Tyvörr kan jag inte hjälpa dig, önskar jag kunde :( Hoppas det ordnar sig för dig.. :/

Dom ska inte äta på 12 timmar. Så snart kan du ge en droppe på fingret som de slickar i sig. Bäst är getmjölk. Men den kan vara svår att få tag i. Rismjölk kan nog funka som ersättare möjligen. Har inte bra erfarenhet av semper, men duger i nödfall. Komjölk eller grädde kan funka också i nödfall, i början.

Liten doseringspruta 1 ml att ge vällingen med, rismjöl att tjocka upp vällingen så den inte blir så rinnig.

När de är så här små äter de otroligt lite, bara en droppe åt gången. Varannan timme dygnet runt i början. Du kan öka på vartefter. Men de får aldrig suga på sprutan själva, då kan de få ner mat i lungorna.

Ge aldrig för mycket välling. De kan dö av det. Bättre lite och ofta.

I natt så håll dom varma och ge en liten droppe mjölk eller ännu bättre grädde. Fortimel kan vara för starkt för deras magar. Dom är riktigt känsliga när de är för tidigt födda.

Glöm inte att dutta stjärten.

Mamman kan trampa ihjäl dom, så ha kvar dom i BH:n :)

Gud va bra tips, jag var orolig här hemma, har suttit med valpar som va i princip döda vid födseln och kämpat i en vecka men det gick åt pipsvängen så jag vet hur du känner det..

Lyckla till nu <3 till bebbarna och mammsen

Det blir jobbigt i början. Men det lättar upp efter några dagar. Det blir längre mellan matningar osv.

Har man bara tiden att vara hemma hos dom eller har någon som kan hjälpa till ibland så har dom en chans.

Det är svårt, men det är inte alls omöjligt :)

De har fått ett par droppar fortimell- det enda jag har hemma för tillfället, får åka och handla något annat imorgon. Eftersom det fungerar bra på "vanliga" nyfödda beisar så hoppas jag på att det fungerar för dessa små också.

Jag tycker att det verkar som om att de piggat på sig liiite, de ligger fortfarande på sidan och sover massor tätt, tätt intill varandra- men när jag har matat dem så har de lyckats hålla balansen lite bättre.

Pojken är fortfarande den som är "stadigast" och den som är bäst på att slicka i sig maten (ger på tesked som alltid när jag matar bebber för att minimera risken att de får ner i lungorna). Erbjuder dem lite då och då nu när jag är vaken.

Har (tyvärr) erfarenhet från att mata "vanliga" bebisar, men just sådana här små är något nytt så jag känner mig lite osäker på om jag ska "köra på" som vanligt, eller om jag ska tänka på något speciellt…

Har faktiskt flyttat dem från BHn, de verkade inte trivas där.
Har en liten myspåse som är gjord av fleece, de ligger i den antingen under min tröja eller med min hand på sig. De är varma och go'a och sprattlar runt i påsen, känns som när de ligger i magen när jag haller handen under påsen. När jag lägger mig i sängen så får de ligga i fleecepåsen i en transport på mitt rum- vågar inte ha dem på mig när jag sover.

Rumptvättning utförs med jämna mellanrum

Eftersom jag i pricip är arbetslös (har lite exrajobb vissa helger men nu är inget inbokat förrän 30/4) så finns tiden att mata, bor dessutom hemma hos mina föräldrar och min mamma brukar ställa upp och hjälpa mig med matningen så att jag ska få sova lite ibland och så, så det löser sig. Har som sagt tyvärr fått mata bebisar förr, blandad utgång men jag vet att det inte är omöjligt att rädda bebbar- känns dock extra jobbigt nu eftersom de är födda för tidigt och oddsen för att det ska gå bra minskar.

Kan inte annat än att mata dem och så nu samt hålla tummarna och be att allt kommer att gå för mina små kämpar!

Jag har efarenhet. För 8 veckor sedan tog jag hand om 2 ungar- 40 & 45 gram. Mkt mindre än dina.

Skippa Fortimel. Köp ersättning för kattungar. Finns på djur affären. Apoteket har små sprutor. Sen ge otroligt sakta. de kan inte dricka. De ska INTE SUGA. DU ska trycka in i deras mun. Max 1 ml. De kan bajsa & kissa. Men du måste tvätta dom precis som mamman.

