Men det känns lite märkligt att hela din omgivning skulle hålla på så om marsvinen hela tiden, kanske känns det lite mer än det egentligen är?

Annars är det nog bara att säga till dem att acceptera din hobby eller så behöver ni inte umgås. Det känns som du är rätt ung, kanke handlar det också lite om HUR ma pratar om marsvinen. De jag känner som inte har samma intresse pratar jag helt enkelt inte så mycket marsvin med, det är ju ingen mening eftersom de inte delar det intresset.

jag blev rejält arg och förbannad när ngr i familjen vart jätteanti mina marsvin ansåg jag var slarvig för jag skaffade fler än 2st "det är ju bara att sälja så många är inte normalt att ha" etc jag sa ifrån på skarpen och sa att det är banne mig MITT livsval. Dem har sina hundar jag har mina marsvin. Jag stod helt enkelt upp för mig själv och bearbetar dagligen fördomarna om marsvin. Jag låter absolut INGEN fälla nedlåtande kommentarer idiotförklara ngn mig har jag rätt att idiotförklara tillbaka det är ju vi som vet hur bra marsvinägande ska vara. Bestäm dig för vad du ska säga som standardsvar när ngn fäller en kommentar, bästa svaret är nog "så du tycker inte att marsvin har rätt att leva ett bra liv" "tycker du att jag borde sälja dem till en barnfamilj som inte har vett istället för att dem får bo hos mig som tar bra hand om dem där dem får leva hela sit liv ingen tröttnar på dem " etc det brukar få tyst på dem flesta för mig ^^

Flera i min krets, bekanta, nära som kära, har ibland saker att säga om marsvinen. T.ex. skulle jag smörja in tassarna på marsvinen med lite olivolja för att dem var lite torra om fotsulorna. Då frågade X mig om jag skulle marinera marsvinen. Då skojade X2 om att det nog inte skulle bli så mycket kött… En annan har sagt att det säkert kan bli varma tofflor av marsvinen. Ja, jag kan faktiskt göra listan ganska lång, men för att hålla mig till ämnet så går vi vidare till sak. Dvs. hur jag tacklar det.

Jag kan inte säga att jag lider av att folk kallar mina marsvin för olika saker. Där emot är det är jättetrist och ibland rätt tröttsamt när man hört allt och det hela tiden skall upprepas. Jag brukar inte tackla situationen på så sätt att jag försvarar marsvinen och ryter till. - Det hade för mig förstås varit en annan sak om marsvinen var mänskliga, dvs. att dem förstod varenda ord. Då hade jag utan tvekan hämtat högaffeln milt sagt. :P Det bör tilläggas.

Jag tacklar kommentarerna genom att ta dem med en klackspark. Ja det är alltså bara att le och vara lycklig över att man själv får uppleva marvinens kärlek, och den passion och hobby man faktiskt håller kär. Uppenbarligen förstår sig personerna i fråga inte på den kärlek och passion som finns mellan oss och våra underbara marsvin. :) Visst, vissa förstår sig säkert på passionen och har själv fått uppleva den, men dem har bara otroligt kass humor och tror att dem är födda komiker.

Jag håller med dig fullständigt, dom förstår inte hur sårande det egenteligen är, och precis som du, så vet man inte riktigt hur man ska svara, fast man egenteligen bara vill ge dom en rak höger.

Jag blir liksom du, arg när dom går på mina marsvin som förtjänar så mycket mer respekt. Jag säger att dom är lika mycket en familjemedlem som om det vore en hund eller ett barn och att det är min hobby som jag mår bra av och tycker om, och dom som inte förstår det är bara stora skithögar, ursäkta språket.

Men marsvin är precis lika mycket värda som en hund,häst eller en raskatt! Jag är en stolt marsvinsägare!

#1 Det jag skrev kanske lät överdrivet för dig, men så är fallet. Tyvärr. Ibland vet jag inte vart människorna får all sin fantasi ifrån. Väldigt många i min omgivning är anti-marsvin. (Jag är 17.)

#2 Jag försöker också bearbeta och lära mig att strunta i sådana som säger så. Samtidigt tycker jag att det är jätte svårt. Ska fundera ut något slags ''standard-svar'' som du säger!

#3 Jag önskar att jag också kunde ta det med ''en klackspark'', dock tror jag, eller snarare vet att jag tar åt mig väldigt mycket mer än vad jag borde.. så det blir svårt, Hehe.

#1# Jo men är det verkligen så att de helt utan anledning promenarar fram till dig och fäller taskiga kommentarer om dina djur? Jag menar inte att det är okej att säga negativa saker om marsvinen, men som jag skrev, så kanske du också kan välja lite vilka du pratar marsvin med och inte.

#4 Du har så rätt så! (tycker jag) Jag är väldigt uppriven nu, vet inte riktigt vad jag ska skriva liksom. Haha..

Jag brukar fråga varför de inte äter upp sina hästar eller hundar för. (om de tycker marsvin är mat) Oftast förstår inte folk och då säger jag att mina marsvin är lika mycket värda som deras djur.

