Spontant känner jag att du nog bör sälja dem eftersom intresse saknas. Du kan skriva ett avtal/kontrakt med de nya ägarna om olika vilkor dvs. att du vill kunna köpa tillbaka marsvinen ifall de inte vill ha kvar marsvinen.

#1 Intresset finns, viljan finns, men orken räcker inte till. Har alldeles för mycket annat som suger ut den lilla energi som jag har just nu. Om man skriver kontrakt/avtal, är de sedan giltiga enligt lag? Eller kan de brytas utan att det räknas till olagligt? Hur bär man sig åt för att skriva ett sådant kontrakt? Är det bara att skriva ner på ett papper som båda skriver på eller beställer man något speciellt papper någonstans ifrån? Tack så mycket för ditt svar.

Jag förstår hur du känner dig, jag har själv känt att mina marsvin inte får den tid de förtjänar.

Hur länge har detta pågått? Jag har själv perioder då jag inte mår bra. Då man har sina perioder vet man ofta hur länge de brukar pågå. Om det rör sig om veckor eller ett fåtal månader tycker jag att du ska vänta, och se om du mår bättre snart.
Sen kan du självklart må dåligt av att det hänt något tråkigt i ditt liv, då kan man oftast inte förutspå när känslorna börjar avta.

Om marsvin har tillräckligt stor bur klarar de sig absolut med den skötsel du ger dem. Även om de mår ännu bättre då de får golvtid och allmänt mys och kel. Därför tycker jag inte att du ska sälja dem om du inte tror att detta kommer ett tag till. Det skulle vara otroligt tråkigt. :/

Om du kommer fram till att dina marsvin mår bäst av att flytta, kanske någon kan ta hand om dem tillfälligt? Ungefär som en fodervärd. När du mår bättre kan marsvinen flytta hem till dig igen. :)

Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja så om det blir för osammanhängande så säg bara till.

Jag tror att många, väldigt många, kanske nästan alla, någongång har känt så som du gör nu. Jag har definitivt gjort det!

Att du känner dig som en usel, dålig, eller bara icke-existerande matte kommer att gå över. Det är din känsla, inte sanningen. Låt inte marsvinsägandet vara något kravfyllt, jobbigt. Tagga ner ett par nivåer, låt det bara vara. Ta upp dina marsvin när du orkar. Låt bli när du inte orkar. Det kommer att vända och då kommer dina marsvin att finnas där för dig.

Jag tycker inte att du ska sälja dina marsvin. Jag tror att det kommer att vända, säljer du dem kommer du en dag inom en inte alltför snar framtid att sakna dem såpass mycket att du vill ha dem tillbaka och ångrar ditt beslut.

När jag kände som du gjorde lät jag mina marsvin bo hos mormor och morfar. Efter en knapp månad var de hemma igen, och ärligt talat, de hade inte haft det bättre där än hemma för att de bodde hos någon annan. När man älskar sina djur är det väldigt svårt att låta någon annan ta hand om dem…

Det du skriver om vilka krav man kan ställa på en köpare, tja, man kan alltid ställa krav men vad jag förstått är det svårt att få till kontrakt som verkligen håller. För några år sedan tog vi över en av ägaren avlivningshotad katt vars fd matte ville "hålla kontakten". Det visade sig betyda att hon ville komma och hälsa på varenda söndag. Sånt funkar inte i längden. Har man sålt sina djur får man stå sitt kast, för sin egen, deras och de nya ägarnas skull.

Håll ut, Yeay, det kommer en vändning. Sänk kraven om marsvinsprestation och när du orkar, njut av hur underbara djur de är.

Yeay jag tycker att du ska läsa Caspias inlägg några gånger för det hon skriver är mycket klokt. Jag tänkte skriva vad jag tykte men behövde inte Caspia hade liksom sagt allt… Utom möjligen att jag tycker att folk ger upp sina husdjur lite för lättvindigt ibland. Lycka till med dem och som sagt slappna av och njut av dem när du orkar. De ställer inga krav på dig det är du som ställer krav på dig själv. Hoppas du snart mår bättre och pussa lite på grisarna.

