Kan svara på skinny frågan. Alla färger och teckningar är godkända på skinny så dom kan se ut hur som helst för att få ställas i rasklass :)

#1# Då är med andra ord skinny den enklaste rasen att ställa ut om man är nybörjare? Men de kollar fortfarande öronveck och liknande? Finns det någonstans man kan läs mer om just vilken ras som är lättast att ställa ut?

Grejen är väl att det var ganska nyligen som det blev allmänt känt så att säga om problemen och SMF faktiskt tog ett beslut om att man inte får regga satiner från satinparningar. Det är nog väldigt få som faktiskt avlar fram satin idag, med mening. Annonserna är förmodligen bara ouppdaterade.

På satinfrågan har #3 redan svarat.

På skinny frågan kan jag säga att alla raser/varianter har sina lätt och svårt. Det är ju bara self och nonselfvarianter som ska ha en godkänd teckning eller färg skinny, teddy, rex alla långhår och övriga pälskvalitetsraser får ha vilka färger/teckningar som helst. Skinny är inte lätt alls skulle jag tro behåringen ska vara lagom mycket och i rätt kvlitet och på rätt ställen. Dessutom ska ju öron, ögon, typ oh kropp vara standardenlig.

Ingen ras är plättlätt att få till och säkert har alla sin uppfattning om vilken variant/ras som är är svårast eller lättast. Jag har ingen aning om vilken jag tror är lättast kanske teddy (men om jag säger det får jag nog en mobb efter mig med all rätt eftersom jag inte vet något om strävhår) men jag tror att nonself särskillt tort´n white är de svåraste av dem alla.

#4# Hjälp, känns nästan omöjligt att få allt rätt. Var lite sugen på skinny men är väldigt förtjust i himalaya med, tycker de är otroligt fina.

Annars finns det ju petclass då kan dom se ut hur som helst. Man måste ju börja någon stans :)

Men är du ute efter att börja avla? Eller vill du bara ha ett marsvin att ställa ut?

#7# Både och så småningom, är ju främst intresserad av avel men utställning intresserar mig också, det känns som att man någon gång skulle vilja prova.

#8 - Välj då en variant som intresserar dig, som du tycker om och som du verkligen brinner för. Gå inte på vad som är enklast att ställa ut eller på vad andra tycker.

Men att säga att det är "många" som avlar satiner är väl och ta i…jag fick det till 7 st, och då vet jag med säkerhet 2 st som inte avlar marsvin längre över huvudtaget, och 3 andra som jag vet lagt av med satiner helt…många av dessa uppfödarannonser på SMFs hemsida är rätt så inaktuella, tyvärr…

#10#Det kändes som många när jag gick igenom annonserna och man nyss lärt sig om satinsjukan som verkar ganska allvarlig.

#9# Fast jag vill inte ge mig på det svåraste direkt utan är det någon ras som är lite lättare än någon annan så börjar jag gärna med den och här på MiF är det ju utmärkt att fråga om sånt

#11 Jag lovar att du kommer att ångra dig om du inte väljer den variant som intresserar dig mest (egen erfarenhet). Det är svårt att få plats med mer än en variant också man behöver minst 15-20 djur i den valda varianten därför är det valet viktigt. Eftersom allt är svårt så är det ju svårt vad du än väljer…

#12# Fast självklart måste ju något vara svårare än något annat när det finns så många raser

Jag är tex väldigt förtjust i långhåriga men skulle aldrig få för mig att ställa ut långhår eftersom skötseln av pälsen på utställningsmarsvin inom långhår inte passar mig.

Annars gillar jag många olika raser och då är det ju inte fel att välja den minst komplicerade.

Alltså, nu låter det som om jag tänker börja imorron och så är det självklart inte. Jag har långt ifrån alla de kunskaper om en specifik ras som jag vill ha och behöver innan jag börjar med avancerad avel. Jag undrade mest eftersom tanken kom upp i huvudet och jag verkligen gillar skinny.

Skulle du t.ex villja ha sheltie så ska du skaffa det och inte t.ex en self.

Jag föder upp långhårsrasen peruan, och det är kanske inte den lättaste rasen att börja med eftersom det är ett långhår. Men jag gillar peruaner och man lär sig genom att att kanske inte alltid går som på räls.

Förstår inte riktigt varför det ska vara så okomplicerat som möjligt? Skaffa den ras du verkligen vill ha och satsa på den och skaffa inte någon annan bara för att det är lättare. Varför ska du då avla om du inte skaffar den ras du vill ha?

#15# Varför måste jag ta den svåraste av alla de raser jag är intresserad av?

