Marsvin iFokus

Marsvin

Etiketter: sjukdomarohyraskador
Läst 1364 ggr
[Alexis78]
0

Snälla hjälp, hur ska jag göra.

Måste skriva av mig lite och hoppas ni kan komma med lite råd för det här är bland det svåraste jag någonsin gjort.

Jag märkte ju i fredags att min "gubbe" var dålig, han såg sjuk ut och han har något utslag på ena sidan av kroppen samt på ena örat som är hårt och skorvigt i kanten. Han var även lös i magen.

Han lilla mage ordnade sig men han har varit upp och ner hela helgen, ena sekunden har han sett väldigt sjuk ut och andra stunden har han hoppat omkring. Jag får inte röra hans öra eller sida, där har han ont.

Han var i väldigt dåligt skick när jag fick honom för nästan två år sedan, så jag vet inte om hans kropp och imunförsvar är försvagat. Han har alltid sovit mycket, men för mig är han det mest speciella marsvin någonsin och jag älskar honom oerhört. I vanliga fall brukar han komma fram direkt när jag närmar mig buren och älska när jag klappar honom, nu kommer han fram emellanåt men hoppar undan när jag försöker röra honom.

Ringde vet imorse, hon vet om hela hans sjukdomshistoria och hon undrade om jag ville ta bort honom. Hon menade på att hans imunförsvar är så försvagat att han kanske inte kan bli av med det han bär på och att han då hela tiden riskerar att smitta mina fem honor.

Jag vet varken ut eller in. Just nu är han pigg, jag får ju inte röra honom men han hoppar omkring och äter hö och småpratar. Men hon har ju en poäng, även om det går att få bukt med hans öra kanske han aldrig kan bli av med det och mina fem honor förtjänar ju också ett gott liv. Men han är så oerhört speciell, det känns som att om jag släpper honom har jag inget intresse kvar, han är min största glädje med marsvinen, hur hemskt det än låter.

Grundfrågan är väl, offra en för att rädda fem?

Åh snälla hjälp, hur ska jag göra och hur klarar man att ta sådana här beslut?

Hultan
0
#1

Men, hur ser det ut vid örat? Kan det inte vara behandlingsbart typ öroninflammation el dylikt?

Med sunt förnuft kommer man långt!

[Alexis78]
0
#2

Det syns inte men man känner när man tar på örat att det är skorpigt och hårt och på sidan av kroppen är huden röd och irriterad.

Problemet ligger inte riktigt där även om det låter så, förmodligen är det behandlingsbart men grundfrågan är mer, hur mycket ska man behandla en liten gris och hur länge ska man riskera att de andra små grisarna smittas?

Det länns som att han drabbas av allt möjligt och jag behandlar och behandlar, men även om de synliga symptomen försvinner så kan hans imunsystem vara svagt så att han inte riktigt blir av med det och då är ju risken för de andra hela tiden. Åh jag har gått och funderat hela morgonen. Det är så fruktansvärt svårt.

FruJohansson
0
#3

Jag förstår precis vad du menar. Men jag tror att innan du beslutar dig behöver du veta vad det är. Om det är smittsamt så har han säkert redan smittat de andra ändå. Det här med att avliva ett svagt djur kan låta hemskt, men ibland kan det efteråt kännas som en lättnad. Framförallt har man ju mer tid att ägna åt de andra djuren och man lär känna dem mer. Nu låter det kanske som om jag har massa erfarenhet av det här, men den enda jag har är från när jag fick avliva lille Göran som bara var några veckor gammal. Det var INTE roligt :-/

[raowr]
0
#4

Du måste nog först och främst komma fram till vem det är du skulle avliva honom för… Om det är för din skull, burkompisarnas eller hans.
Vi kan nog inte direkt hjälpa dig med det :\
Själv skulle jag nog skita i de andra och göra det som jag kände var bäst för just honom. Men om det är så du säger så kanske avlivning är bäst för just honom om det nu är så som du säger med immunförsvaret >___<
Även om han blir frisk från det här så kommer han ju antagligen att bli sjuk direkt igen sen i något annat.