#3 Det har nog pågått i några månader nu skulle jag gissa på. Har tänkt tanken tidigare, men slagit bort den. Jag vill inte sälja, men jag vet inte hurvida jag kan ge dem vad de förtjänar. Mina depp-perioder kommer då och då, de brukar bara inte vara lika mycket neråt som det är just nu. Jag vet heller inte alls hur länge det kommer att hålla i sig, då det varierar mycket. Djuren är ändå något jag alltid brukar orka med, även om det går neråt i humöret. Tyvärr inte just nu…

Vet inte hur stor bur de har just nu, men det är iaf två gallerburar som sitter ihop med varandra. Om jag bestämmer mig för att behålla dem kommer de troligtvis få ännu större bur inom kort då katterna ska få tillgång till rummet de är i och då måste jag ha en "kattsäker" bur. Ja, det skulle vara riktigt, riktigt tråkigt att behöva sälja dem, samtidigt vill jag inte ha kvar dem endast för min skull utan även för deras.

En fodervärd kanske kan vara ett möjligt alternativ.

#4 Jag hoppas att det vänder och det snart. Men just nu känns det inte så, det dalar bara neråt och har gjort under en lång tid. Har mått dåligt under perioder i mitt liv under i princip hela mitt liv. Det dumma är väl att jag aldrig vet hur länge de riktigt låga perioderna håller i sig. Har haft perioder som är endast några veckor sedan har vi ju dem som hållt i sig mer eller mindre några år. Riktit uppåt blir jag näst intill aldrig, men jag brukar iaf pendla såpass mycket uppåt att mina djur lyckas lyfta mig lite grann och jag kan få ork till att umgås med dem och faktiskt må bra av att göra det.

Att jag skulle ångra mig är jag säker på, jag ångrar mig ju tillochmed nu innan jag ens bestämt mig. Håller med dig fullständigt om att det är svårt att låta någon ta hand om ens djur. Det är ju trots allt lite som att lämna bort sina små barn i mina ögon! Men man kan inte vara egoistisk när det kommer till djur, jag måste se till deras bästa, inte till mig och mitt bästa. Det jobbigaste där är att jag inte riktigt vet vad som är bäst för dem.

Ja, det är ju det som är det jobbiga med att faktiskt sälja dem. Att man inte har något att säga till om sedan. Jag förstår ju att det blir jobbigt och påträngande för de nya ägarna om man kommer och hälsar på så ofta som en gång i veckan! Med hälsa på syftade jag mer åt hållet att komma och hälsa på dem en gång i halvåret/en gång om året, bara för att se att de faktiskt sköter marsvinen på det viset de säger. Sedan att man kanske kan maila då och då, tätare i början när det säkert finns en del frågor från den nya ägaren och den förra ägaren vill ha lite mer koll. Efter ett tag kommer säkert den kontakten att avta, men ändå iaf att den finns där.

#5 Jag håller med om att många ger upp sina husdjur för lätt, kastar runt dem som vantar. Många gånger tycker jag det handlar om människor som faktiskt aldrig skulle skaffat djur alls, men det finns ju även de djur som folk inte klarar att ta hand om av anledningar de inte kunde förutse och då kan det i vissa fall vara bättre att sälja…

Tack så jättemycket för alla svar. jag ska tänka över allt både en och hundra ggr, så får jag se hur det hela blir i slutändan. Möjligheten finns att min styvmors syster kan ta hand om dem för en tid framåt. Det skulle nog kanske vara ett bra alternativ. Hon är duktig med djur, har barn som gärna gosar med dem och framförallt så kan jag hålla kontakten utan problem och behöver inte oroa mig att de säljs vidare eller missköts utan min vetskap. Dessutom kan man ordna det så att jag kan ta tillbaka dem senare, när allt är lite lättare.

Du har fått flera fina svar angående dina djur, men jag tänker på dig. Jag vet inte hur gammal du är, eller om du sökt hjälp för att må bättre.

Genom mitt arbete kommer jag i kontakt med många som mår som du beskriver, och jag vet det är möjligt att komma tillrätta med det. Ingen skall behöva gå åratal och vara deprimerad, för det är ju det  du skriver om.

Har du sökt hjälp, men upplever att du inte fått det, ge inte upp, försök någon annan stans. Har du inte det ta kontakt med närmsta husläkarmottagning eller gå in på vardguiden.se där det finns mycket info vart man kan vända sig. Där kan du klicka dig fram till vad som ligger nära där du bor. Går du i skolan, vänd dig till skolsköterskan eller en ungdomsmottagning om det finns en sådan där du bor.

Jag skickar dig några varma styrkekramar. Ta hand om dig själv så tror jag orkar du med dina marsvin

#0 Jag tycker att du ska ha dina marsvin kvar! Jag tror inte att varken du eller dina marsvin kommer må bättre av att byta hem, helt ärligt.

