Ja, idag stänger jag ner min sida på iFokus.

Det har varit OTROLIGT givande att vara här omkring Er alla!

Mycket hjälp har man fått och så har vi kunnat dela med oss av våra erfarenheter. Och svar har man fått snabbt!

Jag måste göra en "time out" som det heter nu för tiden.

Men jag/vi vet inte när vi återkommer. Men när vi återkommer har jag ett annat nick.

Sorgen efter Trasan är fortfarande (osunt?) stor. Han var ett outstanding marsvin! Det finns ingen som honom och hans karaktär!

Vi som tackar, är både bortgångna och levande:

Svante-Vante: (till vänster) tackar så gott för att vi hittade honom här! Han mådde SÅ jättebra hela tiden hos oss! Friheten att kunna knata omkring, älskade Svante-Vante! Han tyckte om att "gnugga nos" med matte! Svante-Vante är mycket sörjd och saknad!

Trasan: (Mitten på bilden) En exeptionell individ! Han älskade sin mysmössa och mattes hand som kudde. En bestämd ung man! Han och matte kunde kommunicera med ögon, ord och rörelser. Ja, det var som att Trasan pratade med mig! MYCKET snabb att lära sig! Han var en virvelvind i huset. Trasan är också mycket sörjd och saknad!

Buseman: (Till höger på bilden) ÄR - han lever än - en mycket sävlig gammelman. Men matte har börjat att lära honom ord och ljud för olika saker. Det går framåt! Han älskar sin aktivitetsboll med solrosfrön i. Oj, vad han kan rulla den! Buseman är som en riktig fotbollsspelare nu! Han älskar varje sekund som han är uppe i TV-rummet! Där får han ligga på en alldeles egen dunkudde och i mysmössan, äta minimajs, äpplen, päron och bladpersilja. Sen sover han gott en stund. Det blir nästan varje kväll det! Nu är han snart fem år och 2 månader gammal. Jag fasar verkligen för den dagen han också måste "gå"! Jag älskar vår Gammelman så mycket!

Jaa, kära vänner här inne; Jag tackar för att Ni finns. Och jag tycker att MiF är den BÄSTA, roligaste och aktivaste sajt!!

MEN jag har blivit SÅ ledsen varje gång jag läst att någon har gått… Det gör ont och tårar har fallit, ska ni veta!

Sköt om Er alla och Era små vänner!

Jag rekommenderar starkt att Ni försöker att umgås med Era marsvin så mycket som möjligt - för rätt som det är…så är dom borta! Och man står där och ångrar sig och undrar om man kunde gjort något mer.

Kram till Er alla!

See You!!

Kramar // Ylva och marsvinen