Kan det inte vara så att han har dålig syn? Det värkar som att han inte 'hitar' sin mamma när de springer iväg?

Nej så sött det ser ut när dom springer på rad så där…;P

Fast jag funderade som #1 gjorde, han kanske ser dåligt…?

Han hade inget fel på synen, men han var den som var blygast för allt nytt så jag tror det är därför han inte foljde efter, att det kändes tryggare på något sätt att stanna på samma plats

Åååh vad jag blir sentimental nu! När jag var liten, kanske 8 år, så hade min storasyster (som var ca 11 år) ett marsvin, ensamt. Han satt och gnällde sådär hela tiden och gnagde i gallret, hemskt. Nu i efterhand så skäms jag över vilka djurplågare vi var! 

… bara för att gå lite offtopic och dela med mig av mina barndomsminnen med er!

#4 När marsvinen tigger låter de nästan likadant, jag skulle tro att erat marsvin bara var väldigt sällskapssjukt :) Ensamma marsvin blir ofta väldigt tama små djur, även om de i många fall även blir inåtvända och skygga också. Ingen ursäkt för att ha marsvin ensamma, men kanske en liten tröst :)

…bara för att fortsätta offtopic ;)

#5 Jaså? Ja, i början så tyckte min syster att han var jätterolig (jag varken fick eller kunde gosa med honom eftersom att han var HENNES och dessutom var jag allergisk så in i……..) men sedan tröttnade hon ganska snabbt. Så han kanske som du säger bara kände sig ensam och kelsjuk. Meeeen jag önskar att vi kunde ha skaffat oss två stycken. :/:/

Ser så gulligt ut när dom springer på rad : )

Det ser ju ut som att han vill följa med dom och att han blir väldigt orolig när han inte hinner med och blir lämnad själv. Men vad det beror på det vet jag inte. Det ser ut som att han inte kan eller orkar springa lika snabbt som dom.

Men jag måste också säga att det såg urgulligt ut när dom sprang runt i ett led sådär och när syskonen på slutet kom tillbaks för att hämta den ensamma bebisen.

Det var bara denna gången han var sådan här så jag tror att han helt enkelt var osäker, han sprang lika fort som de andra i vanliga fall. Han hade svårt för nya saker, behövde mer tid att vänja sig och blev aldrig rikigt tam. Hans syskon var tvärt emot, kastade sig in i allt nytt utan minsta tvekan eller självbevarelsedrift :-P

Tyvärr fick han avlivas vid 7månader pga satinsjukan så jag funderar på om han var så inåtvänd pga smärta trots att inget syntes utåt eller på blodprover.