Jättebra fråga! Jag tror vi är flera på forumet som undrat samma sak och med spänning väntar på svar.

Håller helt med dig Lyan. men kommer nog andra med andra åsikter i denna tråd med ^^

äntligen någon som tog upp den frågan.

jag har precis skapat en tråd om att jag ville ta en kull, men då börja flera st säga att  jag inte hade ett bra syfte till att ta en kull eftersom jag hade velat behålla alla ungar (honor som hanar alla hade fått stanna) och oxå för att jag ville köpa en hona som redan var parad när jag köpte henne fö att slippa att ta hem en hane och att slippa lämna ut min hona , och bara för jag ville de  så helt plötsligt var jag en person som skulle vilja ta vilken hona som helst oavsett färg eller ras ,så länge hon va dräktig och uppfödaren ville sälja till mig. visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste det

#3# Och i mina ögon är du ändå den med allra bäst syfte, du tar en kull för att prova och kan erbjuda alla ungarna ett gott hem, att stanna kvar där de föds och slippa flytta, vad kan vara bättre än det.

#4 ansåg jag oxå , men tydligen tyckte andra annat.kanske bättre att jag skrivit att jag tog den för skojs skulls och alla  ungar skulle jag slumpa bort på blocket så att någon skulle få rädda mina starckars ungar som jag absolut inte ville ha men ändå tog för skojs skull?

nä men seriöst förstår inte vad de är som gjorde mitt syfte till något dåligt

#3 Det var faktiskt din tråd som fick mig att starta denna, har funderat på det tidigare men nu fick jag tummen ur röven.

Det spelar väl ingen roll vilken hona som flyttar hem till dig, huvudsaken är att hon och kullen är önskad, sedan om hon har 15cert eller är trebent och grön med rosa hjärtan spelar väl knappast någon roll om hon redan är dräktig. Annat hade det varit om du hade bett ägarna att para en trebent hona.

Jag har planer på att köpa en parad hona, sedan om det blir av eller inte vet jag inte ännu, och hon kommer vara parad och köpt nästan enbart pga färgen, hur oseriöst är inte det i så fall? Visst, jag har ett tydligt utstakat mål för den kullen flera år framåt men om hela kullen skulle råka bestå av bara hanar kommer de att säljas och honan paras om när hon är redo. Detta ska vad jag har förstått räknas som ett tillräckligt syfte för en kull eftersom jag har ett tydligt mål med kullen även om ungarna "inte duger"

Jag tycker inte det är fel att ta en kull av vilken anledning det nu är (förutom att redan innan kullen är född ha bestämt att de ska säljas, det är inget syfte med aveln för mig) så länge man har/skaffar sig kunskap och kan ha dem kvar så länge det krävs även om det blir en hel hög hanar (jag vill inte ha hanar men jag har möjlighet att hålla över 10hanar utan problem så länge det behövs)

#6 okej på de visset.=)

jo men på de sättet de blev skrivit i den andra tråden va de precis som om jag enbart va ute efter att ta en kull för att jag tycker de är så himla kul sen bryr jag mig inte om hur honan såg ut eller var hon kommer ifrån . och de sved ändå att läsa de för de stämmer inte

jag har redan 3 honor och alla är blandisar och jag älskar dem över allt annat de är mina bebisar ( de är tom att folk som frågar om dem sägger till mig och min mamma hur mår dina barn och barnbarn).

och jag gör allt för dem ska få de bästa utav de bästa och massa utav kärlek , de kanske låter sjukt men mina marsvin får höra minst en gång om dagen att jag älskar dem och de är billigt talat då,

jag är uppvuxen med djur och de finns inte en endaste dag i mitt liv där ett djur inte har ingått i de.  jag är djur vän på alla möjliga sätt och vis de finns(tom får ångest om jag råkar trampa på myror )

så vad är de som gör mig till så dålig uppfödare eller va man ska kalla de , bara för jag vill ta hem en hona som redan är parad och att jag vill behålla hela kullen, menar är de inte liksom de alla marsvins uppfödare vill se att  marsvinen man säljer kommer till ett bra hem med massa kärlek   , bra mat, och en massa spring på golven varje dag flera timmar?

för om de inte är så så har jag förstått de hela helt fel.

