Vad är det som har hänt honom =(?

Nämen hur står det till? Allt verkade bättre igår, eller? Har inte varit här inne alls idag. … Stackars er båda … :-(

#1, alldeles för mycket för sina ringa 5 månader. Bakdelsförlamning som han tack och lov blev frisk från, 3 troliga epilepsianfall, eventuell svamp vilket första smörjningen gjorde så ont att hans tredje anfall framkallades.

Det är JAG som fått alla hans 3 anfall att framkallas. Pga mig. Jag lutade honom bakåt första gången, anfall. Lät sonen lyfta upp honom ur sitt knä för att jag skulle rätta till handduken andra gången, han råkade också luta honom något, anfall. Jag åsamkade honom så stark smärta då jag smörjde hans stackars besvärade områden första gången, anfall. (Och då högg han mig även i handen,)

Jag vågar inte röra honom, jag är rädd fast jag inte vill det. Jag är inte rädd för honom, men jag är rädd för att skada honom igen.

#2, jo det är mycket bättre med smörjningen, jag får lov att smörja honom fortfarande utan att han bryr sig, men jag är ändå rädd. Det sitter i väldigt hårt från i helgen, jag blev så rädd… Det krävs tydligen så lite för att framkalla hans anfall att jag inte vågar röra honom längre. Det känns hemskt.. Att jag tom är rädd för att närma mig honom i buren, rycker han till så rycker jag undan handen, allt man inte bör göra. Och in med en nedrans handduk runt honom som världens kidnappning bara för att få upp honom ur buren!

Jag örstår det mycket väl, men hur kunde du veta? Du visste ju inte att han hade dessa problemen med anfallen. Och när du smörjde honom så gjorde du det för att hjälpa inte för att skada, men han fick ont. hur kunde du veta? Han anklagar inte dig, tror jag inte i alla fall. Han vet att du bryr dig. Men när det sved för honom så var det han sätt att säga stopp, gör inte mer, när han bet dig. Han kommer inte bita dig igen, men då måste du visa att du litar på honom och inte är rädd. För är du rädd så känner han sig rädd.

Kram till er båda från mig och mina grisar :-D

Usch så hemskt att höra=( Tycker verkligen synd om dig och lider verkligen med dig.

Nu kanske du tycker jag är elak.. Men varför avlivar du honom inte om han har alla dessa problem?

De övriga har rätt. Du kunde inte veta.

Styrke kramar från mej och marsvinen.

Det är inte ditt fel att han har fått anfallen! Antagligen är det en sjukdom han har, som kanske är sammankopplat med bakdelsförlamningen.

*styrkekramar*

#5, tack. Nej jag tror inte heller att han anklagar mig, han kanske gjorde det precis när det hände men nu minns han säkert inte händelsen.

Och som ni andra skrivit så är det ju inte jag som medvetet gett honom anfallen, men mina handlingar -även om de inte varit vårdslösa eller med direkt tanke att skada honom utan fullt normala- har framkallat anfallen. Det är när jag omedvetet har försatt honom i en stressad situation anfallen har kommit. 

Och som ni märkt är det ju inga extrema situationer som utlöst anfallen, tvärtom. Det är därför jag blivit överbeskyddande och vågar knappt ta i pojken längre.

Jag tror att anfallen ska komma hela tiden. När jag ska ta upp honom ur buren, blir han rädd? Sprattlade han till? Är det ett anfall? Lyfter upp honom och han sprattlar till med benet, är det ett anfall? Lutar jag honom, gör jag honom illa, får han ett anfall? Hela tiden, jag måste få bort min rädsla över att skada honom för så som jag beter mig just nu skadar både honom och mig relationsmässigt och tillitsmässigt. Det kommer sluta med att ingen av oss litar på varandra, jag är rädd att han ska fara illa och han blir rädd för att jag verkar så nervös och osäker i hans närhet. Klart han blir rädd.

#7, För att jag inte avlivar ett djur som inte är dödssjukt eller aktivt lider. Charlie är bara 5 månader, han har knappt fått en chans till att leva ännu. Jag har kämpat hårt i flera månader för att han ska ha det bra och bli frisk, och jag vill verkligen inte avsluta kampen förrän jag vet att det skulle vara det bästa för Charlie.

#10 Tänk så här…eller försök tänka så här ;) oavsett hur du behandlar Charlie så kommer anfallen att komma även om du inte petar på honom. Är det EP han har ska kan allt utlösa ett anfal att någon i familjen nyser t.ex.

