "tre"-grupperna har en hane ur varje grupp varit i avel, i "fyra"-gruppen är det tre stycken (denna är nu delad i två grupper ist men planerna är att sätta ihop dem igen när den sjuke blivit frisk igen).

Precis som godisgrisen skriver i #11, så är det lättare för en uppfödare som har flera hanar att välja mellan att lyckas få ihop två (eller flera) hanar som fungerar och trivs ihop än för den som bara har två stycken som "måste" vara ihop- en uppfödare kan ju testa en ny gruppering om den första skulle visa sig misslyckas.

Har man två (eller fler) hanar ihop och man sätter en (eller flera) med hona ska man vara medveten om att det kan vara så att det inte går att sätta ihop dem igen.

Jag har också haft en del avelshanar tillsammans, efter att dom har parat, utan problem…eller ja, någon gång har några rykt ihop, men det har fungerat med en annan hane i så fall. Jag har alltid gjort som så, innan dom ska sättas ihop så får dom bada bort all ev hondoft, sen gå på golvet en hel dag, och till kvällen in i buren med massor av gott att intressera sej för i stället…inga problem!

Har haft svårt för att sälja iväg mina avelshanar, på nåt sätt har jag blivit mer fäst vid dom, vet inte varför. Men när jag gjort det har jag varit extra noga med att den nya ägaren (oftast en annan uppfödare) säger till om hanen ska säljas vidare så jag får en chans att ta tillbaka honom…tyvärr har detta inte alltid efterlevts, vilket gjort mej ledsen.

Men, över till burarna. Jag använde mej när jag avlade oxå av komplementbackarna, och tyckte dom funkade utmärkt. Om inte annat tackade jag gudarna att jag hade dom när jag fick in ringormen! Gick ju bra mycket smidigare att sanera dessa, jämfört med ifall alla burarna varit i trä…Jag hade max 2 djur i varje komplementback, alt 2 honor varav en med kull…

Har läst igenom alla svar och jag blir faktiskt jätteglad när man märker att de flesta inte använder backarna annat än tillfälligt och att de tvärtemot mina fördommar, inte "byter ut" djuren när de blivit för gammla för avel. För någonstans måste man ju också ha ett hjärta och älska de djuren man har. har de "gjort sitt jobb" färdigt så måste de ju ändå få vara kvar i sin invanda miljö och få en fin ålderdom.

Säg att man bara kan ha max 15 marsvin pga litet boende t.ex hur ska man då kunna komma vidare om man sparar ALLA gamla avelsdjur? Man sparar ju förhoppningsvis 1 unge i varje kull och ska man då ha kvar alla gamla djur så är man snabbt uppe i maxantalet och då kan man ju inte fortsätta om man inte säljer vidare dom som "gjort sitt". Självklart blir vissa speciellare än andra och dom får stanna. Men säg att man har nått sitt maxantal och flera ungdjur börjar komma i ålder för att paras, då kan man ju inte para dessa pga att man inte har plats och ska man vänta tills dom gamla dör så kommer ju dom honorna vara alldeles för gamla för kull och man har kört fast och man måste börja om helt från början igen.

Någon som förstår vad jag menar? Sen menar jag inte att man ska avliva dom gamla avelsdjuren, utan man ska hitta bra hem till dom.

Jag tycker det är helt okej att ha 2 marsvin i komplementlådorna. Men som någon skrev här över så kan man ju om man har plats flytta runt djuren, så en månad får dom bo i komplementlådorna och nästa bo i storbur. Jag har haft hanpar i sådana lådor helt utan problem.

Jag har även kunnat sätta ihop två 2åriga avelshanar som parat måånga honor i deras tidiga hem och även parat här hos mig. Jag gjorde absolut inte som man "ska" utan dom satt först i några dagar i en bur med galler imellan då båda blivit ensammna. Sen tog jag bara bort gallret och dom fick göra upp det tog väll några dagar innan allt var uppgjort. Nu äter dom i samma matskål, äter hö brevid varrandra och trivs med varrandras sällskap. Visst ibland flyger spånet och det hackas tänder, men dom har såpas stor bur (175x52cm) så dom kan gå undan varrandra om dom skulle vilja det. Sen kanske jag inte skulle sätta just dessa hanar i en komplementlåda.

Jag använder just nu bara komplementlådorna för långhåren i päls.

Måste bara skriva att min avelshane som var extremt hanig och bråka med alla andra hanar han hade parat 3 olika honor sen satt jag ihop honom medxsin egen son när den lille var 4 veckor och inte en enda gång har dom bråkat. Dom fann sin själsfrände helt enkelt :)

Intressant läsning : )

Om man har en gammal avelshane som inte går ihop med andra hanar, är det då det är bäst att kastrera dem? Frågar bara av nyfikenhet

#22 Bra skrivet, det är just det jag vill få fram. Jag förstår dock folks reaktion att det blir mer "slit och släng" på något vis.

#25 Har man testat en liten hanbebis? Funkar inte ens det (vilket jag dock finner otroligt) så är ju kastrering ett alternativ hellre än att hanen ska behöva gå helt själv.