Lite ot om katter:

Jag tog hand om en katt för många år sedan. Den hotades med avlivning, för att barnen hade blivit allergiska. Den hade redan haft två hem, så jag blev det tredje. Hon var jätterädd först, och klöste och fräste och rymde flera gånger.  Men såsmåningom vande hon sig och började trivas och spann så att det dånade i hela huset. Barnen älskade henne fortfarande, och skrev små brev till henne som de stoppade in i min brevlåda. Hennes först matte kunde inte heller glömma henne, och för ett tag sen träffade jag den matten och vi satt o pratade länge om vilken märklig misse hon var.

Hon lämnade mig såsmåningom för katternas himmel, och så har jag skaffat nya katter. En av dem köpte jag av ett katthem, som tar hand om hemlösa katter. Hon var också jätterädd i början och gick och gömde sig. Nu ligger hon gärna i mitt knä och gillar att umgås med mina gäster.

Tycker med att det är hemskt att det finns så många hemlösa djur, vissa tar kullar "Bara för att" vilket jag är emot.
Finns ju redan så många hemlösa djur.
Sedan är det många som köper ett djur, för att den är liten och söt, sedan tröttnar dem, tyvärr vanligt.
Jag har inget emot att ta emot vuxna djur 3 av mina 5 kaniner är omplaceringar, 2 av mina marsvin med, och ena katten.

Jag har sj tagit emot omplaceringar. En hund, en gris som jag var jourhem ett tag (hade inte möjlighet att ha den kvar) och nu 3 st grisar som flyttade hit igår.

Jag kollar OFTA på blocket efter omplaceringa när jag är intresserad eller söker efter ett nytt djur.

I Sverige finns det ca 100 000 hemlösa katter, trots alla katter som har passerat här och hos dem jag hjälper är det ändå mindre än en piss i mississippi :'(

Blocket orkar jag knappt titta på längre. Man kan följa vissa jyckar genom hela deras uppväxt bara genom att hålla koll på Blocket.

Folk tar kullar för att det är gulligt och kollar inte upp sina djur innan. Jag har inget emot blandras/huskattsavel om man har ett mål och verkligen gör allt som man ska, tex hälsotester, matchning av föräldrar och märker och vaccinerar innan man säljer. Fler och fler kattuppfödare ser också till att kastrera kattungarna innan de säljs.

För att inte tala om alla lögner! Man kan aldrig vara säker på vilka som är föräldrar eller om raserna stämmer. Blandraser med krävande raser byter ras för att bli mer lättsålda (golden istället för tollare tex), katter säljs som raskatter för att de råkar vara långhåriga eller har en viss färg. Läste för ett tag sedan om någon som sålde Russian blueblandisar, det visade sig senare vara en upphittad "vildkatt" som råkade vara blå.

Tyvärr kryllar det av oseriösa även inom renrasaveln, man måste vara så smått detektiv för att kunna köpa vad man är ute efter.

Jag var innan en sådan som tog ungar "bara för att", visst hade jag ett mål men man ska kunna ta ansvar för det som blir över längs vägen också vilket jag inte gjorde då. Jag har fått in omplaceringar från uppfödare där det var KRIS, de kunde inte ta hand om sina djur, de hade ont, skulle få barn, flytta, lägg till valfri anledning… När de sedan blivit av med "avskrapet" hade de lika många igen efter någon månad. Jag har ockå varit där men skillnaden är att jag lärde mig.

Kullen jag har nu var en tjuvparning, därför måste jag plocka bort en av mina planerade kullar. Visst är det jobbigt att behöva vänta ännu ett år men nu har jag dessa ungarna oavsett vad jag vill så då måste de gå först.

Mycket tankar kvar men detta får räcka nu.

Med tanke på att det bara var på blocket som jag räknade så finns det ju precis som du Lyan sa att det finns 100,000 katter till och säkert lika många andra djur som söker nya hem. Tycker det är hemskt när det verkligen har spårat ur som det verkligen har gjort nu, hur ska man göra för att dra ner på antalet och försöka återställa en viss balans ? Är det ens möjligt eller kommer våra vänner djuren vara mindre värda och vara slit och släng?

