Jag tror att det ska väldigt mycket till för att ett marsvin ska få c-vitaminbrist, och du ger ju ändå grönsaker. Därför skulle jag inte säga att det är c-vitaminbrist.

Han har inte trillat och skadat ryggen eller något? Fast om ryggen är skadad borde han väl vara helt förlamad i bak…Kan det vara någon nerv i kläm?

Ber om ursäkt för rysligt mycket stavfel och borttappade ord. Just bara på denna sidan knasar sig mitt tangentbord en himla massa och jag läste inte igenom mitt inlägg innan jag postade det.

Abico, grönsakerna har han ätit de senaste 3 dagarna då jag desperat köpte hem allt möjligt för att få honom att äta NÅGOT av de. Innan dess har han inte varit mycket intresserad av grönsaker och bara ätit någon liten bit då och då.

Jasså, ja då känns ju c-vitaminbrist något mer troligt. Om han kommer från djuraffär är det inte så konstigt att han inte är van vid grönsaker för det är någonting som sällan ges hos grossister och i affärerna. Men min erfarenhet är ändå att det krävs en hel del för att marsvin ska bli dåliga i c-vitaminbrist. Exempelvis om grönsaker helt slutas ges efter att marsvinet länge/alltid fått väldigt mycket, så att det blir en väldigt stor minskning.

Tror absolut inte på cvitaminbrist. Han hade ju ätit vitkål. Ser ut som en nervskada tycker jag.

Ett marsvin som matvägrar är inte pigg & glad, med tanke på att du skrev "eftersom han fortfarande var pigg och glad, och helt som vanligt förutom benen och matvägran" Vet tyvärr inte vad det kan vara men jag skulle åka till veterinären igen, med tanke på att han knappt kan röra sig.

Jag har varit med om ågot likande. En av mina hanar låg en dag och ville inte röra sig. Hans bakdel var alldeles borta, han fick inte riktigt med sig den som han ville. Dock hade han känsel och kunde till viss del spjärna emot när man stretchade.

Jag googlade lite och kom fram till att det möjligen kunde handla om en hjärnblödning. Matade på och tog hand om honom, han hade också problem med att kontollera bajs och kiss (som för övrigt såg mycket fint ut) så det var en hel del rengörande.

Tror det tog 2 veckor innan han började röra sig och faktiskt försökte få med bakbenen. Var det en hjärnblödning så är det väl som att börja om från början att lära sig att gå, om jag förstått rätt. Satte tillslut ihop honom med två honor för att få honom lite motiverad och sakta men säkert har han återhämtat sig. Nu går han normalt, men har svårt att lägga på sig hull av någon anledning.

Han kan dock inte para. Han bestiger honan, men själva parningen får han inte till.

Jag kan tänka mig att det är något liknande din hane har råkat ut för. Det är ju inget man kan styra över som ägare direkt. Jag håller tummarna att det går tillbaka!

Abico, det stämmer - de sa att han inte ätit grönsaker så vi skulle få vänja honom vi det. De sa också att C-vitaminen som fanns i fodret de gav oss räckte, så när han var ointresserad av de flesta grönsaker tvingade jag inte i honom dom, jag trodde vi var på det säkra så länge han åt sin mat, vilket han ju gjorde.

Veterinären sa dock på en gång "Ja och i djuraffären sa de inget om att han behöver extra C-vitamin va, nej det brukar de vara dåliga på att informera om."

De grönsakerna han ätit de senaste 2 dagarna är mer än han ätit de 4 veckor han bott hos oss.

#5 Nej, innan detta hände hade han kanske ätit 5 blad vitkål sammanlagt på 4 veckor. Det är först nu efteråt när jag erbjudit honom allsjöns alla grönsaker som han börjat äta ordentligt med grönsaker.

#6 Det är väl klart att ett marsvin som matvägrar ändå kan vara pigg och glad. De blir ju inte automatiskt slöa och deprimerade när de inte äter. Han matvägrade för att han inte kunde ta sig till stationerna, men när jag tog ut honom och matade honom åt han för glatta livet. Matvägran beror ju på det fysiska hindret han har.

#10 Ett marsvin som matvägrar mår inte bra, marsvin är ju normalt väldigt matglada djur. Jag skulle dock inte kalla det matvägran om det berodde på att han inte kunde ta sig till maten.

#7 Ja det låter ju lite likt faktiskt… Vad härligt att han klarade sig! Jag har ju hela tiden väntat på att Charlie ska bli sämre och dö faktiskt. Jag ställde in mig på att vi kommer förlora honom direkt då jag upptäckte det. Men så har han inte blivit sämre, och jag har mer och mer börjat fundera på hur det står till egentligen…

Fast min erfarenhet av C-vitaminbrist är ju att det börjar med att ovilja att röra sig, dom går konstigt, ligger mest och vill inte äta, har aldrig avrit med om nån direkt förlamning. Sen när man ger flytande C-vitamin, så brukar dom bli som vanligt på bara ett par dar. Tycker det rä konstigt om han helt plötsligt blir förlamand utan några tidigare symptom.

