Blodvite. Siler och Hazel bråkar.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag lämnade mina 14 månaders killar till marsvinsvakten i 10 veckor. Under tiden så rök de ihop. Ordentligt. Vad jag förstår så begav sig den förut underlägsna Silver pa Hazel och bet ett stort sår i nacken. Silver var speedad som bara den länge efteråt. Marsvinsvakten såg det bäst att skilja dem åt. Han försökte en tid senare sätta ihop dem igen men de bara högg varann och denna gång blev Silver med skadad.
Nu har jag försökt fundera ut hur kunna sammanföra killarna igen. Kastration hjälper väl inte? Har haft dem lösa samtidigt på stor yta nu, de hackar tänder som bara den, även om dem klarar av att äta sida vid sida en kort stund.
På måndag ska vi iväg och åka tåg. Delar av transportburen och har en liten förhopning om bondning, tänk om ny miljö och viss stress skulle kunna föra dom samman igen. Pipisarna mot världen liksom. Eftersom vi har en lång resa framför oss med den stress det innebär så vill jag inte tvinga på dem ett bad innan resan, så som jag läst kan kunna hjälpa vid sammanförande.
Finns det någon som har erferenhet av att få två hannar kunna samsas i en stor bur igen efter seriösa bråk. Kan man vänta sig att de lugnar sig efter 18 månader? Båda är lika gamla nu och innan denna konfrontation så har dem trivst tillsammans. Gissar att dem var aningen understimulerade och därför drabbade samman.
Jag vill ju så gärna ha kvar mina kompisar, att skaffa varsina honor åt dem efter kastration är inte aktuellt. I värsta fall kostar jag på mig en katsration av båda och hoppas att någon där ute vill ha tama underbara killar i sin tjejflock.
Någon som har tips eller vill dela med sig av sin erfarenhet av sammanförande av hannar?
Med hoppfulla hälsningar Jenny med Silver och Hazel
Kastrering hjälper inte, bara om du kastrerar båda och skaffa en varsin hona åt dem, men annars inte.
Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.
Vad tråkigt att de har bråkat!
Jag skulle ha sammanfört dem igen när de landat i sin nya miljö och är trygga. Gör då enligt "konstens alla regler" i artikeln här. Det viktigaste är att ha is i magen och inte sära på dem i onödan, då blir det oftast desto svårare att få ihop dem igen.
Mvh Felicia
medarbetare på Marsvin.ifokus
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Tack FeliciaS för artikeln, har sett den förut.
Jag hoppas att det funkar, de kan ju utan problem vara tillsammans på en yta och äta av samma mat, men sen i nåt skede när maten tagit slut så blir det tandklappring och Hazel är beredd att platta till Silver som får springa iväg. Dock verkar de inte särsklit stressade utan båda kan slappna av och tigga mat samt äta trots stridslusten..
Jag hoppas att det blir bättre, annars så ser jag inget alternativ än att försöka hitta nya hem som kastrater. Men inte ännu, är beredd att ge det ett tag till. Anar att hela situationen uppstod för att de var understimulerade hos marsvinsvakten i kombination med hormonpåslag på Silver. Imån blir det flera timmars tågresa, hoppas på att de är härdade nog att klara av pärsen och kanske kommer det något gott ur det hela.
/Jenny och bråkstakarna Silver och Hazel
Hur gick det under tågresan med grisarna?
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#5. Tågresan tog 8 timmar men det gick förvånansvärt bra. Hade en skiljevägg i papp mellan dem. Båda är coolingar och mumsade på sitt hö och uppskattade alla godsaker som bjöds under resans gång. Verkade ta det hela med ro. De fick varsina provisoriska hem när vi kom fram och började genast tigga efter mat. Nu har jag dem lösa tillsmmans i hallen och i de mumsar på hö tillsmamans och Hazel sätter på Silver mellan varven. Silver blir jagad och nu ser jag att han nyper tillbaka när han kan. Jag hoppas på att Hazel snart lessnar och att de kan lägga sig på varsina filtar och vila snart, så som förr i tiden. Imorgon ska vi åka vidare på vår resa genom landet.
/Jen med hormonstinna Silver å Hazel
#6 Vad skönt att första etappen på resan gått bra : )
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Nu, en timme senare ligger de å sover helt utslagna en meter ifrån varann. Hazel har tagit bästa platsen såklart och Silver är förpassad till golvet. Jag vågar inte hoppas på att det kommer att funka i längden ännu men ingen skulle vara gladare än jag om denna typ av bonding skulle funka.
/Jen, Silver å Hazel