Jag tycker att det är bättre att marsvin föds upp hos intresserade människor som vet vad marsvin behöver för att må bra, som avlar klokt och som kan informera marsvinsköpare om hur marsvin fungerar och vad de behöver. 

Nu har jag inte stenkoll på annonser på nätet även om jag tittar ibland. Men min bild av det hela är att det framför allt är djuraffärsdjur som hamnar på exempelvis blocket så fort det inte passar att ha marsvin längre. Detta tror jag beror på att många privatpersoner (d.v.s. alla som föder upp marsvin i hemmiljö, oavsett vad man vill kalla sig) väljer hem med (mer) omsorg, informerar vad ett marsvinsägande innebär samt också hjälper till med omplacering eller tar tillbaka marsvinen om det behövs. Självklart gäller inte detta i alla fall, det finns fruktansvärt dåliga uppfödare som inte bryr sig skvatt om djuren som inte passar att behålla (d.v.s. de som säljs).

Hos mig föds upp till tre kullar om året och jag är noga med att jag har trevliga avelsdjur och att ungarna får växa upp i en trygg miljö där de hanteras mycket. När det är dags för dem att flytta väljer jag hem som jag tycker känns bra, informerar om marsvin och finns alltid för att hjälpa till om problem uppstår kring marsvinen. Jag har regelbunden kontakt med mina marsvinsköpare och är därför väldigt säker på att mina marsvinsungar inte dumpas eller plötsligt säljs iväg om problem uppstår - jag är hundra procent säker på att alla mina marsvinsköpare skulle kontakta mig om de inte längre kunde ha kvar marsvin från mig. Därför är jag också säker på att jag kan ta tillbaka marsvin som riskerar hamna i en situation där det inte längre har ett tryggt och bra hem.

Jag är stolt över att kunna säga att jag föder upp sunda och trevliga marsvin och är helt säker på att inga marsvin från mig kommer att bli bortkastade så snart de fäller babypälsen.

Ja 3 kullar om året är ju inte mycket så där tycker jag också att det är självklart att "där går det att hålla koll". Samt hitta bra hem. Men jag tänker på alla som föder upp många marsvin, många kullar. Det är ju en helt annan femma. Är nog väldigt olika hur människor tänker angående detta tror jag. Vissa tänker längre än andra osv.

Det är en jätteviktig fråga du ställer.

Det är ett stort problem med marsvin som sitter bortglömda, felmatade, långkloade och allmänt uttråkade i små burar här och var. Bara om de har tur hamnar de på Blocket och kan få en omstart. Detta problem måste på alla sätt motverkas. Enligt mig kan man bara göra något åt det genom information. Även genom att styra "marknaden" från djuraffärer till uppfödare som förhoppningsvis tar ett större ansvar för sina uppfödingar än vad djuraffärerna gör för sina grossistproducerade djur.

Som jag ser det har uppfödarna ett jätteansvar här. Om man som uppfödare tar ansvaret att utbilda sina marsvinsköpare har de ungarna en mycket större möjlighet att få ett bra liv. Om man också skickar med stamtavla eller regbevis får marsvinet en "tyngd". Naturligtvis kan man inte garantera att alla hem man säljer sina ungar till verkligen är bra men man har ju ändå möjlighet att avstyra ett köp som inte känns bra och man har chansen att skicka med information både skriftlig och muntlig. Så länge man inte får fler ungar än man kan hitta goda hem till och ser till att ungarna får med sig information och möjlighet att få komma tillbaka för omplacering finns inga moraliska problem med att föda upp marsvin tycker jag. Faktiskt tycker jag att det är tvärtom för om allt sköts snyggt tar vi uppfödare andelar från mer storskaligt okänslig masspruduktion. Efterfrågan på marsvinsungar kommer alltid att finnas och då tycker jag att det är bättre att de kommer från uppfödare än från grossister.

Ja jag vet att inte alla uppfödare säljer sina marsvin själva (även om de allra flesta gör det) utan lämnar dem till djuraffärer. Personligen skulle jag aldrig göra det och är inte så förtjust i att andra gör det heller. Jag tycker inte att smådjur och fåglar ska säljas i butik över huvud taget. Men samtidigt är det ändå bättre än att låta grossisterna härja fritt.

Sammanfattningsvis ser jag inte marsvinsuppfödande som ett problem om det görs på rätt sätt utan det kan tvärt om vara en insats för att höja marsvinets status.

Jag har precis lyckats sälja min första kull till olika bra hem. Jag ställer höga krav på mina köpare.  de som köpte Ida tyckte det var bra att jag ALLTID tar tillbaka mina uppfödningar om det händer något så de inte kan ha kvar dom. Jag väntar nu 3 kullar varav en är tjuvparning. Om jag inte får ungarna sålda så får de stanna. Jag tar ansvar över mina uppfödningar.Jag försöker alltid ställa ut mina djur innan jag avlar på dom. NU dessvärre är en tjuvparad. Men hon har ett super bra psyke. Hanen är utställd.

Jag försöker.

Men det finns många som tar kullar för att det är roligt. Klart det är roligt. Men igår fick jag begrava en liten Skinny bebis. mamman fick ingen mjölk så fick nappa. Igår satt hon med mig hela dagen.Tog sina sista andetag i min hand. Det är baksidan av allt.. Varje dräktighet kan gå fel.

Innan tänkte jag inte alls, bara gjorde det som föll mig in just då och blev även uppmuntrad till det beteendet. Sålde till djuraffärer och tog bara tillbaka djur som dög till avel eller utställning. Jag köpte in och sålde och var inte seriös ens om man letade. Har verkligen ändrat mig!

Jag tycker godisgrisen som vanligt skriver allt jag tänker så jag skriver bara under hennes inlägg ;-)