Men älskade Hanna! Du får inte ge upp nu! Du är så otroligt stark som klarar av detta och mer kan du. Du får inte ge upp för dina fyrbenta, dom känner ju på sig att du inte orkar heller.

Vi hjälps åt och stöttar varandra, jag lovar!

Jag vet hur det känns och på något sätt orkar man hela tiden lite till när det gäller ens älsklingar trots att hela kroppen gråter.

Du tar jättebra hand om dina grisar och det som händer är inte ditt fel!

Massa styrkekramar!

Det är otroligt jobbigt att se sina marsvin sjuka och förstår att det känns svårt, men du tar jätte bra hand om dina marsvin, du har verkligen bara haft otur. Ge inte upp, håller tummarna hårt för dina grisar!

Förstår hur otroligt jobbigt det måste kännas. Ge inte upp! Jag håller tummarna stenhårt för att Kira ska klara det här! *Kramar*

Du har bara råkat ut för det som heter otur, i dubbel bemärkelse, hoppas att det vänder och att inga fler marsvin försvinner för dig. Stora styrkekramar till dig !!

/ Kramis

Uch jag förstår att det är riktigt tufft Hanna.

Men håll ut! Det är absolut inte ditt fel att allt som hänt har hänt. Du får inte ta åt dej skulden, du tar jätte bra hand om dina marsvin!

Vi alla finns här och stöttar dej! kämpa på! Vi alla kämpar med dej!

Styrke kramar till dej!

Usch då, Hanna. Känner med dig hela vägen. Här hålls det tummar och tassar för fina Kira. Kämpa! Efter regn kommer solsken. Ibland är regnperioderna långa, men solen dyker upp förr eller senare.

*styrkekramar*

Jag förstår dig fullt ut Hanna och känner på ungefär samma sätt.

I höstas tvingades jag avliva två av mina pojkar, Junior som blev akut dålig och hans son Candy som hade problem med mun/tänder och började gå ner i vikt. Benjamin fick en otäck böld som krävde veterinärvård och någon månad senare blev hans tass inflamerad, då var jag helt övertygad om att det inte skulle gå längre. Det gjorde det dock tack och lov.

Nu de senaste veckorna somnade först Vidar in den 24 mars, sen i måndags kom Annies kull alldeles för tidigt en bebis var död direkt och en annan kom inte igång att andas trots att jag försökte få igång honom på alla sätt och vis. Två stycken överlevde förlossningen och de har jag haft på mig mer eller mindre dygnet runt, matat dem minst en gång i timmen. Igår kväll hittade jag Annie jättedålig (hon var sitt vanliga pigga jag på morgonen) och hon dog i min famn ungefär en timme senare. Imorse dog ytterligare en av bebisarna, nu är det en kvar som jag kämpar på med.

Tårarna rinner, kroppen skriker efter att få sova, jag klandrar mig själv för att Annie dog (även om jag inte tror att det egentligen hade något samband med dräktigheten). Minnena och känslan när jag miste Lily-Anne efter kejsarsnittet som hon inte lyckades återhämta sig efter kommer tillbaka och jag känner mig verkligen oerhört nere nu. "Tänk om"-tankar flyger runt i huvudet…

Burarna är "fulla" med äldre och mer eller mindre skruttiga marsvin, bara väntar på att jag ska hitta dem döda.

Jag vill inte heller mer, orkar inte längre!
Jag älskar mina djur, vill se dem pigga och glada- inte sjuka och döda.
Vet inte vad jag ska göra och just nu känner jag att jag inte vill göra något som har med marsvin att göra. Lägga ner allt som har med marsvin att göra, sälja alla, strunta i dem och bara krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet och ligga dä tills allt är bra igen. Ändå sitter jag med lill-pojken och "tant" Violet i en korg i mitt knä. Vad annars kan jag göra nu…

Jag förstår dig fullt ut Hanna, styrkekramar till dig (hur mycket styrka det nu är i den kan väl iofs diskuteras…).

Tack alla, jag vet ju att ni är flera som haft lika jobbiga om inte värre perioder i marsvinsliven så det känns lite löjligt att sitta och gnälla. Jag förstår bara inte varför jag inte bara kan få ha friska och glada marsvin, bestämde mig i vintras för att skjuta upp kommande kullar så länge som möjligt för att undvika med problem i vår och för att få samla styrka och bara glädjas åt att vara marsvinsmatte. Tyvärr verkar den strategin inte fungerat något vidare.

Usch vad trist! Du får inte ge upp! Ibland blir det motgångar. Du är bra marsvinägare, men ibland blir det bara motgångar.
Som t.ex jag fick mina 2 första skinny i nov 2010, bara 1 månad senare dog den ena (dem var ca 1,5 år gamla) helt plötsligt, kändes som att det var mitt fel, för jag inte kunde just den rasen osv, men troligen dog han av cancer i magen. Trodde Blixten med skulle dö (av min okunskap) men han lever fortfarande och mår bra:)
Livet går vidare, och motgångar gör en starkare sen när det blir framgång. Tröstkramar till dej Hanna!<3