Måndag 11 april 2011

Annie föder sin kull vid 17-tiden, det blev tre pojkar och en flicka. En pojke var död från början och en kom aldrig igång att andas ordentligt. De två döda vägde 56 gram vardera, den överlevande pojken vägde 59 gram och flickan 53 gram.

Jag visste att de var födda lite för tidigt men tänkte inte så mycket på det, förutom att jag såg att de var dåligt pälsade. När jag tittar till dem senare på kvällen inser jag att de är födda tidigare än vad jag först trodde (efter att ha räknat på det i efterhand inser jag att de blivit födda åtminstone en vecka för tidigt).

Bebisarna kan knappt stå utan ligger bara ner, huvudet är böjt in mot kroppen och de gör inget annat än sover. Inser då att om de ska ha någon chans att klara sig så måste jag rycka in och ta hand om dem. Sätter dem i BHn så att de ska kunna utnyttja min kroppsvärme och börjar fundera på hur tusan man tar hand om för tidigt födda ungar på bästa sätt. Klockan var för mycket för att ringa och höra med andra uppfödare så efter att tag starar jag en tråd här på MiF.

Jag flyttade dem från BHn och satte dem istället i en fleecepåse under min tröja, där de verkade trivas bättre.

Tipsen jag fick här kom dock ”för sent” då jag innan hade bestämt mig för att börja ge dem fortimel trots allt eftersom jag hade en flaska sådant hemma.

När jag matar bebisar så ger jag dem alltid på tesked eftersom det verkligen minimerar risken att de ska få ner vätska i lungorna (så länge man ser till att hålla upp nosen så att den inte doppas i maten). Började med att ge dem endast någon enstaka droppe till att börja med, men gav dem flera gånger i timmen och jag upplevde att de blev liiiite piggare. Pojken var stadigast och var den som åt bäst.

Satt uppe med dem hela natten (småslumrade i soffan med väckarklocka ställd) så att de skulle få i sig ”ordentligt” till att börja med.

Bilden på den lille killen är tagen tidigt på morgonen den 12 april.

Tisdagen den 12 april 2011

Vid 7-8-tiden eller så bestämde jag mig för att lägga mig, var då fruktansvärt trött. Tittade till Annie och erbjöd henne lite fortimel, som jag vet att hon älskade, och hon åt glatt i sig drygt tio milliliter.

Ställde klockan och matade bebisarna en gång i timmen under tiden jag sov (vilket jag gjorde tills det blev kväll…).

Efter att jag vaknat, ätit och så gick jag upp för att ge marsvinen hö och liknande och hittade då Annie akut dålig- liggandes på sidan och helt slapp i kroppen. Plockade ut henne meddetsamma och fick i henne ytterligare fortimel och även lite kortison. Hon somnade dock in i mitt knä en stund senare :-(

På kvällen vägde bebisarna 48 gram (honan) respektive 50 gram (hanen).

Bebisarna fick även denna dag mat ett par gånger i timmen och jag satt uppe med dem i princip hela natten igen.

RIP älskade lilla Annie!

Onsdagen den 13 april 2011

Tidigt på morgonen märkte jag att den lilla flickan blev sämre, hon ville knappt äta och så. Hon somnade in i min hand vid 7.50 :-(

Pojken var fortfarande stabil och hade ökan ett gram från gårdagen (51 gram).

Vi sov under en stor bit av dagen, matade bebis en gång i timmen under ”sovtid” och fortsatte att ge honom några gånger i timmen under ”vakentid”.

Gjorde en hemmagjord ”bärpåse” av den ena fleecepåsen (fäste den med säkerhetsnålar i ett linne samt BHn) vilket innebär att jag har båda händerna fria.

På kvällen plockade jag ut ”tant Violet” och hon var jättesnäll mot honom. Tvättade honom, lät honom kravla in under henne och så. De tillbringade ett par timmar tillsammans i en korg i mitt knä. Han fick även testa att träffa sin mormor Aztrid. Hon var också jättesnäll mot honom men klumpigare än Violet så jag vågade inte låta henne vara med honom.

Det kändes som om han var något stabilare än föregående dag.

Bilden på den lilla tösen togs tidigt på morgonen den 12 april, RIP lilla vän!

Torsdagen den 14 april 2011

Dagen flöt på ungefär på samma sätt som gårdagen. Utökade matningen på natten till ett mellanrum på ungefär 1½ timme, på dagen fick han ungefär två gånger timmen.
Tid med Violet i korgen under kvällen.

Han är stabilare men fortfarande oerhört vinglig, har dock börjat med ”stå/gå-övningar” ett par gånger om dagen, vilket går ut på att jag när han har ätit sätter honom upp och successivt släpper fingrarna så att han får stå själv, kupar ena handen framför honom vilket gör att han försöker ta sig dit- med nosen i marken som extra stöd.