#7 Jag tycker det är bra att man frågar efter syfte med kullen och så men i din tråd gick det taskigt till.

Jag tycker att ditt syfte i högsta grad kvalificerar sig för att ta en kull och att du verkar påläst, men ibland dyker det upp folk som bara vill ha en kull för att det är så gulligt med ungar och inte tänker längre än så och troligen var det det de i andra tråden hade i åtanke och jag är också i högsta grad emot sådana kullar men som sagt, i ditt fall fick jag inte alls den känslan.

Jag skulle tro att de flesta på Mif är överens om detta men jag tycker ändå att det kunde vara värt att ta upp för jag blir minst sagt förvirrad ibland

jag har varit på väg att göra en likadan tråd flera gånger. Det är en intressant fråga verkligen. Det finns säkert många åsikter om det…

Jag tycker att det viktigaste är att man är ordentligt påläst så man är helt medveten om alla risker och inte gör misstag som att para roan/roan, förstå att omparning sker direkt efter födseln och andra grundgrejer. Naturligtvis måste båda föräldrarna vara helt friska och honan i perfekt kondition. Så ska man ju veta hur man ska göra med ungarna har man tänkt behålla alla själv eller har goda hem klara är det väl bra men om man inte riktigt vet och inte riktigt vet hur man ska sälja dem är det kanske läge att tänka efter en extra gång. Man måste också akta sig för att skaffa för många kullar och marsvin överhuvudtaget för fort det är så lätt att ta vatten över huvudet. Två marsvin kan kännas jättebra men 22 kan vara övermäktigt.

Jag personligen tar bara kullar som kan leda någonstans i mitt avelsarbete. Jag tar aldrig någon kull om jag inte själv vill spara en unge från just denna kombination. Jag tar aldrig någon kull i onödan och aldrig någon kull när det finns den minsta misstanke om att honan utsätts för extra risker. Marsvinens hälsa är alltid det viktigaste.

Med det menar jag inte att det är fel att ta blandiskullar andra människor har andra mål. Att vilja ta en kull för att man bara vill det är också ett mål och en okej orsak att ta en kull.

Något som däremot inte är okej tycker jag är att ta kullar bara för att tjäna pengar på att sälja ungarna. Eller att man låter hanen och honan bo ihop hela tiden så de får kull på kull.

Vad man än har för syfte med det måste man hela tiden vara på det klara med att det är ett jätteansvar att föda upp djur. Det är levande varelser/individer det handlar om. Man får aldrig glömma det! Alla ungar som man föder upp ska få det bästa av liv, kan man inte erbjuda det ska man inte ta kullen. Är man bara medveten om allt detta och fortfarande tycker att det är en bra idé att ta kullen så är det rätt är man det minsta osäker ska man låta bli.

#9 Klok som alltid :-D Kan bara hålla med!

Låter som ett toppenbra hem :)

Jag skulle däremot inte sälja en dräktig hona, risken med att flytta henne är alldeles för stor. En dräktig hona ska inte byta miljö eller utsättas för någon som helst stress.

En nyparad hona kan ha en bättre chans så klart. Men där kan man ju inte garantera att hon är dräktig. Det kan ta många rundor med hanen innan det blir resultat. Vissa honor blir aldrig dräktiga, jag har några sådana :)

Om syftet med kullen är att behålla alla ungar, så kan jag inte se ett bättre syfte…

Däremot har jag svårt för ett syfte där man tar kull på kull för att tjäna några kronor. Det är kallt, det får inte handla om pengar. Det är det sämsta syftet.