Väg morgon & kväll. De får inte gå ner.

jag hade mina på en elektrisk varmedyna i en katt låda. med många handukar.Gav mat varannan timme i 3 veckors tid. Sen började jag öka till var tredje p natten. Då säger till när de är hungriga.

Måste hålla dom i ett tadigt grepp. När de är större aldrig mer än 10 ml. Jag gav max 7. För mkt mjölk & de kan dö av det.

Hör av dig. Jag hjälper. PM:a så kan du få mitt mobil nr

Lycka till med de små bebbarna.

Håller tummarna stenhårt, vet alldeles för väl hur det är att sitta med såhär små bebisar. Men dina kan i.a.f. sitta upp själva eller?
Jag matade min premisbebis med fortimel, då hon var ett par timmar gammal så sög hon från fingret på mig.

#6

Jag har också haft ungar som varit mindre än vad dessa är, det jag blev fundersam på var om jag skulle göra på annat sätt i och med att de är födda för tidigt :-)

Vet en uppfödare som klarat ungar som vägde mindre än 40 gram tror dock att de kullarna var fullgångna vilket ju är skillnad. Ska ringa till henne under dagen (om bebisarna fortfarande lever) och höra om hon har några tips. Skrev här inatt för att se om det var någon med erfarenheter av för tidigt födda bebisar som var online och hade något tips till mig. Är det någon som har erfarenhet av prematurer så vill jag gärna "höra" dem fortfarande! :-)

Jag skulle aldrig någonsin mata marsvinsungar med spruta- är så oerhört lätt att man råkar trycka för mycket så att de sätter i halsen. Att mata på tesked (och med fingrarna) är det jag tycker är det säkraste sättet eftersom risken att de får i sig mer än de klarar (så att det hamnar i lungorna) i princip inte existerar. Mamma Annie ska dock få lite fortimell med spruta så att hon får i sig energi och inte toxar eller något nu när det blivit som det blev.

Så mycket som 1ml kan dessa inte äta per gång nu när de är så små, de får så mycket de vill ha med jämna mellanrum- blir några droppar då och då därefter visar de tydligt att de inte vill ha mer.

När jag är vaken erbjuder jag dem mat några gånger per timme, när jag sover ställer jag klockan en gång i timmen och erbjuder dem att äta. Under vakentiden väger jag då och då för att ha koll på vikten (i normala fall väger jag alltid bebisar morgon och kväll, de som handmatas dessutom före och efter var matning- blir dock för mycket vägning att göra det nu när de får mat så ofta).

Att de behöver hjälp med att kissa och bajsa vet jag, har som sagt handmatat ungar förr- är detta med prematurer som är nytt :-)

Jag låter alltid ungar som jag handmatar avgöra själv hur mycket de vill äta, när de blir äldre blandar jag succesivt havrekli i fortimellen så att det blir som en gröt till dem. Märks en oerhörd skillnad i viktuppgången när havreklin tillkommer- i min sömn också eftersom de då kan äta själva, jag behöver bara fixa ordning gröten och ställa in den i buren :-)

Tack i alla fall för att du delade med dig av dina erfarenheter med att handmata bebisar och erbjöd din hjälp! :-)

#7

Tack- de behöver alla lyckoönskningar de kan få!

#8

Tack Hanna!

Njae, en oerhört miniliten stund sitter de utan stöd, men det är oerhört vingligt och sen faller/lägger de sig på sidan och sover, sover, sover- vilket väl iofs är bra. De behöver ju alla krafter de kan få.

Hur länge klarade du din lilla?

Maria på Oops var ett jättestort stöd när jag hade min premis, prata med henne :)

Råkade också ut för en för tidig födsel, då honan sattes igång av att burkompisen födde, så hennes ungar kom troligen ett par veckor för tidigt, en unge var miniliten och död, dom andra två levde men vägde 33 och 49 gram och var vingliga och svaga, tvärr dog båda samma dag, så nu får båda honorna samsas om den enas ungar och det är den som fick ungarna som dog, som ofta sitter med alla ungar. Men hoppas dina klarar sig.