#11 Nej du har rätt i att matvägran kanske var ett fel ord att använda, han vägrade ju faktiskt inte att äta då jag serverade den rätt i munnen på honom. Medicinsprutan har tuggmärken på sig efter han ha stressat mig för att få mera vitamingröt osv.

Svårigheter att äta är väl bättre att säga kanske.

Jag började lägga in hö och kål i hans hus eftersom han låg mest där och det åts upp utan problem. Efter att jag plockade bort ena långsidan till huset är det inte lika roligt att ligga där inne längre, så nu kan han lägga sig vid höet eller matskålen ist och ligga där och äta samtidigt.

Han rör sig MYCKET mer idag än för 2 dagar sedan då han låg där jag lämnade honom varje gång jag kom tillbaka.

#12 Just det här att han blir bättre också, men rätt långsamt (hade det varit c-vitaminbrist tror jag att det hade gått tillbaka lite snabbare) tycker jag stämmer överens med det min Petrus råkade ut för. Och att allmäntillståndet är rätt oförändrat. Fortsätt som du gör, jag tror ni kommer klara det :)

#13 Det är det jag också undrar över. Överallt där man läser om just skörbjugg osv så står det att allmäntillståndet blir väldigt dåligt. Då Charlie inte varit dåsig eller visat på smärta eller krämpor på något sätt utan just detta med de slappa fötterna så undrar jag.

Vi hade en marsvinhona som släpade med bakbenen lång tid, hon hade skadat nerver i ryggen när hon hade ramlat ur knät men hon blev bra igen. Det var då inget fel på hennes "rännande" hon verkade knappt förstå att hennes bakben släpade för hon tog sig runt överallt med samma nyfikenhet.

Tog hand om ett "Blocketmarsvin" i höstas som var väldigt tunn o bedrövlig. Efter ett par veckor uppförde han sig exakt likadant som din Charlie. Vi åkte till veterinären och de sa att han hade typ skjörbjugg, alltså undernäring… Vi matade med Fortimel varvat med Critical Care, blandade ut multivitaminbrus och C-vitaminbrus o gav i spruta i munnen samt att han fick en rejäl dos vetegroddsolja. Dessutom gav vi honom Bactrim i 10 dagar ifall han hade en infektion. Vi resonerade som så, att han var i så dåligt skick att vi lika gärna kunde sätta in det tunga artelleriet direkt, för chansen att klara honom var så liten. Han fick även massage i bakdelen 3 ggr om dagen. Vi klarade honom faktiskt och drygt 2 v efter att han insjuknade gick han igen, om än något vingligt. Han var helt återställd inom en månad. Tyvärr orkade hans hjärta inte med och han var troligen betydlig äldre än vad de sa. så han dog i min famn nu i juli… :( men han fick ett gott liv sina sista 6 månader i alla fall.

Jag vet inte, men jag fick känslan av att det hela utlöstes av en infektion, för han blev så markant mkt bättre efter att vi satte in Bactrim. Men det är alltså min egna uppfattning om mitt fall.

#17, 18 - tack för era svar.

Dag 4 av Charlies behandling är nu snart över, och jag har hopp. Otroligt mycket hopp. När jag såg Charlie släpandes på sina ben i torsdags var det absolut första som trängde sig in i mitt huvud "jaha, det var det. 4 veckor tillsammans fick vi. Nu dör han."

Idag 4 dagar senare använder han benen. Han går inte normalt, han släpar lite efter, fötterna hänger inte riktigt med fullt ut, men han GÅR! Han äter för glatta livet, kuttrar och tjoar och är precis som vanligt.

Jag vågar inte intala mig att han blir bra, men jag är fylld av hopp! Något jag inte hade en uns av i torsdags.

SÅ UNDERBART! Risken att han skulle bli sämre härifrån känns ganska liten.

Åh vilken solskenshistoria detta verkar bli! Bra kämpat, båda två

#20 - Tack! Jag är väldigt förvånad, jag trodde verkligen det var kört. Jag har nu även plockat bort höfacket som sitter fast i buren och lägger höet i en hörna, och DET var uppskattat. Så fort jag fyller på rusar han dit och bökar in sig i höet så han har hö över hela sig, och så ligger han där och myser och tuggar för fulla muggar. Huset han har i buren används mycket sällan längre.

Jag mindes såklart att det var underbart att ha marsvin, men HUR underbart hade jag glömt. Han är otrolig, och detta vi har gått igenom den senaste veckan har gjort att vi fått ett helt annat band till varandra.

För varje dag som går, går han bättre och bättre med sina bakben, och jag tror att om inte allt för länge kommer han vara återställd igen. Jag hoppas det i alla fall. :)