Engels mystiska sjukdom
Jag har skrivit här flera gånger förut när Engel varit sjuk. Ingen har haft någon idé om vad det kan vara, men jag försöker igen.
Jag har tappat räkningen över hur många gånger Engel har varit sjuk nu. Första gången det hände var i oktober 2010, symptomen var desamma som de alltid varit. Jag märkte att Engel var slö, hon ville inte äta och hon hade diarré. Jag är inte säker på hur länge hon varit sjuk den första gången, eftersom att jag varit borta under dagen och upptäckte detta när jag kom hem på kvällen (hon blev frisk under sen kvällen/natten). Jag stödmatade henne under de timmar hon var sjuk när jag var hemma.
Sjukdomen dök upp igen, jag har inte koll exakt när, förmodligen i slutet av 2010 eller början av 2011. Symptomen var desamma som förra gången. Jag stödmatade henne och hon blev frisk igen ganska snart. Jag hoppades att det bara var en slump att det hänt igen, kanske hade hon bara magknip, men jag bestämde mig för att om det hände igen skulle jag besöka en veterinär.
En kväll i slutet av februari 2011 hände det igen, Engel ville inte äta. Morgonen därpå ringde jag en veterinär och fick tid samma dag. Veterinären hade ok kunskaper om marsvin. Jag blev glad när hon hämtade en annan, väldigt marsvinskunnig, veterinär som kikade på tänderna, inklusive kindtänderna, och hon såg inget som såg onormalt ut.
Veterinären lyssnade på lungorna som lät något ansträngda och röntgen visade att magen hade lite mer gaser än normalt samt att det var lite slem i lungorna.
Det var det enda som veterinären kunde komma fram till som kunde vara orsaken till Engels tillstånd.
Vi fick massa mediciner med oss hem, bland annat Bactrim och Primperan (som sätter igång tarmmotoriken). Vi stödmatade med Critical Care.
Den här gången var Engel sjuk längre än någonsin, i 4-5 dagar. Jag har dock mina misstankar om att alla olika mediciner hon fick i sig snarare gjorde henne ännu mer trött än att hjälpa henne att komma igång med ätandet.
Denna gången när Engel var sjuk upptäckte jag något som jag inte sett/märkt förut. Hon verkade ha kväljningar när hon försökte äta grönsaker, som om hon var svullen i halsen eller hade något ivägen då hon försökte svälja. Detta försvann när hon blev kry och började äta som vanligt.
För kanske 1 - 1,5 månad sedan hände det igen. Samma symptom som gångerna innan. Jag åkte till veterinären igen, men ingenting hittades. Dock var hon som vanligt igen efter bara några timmar efter att vi kommit hem.
Idag är hon sjuk. Igen. Igår kväll var hon som vanligt. När jag vaknade imorse låg hon i ett hörn och verkade vara lite hängig. Jag tog upp henne såg jag en droppe saliv hänga från hennes underläpp, hon hade mycket saliv i munnen. Någon tidigare gång har jag märkt att hon har haft mer saliv än normalt, men inte så här mycket.
Jag gick ut för att plocka lite gräs, som jag tänkte att hon inte bör kunna motstå. Hon ville ha, men fick kväljningar och kunde inte äta det. Saliv droppar ständigt från läppen och kväljningarna verkar komma trots att hon inte försöker äta. Det verkar som att hon får upp något i munnen när det händer, då hon tuggar och sväljer efteråt.
Det är ju säkerligen något som är fel med Engel. Hon fyllde 2 år i slutet av mars, så hon är inte gammal. Veterinärerna verkar inte ha en aning, trots att åtminstone en av dem är väldigt kunnig.
Någon återkommande sjukdom eller åkomma av något slag bör det ju vara, eftersom att symptomen är desamma och har återkommit 5 gånger på 7 månader.
Vad är rätt att göra? Hon mår ju med stor sannolikhet dåligt när det här händer, och det är rätt så ofta. Men att ta bort henne utan att veta vad det är för fel på henne känns på något sätt fel. Varje gång det händer hoppas jag innerligt att det är sista gången…
Hon är min älskade Engel och jag vet inte om jag kan fortstätta mitt marsvinsliv, eller ens mitt normala liv, utan henne.
Hon är otroligt speciell för mig. Hur ska jag kunna leva med mig själv om jag bestämmer mig för att ta den sista resan till veterinären? Jag vet ju inte ens vad som är felet eller om det kommer igen. När hon inte är sjuk är hon otroligt pigg och verkar leva ut livet till fullo. Hon kanske har flera friska år framför sig utan att jag vet om det.
Det känns hopplöst. Kan någon veterinär ta reda på vad det är för fel? Jag har besökt den kunnigaste marsvinsveterinären vi har här i länet, det finns därför ingen kunnigare att gå till.
Jag ville mest skriva av mig. Kanske någon har någon idé om vad det kan vara eller känner igen sig på något sätt.
Livet med två australian shepherds
- https://brukshundarnas.wordpress.com
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Åh, vilket jobbigt läge! Jag lider verkligen med dig. Hoppas det löser sig.
Medarbetare på Agility Ifokus - Välkommen in! 
Normal is an illusion. What's normal to a spider, is chaos to a fly.
Jobbigt.
Nej jag vet inte vad det kan vara men kolla om hon har ont i munnen. Förutom tandproblem kan de få svamp på tungan. Även om det i första hand brukar drabba dräktiga honor kan du kolla så att det inte är det. Då kan man putta in lite bikarbonat på tungan så läker det rätt snabbt… ja om det är det.