Jag finner inga ord för hur hemskt och sorgligt det är.

Det är jättesorgligt, för att inte tala om alla djur från uppfödare, som har något hårstrå i fel riktning och därför inte duger, eller tikar som blivit för gamla för att ta valpar på och då måste ge plats åt nya avelsdjur. Det skär i hjärtat.

Det är helt sjukt, var in på blocket i morse och undrade faktiskt om jag skulle våga räkna ihop hur många djur det fanns till salu där men kände att jag nog skulle bli tokig om jag visste.

Jag vet tyvärr inte något sätt att "stoppa" detta men något måste göras så det inte ökar ännu mera. Ett sätt, fast med katter, är ju att kastrera sina egna och de man omplacerar till nya hem. Även om en katthona går på p-piller så kan de bli med ungar och placerar man en kastrerad katt så vet man med säkerhet att den inte kommer att kunna producera fler katter till denna (galna) värld.

Jag tror att enda sättet att få bukt med detta är nya lagar och dryga böter. I katternas fall har jag väldigt svårt att se någon ljusning utan omfattande avskjutningar, hur hemskt det än låter så lider inte en död katt men det gör en svältande hemlösing.

Detta gäller främst hund och katt: Alla djur ska märkas och registreras. För att få ta en kull ska man först skicka in godkända hälsotester för att sedan få tillstånd att ta kullen, man ska även ha stam på bägge föräldrarna (behöver inte vara renrasigt, bara man har hälsostatus på förfäder, syskon mfl, som hos renraser). Om det ligger någon sjukdom i botten ska man kunna motivera varför man ändå vill avla djuret (smal avelsbas tex). Kullar som föds utan tillstånd kommer kosta uppfödaren dryga böter. Detta är i sin tur något som inte får utnyttjas för att leka storebror och tvinga folk att avla enbart renrasigt osv, men jag tror att det kommer få bort väldigt mycket "min tik/hona är så söt och snäll och grannhunden är ju gratis att låna"

Alla utegående katter ska vara kastrerade. Om en okastrerad katt fångas in blir det även där massa böter. Är katten märkt tas kontakt med ägaren, en omärkt katt har ägaren en vecka på sig att ta kontakt, efter det blir katten omplacerad/avlivad.

Angående smådjur blir det nog svårare att genomföra något sådant men jag anser att alla uppfödare som föder upp mer än typ 2kullar i livet ska vara godkända av Jordbruksverket/Länsstyrelsen eller vem det nu är som håller i sådant. Alltså inte bara som i SMF utan av utomstående myndigheter som ser till annat än vinster i ringen.

Bort med grossistdjuren!

Angående djur i butik är jag emot det, samtidigt har jag en dröm inför framtiden som innefattar just djuraffär med djur. Dock kommer det inte vara som dagens butiker utan fokus ska ligga på utbildning om djuren. Köparna kommer få göra att kunskapsprov innan köp och kontrakt skrivas. Jag kommer inte köpa in djur utan det som jag inte själv föder upp kommer säljas direkt av sin uppfödare. Jag vet inte om min dröm kommer bli av och om det blir så ligger det 10-15år framåt i tiden, men drömma och planera kan jag alltid göra. Lite OT

 Alla djur, oavsett art och storlek ska skrivas kontrakt på, som med renrasiga hundar tex.

Avgifter och böter kommer användas för att avlöna personalen.

Ja, som sagt, Massor av tankar från min sida :-P Tror inte detta är möjligt tyvärr men jag är helt övertygad att enda sättat att få människor att lyssna/lyda går genom plånboken, av någon anledning verkar den bruka gråta högre än hjärtat hos miljarder av människor

Kanske även att höja priset på alla djuren? Renrasiga hundar och katter kan man få betala tiotusentals kronor för, varför är det inte samma värde på alla djur?