Mina grisar får inte heller komma ut från sina burar hela tiden och jag tror helt säkert att många får det att låta dubbelt så mkt av govltid och kel som det egentligen är.

Hejja dig som vågar vara ärlig! Enligt mig så sköter du ju om dina marsvin på det du skriver…

Sköt om dig!

Har läst igenom tråden nu och funderar över vad det är som du känner att du inte ger dina djur och som du tror att dom skulle få hos någon annan? Om du ger dom mat, städar buren när det behövs, klipper deras klor etc. så finns det väl inte så mycket att ha dåligt samvete för?

Det är klart att det kommer perioder då man kanske inte orkar eller hinner ägna så mycket tid åt sina marsvin av olika skäl, men så länge dom får den skötsel dom behöver och har en ägare som fortfarande bryr sig så tycker jag att det är okej. Dom har ju alltid varandra!

Jag kan inte tillägga annat än vad #4 redan gjort. Håller med helt.

#7 Jag har sökt hjälp och går hos psykolog. Enda problemet där är väl att munnen slutar sig som en mussla när jag är där så vi sitter lite fast om man säger så. Inte ens psykologen vet riktigt hur vi ska komma vidare :P Men jag hoppas att det löser sig på något vis… Tack för omtanken :)

#8 Ja det som de inte klarar sig utan får dem absolut. Hade de inte fått det hade beslutet om att sälja dem eller inte varit enkelt. Eller enkelt hade det väl inte varit då man inte vill skiljas från dem, men enkelt i den mån att jag hade vetat vad som är bäst för dem. Jag anser dock att alla djur behöver mer än vad som är absolut nödvändigt och jag hatar att jag inte just nu kan ge mina djur det absolut bästa möjliga. Det känns så elakt att se dem sitta där i sin bur hela dagarna utan någon som klappar på dem och tar ut dem så de får springa av sig osv :( Jag måste ju vara ärlig för att få ärliga svar om vad som är bäst för mina marsvin :)

#9 Det är ju sant att de har varandra. Det dom kan få av någon annan är väl mer tid av sin matte och mer tid att springa fritt på. Det får de ju nästan ingenting utav mig just nu, och det är även det en viktig del i deras vardagliga skötsel. En matte som bryr sig är det ingen brist på iaf, alltid något. Men en matte som visar att hon bryr sig det är det väl sämre med just nu :(

Det verkar som om de flesta är för att jag ska behålla mina små pojkar. Så det lutar nog åt att jag gör det, iaf tillsvidare. Håller denna neråt perioden i sig alltför länge kan jag nog låta dem på hos min styvmoster ett tag om det skulle vara så… Tack så mycket för alla svar!

#11 Marsvinen har ju egentligen inget behov av att vi kelar med dom, det viktigaste för dom är att dom får umgås med varandra. Och under förtsättning att dom har en tillräckligt stor bur så klarar dom sig faktiskt utan golvtid under en period. Om det bara är det som det hänger på tycker jag utan tvekan att du ska behålla dom. Sänk kraven och gör vad du orkar och vill. 

Du har ingen anledning att ha dåiigt samvete, spendera en halvtimme med att kolla marsvinsannonser på Blocket eller läsa på omplaceringshemmens hemsidor så inser du ganska snart att dina marsvin är lyckligt lottade. Utan att vara pessimist så vågar jag nog påstå att risken att dom får det sämre är större än chansen att dom får det bättre om du lämnar bort dom.

#11 Jag tycker dina marsvin verkar ha det bra. Förmodligen får de det sämre någon annanstans (se blocket etc!) Jag tycker du ska fråga dig om du själv mår bättre eller sämre av att ha dem istället! Om du har svårt att svara på den frågan, fråga någon som känner dig väl. 

Djur behöver ha ett jobb är min mening, och dina djurs jobb är ju att få dig att hålla igång, ha någon som behöver dig och ha någon anledning att fortsätta kämpa för att må bättre! 

Jag tycker du ska börja berätta för marsvinen och katterna hur du mår. På så sätt kan du börja formulera dig. Det kan verka tokigt, men det är inte det! Fråga din psykolog vad hon tycker! Det finns faktiskt något som heter djurterapi, och många djur jag känner har haft som jobb att "prata" med ensamma tonåringar och deppiga vuxna. 