#11 - Det är ju då det är värt det! :) Jag blir alldeles varm av lycka varenda gång jag ser alla mina vackra dark eyed whites och det känns i hela kroppen att det är min variant. Och dom valde jag trots att det tog mig ett år att få tag i mitt första aveldjur, eftersom det inte fanns någon som sysslade med varianten i Sverige längre och jag verkligen pratade med alla i hela norden som hade anknytning till de white. Sedan blev den honan sjuk och blev tvungen att avlivas trots veckor av kämpande och det dröjde ytterligare ett par månader innan jag fick tag i en till hona. Efter ett och ett halvt år kom min första kull i min variant! Som jag gråtit, svurit och mått dåligt över dessa fantastiska, underbara vita änglar. Ingen annan variant hade varit värt det. Och det är när det känns så som man vet att man funnit sin variant.

Tyvärr tycker jag att det verkar vara väldigt vanligt att folk inte riktigt vet vilken ras eller variant dom tycker bäst om när dom börjar avla. Så man köper på sig avelsdjur av fel sort och först ett tag senare inser man att det är fel. Därför är mitt råd: tänk efter noga, åk på utställning, prata med uppfödare och framförallt - skapa dig en egen bild av vad det är för marsvin du vill syssla med. Är du inte säker så vänta med avel.

#17# Men det är ju det jag skrivit hela tiden, jag ska absolut inte börja nu, allt jag undrade var hur skinny bedöms i rasklass

Men jag tycker om många raser lika mycket, jag tycker helt enkelt väldigt mycket om marsvin över lag, kanske är jag inte alls lämpad att avla över huvud taget.

#16 Det har jag absolut inte sagt. Utan jag menar att du inte ska ta en lätt ras som du inte gillar lika mycket som en svår.

#17# Fast du har absolut rätt i att innan jag börjar (om jag börjar) så ska jag besöka mängder av utställningar, kanske är det där man lär sig mest egentligen.

#18 & #20 - Oj, vad jag skriver långsamt (eller så skriver ni alldeles för snabbt!) för det hann ju komma en massa kommentarer medan jag skrev mitt ;) Kanske är det så att du tycker om många raser precis lika mycket, det är såklart olika från person till person. Jag lever i någon övertygelse om att det bara finns en enda ras som verkligen är helt rätt för mig (och för alla andra också, men det är ju lite fånigt att dra alla över en kam egentligen :P). Sen gillar jag massor med andra raser också, rex är helt ljuvliga, liksom goldens. Jag vet dessutom helt säkert att jag i framtiden kommer att ha en himalaya och en magpie för jag är himla förtjust i dom varianterna. Men ingen av dom raserna/varianterna ligger mig lika varmt om hjärtat som de whites.

Man kanske inte lär sig mest, men man har en chans att känna och klämma på olika marsvin och på riktigt göra sig en uppfattning av vad man tycker bäst om.

Jag började med selfar faktiskt. Vilket jag faktiskt inte ångrar, dom är underbara! Men jag brann mycket mera för mina shelties & coronet. Så nu sitter jag här med dom djuren. Och har mina första långhårskullar planerade! Så jag går frammåt med steg, men det som är jobbigt med långhår är deras päls som ska skötas och så. Men för mig är det bara roligt, för jag älskar dessa djur!

Jag tror det är flera som har satiner som kel, än avlar på dom. För som sagt det får man inte göra eller får får man ju men inte regga ungarna med satinföräldrar.

Prova dig fram lite med dom olika raserna att bara äga å sköta dom. Hittar du sen den som känns rätt så satsa på den. Som du säger så har du ju inte tänkt att börja nu så då har du ju tid å prova dig fram lite.

Vi köpte vår 1a skinny för några veckor sen.

Det finns ingen som helst fördel med satin! Jag har fött upp dem och sitter fortfarande och plockar upp spillrorna trots att det är 2 år sedan jag la ner satinaveln. Det finns uppfödare här nere som inte bryr sig om satinsjukan, låtsas att den inte finns, men nu går det som sagt inte att regga efter satinförälder.

Min ras är fortfarande satinsheltie/coronet hur dumt/tvetydigt det än låter. Jag kommer aldrig föda upp dem igen men ändå klappar hjärtat extraslag när jag ser dem och det försöker jag vända till något positivt för som gottgörelse ger jag dem ett "paradis" att leva i tills de blir sjuka och mitt straff för att jag fött upp dem är att se mina älsklingar bli sjuka och behöva avlivas :-(

Angående vilken som är lättast har jag också funderat på och tänkte även starta en tråd om det :-P Annars kan jag bara hålla med de ovan: Skaffar du en ras som inte är exakt den ditt hjärta klappar för kommer det bli fel, vet av egen erfarenhet. Min nygamla ras jag kommer satsa på är pe långhår. Innan var mitt avelsmål beige satin, men eftersom beige är ganska svårt att få tag i har det blivit lilac och grey shelties, även om beige förhoppningsvis kommer födas här om något år :-)