Annars brukar jag säga att man får mycket tillbaka från dessa små varelser och att de är underbara och olika personligheter.

Hur jag svarar beror nog över lag på vem som frågar. Men jag tar aldrig illa upp. jag anser att alla kommentarer (oavsett om de gäller min hårfärg, mig som person eller mina marsvin) är deras problem och jag lägger noll enrgi på att ta illa upp.

#6 Nej, så är det inte alls. Självklart ska jag tänka på vilka jag pratar marsvin med. Men oftast är det så att om jag till exempel sitter i skolan och redigerar en bild på marsvinen eller dylikt så är det alltid någon som kommer fram och börja dribbla liksom. Sedan är det också som att när min mamma säger något om att jag borde städa på rummet för att det ligger lite spån utanför buren så blir det ett himla liv om marsvinen. (d.v.s. om det är någon granne nere eller släktig här. Ja våra grannar är här titt som tätt ;-P)

#8 Vilken härlig inställning!

Du har verkligen rätt. Man ska inte lägga energi på saker som inte stärker en. Man ska lägga energi på det man mår bra av! :)

#8 De enda gångerna jag totalt skiter i vad andra människor tycker/säger är när jag är på dåligt humör eller arg över något annat, haha! Kanske skulle vara det lite oftare, skämt å sido :-P

#9# Men du blir ju väldigt tacksam då också att "dribbla med" om du förstår hur jag menar. Jag älskar också mina smågrisar, men de är djur, de är i ett annat rum och de har inte det minsta ont av om min bror kallar dem dumma eller onödiga t.e.x

Det är helt enkelt inte tillräckligt meningsfullt att bråka om när inte marsvinen lider av det.

Precis, att de inte har nåt roligare än att klaga på mig är ju inte mitt fel ;)

Ja visst finns det folk som vill göra sig roliga över mitt marsvinsintresse men numera är det inte ett problem. Jag visar tydligt hur stolt jag är över mina djur, då är det inte så kul att retas de börjar ofta istället ställa intresserade frågor. Är det någon som inte fattar och fortsätter retas så är det deras problem och jag bryr mig inte så mycket om det, dessutom brukar jag skämta tillbaka, jag tar inte illa vid mig. Ja… jag vet det är inte så lätt som det låter men det funkar för mig.

Jag är en STOLT MARSVINSÄGARE!

#12 Yep, jag förstår. Tack för att du sa det på det viset! Du har ändrat hela min syn på detta.

Ni andra med, ska tänka på detta nu. Borde rycka upp mig lite och skita i alla som häver ur sig saker hit och dit. Ibland är jag dock extra känslig och tar åt mig i alla fall :-P Men så kommer det nog alltid att vara. Haha.

#15 Ja, klart det finns dagar då man är känslig och kan ta åt sig ;)

Jag har väl hört en del matskämt (och pälsskämt) om djuren genom åren men ärligt talat är det inget som bekymrar mig speciellt mycket, jag vet ju att mina vänner bara skämtar och jag skämtar ofta med. Ena dagen skämtar vi om att äta upp mina marsvin, eller om att jag inte äter kött och andra dagen skämtar vi om det faktum att dom andra faktiskt äter kött och hur halvvidrigt det är eller om någon av mina kompisars intressen. 
Man får bjuda lite på sig själv, jag vet ju att jag är marsvinsgalen - klart att mina vänner ska få retas lite med mig för det :P Så länge som ingen tar illa upp och det är riktigt grova, elaka skämt är det lugnt liksom.  
Känner man att det går för långt får man säga ifrån, jag är övertygad om att mina vänner skulle sluta skämta om saken om jag sa till dom att jag tyckte att det var jobbigt. Liksom vi andra skulle sluta skämta om deras intressen/egenheter om någon annan upplevde det jobbigt.

Jag hör en hel del, men försöker att inte snacka marsvin med de jag vet inte bryr sig eller tycker det är konstigt intresse. Jag älskar mina marsvin och de som tycker det är till för småbarn umgås jag med även de eftersom jag älskar dom också. Jag bryr mig inte så mycket om de tycker det, alla är olika och huvudsaken är att jag får uppleva det härliga stunderna med marsvinen :)

Ett tips om du tycker det är jobbigt är att kanske inte nämna dom,  eller göra "skumma" saker med dom när andra är i närheten. Självklart ska man kunna stå för att man älskar marsvin men om man bara blir sårad så kan man ju göra allt man kan för att undvika sådana situationer.

Vet hur det känns Linnea.. Min pappa klagar på mina minst en gång per dag att de är högljudda, att man måste hålla för näsan inne hos dem, skadedjur osv. :'( Bleeding my heart out! Jag brukar bara svara kort och gott med "de är mer människa än vad du beter dig som!" ;-)

#19# Men de ÄR högljudda och det ÄR viss lukt kring dem. Vi tycker det är charmigt med ljuden, det är ju helt underbart med ett gäng visslande smågrisar som står uppradade mot burkanten, men för dom som inte gillar marsvin kan det vara en plåga för iallafall mina låter riktigt riktigt högt. Det tycker inte jag är elakt om någon säger för det är ju bara ett kontaterande av fakta.