Jag tog en kull på min peruanhona av ett helt annat syfte…

Hon är en "zooaffärsräddning" och var helt hysterisk när hon kom till mig. Så superstressat marsvin har jag aldrig sett och vill aldrig mer se! Hon hade ingen päls på framtassarna för den hade hon slickat av sig, hon var inte avslappnad en sekund… Hon blev något bättre efter ett tag hos mig, men långt ifrån bra. Var konstant en halvmeter ovan jord, så att säga. Därför testade jag att sätta henne med min supercoola teddyhane. Han lärde henne först o främst att människor faktiskt är helt okej, men hon fick också något annat att tänka på när hon fick ungar. Hon visade sig vara en jätteduktig mamma till de 4 små troll hon fick och nu är ungarna 5 veckor gamla och jag har fått ett helt nytt marsvin. Hon sjunger, sitter på hustaket, hänger på gallret och tigger… men framförallt kan hon ligga helt avslappnad i höt och sova, trots att tv:n är på och jag stökar runt i lägenheten. Ungarna? Tösen ska till en kollega som också har marsvin, en pojk är beslutad att behålla och 2 är till salu, men endast till rätt hem. Hittar jag inte det så stannar de här!

Så jag tog en kull för honans skull. Pappan till ungarna är numera kastrerad och ska flytta ihop med sin fru igen så fort barnen flyttat ut!

#11 Skrev knäppt nu såg jag när jag läste ditt inlägg. Den honan som ev. skulle komma hit är även hon bara parad och kommer inte kunna konstateras dräktig förrän hon bott här ett tag

Om man är ärlig så är det ju aldrig för djurets bästa man tar en kull. Utan det är alltid en egoistisk tanke bakom.

Världen lider inte brist på marsvin och ibland känns det som att man är på fel spår. Men jag unnar mig den själviska lyxen, så länge jag kan ge dom ett livslångt hem med bra omvårdnad.

Så när man pratar om bra och dåliga syften så är de alltid ändå i människans intresse hur bra syftet än verkar.

I mitt fall var det faktiskt för djurets bästa. Jag hade inga planer på fler marsvin, men jag är glad att jag gjorde det då hon mår väldigt mkt bättre nu. Men i denna frågan kommer det att finnas lika många åsikter som det finns marsvinsägare..:)

#12, nu menar inte jag att du har gjort fel. Missförstå inte. Jag förstår din tanke bakom kullen.

Trots det så blev det fler marsvin i världen, precis som när jag tar en kull på mina honor.

De lever länge (förhoppningsvis)

Låt dina köpa känna att de kan lämna tillbaka marsvinen till dig under hela deras levnad om de tröttnar, då vet du att de inte kommer att hamna i orätta händer. För mycket kan hända på 8 år ;)

Jag tycker att ett okej syfte med att ta kull är när man strävar mot något tex en färg eller rsd, alltså är en uppfödare med ett mål. Eller när man tar en kull för att man gärna vill ha ungar efter sina egna djur och då att ungarna får stanna. Andledningar som jag inte tycker är okej är när man föder upp för att bara tjäna pengar eller när man tar en kull för att det är gulligt och sedan säljer alla ungarna. Det var några exempel bara.

Ja, det är en självklarhet! Mycket kan hända och mina djur är alltid välkomna tillbaka. Det är något jag är väldigt noga med att tala om, jag håller också kontakten med min köpare så långt det är möjligt.

#17 Men vad är egentligen skillnaden på att avla fram för färg eller för att det är "gulligt"? Varför ska det vara mer okej att avla fram för färg och form, det är ju ändå bara något vi människor hittat på och knappast något som gynnar djuren?

Skillnaden för mig är väl att man behåller ungar när man avlar ett färg eller ras mål. Och när man bara tar en kull för att det är gulligt och inte har som plan att behålla en endaste unge så klingar det inte så bra i mina öron. Med andra ord jag tycker inte om kullar där det inte finns något mål att spara en unge minst. Då känns det bara fel.

#20 Då förstår jag hur du menar, och jag håller med.

Nu känns det som att jag går ut på en riktig hal is …. har velat fråga detta men känner att det är ett riktigt laddat ämne, så jag blundar och frågar …

Jag som är 3 barnsmor och har haft kaniner, fiskar och nu 2 hamstrar och två marsvinshonor på snart 10 veckor. Jag vet att det är alldeles för tidigt för att ta en kull på dom. Men när dom är mogna för det så har jag och mina barn funderat på att göra det med en av marsvinen. Anledningarna är:

1. Den tilltänkta fadern som vi känner är ensam och funderar på en son till honom.

2. Det skulle vara kul att ha en tredje till våra honor.

3. Att lära mina barn mer om djur och och låta dom få se ett djurs födsel och hur man sköter dom osv. Att låta barn få växa upp med djur är det bästa man kan göra för att få dom att lära sig att ta hand om djur och även andra människor.