Ingen viktuppgång från igår.

Bilden på den lille pojken tillsammans med mormor Aztrid togs den 13 april.

Fredagen den 15 april 2011

På natten fortsatte jag att mata honom med ett mellanrum på ungefär 1½ timme, på dagen minskade jag ner till ungefär en gång i timmen.

Han har adopterat min hand som sin mamma.
På natten vaknade jag av att han kallade på ”mamma” och han lugnade sig inte förrän jag antingen tog upp honom eller satte ner handen till honom så att han kunde krypa in under den och lägga sig tillrätta.

Upplever honom som ytterligare något stabilare idag, dock fortfarande vinglig och med nosen i marken.

Han har ökat två gram och väger idag 53 gram.

Lördagen den 16 april 2011

Under natten utökade jag matningen med ytterligare en kvart, vilket innebar att han fick med med ungefär en timme och tre kvarts mellanrum. Under en period inatt ville han inte sova alls så jag gick upp och satte honom i ”bärpåsen” en stund och det resulterade i att han kravlade ur den och upp på mig helt själv för första gången!

Under dagen matades han fortfarande ungefär en gång timmen och han ökade till 55 gram.

Han fick även hälsa på i honornas bur för första gången idag, vilket han verkligen uppskattade.
Han provtuggade lite på ett höstrå (dock utan framgång) och han försökte sig på att göra några totalt misslyckade popcornhopp :-D

På morgonen vägde han 55 gram och på kvällen passerades födelsevikten med ett gram, det vill säga att han hade en vikt på 60 gram.

Bild på lill-skrutten när han smakar hö för första gången, bilden tagen den 16 april.

Söndagen den 17 april 2011

Jag är så fruktansvärt trött så jag vet inte var jag ska ta vägen, utökade matningen inatt till varannan timme- något som lillplutten inte gillade helt och hållet. Han har börjat pipa när han vill ha mat (eller bara tycker att det är tråkigt att vara i ”sovlådan”- vilket resulterar i at han väcker mig…) och kravlar upp i min hand när jag sätter ner den hos honom.

Han har mycket stabilare, även om han fortfarande har problem att hålla balansen- speciellt när han försöker förflytta sig.

Han äter verkligen som en häst och registrerad vikt idag visar på 61 gram på morgonen och 64 gram på kvällen.
Han fick provtugga lite på ett blad babyspenat- något han inte alls uppskattade.

Även idag fick han hälsa på inne hos flickorna en stund, vilket både han och de verkar uppskatta- vågar dock inte sätta honom i en bur med någon av dem eftersom han fortfarande har svårt att stå och gå.

När jag sitter tillbakalutad i soffan/min datorstol kravlar han ofta ur ”bärpåsen” och han börjar göra framsteg under ”gå- och stå-övningarna”.

Han har även börjat bajsa lite av sig själv, även om jag fortfarande hjälper honom lite grann.

Under natten tyckte jag att det skulle räcka med mat varannan timme, lill-killen höll dock inte med utan väckte mig eter drygt en och en halv timme istället. Min gissning är att det inte mättar ordentligt, för under de flesta matningarna äter han massor men blir hungrig snabbt igen.

Bilden är från när han hälsade på i honornas bur den 16 april, tillsammans med honom på bilden är Alva (Moonia's Jing Ting) som är hans mormors farmors mormor :-)

Måndagen den 18 april 2011

Idag fyller lill-killen en vecka- det vågade jag knappt hoppas på i början!
Det fick han fira genom att flytta från den lilla glasspaketen till en större plastlåda eftersom han har börjat röra lite på sig nu. Han är faktiskt rätt så stadig när han står nu, däremot har han fortfarande problem att gå, men han försöker och det går framåt. Med sig i lådan har han såklart sin fleccepåse och på botten har han för tillfället en handduk, ska dock fixa fram en fleecefilt till honom som han kan ha som bottenmaterial så länge.
La även i en liten tuss hö i lådan vilket han gillar, han sitter och försöker knapra på höet lite då och då.

Bortsett från att pälsen är fortimel-kletig så är den som den "ska" nu.

Gick upp vid 11-tiden idag men var så fruktansvärt trött så jag la mig igen efter ett par timmar, vid 14. Tänkte försöka få sova tre timmar men som väntat så ville han ha mat efter en och en halv timme…

Bestämde mig för att blanda i lite havrekli i fortimelen, vilket verkar vara ett bra beslut. Han äter fortfarande bra (även om han är lite tveksam till en början) men han verkar inte bli hungrig lika snabbt igen.