Tex så ser man marsvin som ofta skänks bort eller säljs för runt 150-300kr, varför inte höja till minst 500kr per djur? Då tror jag de som är intresserad av att köpa tänker en gång extra och kanske inte tröttnar det första de gör :-)

#8 och #9

Ni beskrev i princip allt jag tycker borde göras!

och ja, ett slags körkort för att ha olika slags djur borde det vara lag på att ta innan någon får skaffa djur! även till fiskar t.ex.

#9 Tror inte det hjälper att höja priserna, men däremot körkort eller liknande hade varit på sin plats. Fast det är klart, folk har ju körkort men kör ändå som idioter.

#9 Ja, helt klart behövs priset höjas, samtidigt kommer det locka idioter som avlar för pengarna :-(

Både köpare och säljare måste ställa mer krav! Men hur får man dem att göra det när det bara är att se på hur "seriösa" människor beter sig .-(

#10 Fiskarna är ett mycket bortglömt djur! Vilket lidande de går igenom innan de kommer hit :-( En bekant jobbar i en zooaffär, han säger att fortfarande kommer det folk som vill köpa färgade glasaborrar! Bara för att de var häftiga! Hur man fått färgen i de stackars krakarna verkar inte folk fundera över :-( Han brukar ge dem en rejäl föreläsning om det, förhoppningsvis öppnar det ögonen på några iallafall

fiskar betraktas ju som ett slit o släng djur, likadant med marsvinen, fast inte riktigt i samma utsträckning, men det är fortfarande fruktansvärt att folk kan tänka på det viset: "äh tröttnar vi är de bara o sälja, eller avliva" :(

#11 Jag blir så nyfiken, varför tror du inte att det hjälper att höja priserna?
Jag tror faktiskt att många inpulsköper djur just eftersom de är så billiga, oftast kan man få dem nästan gratis.

#12 Höja priserna och försöka att informera mera så att folk känner igen en seriös uppfödare kanske?

#14 Därför att då kommer dem oseriösa med höja priserna, precis vad som har hänt med hundarna.

#14 För att när jag var ung, dum och fruktansvärt oseriös skaffade jag skinnys enbart för att sälja ungarna dyrt. Mer pengar lockar fler idioter. Det är en svår balansgång för samtidigt som priserna måste upp för att skrämma bort impulsköpare får de inte bli så höga att de lockar folk som bara föder upp för pengarnas skull.

Därav att bägge parter måste ställa krav. Köparen måste ställa krav på att djuret fått rätt uppväxt, foder, vet.kontroller osv och säljaren måste ställa krav på vem som köper deras djur, inte bara sälja till den första med pengar i näven.

Helt klart lockar billiga priser till impulsköp, likaså folk som rear ut djur för att det måste bli plats för kommande kullar.

Sedan kommer vi till nästa fråga (som jag funderade på så sent som igår om jag skulle starta en tråd om) vem är/vad gör en seriös uppfödare?

Jag upplever en uppfödare som seriös om den är mån om sina djur och inte säljer till vem som helst och hur som helst.

tex, att de har sina marsvin minst två och två, ger rätt sorts mat och veterinärbesök om det behövs. Även att de upplyser köpare, vågar säga ifrån om de tycker att djuret de säljer inte passar med den som är intresserad. Jag tycker också att en uppfödare borde kunna få ställa krav på köparen, att man har kontakt lite då och då för att höra hur det går.

visst finns det de köpare som inte känner till hur ett marsvin ska skötas och går på vad som helst så detta med att definera hur en seriös uppföddare är och ska bete sig är nog väldigt individuellt.

Hade det varit jag som letat efter nya marsvin så hade jag gärna viljat ha mailkontakt eller liknande efter köpet och gärna att uppfödaren hör av sig lite då och då, har själv försökt att höra av mig till några uppfödare till mina olika djur men det har inte varit något lyckat tyvärr.
Att också lämna över ett häfte med information om hur djuret ska skötas anser jag också som seriöst och gärna att marsvinet man köper är registrerat i SMF

Finns det föresten något informationshäfte som SMF gjort och "godkänt" som uppfödare kan beställa hem och dela ut? Det om något skulle jag tycka var väldigt seriöst!

#17 Det materialet är strax klart :-). Kommer även nytt ett med info om SMF.