Vi har aldrig tagit någon kull på något djur tidigare (förutom våra guppys) och det är jag ledsen över när det gäller vår guldhamsterhona som alldeles strax är 2 år, jag önskar jag hade någon från henne.

Jag hoppas ni inte blir för upprörda eller så men jag skulle vilja veta vad ni ser på detta. Och som jag skrev tidigare så ska det inte ske ännu om det nu sker……… :-/

Jag ser på det så här. Man ska vara beredd att ta ansvar för ungarna som föds livet ut.

Även om de säljs så finns en chans att de kommer tillbaka. Jag har fått tillbaka en hel del djur under årens lopp. Det har varit skillsmässor, barnen tröttnat, sjukdom, allergi, dåligt samvete för att man inte har tid osv.

Inte alltid stannar de hos samma ägare hela livet. Det är just när de börjar vandra runt som de är i riskzonen. Ofta säljs de billigt på blocket eller skänks bort. Då blir ormägarna väldigt intresserade…

Så skicka med skriftligt att ta tillbaka marsvinen om du säljer dom. De flesta köpare tar den utvägen. Det är enklare än att annonsera och sälja vidare.

Sälj inte till djuraffär. Då har du ingen koll på vart de hamnar senare.

Det kan ju bli fem hanar, eller "specialbarn" som behöver matas dygnet runt. Det är en risk som du vet för din hona också. Inte helt ovanligt att en hona får problem under dräktigheten. Kan bli veterinärkostnader.

Men läs på ordentligt om allt, nu har du ju tid på dig att lära :)

Om jag låter negativ så är det bara för att det är bäst att tänka på det här innan man parar honan. Annars är det ju underbart med marsvinsungar :)

#22 Det är ett helt okej stfte enligt mig, mycket bättre än färgavel faktiskt. Ställer mig kritisk till uppfödare som avlar på många honor varje år för att "chansa" och blir det inte bra så säljer de alla ungarna och ofta även mamman. Det blir ju som en "lek" då, marsvinen blir bara en "hobby" och inga familjemedlemmar man verkligen bryr sig om. Jag tycker inte heller om utställningar, men det är ju en helt annan sak :P

#22 Fadern måste ju ha en kompis nu, han kan inte vänta tills ungarna är levernasklara, för det är flera månader till dess.

#24 Visst är rasavel en lek och en hobby ingen har påstått något annat. Men på din lilla korta kommentar tror jag ändå att du missuppfattat vår hobby för det är ju fullkomligt självklart att även de djur som ingår i den hobbyn ses som fullvärdiga familjemedlemmar och är högt älskade av sina ägare! Självklart är det så. Sen handlar det inte om att chansa, verkligen inte, utan de flesta rasuppfödare vet exakt vad de kan vänta av olika kombinationer man gör bara de som man vet kan ge ett önskat resultat ibland blir det som man vill men väldigt sällan. Det är inte lätt att få till rastypiska djur och det är ju en del av tjusningen i det hela.

Med i paketet i denna hobby följer ett enormt stort ansvar och jag håller med om att inte alla uppfödare lever upp till det tillfullo men de allra flesta gör det. Det jag menar är att man sätter marsvin/individer på jorden man har ett ansvar för att de alla oavsett utsende ska få ett bra liv. Att sälja ungarna är inte av ondo för ser man till att de kommer till goda hem och har man också gett dem en god start är denna typ av uppfödning ett oerhört viktigt alternativ till djuraffärernas grossistuppfödningar. Här kan verkligen rasuppfödarna göra en enorm insats för arten marsvin och höja deras värde som husdjur. Men då krävs att köparna väljs ut noggrannt och utbildas i grundläggande marsvinskötsel.