Nu ikväll plockade jag även in lite gräs till honom vilket han faktiskt tuggade i sig lite av!
Han var dock tveksam till en början men efter att jag doppade grässtrået i lite fortimel så fattade han vad det handlade om :-)

Nu väger lill-killen 67 gram och han sitter faktiskt och tuggar lite gräs :-D
Förhoppningsvis ska han snart kunna flytta in i en bur tillsammans med en snäll hona.

Bilden, på lill-killen i lådan som han bor i för tillfället, är tagen alldeles precis.

Åh har nu läst hela historien om lillikillen. Så söt nu, lycka till ! Du gör ett toppenjobb!!!

Va häääärligt att det går bra för honom! :)

Vad sköönt att det går bra för honom!

Vilket jobb du gör!!! All lycka!

Åååhh! Vad underbart att det gått så bra hittills. Jag har ju gjort det själv och vet hur förlamande trött man är efter allt nattvakande och matande, men hur hårt man än sover så vaknar man när bebisen piper.. :) Och visst är det rörande när man märker att bebisen tror att handen är mamma? Jag trodde mitt hjärta skulle spricka av glädje o stolthet när min Tapper gjorde så första gången.

Du är verkligen en riktigt hjälte som gör detta för din lille prins och jag beundrar dig! :) Fortsatt lycka till och hoppas att det går bra att sätta ihop honom med en tant. Du kan behöva lite barnledigt.. ;)

Tisdagen den 19 april

Lill-killen är oerhört pigg, han tränar på att försöka ställa sig på bakbenen för att snabbt kunna komma upp i min hand (vilken han kliver upp i av sig själv sedan ett par dagar tillbaka <3). Det går inte bra.

Han skriker som ett brandlarm när han tycker att maten dröjer för länge, när jag kommer med den krånglar han dock mest…

Vikten under dagen låg på 67 gram på morgonen och 70 gram efter matningen innan jag la mig.

Onsdagen den 20 april

I morse vägde lill-skrutten 71 gram efter matningen, han har dock tappat flera gram under dagen och nu ikväll väger han inte mer än 68 gram :-(

Han krånglar oerhört med maten, skriker som en galnng för att få den och när den kommer så tar han ett par tuggor (i bästa fall) och sen vill han inte ha mer.

Känner hur paniken över att han kanske inte klarar sig börjar komma. Har slabbat ner mig själv med både fortimel och kligröt för att försöka få in det i munnen på honom- utan framgång.

Just nu sitter han i en lite större låda tillsammans med Violet och skriker som jag vet inte vad. Har satt ner ett litet fat med fortimelgröt till honom i lådan, vilket han smakade på lite men bara ett par tuggor. han som har ätit så bra hela tiden innan…

Ska strax ta upp honom och försöka få i honom något att äta, min gissning är att det inte går bättre denna gången. Vet inte vad jag ska göra för att få honom att äta fortimelen. Jag se att han sitter och knaprar lite på hö men det räcker inte. Ska gå ut och plocka in lite gräs till honom för det verkar han uppskatta, till skillnad från de grönsaker jag låtit honom testa (paprika, spenat och persilja).

Ska även ta och plocka ner en gallerbur från vinden idag- dags att låta honom flytta till en vanlig bur känns det som. Ska dock dela av den så att han inte får tillgång till hela (100*50). På dagarna när jag är i närheten ska Violet få bo med honom- vågar fortfarande inte läna dem tillsammans utan tillsyn eftersom han fortfarande är ostadig när han går.

Köpte ett par fleecefiltar idag för att ha i hans bur eftersom han har extra svårt att hålla balansen på spånet har jag märkt (när han varit och hälsat på hos flickorna). Hade tänkt att köpa två styckenmen det blev tre eftersom det var "tag tre betala för två"-erbjudande. Tyvärr fanns det dock bara vita filtar kvar vilket förmodligen inte kommer att se så fräscht ut efter ett tag, men men.

Dags att se om han skulle kunna tänka sig att vara snäll att äta lite nu!

Vi håller tummarna och tassarna här och hoppas på det bästa !

Man måste nästan mata med en 1ml spruta för att dom verkligen ska få i sig ordentligt. Vill dom inte äta så får man trycka in lite, lite och sen ”köra” in sprutan i munnen så dom sväljer.

För du matar väll fortfarande med sked?..

Har läst genom det hela och hoppas att lillen klarar sig helt och växer sig stor.. :)

Håller tummarna för att han klarar sig! Du gör ett otroligt jobb med honom! Stort lycka till!

Håller med #17, ibland behövs det att man använder sprutan.

Är han bra i magen annars? Ofta tycker jag att det är just magen som kan krångla och få dom att tappa aptiten. Skulle du kunna ge honom lite flytande kol för säkerhets skull? Du tror inte gräset kan vara för kraftigt?