Grattis till dom små hoppas bara att allt löser sig och lycka till!

lycka til och hoppas verkligen allt går bra med dem små och så klart mamman med.

massa styrkekramar till er alla 4

Vi håller tummarna för både bebisar och mamma här!

Jag fick en "sympatifödsel" här hemma för flera år sedan, 2 dräktiga honor gick tillsammans. När den ena födde sin kull i tid, satte den andra i gång också… nästan 3 veckor för tidigt! 4 ungar blev det, 3 dog nästan direkt men den 4e klarade jag. Han vägde 30 gram och fick plats i en tändsticksask… tur i oturen så var jag hemma o sjukskriven med handen i gips efter att min häst slitit sig och bränt upp min handflata och slitit av en sena i ett finger… jag låg på soffan i 2 veckor o han bodde i mitt armveck, fick modersmjölksersättning för kattungar varannan timme och överlevde! Han fick heta Tapper, för det var han verkligen… Han blev kvar här i hela sitt liv och blev 6 år gammal, somnade in i sin bur en natt. Så visst går det att rädda små liv!

Jag köpte min mjölkersättning på Apoteket, matade med ml-spruta och var jättenoga med att hålla honom varm. Det blev nåt särskilt med honom när man liksom blivit hans mamma.. Hans egna mamma ville inte veta av honom när han var stark nog att ta vara lite på sig själv. Hon bara skrek, helt hysteriskt så fort hon såg honom. Däremot passade den andra honans ungar… Lustiga djur.

Lycka till med dina små knyten och grattis till mammarollen.. ;)

Tack för tumhållningar och lyckoöskningar!

De små bebisarna lever fortfarande!
Natten har de tillbringat i "fleecepåsen" som jag la i en glasspaket sidan om min säng, så att jag skulle slippa gå ur sängen när det var dags för mat.
Har matat dem en gång i timmen under natten och ett par gånger i timmen under dagen (iom att de bara äter nån droppe åt gången).
De kissar och bajsar som de ska när jag "tvättar" dem i rumpan.

Jag upplever dem som lite piggare idag, speciellt hanen känns stabilare och kan sitta lite själv, honan däremot faller omkull nästan direkt. Hanen är fortfarande den som äter bäst trots att han är den som minskat mest i vikt.

Nu ikväll väger pojken 50 gram (-9 gram) och honan 48 gram (-5 gram).

Under dagen har jag haft dem antingen i "fleecepåsen" eller under min tröja, just nu sitter de under trjan- verkar dock som att de trivs bäst i sin påse.

Jag gav Annie lite fortimell vid 9-tiden i morse, eftersom jag vet att hon tycker det är så gott. Då var hon pigg och som vanligt, precis som hon varit under hela dräktigheten. När jag tittade till henne och de andra vuxna vid 18-tiden låg hon på sidan, helt slapp och kunde/orkade knappt röra på sig.
Tog ut henne, fick i henne 5 ml fortimell samt lite kortison- dock hjälpte det inte utan hon somnade in på min mage för en liten stund sen

Undrar verkligen vad det är som hände henne. Jag tycker inte att det verkar som toxicos, hon har ju som sagt varit pigg under hela dräktigheten, ätit som en häst (eller som ett marsvin rättare sagt)- verkigen slängt sig över maten och det gjorde hon även igårkväll när de fick grönsaker. I morse när jag bjöd henne på fortimell åt hon typ 10 ml med god aptit- precis som vanligt. Hon har inte dreglat och hon har inte luktat illa från munnen,
Känns dock som om detta är anledningen till att förlossningen satte igång redan igår. Kan det vara någon typ av infektion eller nåt…

Beklagar sorgen …  Hoppas nu verkligen att du lyckas hjälpa ungarna.

Oj vad tråkigt med mamman. Hoppas ungarna klarar sig, men du kommer att ha ett heltidsjobb både dag och natt dom närmaste veckorna att ge dom mat, men visst går det, jag vet en som handmatade tre marsvinsungar som förlorade sin mamma samma dag dom föddes, men dom var ju inte för tidigt födda, så dom hade ju lite bättre förutsättningar, men alla tre klarade sig. Men det är ju matning varannan-var tredje timme som gäller dygnet runt.

Men vad jättetråkigt att mista mamman. Fy och blä, det är det sista man vill.