Sen vill jag bara påpeka att det är självklart att rasuppfödarna tycker om sina marsvin för fanns inte kärleken till djuren skulle de aldrig orka hålla på med denna faktiskt känslomässigt svåra och arbetskrävande aktivitet. Så det där att marsvinen "bara blir hobby och lek" kan jag säga är helt fel! Här hemma är alla marsvin älskade familjemedlemmar och min uppfödninhg och min inställning till mina djur är på inget sätt unik.

Ja en grej till… Att du inte tycker om utställningar är inte en annan sak utan precis samma sak. Att inte gilla utställningar och inte gilla rasavel är väl samma åsikt egentligen. Jag gillar både avel och utställingar. Faktiskt knyter man an väldigt mycket till sina djur när man är med dem på utställningar. Man älskar dem enormt när man står där med dem vid utställningsbordet.

#25 Självklart borde fadern ha en kompis nu, tycker jag med. Men det är inte mitt marsvin och jag kan inte bestämma detta tyvärr. Hanen är en kille som har haft en kompis som tyvärr dog. Den som har marsvinet är en kompis till min ena dotter och jag känner inte familjen väl tyvärr. Kompisen själv har hoppats på att hennes Bertil ska kunna få bli pappa och som jag ser det så om det nu blir så så hoppas jag att dom tar en hane för Bertils skull. Jag har själv påpekat att han behöver en nu, men tyvärr så är det ägarens föräldrar som bestämmer hur det ska bli. Så det kanske blir att vi lånar honom men att dom sedan inte tar en unge. Men detta ska ju absolut diskuteras ordentligen innan vi gör något.

#27 Bestämmer dom över lagen? Nej skulle inte tro det :) Ge dom en kopia på lagen som säger att marsvin ska hållas minst 2.

#26 Jag håller inte alls med dig. Flera uppfödare jag stött på ser inte på sina marsvin som familjemedlemmar utan som möjliga champion. De sitter inte och kelar med dem i soffan eller låter dem springa omkring på golvet och leka, det finns inte tid och vilja till detta. Marsvinen får sina burar städade, nytt hö och vatten dagligen, grönsaker, kraftfoder och vad de nu behöver. De får klorna klippta, blir upplyfta ur buren ibland, men oftast bara för att kännas igenom hur de är i hullet, är de redo för utställning? Är de redo för parning?Marsvinen kan må bra av att leva så här om de har stora burar och marsvinskompis, men familjemedlemmar skulle jag inte säga att de blir, mer bara en av alla marsvinen. Inte heller har alla uppfödare stora burar till sina marsvin och inte alltid har marsvinen sällskap heller (i samma bur). Ofta ses uppfödare som bätte marsvinsägare än "vanliga" personer, men jag kan se att det ofta inte är så…och då menar jag naturligtvis främst uppfödare som har 20+ marsvin.

Sedan anser itne jag att något marsvin mår bra av de förberedelser som görs vid utställning, eller att vistas i transportburar hela dagar och ibland åka i bil långa sträckor, för att sedan vistas i en främmande lokal med mycket människor och andra marsvin där främmande människor ska klämma och känna på dem. Nej, enligt mig är detta en hobby som människor har som definitivt inte marsvinen mår bra av (även om vissa marsvin står ut med det).

Inte heller ska man tro att uppfödare ofta har koll på var de säljer sina marsvin eller att de vill ta tillbaka dem om de nya ägarna ångrar sig.

Det behöver inte heller finnas kärlek till varje marsvin. Ett marsvin kan vara oerhört "fint" enligt rasstandard och då får uppfödaren fina resultat på utställningen och känner sig mycket nöjd med sina avelsframgångar. Men kärlek till det individuella marsvinet behövs inte finnas. Har hört om uppfödare som verkligen gör ALLT för goda utställningsresultat som inte alls är för marsvinets bästa, dessa kan även sälja bort ungar över nätet och skicka över landet utan att ens träffa de blivande ägarna eller lämna över dem till djuraffär, de ungar som inte är "fina" nog alltså, som bara tar upp plats.

#28 Tänk på att många uppfödare också håller marsvinshanar ensamma, långhårsuppfödare håller även honor ensamma under perioder, ofta år. Hur är det med lagen i dessa fall? Detta brukar ingen kommentera som att de gör något hemskt och olagligt! Denna marsvinshane har ju blivit av med sin kompis…alltså hålls han inte ensam "bara för att". Är det ens en LAG på att marsvin hålls i grupp eller är det en stark rekomendation? Tänker med tanke på att marsvin fortfarande säljs ensamma från djuraffärer.