Jag tycker du ska behandla Charlie som du gjort tidigare, gosa med honom klappa och smek honom som tidigare, undvik att luta honom men för övrigt var som tidigare. Charlie förstår inte varför du har ändrat beteende och han känner din osäkerhet och rädsla, då blir han också osäker och rädd.

Visst kan han få ett anfall när du lyfter upp honom, men det beror knappast på att det är för att du lyft honom. han hade förmodligen fått det endå.

Behandla honom som tidigare och låt honom känna att han är en älskad liten gris :) med tanke på hans förlamning och ev EP så vet du inte hur länge du får ha honom kvar.

Gosa med honom och njut av honom är mitt råd. Du gör inte honom illa även om han skulle få ett anfal, kunde Charlie kunna prata skulle han säga älska mig och gosa med mig utan rädsla :)

Jag har själv en gris som inte mår så bra, det är hans mage, jag har får kämpa på jag med. Måste tänka på minsta lilla när det gäller mat, och hur mycke grönsaker han får, han kan inte äta hur mycket grönsaker som helst. Han dricker knappt nåt vatten, hans tår och klor är krokiga och han har en fettknöl. Detta är ett marsvin som har farit illa som jag har fått tagit omhand.

Vad du än gör, hur mycket du än gör så är det för att du vill hjälpa han. Man vill ju gärna försöka hjälpa liten gris, tills det kanske inte går mer. Men framför allt glöm inte att ge han lika mycke kärlek, kramar, och gos. Han behöver det också, lika mycke som din hjälp att bli bättre. Jag hoppas han blir bra igen, lilla vännen

#11+12, tack så mycket för era uppmuntrande ord.

Vid dagens första smörning gav jag mig sjutton på att klara att ta ut Charlie utan handduken. Det var jobbigt, jag var rädd, men trots att jag fladdrade inombords tvingade jag händerna att vara stilla och säkra och lyfta upp honom, han varken bet mig eller krampade.

När jag lyfte upp honom la jag honom mot mitt bröst ist för stående som förut, och allt gick bra. Han kurrade in sig och letade efter kel och det kändes jättebra.

När jag satte ner honom i knät gav han dock ifrån ett kort ljud jag inte hört förut, är osäker på om klon fastnade i handduken.

Även om det inte var som förr hoppas jag ändå att denna gången gör mig säkrare tills nästa gång jag ska ta upp honom, och att vi på ett eller annat sätt hittar tillbaks till varandra. Han betyder så himla mycket för mig, och efter alla vändor med stödmatning osv vi gått igenom hade vi ett helt speciellt band emellan oss innan detta hände. Jag hoppas att det finns kvar.

#7 Håller faktiskt med, marsvinet har ju varit dåligt i flera månader?  Det är hårt men någonstans så får man tänka på marsvinet, även om jag förstår att du gärna vill ha kvar honom… Han verkar inte må bra på det du skriver.

#14 Jag har aldrig bevittnat ett anfall i buren eller någonstans utöver de 3 han fått med mig, och han sitter en halv meter från soffan i vardagsrummet där jag spenderar större delen av dagarna. Och han har misstänkt svamp. Är det krav nog för att avliva ett djur borde ju alla djur med epilepsi eller svamp tas bort?

Nej jag tror på att ge tills jag inte kan ge mer, DÅ överväger jag att avliva, absolut inte innan man gjort allt.

#15 Svamp & Ringorm är inte farligt för dem att få, däremot är Sellnic det.
Men dock inte roligt för dem att ha såklart och smittar osv,
Men klart man inte ska avliva pga svamp. och har han inte fått anfall i buren, så tycker inte jag att du ska överväga att avliva. Jag hade tagit tester hos en veterinär, för att se om det är epilepsi eller inte.

#16 efter vad jag kunnat läsa mig till är det svårt att diagnostisera ett marsvin med epilepsi, och görs det sätts inte medicin in förrän anfallen är väldigt täta. Medicinen råder det dessutom delade meningar om då den inte är tillräckligt testad och utvecklad för marsvin.

Jag vet inte om du såg bilderna i gamla tråden (sår på bakbenet) jag la upp idag, där syns en total förändring på bakbensområdet som förr var sårigt och utan päls, det är nästintill friskt och pälsfyllt igen. Det borde det väl inte vara om han hade sellnic för inte biter väl salvan på det?

Givetvis kan jag inte säga med 100% säkerhet att han inte fått anfall i buren, jag sover ju ibland och åker hemifrån ibland. ;-) Men har han fått anfall i buren som enbart är riktade till nätter och när jag inte är hemma, nej det låter lite otroligt.