Oj, jag som trodde jag var ensam om att få höra sådant, men här får man höra! Men ja, det är inget jag tar så hårt på. Det är ju på skämt, även om jag inte riktigt kan se det roliga i det, men som sagt det gör mig inget sålänge dom inte äter upp mina marsvin på riktigt -.-

#22# Precis, det är sällan allvarligt menat och man måste inte tolka allt med blodigt allvr.

Kom att tänka på, min sambos hobby är figurspel och ibland ligger det små figurdelar överallt. Ibland blir man galen och säger precis rakt ut vad man tycker och tänker om små hårda plastbitar under foten när man går, det måste man få göra ibland utan att det ska tolkas som rent hat mot hans hobby. Sen är det sällan han blir galen på mina marsvin, men han får lov att bli det utan att jag tar illa upp.

#24 Men samtidigt förstår jag mer än väl att TS tar illa vid sig! Vi är alla olika och tar åt oss olika mycket, och visst man tröttnar ibland. Min pappa klaga mycket ibörjan, marsvinen lukta,osv,osv,osv. Det blir rätt jobbigt i längden.

Min pappa brukar också skämta om dem, säga hur onödiga, äckliga, fula, onödiga osv men sen när man inte är i närheten kan man se han sitter och gosar med dem och småpratar med dem.alltså folk säger ju inte sakerna seriöst, och det är väl inget farligt med lite skämt sålänge dem inte gör verklighet av dem ;)

Pappa brukar kalla marsvinen för hamstrar på skoj :D

Men jag har aldrig hört någon som har klankat ner på mina marsvin, kallat dem dumma saker osv, aldrig :)

Jag känner igen mig själv i de du skriver.
När ja började avla mina marsvin dvs -04 så gick de inte en enda dag utan att få höra att de antingen luktade eller att morsan hotade med o slänga ut dem. Fick ha max 2 marvin enligt min mor, men ja kunde inte nöja mig med enbart 2. För marsvin var o är hela mitt liv! De va tack vare dem som ja ville leva o klara av alla saker man skulle i livet.
Minns inte hur många gånger under den tiden ja grät mig till söms på nätterna då min mor hotat o slänga ut dem om ja inte minskade ner. Hade mestadels runt 5-8 vuxna o sen ungar på de men va aldrig uppe i mer än 15 vid ett o samma tillfälle.

Alla kallade mina marsvin för råttor, hamstrar eller Ohyra aldrig marsvin. De brukade fråga om ja skaffat fler hamstrar o varje gång ja svarade ja så fick ja bara till svar: ne usch när ska du ta o sälja alla istället, de bara luktar ju o gör ingen nytta. Varje gång mådde ja lika dåligt innombords o inte lyckats förklara utan bara varit tyst o låtit de va.

Nu därimot om nån kommer o säger nåt då säger ja ifrån för nu har ja inte lika stort tålamod när de gäller mina älskade små svin! Ingen ska få klanka ner på dem som folk gjorde förr. Nu har väl de flesta i min släkt vant sig vid att de e min hobby o att ja inte tänker göra mig av med dem.

så ja kan inte påstå att de har varit en lätt tid mellan 2004-2009.

#19 Hahah, najs svar till din pappa :')

#26 Precis, det blir ganska påfrestande i längden för mig. När jag förklarat samma sak för ungefär ett tjugotal människor varför jag gillar marsvin, varför jag har marsvin o.s.v. och sedan ramlar dem in en efter en och så får man dra samma visa igen. Visst, det är kanske något man får ta. Virrigt det där!

#29 Så var det för mig ungefär 08-09. Mamma klagade konstant och hotade med att damsuga upp dem. Nu är det ganska lungt, hon bryr sig inte lika mycket längre. Lika så släkten är ganska så OK med dem,  i alla fall farmor, farfar och kusinerna.

Jag får jämt höra gliringar om marsvinen ändå sedan jag köpte dom, men jag har inte svårt att skämta om mig själv eller mina djur så jag tar inte åt mig.

I början fick jag alltid höra att det var barndjur och jag svarade med att ja jag är ganska barnslig. Och sen får jag alltid frågor hur det är med råttorna och då brukar jag bara svara svinen mår bra (undrar hur folk som inte fattar vad vi pratar om tänker haha)

Folk har även frågat om vi inte kan grilla dom och jag svarar att det är ganska onödigt för det är inte mycket kött på dom mest senor. Men då brukar jag informera om att man äter marsvin i andra delar av världen och då blir dom flesta intresserade faktiskt.

När jag bodde hemma så fick jag höra också mycket att dom skräpar ner, burarna är ivägen, dom kostar. Men det är också förståeligt så länge jag bor hemma så bestämmer mamma. Nu har jag flyttat hemifrån och min sambo accepterar dom mer än väl. Nog kan det komma lite klag ibland på att det ligger spån i andra rum men då är det ju bara att dammsuga.

Så ja jag tycker man ska ta det med en klackspark, dom behöver inte förstå ens passion.