#30 Det är skillnad på att vara ett helt ensamt marsvin i ett hem än att sitta ensam ett tag med marsvin runt omkring som den kan höra och kanske ev. nosa på genom galler. STOR skillnad!

#28 Nu bestämmer ju inte jag över denna familj, jag kan inte rå för om dom följer lagen eller inte. Däremot påpekar jag detta ofta för den tjejen som har honom hur viktigt det är att han inte är ensam. Hon själv vill ha en till och speciellt nu när hon har sett våra två sötnosar prata med varandra. Jag vet att senast bara i fredags så berättade hon att hon under helgen skulle övertala sin mamma. Och hur det har gått med det vet jag inte ännu. Jag känner inte hennes föräldrar men jag vet att hon står sin mamma väldigt nära och tar upp allt om marsvin som jag berättat för henne efter att ha lärt mig utav er här inne. Varje gång jag ser henne så säger jag det att Bertil inte ska vara själv.

Jag själv tänker ofta på Bertil, när jag förra vecka sýdde cozy sack och tunnlar så sydde jag till honom först för att han skulle få något att mysa med. Han uppskattar dom väldigt mycket vilket gör mig glad men jag vet det ersätter absolut inte burkompis.

När jag skrev mitt första inlägg i denna tråd så var det varför jag kanske skulle vilja ta en kull för bla Bertils skull ihop om att flickans mamma inte skulle kunna motstå Bertils son, om det nu skulle bli en hane. Detta var en av anledningarna.

Jag tycker självklart att att han ska ha en burkompis. Jag är helt ny på marsvin men en djurvän är jag. För 17 år sedan så räddade jag en kärleksfågel som jag tog hand om. När jag fick veta att han inte skulle vara ensam så köpte jag en hona. Det hela slutade med att när jag inte var hemma så hackade honan ihjäl honom …… Så det äfinns väl heller inga garantier att Bertil funkar med en annan hane heller, eller?

#32 Du kan inte jämföra en fågel med ett marsvin.

Det ska inte vara någa problem att sätta ihop en vuxen hane med en liten bebis hane.

Jag har fått ihop 2 avelshanar utan att ens orka göra någon "korrekt" ihopsättning. dom fungerade jätte bra ihop. Så man ska ha väldig otur om man inte får ihop en bebis med en vuxen.

#32 Jag citerar mig själv "Så det äfinns väl heller inga garantier att Bertil funkar med en annan hane heller, eller?"

#29 Hm jag undrar hur många uppfödare du verkligen "stött på" och hur väl du stötte för den bilden delar jag inte alls. Jag är ändå en uppfödare själv och har för tillfället 29 marsvin här. Här gosas det dagligen och springs vilt på golvet hela kvällarna jag skulle dessutom aldrig sälja ungar till djuraffär. Det lustiga med detta är att de flesta andra uppfödare jag känner har precis samma syn på och skötsel på sina marsvin som jag.

De allra flesta uppfödarna innom SMF har små uppfödningar och väldigt få säljer sina djur till djuraffärer. Den bild du målar upp känns som en orättvis fördom som sprids just nu.

När det gäller att ha marsvinen på utställningar så visst skulle de väl hellre vara hemma kanske men mina verkar i alla fall uppskatta äventyret. De är nyfikna på vad som händer och är inte alls rädda. Marsvin är inte ömtåliga som ägg de är ganska äventyrslystna om de får chansen. Jag tycker inte det minsta synd om mina marsvin när de är på utställning och jag tror inte de tycker synd om sig heller. Så är det ju inte så ofta de är ute och åker precis max en gång i månaden finns det möjlighet att ställa sina djur innom vettigt avstånd oftare än så ställs de inte ut, dessutom brukar karriären vara kort.