Hoppas det går bra med ungarna. Jag håller tummarna och du är den bästa tänkbara matten för dem!

Lycka till!

Jag och mina marsvins hanar håller tummarna (hm eller snarare tassarna..)

Vilket jobb du gör, eloge till dig som orkar vaka och mata. Ledsamt att inte deras mamma klarade sig. Jag tror som du, att någon infektion eller annat fel startade förlossningen och sedan tog hennes liv.

Kämpa på, håller alla tummar som finns att bebisarna piggnar till.

Hoppas att det går bra för er! Håller tummar och tassar här hemma hos mig!

Usch vad tråkigt att du förlorade mamman… Beklagar verkligen! :( Jag är absolut ingen expert, men hon kan ju ha gått sönder invärtes eller fått nån elak infektion av nåt slag. De är ju rätt känsliga…

Men nu är du ju verkligen marsvinmamma på riktigt! Pröva att lägga lite mjukt hö i fleecepåsen så kanske de kommer igång att äta av det, det hade varit jättebra. Framförallt för deras matsmältning, så kan de ta upp näringen från den andra maten. Jag kommer ihåg att jag gav Tapper en blandning av Fortimel och Riddargrädde (grädde som finns på liten glasflaska) också. Riddargrädden är fet och behandlad på nåt visst sätt som gör att den på nåt sätt är snällare än vanlig grädde. De går upp fint i vikt på den blandningen. Jag vet att det finns delade meningar om Fortimel, men jag tycker att det funkar kanon och jag har använt det jättemycket, både på bebisar och vuxna djur i dåligt skick. Så hade jag varit du så hade jag matat på med både Fortimel och mjölkersättning, samt försökt få dem att komma igång med höätandet. Håll oss uppdaterade på hur det går med dina barn! Lycka till!!

Usch vad olyckligt med för tidigt födda bebisar och Annie :( Beklagar verkligen. Håller tummarna stenhårt för bebisarna som finns kvar.

Usch vad tråkigt med mamman :( Jag håller också mina tummar för att små bebisarna ska klara sig!

Den lilla tösen dog i min hand för ungefär 40 minuter sedan
Lill-killen är fortfarande pigg och har ökat ett gram i vikt sedan igår (51 gram nu).

Beklagar verkligen, först Annie och nu en bebis. Håller tummarna för den lilla killen som är kvar.

Håller verkligen både tummar och tassar för lillkillen nu. Tänker på er hela tiden, hoppas någon av vår energi når fram till lillkillen så han blir starkare.

Nej vad jobbigt :( Hoppas nu att pojken klarar sig!

Beklagar verkligen sorgen! Håller tummar och tår för att lilla pojken kommer att klara sej!

Vi håller tummar och tassar för killen som är kvar!

Hur har det gått med lille grabben?

Tack för tumhållningarna, än så länge har de hjälpt! :-)

Lill-killen lever fortfarande, har til och med börjat gå upp liiite i vikt. Idag väger han 53 gram :-P
Har utökat matningen på natten så då får han med ungefär 1½ timmes mellanrum (ibland med lite läöngre mellanrum och ibland lite oftare) på dagen får han med ungefär 1 timmes mellanrum.

Han har "adopterat" min hand som "mamma", på nätterna så har han lite svårt att komma till ro i fleecepåsen som ligger i en låda sidan om min säng. Då kallar han på "mamma" och lugnar sig inte förrän jag sticker ner handen till honom så att han kan krypa in i den och lägga sig tillrätta eller jag tar och plockar upp honom. Vaknar emellanåt av att han kallar och vill ha närhet <3

På dagarna tillbringar han rät mycket tid i en hemmagjord "marsvinsbärpåse" som jag gjort genom att fästa en av fleecepåsarna med säkerhetsnålar i ett lite för stort linne på ena sidan och i min BH på andra sidan. Där ligger han gott när jag är uppe och jag har båda händerna lediga till att göra annat vilket är toppenskönt :-)

På kvällarna när jag sitter vid datorn så ligger han i en korg tillsammans med Violet, som är riktigt snäll mot honom. Låter honom krypa in under henne, tvättar honom etc.

