Så länge det är de vuxna som tar ansvar över djuren så spelar det ingen roll. Har själv en treåring och hon är fantastisk med marsvinen, beror ju helt på hur man uppfostrar barnen. Sen ska man självklart ha koll när barn och djur umgås =)

Precis. Vuxenansvar för djuren är ett måste men sen är det faktiskt bara bra om barn får umgås med djur så tidigt som möjligt. Då får de lära sig både empati o ansvar (även om en vuxen har det yttersta ansvaret) vilket de har nytta av i livet. :) Jag vill dock träffa familjen i fråga först så det inte är barn som är sjövilda o vuxna som inte kan stava till uppfostran… ;)

Jag tänker precis som ovanstående svar också :)

Jag har än så länge inte stött på någon som enbart köper marsvin åt sina barn, utan det har varit föräldrarna som har varit mest intresserade. Men att barnen ska få hjälpa till med marsvinen :)

#2# Båda mina pojkar har diagnoser och är totalt sjövilda hur mycket vi än stavar till uppfostran, dock är de helt underbara med alla våra djur.

Man bör inte vara så snabb med att dömma.

#4 Jag förstår dig, fast samtidigt får du tänka dig in i våran situation som uppfödare och säljare. Kommer de köpare med barn som är överallt och kanske öppnar burar eller tar upp djur utan att fråga, så drar man ju öronen åt sig.

Men som sagt, jag förstår hur du menar. Har en lillebror med DS och hur mycket kan än "stavar till uppfostran" är det svårt att nå ända fram alltid. Men det finns ju ändå gränser.

Med yngre barn borde en vuxen hålla till vid tex mys med marsvin(Och andra djur)

Jag är 11 och har allt ansvar för mina grisar.

Mamma brukar sätta sig med dom och ge godis eftersom hon är väldigt förtjust i dom(Min ena är rätt mycket hennes)

Men jag ger mat och allt för att dom ska må bra (:

Men man borde ibland inte tänka ålder, utan behandling vid djuren.

Jag gick kanske lite off topic men tycker det passar endå ;)

#5# Fast sjövilda och "öppna burar och plocka upp djuren" behöver inte alltid hänga ihop. Mina är som sagt mer än vilda, de pratar oavbrutet, de går gärna på stället och rör sig hela tiden men det betyder inte att de någonsin skulle få för sig att öppna burar eller plocka upp djur utan att fråga.

Men det är många som har förutfattade meningar om barn som avviker, det är synd för det enklaste i världen är ju att fråga så får man veta istället för att tro en massa.

#7 Ja, det är ju skillnad på sjövild och sjövild. Jag tror att charm76 pratade om såna jag ser som sjövilda, alltså öppnar burar utan lov osv. Utan att dömma avvikande barn..? Börjar hamna lite off topic här tror jag.

#8# Fast om du slår upp begreppet sjövild får du nog upp den generella beskrivningen "mycket aktiv", inte specifikt öppnar burar 

Tack, för era svar!:)
#2 Min dotter är otroligt snäll med djur och hon kommer tom och kramar mig om jag är ledsen :) Så jag håller med dig att det är bra att barn får "umgås" med djur så tidigt som möljigt! Alva brukar sätta sig bredvid någon av hundarna, prata med dem och klappa dem :) Hon har nog aldrig dragit dem i svansen eller pälsen! En av mina bästa vänner har marsvin (eller ja, hennes dotter då) och hon blev jätteförtjust i dem!:D

Det finns ju faktiskt barn som är hemska! Jag har träffat barn som är elaka mot familjens djur och vissa föräldrar säger inte åt dem ordentligt, vilket jag tycker är hemskt!:( Nu blir jag själv lite off topic, men såg förra året eller året före det en annons på blocket där en förälder ville sälja 2 marsvin då hennes 3 årige son hade tappat intresset för dem :( Man kan ju inte förvänta sig att en 3 åring kan ta ansvar för liv! Det finns en del människor som inte verkar förstå att djur inte är leksaker.. Jag blev helt chockad när jag läste den annonsen!

#10# Men det är ju föräldrarna det är fel på och inte barnet som är hemskt. En treåring kan vara helt normal och kan ändå inte ensam ha ansvaret för ett djur.

#9 Utan att börja märka ord, så menar jag bara att charm76 knappast dömmer fort bara för att hon, liksom jag, inte gärna säljer till familjer med sjövilda barn (i den bemärkelse jag och, vad jag tror, även charm76 menar). Det handlar alltså om barn som inte lyssnar på sina föräldrar (eller för den delen har föräldrar som inte ens säger till).

Du skriver ju själv att dina barn är väldigt pratiga och aktiva, och vill man inte sälja marsvin då får man nog utesluta småbarnsfamiljer överhuvudtaget. När man däremot tvekar över djurens säkerhet i närheten av barnen, då vill man inte gärna sälja sina marsvin till den familjen om man inte tror att föräldrarna kan styra upp det hela.

#10 Tack. Det var inte meningen att någon skulle ta illa upp av mitt begrepp sjövild… men jag syftade främst på barn som får lite väl fria tyglar. Sen finns det faktiskt både avvikande och icke avvikande barn som är direkt olämpliga ihop med djur, det har jag själv upplevt o det är inget personligt gentemot dina barn, Alexis78. Det var därför jag även skrev att jag vill träffa familjen, gärna flera gånger, o få möjligeheten att lära känna dem lite. Jag är heller inte rädd för att fråga varför om det är så att jag upplever ett barn som sjövilt… 

Sen kan en 11åring vara nog så mkt mer lämplig än många vuxna, men det kommer ju till detta med myndighetsålder som är så viktig i vårt samhälle, trots att mognaden inte sitter i ett par siffror.

#13# Precis som det finns mängder av vuxna som är direkt olämpliga med djur. Varför inte bara förenkla det och säga att personkemin ska stämma med såväl vuxna som barn, precis som det är för de flesta som säljer sina djur?

#12# Jag märker inte ord, jag ger bara den allmäna betydelsen av ordet sjövild, sen har vi alla personliga tolkningar av ordet och det är nog dumt att prata för någon annan egentligen.

#15 Om du läser vad jag skrivit igen, och faktiskt försöker förstå, så ser du att jag inte pratar för någon annan, utan bara vad jag tror att charm76 menar.

Editerade inlägget, gick över gränsen.