Nej jag tycker inte du ska behöva ta bort henne när det inte är hela tiden och du inte vet vad det är. Hoppas verkligen det löser sig för Engel.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Oj, vad jobbigt :-(
Finns det någon röd tråd alls? Ny spånsäck, mat, vad som helst? Spån kan ibland vara väldigt starkt och det skiljer mycket från säck till säck.
Eftersom det är rätt lång tid i mellan anfallen blir det svårare att hitta någon röd tråd men ett förslag är att skriva upp allt du gör med henne och ger henne, finns det någon yttre faktor som startar anfallen blir det mycket lättare att hitta vad.
Jag tycker det låter som det kan vara något allergiskt iom lungorna och att halsen verkar svullen.
Jag tycker inte du behöver avliva henne eftersom hon mår bra och är pigg mellan anfallen :-)
Engel blev bättre igen igår vid 5-tiden på kvällen igår. När hon börjar må bättre och får i sig lite hö går det ofta fort tills hon är sig själv igen.
Nu vet jag inte exakt hur länge hon var sjuk igår, eftersom att jag upptäckte det när jag vaknade, men oftast är det runt 5-7 timmar dessa "anfall" pågår. En gång har det dock pågått i flera dagar.
#2 Av det jag kan se i hennes mun ser allt fint ut. Är svamp på tungan något som syns eller behandlas det oftast i förebyggande syfte?
När vi var hos veterinären i februari öppnade de upp munnen rejält med instrument och såg, mig veterligen, inte något konstigt.
#3 Jag kan inte komma att tänka på någon röd tråd… Spånet kan jag med ganska stor säkerhet säga att det inte kan vara. Dock har jag lagt på minnet att de senaste gångerna "anfallen" dykt upp har varit på den dag då jag ska byta i buren, alltså när det är en del kiss och bajs i den.
En allergisk reaktion låter faktiskt vettigt, men fy vad svårt att veta vad det kan vara…
Livet med två australian shepherds
- https://brukshundarnas.wordpress.com
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Hur ofta byter du spånet? Blir det för mycket ammoniakgaser så kan det lätt orsaka andningsproblem.
Det finns ju tex toalättströ papperspellets som man kan lägga under spånet, så håller det sig lite längre.
Prova att gräva ur det värsta dagligen. Har man inte tid så är det en bra snabbfix ibland att strö ut rent spån ovanpå det gamla. Kan vara värt ett försök om du tror att det kan ha ett samband :)
#5
Jag byter spånet 1 gång/vecka, då rensar jag ut allting. Det är en bokhyllebur med storleken 200x80 cm som delas av 4 honor.
Jag tror att det kan vara värt att ändra burbytes rutinerna lite. Även om buren inte är speciellt skitig när det är bytesdags kan ju Engel vara extra känslig.
Livet med två australian shepherds
- https://brukshundarnas.wordpress.com
I mitten av juni åkte vi till veterinären igen. Engel blev sjuk med allt tätare mellanrum och jag ville verkligen veta vad som var fel med henne.
Veterinären trodde att det var fel på njurarna. Vi fick med oss en sticka hem som Engel skulle kissa på, stickan skulle sedan anta en färg som berättade om hur mycket protein njurarna producerade (eller något sådant…)
Vi köpte även Fiberplex och Oxbow pellets som skulle främja matsmältningen och få upp henne i vikt (hon var underviktig och pendlade mellan 600-500g, vilket enligt veterinären kunde bero på njurarna). Vi köpte även flytande C-vitamin att ge henne eftersom att hon vissa dagar åt dåligt med grönsaker.
När Engel fick sina "anfall" trodde veterinären att det var något kolik-aktigt. När hon var sjuk och jag hade henne i mitt knä kunde jag höra hur det bubblade i hennes mage, och hon släppte även illaluktande gaser.
Imorse vaknade jag av att veterinären ringde för att höra vad kissandet på stickan resulterat i. Stickan hade blivit blå, vilket fick veterinären att tro att provet inte fungerat som det skulle (stickan skulle kunna bli olika nyanser av grön). Jag berättade att Engel var dålig igen (hade märkt detta då jag försökt ge henne hö någon timme tidigare) och hon skickade in några recept till apoteket som jag skulle hämta ut.
Efter samtalet tog jag upp Engel för att kolla hur hon mådde. Hon var alldeles stel och hade kramper. Jag förstod att något var fel och detta förmodligen var slutet. Jag blev lite chokad eftersom att hon varit sjuk under gårdagen men blivit pigg igen under eftermiddagen och ätit som hon skulle. Jag höll henne i min famn och efter några minuter var hon borta.
Jag känner mig faktiskt lite lättad. Engel blev sjuk med allt tätare mellanrum och inget som jag eller någon veterinär gjorde verkade hjälpa. Jag hade även ett dilemma som henens ägare över om jag borde ta bort henne, eftersom att hon stundtals verkade må väldigt dåligt. Jag är glad över att hon inte har ont mer, inget marsvin förtjänar att ha ont. Även på mig gjorde det ont att se ett så levnadsglatt marsvin sakta tyna bort…
Älskade Engel.
Vila i frid.
Livet med två australian shepherds
- https://brukshundarnas.wordpress.com
Vad ledsen jag blir. Tycker inte det ar rattvist att sa sma och gosiga djur kan ta pa sig sa manga konstiga sjukdomar.
Vila i frid lilla grisen
Så synd. Men som tur har hon inte mera ont. Det är alltid svårt att missa en vän.
Sov sött lilla Engel.
Sanni - Sannis marsvin (obs! endast på finska)
Å så sorgligt. Den här lilla piggen hade VERKLIGEN nån som brydde sej om henne. Du har verkligen gjort allt du kunnat för henne. Skönt att hon fick somna in hos dej.
Sov gott Engel


Sov gott Engel <3
Så sorgligt 
Vila i frid Engel!