[Alexis78]
0
#5

#4# Ja, det är sant, först måste man bestäma för vem man gör det. Det är absolut inte för min, jag skulle göra vad som helst för just honom för han är som sagt min speciella. Men det är nog både gör hans och för tjejernas, han får ju något så ofta så det är en stor risk för dem och samtidigt vet jag inte om det är något liv att bara ligga i sin bur och vila jämt. Han går inte ihop med något annat marsvin så han får ju inte lika roligt och han har behandlats så många gånger, jag har frågat mig själv hela dagen om det är rätt att behandla ännu en gång eller om det är dags att låta honom gå. Jag vill inte att han ska fortsätta bara för att jag vill ha honom kvar fast det kanske inte är det bästa. Jag velar fram och tillbaka hela tiden. Men det är jätteskönt med den respons jag fått på tråden, så skönt att få bolla det med andra intresserade.

[Alexis78]
0
#6

Satte mig nyss och skulle smörja hans öra med helosan eftersom det är lite mjukgörande men han har verkligen ont. Örat är helt stelt och hårt och även på sidan känns det som han har som en hård skorpa som gör ont. Men när jag släppte ner honom i buren hoppade han bort och åt lite hö. Men jag tror jag har bestämt mig ändå, jag vill inte behandla detta också på honom och utsätta honom för det obehaget. Egentligen har han tid på torsdag men jag ska åka med honom imorron så ska den älskade gubben få somna in och med största sannolikhet mitt marsvinsintresse likaså. Ingenting känns roligt utan honom.

Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
[raowr]
0
#9

#6 Men hörru…
Det kommer fler unika små lurvtroll som går rakt in i hjärtat.
Jag lovar. Gå inte ner totalt i skiten nu :''''(
Det är jättejobbigt och tar tid men du kommer över honom.
Grisarna lever ju tyvärr inte för alltid :\

Du har troligen fattat det absolut bästa beslutet för honom.
Du har ju tydligen fler grisar där hemma som behöver dig nu :)
Glöm inte bort det!

dumlekola
0

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#10

#6 Jag har själv fått låta min lysande stjärna på marsvinshimlen somna in idag. Tjejerna finns kvar och även om jag inte är så focuserad på dem just nu så vet jag att de så småningom kommer fånga min uppmärksamhet och tillgivenhet snart igen. De går ju inte att motstå…

De blir lite speciella de där flockledande kastraterna. De sticker ju ut och tar plats helt naturligt. Ge dig själv tid att sörja din kille. Flickorna väntar tills du är redo för dem igen.

*tröstkram*

[Alexis78]
0
#11

#7# Jo det är klart, egentligen vet jag det och när det väl är gjort kommer det nog kännas lättare. Det sägs ju att det är själva beslutet som är värst. Men det är verkligen jättesnällt att du bryr dig, det känns faktiskt lite bättre då.

Tack!

[Alexis78]
0
#12

#10# Tack.

Usch vad sorgligt med din stjärna, får man fråga vad som hände? Var det också du som fick ta beslutet?

[raowr]
0
#13

Varför skickade den tre stycken av en och samma kommentar?
Haha… Det var ju inte riktigt meningen!

#7 Vi marsvinsvänner måste ju ta hand om varandra! :)

FeliciaS
0
#14

Nu har jag inte orkat läsa igenom varje inlägg från början till slut, men är det något prov taget på hans öra? Det låter som att det skulle kunna vara sellnic av det du beskriver, marsvinen kan bli riktigt allmänpåverkade av det men det är behandlingsbart och inte något man måste avliva för.

Mvh Felicia
medarbetare på Marsvin.ifokus

[charm76]
0

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#15

Marsvin är flyktdjur av naturen och därför hinner det oftast gå rätt långt innan de visar att de är sjuka.

Det är så toksvårt med dessa små liv, men jag resonerar alltid som så att om det är minsta tveksamt att de ska klara sig och att det kan innebära mkt lidande innan de blir bättre är det bäst för djuret att få somna in. Då lider det inte och man själv slipper fundera på hur det mår osv. Man får absolut inte vara egoist i såna lägen o låta bli att ta bort för att "man inte klarar det"… Det finns ju egentligen inget mer befriande än döden, eller hur?

Jag hoppas det löser sig för er!

[raowr]
0
#16

#14 Det handlar tydligen inte om det i sig…
Utan imunförsvaret som är dåligt vilket gör att grisen blir sjuk hela tiden :\
Så även om den blir frisk från detta så blir den sjuk direkt sen igen.

[Alexis78]
0
#17

#16# Precis, allt han får är behandlingsbart (det är ju få saker som inte går att behandla), problemet är som du säger att han redan har behandlats så många gånger och att han åker på allting. Det känns som att jag börjar närma mig gränsen där det inte känns humant att behandla honom mer.