Han är dock fortfarande oerhört vinglig/skagig och han har problem att stå utan stödoch kan knappt gå, kravlar mest när han vill ta sig någonstans och med nosen i marken för att hålla balansen…

Har "stå- och gå-övning" med honom flera gånger om dagen efter att han har ätit. Sätter honom på en handduk, stöttar honom lite och släpper succesivt (har ändå fingrarna nära så att han inte ramlar när han vinglar) samtidigt som jag kupar den ena handen framför honom vilket gör att han börjar pipa och försöka ta sig till "mamma". Tycker att han verkar ha blivit lite stadigare idag men jag vet inte, är kanske önsketänkande :-/

Hej, vilken otur du har haft med både mamma och lilltjejen, hoppas nu liten klarar sig med din fina omvårdnad och att han blir starkare och kan sitta ordentligt.

Kram och håller tummarna för liten !

Min lille kunde inte heller gå själv, det dröjde ett bra tag innan han gjorde det. Jag lät honom vara så han fick ha energin till att växa sig stor o stark, men masserade försiktigt ben o rygg. Jag tror inte att det är önsketänkande bara, lite framsteg gör nog din lille kämpe! :)

Har laddat in ett par bilder jag tagit, tyvärr är min vanliga kamera sönder (inte bra att tappa dem i golvet…) så jag har tagit bilderna med mobilen (därav den fruktansvärt dåliga kvaliteten).

Först ut en bild på pojken och flickan tagen den 12 april.

Lilla Ängla-flickan

Min lille gosse

Lille gosses igen, här tillsammans med sin mormor Aztrid (bilden tagen den 13 april).

ÅÅÅÅH! så fina, du är duktig med lillkillen. Detta måste ju skapa starka band mellan er, ska du behålla honom? Själv hade jag nog inte kunnat sälja honom efter allt detta ni går igenom.

#43

Tack :-)

Ja, trots att fler hanar egentligen är det sista jag behöver i marsvinsväg så kommer han definitivt att få stanna kvar om han klarar sig- något jag fortfarande inte vågar tänka för mycket på. Är väldigt pessimistisk när det gäller masvinsbebisar i normala fall och i synnerhet i det här fallet.

Är dock barnsligt stolt över hans små framsteg :-)

Inatt hade han en period när han inte ville sova alls så jag gick upp och satte mig framför datorn en stund med honom i "bärpåsen"- då kravlade han ur den för första gången och nu på morgonen innan han åt så vägde han "hela" 55 gram! :-D

Vad roligt att höra om framstegen, stora steg för en sån liten. Skickar lite styrka till dig så du orkar med nattvak och allt pyssel. Fortsätt berätta, kanske han borde få en egen dagbokstråd?

Är allvarligt talat rörande att höra hur nära ni verkar vara. Vad roligt att han börjar göra små framsteg nu. Han ser ut som en tuffing på bilden. :)

Följer er dagligen, detta är riktigt spännande, bättre än tv ….

Grattis till hans små framsteg. Och kram till dig som kämpar så.

Vad skönt att det går framåt :-D Fortsätter hålla tummarna för lillbebis!

Åh, va skoj att höra att han ökar i vikt och verkar vara lite mer framåt nu! Jättesöt är han, verkligen.

Det blir väldigt speciellt med ett flaskbarn, man knyter en helt annan kontakt med dem.

Tycker att du gör ett fantastiskt jobb med den lille parveln, verkligen bra kämpat!

Forsätter att hålla tummarna för liten… härliga färger på han…

Kram…

Kan bara hålla med i allt beröm. Du är sååå duktig och killen är ju underbart söt :)

Hur går det med den lille prinsen? Det är så rörande att läsa om hans små framsteg. :) Hoppas att han mår bra och att det går framåt! Ni kämpar så bra båda två!

Tack för att uppmuntrande kommentarer!
Ni ska veta att även om jag inte svarat på varje kommentar så har jag läst dem och jag uppskattar dem verkligen :-)

Det värmer väldigt att se att flera engagerar sig i min lille älskling! :-)

Efter förslag här i tråden så har jag startat en "dagboks-tråd" där jag ska försöka att arje dag (eller nästan iaf) skriva om hans små framsteg.

Den nya tråden hittas här.

#53 Spännande! : ) Du är så otroligt duktig!!