Hoppas verkligen att det vänder, som du och han har kämpat. Håller tummar och tassar…

Åh nej hoppas att det vänder snart igen. Här hålls det både tummar och tassar …..

Torsdag 21 april

Han pendlar mellan 68 och 70 gram idag.
Vägrar fortfarandei princip att äta när jag försöker mata honom (testar dock med jämna mellanrum i alla fall). I och med att han inte vill äta när jag matar honom så har jag satt in fortimel- och havrekligröt på ett fat till honom så finns det i alla fall mat tillgängligt och även finhackat paprika, finklippt persilja och plockat gräs och tro det eller ej men detta äter han av. Likaså sitter han och knaprar hö.

Har sett honom sitta och smaska i sig av gröten flera gånger idag så det känns i alla fall lite bra. Paprikan var också i princip uppäten (och det var när han fortfarande bodde själv).

Han har även fått flytta in i en riktig bur (100*50 cm) tillsammans med Violet idag. Han verkar tycka att det är mysigt med Violet (hon uppskattar inte riktigt honom) men otäckt med en så stor bur. Han springer dock runt i den en hel del (vilket kanske gör att det inte är så konstigt att han inte går upp i vikt, även om han såklart måste fortsätta att öka iaf).

Håller tummar och tår för Lill killen! 

Vilket jobb du gör! :)

Hr du prövat ersättning för kattungar? När ja nappade så stannade båda i vikten. tills ja bytte. Då började de växa igen.

Bra att det har gått framåt, önskar forsatt lycka till med lillen !

Hur går det med honom nu?

Jag har inte riktigt haft tid att uppdatera under påsken, har varit för mycket runt om- både här på Mif men även hemma då mina föräldrar var bortresta och jag fick ta hand om alla djuren och så själv.

I fredags började han äta ordentligt (eller hyfsat ordentligt) igen- han fick i sig knappt 3 ml med mellan en och två timmars mellanrum. Han började skrika och jag började mata vilket verkade fungera kanon. Kom fram till att han inte uppskattade att det var slabbigt eftersom det rann på honom, fixade "haklapp" och då gick det mycket bättre :-)

Han hade dessutom tillgång till fortimel- och havrekligröt dygnet runt och det åt han massor av. Likaså plockade jag in gräs dagligen och finhackade paprika samt persilja vilket han också åt. Hö också såklart.

Han var väldigt pigg, sprang runt i buren, popcornade (om än med lite dålig balans) och verkade glad helt enkelt.

I går fyllde han två veckor! :-)
Jag började verkligen tro att allt skulle gå bra, att han skulle klara sig.

Han tuggade i sig gräs utan problem vid 22.30 och därefter fick han fortimel några gånger.

I morse vid 6-tiden eller något sådant när jag skulle mata igen var han oerhört dålig. Han låg på sidan och kippade efter andan. Insåg att det bara var en tidsfråga innan han skulle lämna mig. Tog ut honom och höll honom i handen medan tårarna bara rann. Så satt vi i knappt en timme innan han (äntligen) slutade andas.

Det är inte klokt hur mycket en liten bebis kan betyda, saknar honom något så fruktansvärt.

Älskade Lill-skrutt- kommer aldrig att glömma dig!

"We who choose to surround ourselves with lives even more temporary than our own, live within a fragile circle;
easily and often breached.
Unable to accept its awful gaps,we would still live no other way.
We cherish memory as the only certain immortality, never fully
understanding the neccesary plan….--- Irving Townsend ---
"The Once Again Prince"

Nää, så tråkigt att det slutade så trots er kamp…  sov gott, lilla gubben.

Neej vad tråkigt :( du som jobbat och kämpat så för att han skulle klara sig.

Det är nästan den värsta förlusten av dom alla, dom små bebisarna som man matar dygnet runt och har med sig :'( Beklagar verkligen, tröstkramar!

Åh nej! 

Nej, vad ledsamt

Sov gott Lillbebis

aj då va trist

lider verkligen med dig =(

en massa massa styrke kramar till dig

RIP lill bebiz

Åh nej, vad synd! Beklagar verkligen.

Sov sött lillskrutten.

Beklagar verkligen! :'( *Tröstkram* Sov gott lillen!<3

Så sorgligt!! Beklagar!

Vila i frid Lill-skrutten!

Näää va tråkigt…. Känner med dej  <3

Sov gott lilla kämpe.

Vad trist! :( Beklagar!

Tack alla.

Vila i frid

vad tråkigt…. 

Nej så tråkigt att han inte klarade sig, när allt såg så ljust ut på slutet.. usch så får det inte gå.. *kramar*