#13 Vad glad jag blev nu Du ser att du lyfter upp honom behöver inte utlösa ett anfall, jag kan tänka mig att Charlie njöt för fullt av er lilla gosestund. Jag förstår att du är rädd och tycker det är obehagligt när han får sina anfall, men försök intala dig att det inte beror på dig om han får anfall, Charlie har säkert märkt att ni behandlar Chivas annorlunda och han förstår inte varför inte han får det han har fått och det Chivas får.

Tycker det är starkt av dig att våga fortsätt så, så ska du se att det blir bra :) Jag håller tummar och tår att ni får behålla Charlie i många år till.

#17 ok ja jag är inte så insatt i epilepsi hos marsvin, det är ju inte direkt vanligt heller. Tänkte, att kanske anfallen har med förlamningen att göra? Alltså, att det har ett samband?
Nej salvan biter inte på på sellnic, det måste man behandla med t.ex stronghold. Och såren såg inte direkt ut som sellnic mer som svamp eller Ringorm.

#15 Jag kan bara läsa det du skriver i dina inlägg, på det så låter det inte som marsvinet mår bra. Tycker det är hemskt med ett marsvin/eller annat djur som får anfall & tvingas leva med dom, skulle inte låta något av mina djur gå igenom det. Dock, om han äter & mår bra för övrigt nu så önskar jag dig lycka till, hoppas han blir bättre…

#17 Jag håller på dig ;) Jag är övertygad om att den dagen Charlie mår riktigt dåligt så fattar du rätt beslut. Uppenbarligen mår han ganska bra och trivs med livet sin lille kompis och sin familj att avliva ett djur i förebyggande syfte tycker jag är ganska drastiskt! Han kan leva många år och må bra mellan sina anfall, kommer de tätare flera gånger på en dag då får man ta ställning till det då. Så länge Charlie äter, dricker, leker och myser finns ingen anledning till avlivning

Men fram tills dess njut av Charlie och älska honom för den han är.

#20 Tack, det hoppas jag också. Givetvis låter jag inte det gå hur långt som helst för min egen skull, men eftersom jag känner Charlie bäst är det ju också upp till mig att säga att gränsen är nådd. Så länge han är lycklig, äter, myser och busar med Chivas som vanligt ser jag ingen anledning att avsluta livet för honom, men den dagen kommer med all säkerhet komma förr eller senare. Jag är inställd på att Charlie inte kommer bli gammal med oss, men givetvis håller man ändå hoppet uppe att mirakel ska ske.

#21 Tack, det var fint sagt. Och uppmuntrande. ♥

Idag fick han sitt fjärde anfall. Återigen pga mig. Jag skulle ge buren sin dagliga städning och ge Charlie sin dagliga förmiddagsdos pevaryl. Han hade från början 3 ganska så läskiga kala fläckar varav den ena han lyckats bita hål på så han fått sår där. Jag vågar inte smörja på själva såren efter attacken han fick första gången jag smörjde honom, utan smörjer runtom såren på den fläcken. De andra 2 fläckarna ser bra ut. Den ena är nästan helt igenväxt med päls nu, den som satt på bakbenet, medans den andra på hans sida nu börjar få en jämn och fin pälsväxt, om än väldigt tunn och kort än så länge men det går åt rätt håll. Den tredje är som sagt den med såren, som jag inte kunnat smörja ordentligt på ett tag, och den tar längre tid på sig såklart. Men jag hoppas att det ska läkas så snabbt som möjligt så jag kan börja smörja även den rejält igen.

Hur som haver, när jag skulle ta upp honom från buren försökte jag akta såren på den ena fläcken, och råkade få ett inte allt för stabilt tag i honom när jag lufte upp honom. Jag flyttade därför honom väldigt hastigt ut över buren och ner på filten på golvet, och det räckte. Där fick han sitt fjärde anfall. Jag var dock väldigt mycket lugnare under anfallet denna gången, och klappade honom och pratade med honom lugnt ist för att panikera som förut. Så fort jag såg att han kom tillbaka sprang jag och hämtade broccoli till honom eftersom han blir helt hysteriskt tuggig efter anfallen och börjar tugga frenetiskt på allt han kommer åt. Jag la ner hans filt i en hög på filten han satt och han kröp halvt in i den och satt där sedan och åt upp sin broccoli och jag fick lov att smörja honom utan bekymmer. Satte sedan ner honom i buren där han sprallade runt som vanligt.

Det är fanken också att det krävs så lite för att framkalla anfallen från min sida, det är inte konstigt man blir rädd för att röra honom till slut.