Jobbiga perioder går över, så småningom kommer du hitta strategier för at ta hand om dig själv. Jag tror det är klokt av dig att ha djur!

Jag vet inte vad jag ska skriva.
Men jag hoppas att du gör det rätta för dig och dina marsvin :)

#12 Ja, tittar man in på blocket så finns där riktigt hemska fall med de flesta djurarter. Men att jämföra med någon som sköter sina djur dåligt och komma fram till att man iaf sköter dem bättre duger inte, man ska kunna jämföra sig själv med någon som sköter sina djur exemplariskt och göra allt för att ens egna djur ska bli lika bra omhändertagna. När man tänker efter så är väl det du säger sant, att djuren har väl egentligen inte något behov av att umgås med oss.

#13 Jag skulle definitivt må sämre av att vara utan dem, men ibland känns det även lite som om jag skulle må sämre av att ha dem kvar. Främst just för att de ställer kravet att jag ska ut en stund varje dag och ge dem mat osv. Men det vet jag ju också att det finns absolut inget skadligt i det och i själva verket är det något bra de gör.

Djurterapi lät faktiskt som något som kanske vore något att testa. Har alltid kännt mig trygg när jag är kring djur, de får mig faktiskt även mer avslappnad när jag umgås med andra människor om det är ett djur i närheten. Med tanke på att jag känner mig lite som en mussla när jag är hos psykologen så går det inge vidare med honom just nu :P

#14 Det hoppas jag med att jag gör :)

#15 Dina djur får vad dom behöver. Du skall absolut inte ha några samvetskval över att dom inte kommer ut ur buren dagligen.

Det gör inte ens en gång mina. Men mina har stora ytor i burarna och det låter mycket vettigt att du funderar på att istället köpa större bur. 

 Jag läser mellan dina rader att djuren håller dig uppe?

Vill tro att om du avyttrar dina djur så "drunknar" du!

Stå på dig behåll dina djur. Du sköter dom ypperligt.

Jättekramar till dig.

#16 En större bur är det planerat att min pappa ska bygga. Han är fruktansvärt långsam med att komma igång med saker bara, men borde sätta fart på honom att katterna måste få tillgång till ett varmare utrymme och under vintern. Och det varmare stället råkar vara samma ställe som där marsvinsburen står. Katterna kan inte vara där förrens jag har en bur där katterna inte kommer emellan gallret med tassarna, så hoppas han börjar bygga på den snart.

Vet dock inte alls vilka mått jag ska be honom bygga efter. Vad tycker du låter rimligt med tanke på att mängden golvtid är mycket begränsad just nu? Funderat på 2*1 m. Men känns litet nu helt plötsligt, samtidigt ska den ju gärna få plats också ^^ Men låter 1*2 m lagom stort? Eller kanske behövs läggas till någon halvmeter iaf på varje sida… Äh, min hjärna är halvt r funktion för tillfället. Men vill gärna ha lite åsikter om vilka mått som verkar bra.

Ja, djuren är väl det som främst håller mig uppe. Det är väl helt enkelt så att utan dem hade jag inte ens kommit upp ur sängen på morgonen, för då hade jag inte varit tvungen att gå upp.

#17 Har själv tre marsvin på 1.30x70.

Så 2x1m blir ett himmelrike för dina marsvinsgrabbar. Dom kan inte få det bättre.

Kram på dig och putta på din pappse så han får tummarna loss.

#18 Jag får hoppas att han kommer igång snart, ska försöka tjata lite på honom i helgen. Jag själv kan inte gärna bygga den direkt. Då blir den verkligen inte kattsäker utan faller nog snarare ihop ^^ Så får jag hoppas dem blir nöjda med det när det är klart :)

Jag har själv haft samma funderingar och jag börjar gråta nu när jag läser att det är okej att inte alltid orka eller göra det du själv tycker att du måste göra. Gör det som behövs så är det bra. Det är jätte svårt för mina grisar att få golvtid eftersom att jag ännu bor med mina föräldrar och de äger 2 hundar och 3 katter som ständigt är närvanande. Vill flytta till en lägenhet och fylla den med sågspån och bara släppa dem lösa :P (utan att överdriva..). Jag är även i ett depressionsstadium (kvällsdepresion) och varje kväll börjar jag tänka på allt det som jag inte gjort,allt det jag borde göra och jag får panik. Kan inte komma med några tips eftersom att jag inte riktigt vet hur jag ska klara mig..