När det gäller förberedelserna kan jag inte säga någonting om långhårshanteringen jag vet ju inget om det men trimma brukar jag göra. Har du trimmat ett marsvin? Jag menar inte provat att dra enstaka strån utan verkligen gå igenom pälsen och ta alla långa täckhår? Om man inte gjort det tycker inte jag att man kan uttala sig för innan jag verkligen provade var jag väldigt skeptisk till det och tyckte att det var en mycket elak handling. Men faktiskt så är det så att när man får upp tekniken och marsvinet accepterat aktiviteten verkar de inte störas mycket av det och när man lägger undan pincetten för pussstunden efteråt är de alltid lugna och tillitsfulla. Det finns så mycket man kan uttala sig om utan att veta så mycket om jag tycker man ska prova först innan man dömer andra.

Fast lite rätt har du i det där med kärlek till varje marsvin. Det är klart att man fäster sig mest vid de som är fina och championämnen men inte för att de är finast utan för att det är de som man väljer att spara för egen del. Det är ju av ren självbevarelsdrift som man undviker att fästa sig vid de som man ändå ska sälja. Det är svårt att sälja djur ändå så det är skönt att inte vara för fäst vid dem när de åker. Kärleken ödslas mest på dem som man ska behålla så är det absolut. Uppgiften då är att ge de som ska säljas hem där de kan få den kärlek de förtjänar för alla marsvin förtjänar kärlek.

Människor är olika många trivs bäst med två marsvin andra vill ha en hel uppfödning jag tycker inget är bättre än det andra bara man sköter sina djur väl. Det kan gå snett om man har två likaväl som om man har 50 marsvin.

#31 Är det verkligen? Det är väl lika olagligt (om det nu är det) oavsett. Uppfödarna gör det ju som ett medvetet val, för sin egen vinning. Precis som alla andra gör det som ett val. Jag ser inte någon skillnad alls! Har man flera marsvin som kan gå ihop men avstår ex pga utställningar så är det fel - bara fel enligt mig.

#35 Jag har nog träffat de uppfödare som inte håller till här på Mif ;) Registrerade i SMF är de iaf.

Jag tror inte att marsvinen tycker det är spännande med utställningar, det tror jag är vad utställarna intalar sig själva. Däremot finns det tuffa marsvin som inte har något emot det, men det är skillnad. Däremot gillar inget marsvin att transporteras, det kan du väl ändå inte säga emot?

Jag har varit på en utställning, började trimma lite, men kände mig så hemsk så jag struntade i det, tycker hela den grejen är så onödig. Inte blir marsvinet bättre rasmässigt för att det trimmas! På utställningen var det många olyckliga marsvin som handskades ovarsamt och skrik hördes här och var när de borstades eller noppades. Nu får jag väl höra att vissa marsvin bara är fjantiga och gnäller för ingenting…ja visst är det så, MEN marsvinet är fortfarande inte lycklig i situationen vare sig det är motiverat eller inte av den att skrika så gör den det av en orsak. Marsvinet vill inte!

Folk som ställer ut sina djur kan bli fixerade vid att vinna priser - det är kul för dem, men är det kul för marsvinet? Mitt intryck är att det ofta ignoreras för matte vill ju ställa ut sitt vackra marsvin.

#35 Noppa ett marsvin :-O Herregud det är ju plågeri …..

#35# Det är det mycket inom utställningsvärlden som är, jag försöker att låta bli att läsa om det när jag ändå inte kan göra något åt lidandet.

ucsssh vad hemstk, tycker verkligen inte att männisor som gör sånt ska få ha djur, men gud va hemska människor de finns=( och så har jag blivit utpekad pga av att jag vill ta en kull, iaf jag plågar inte mina marsvin, mina marsvin vet endast vad kärlek , mat och motion är !

Utställningsfrågan har varit uppe många gånger tidigare och hör inte ihop med denna tråden så starta en ny om ni vill diskutera det igen.

Jag kan bara fortsätta att hålla med godisgrisen och bara för att det finns rötägg till uppfödare går det inte att dra alla över en kam för i så fall kan vi lika gärna konstatera att alla härinne är djurplågare för jag tror inte en enda människa här inne inte har marsvinen för människans egen skull för att i så fall hade man inte velat ha marsvin och i så fall blir djuret knappast älskat