Det har gått lite, lite framsteg sen marsvinen kom i söndags. Inte mycket, dock. Vänder jag mig om i stolen så flyr dom in i huset så fort att spån och hö stänker! Hostar jag så hör jag skrämda burranden i burarna.

Vad gäller framstegen så har brorsorna mött mig vid burluckan när jag gav dom grönsaker igår. Det gjorde mig glad, men så fort jag rörde mig så flydde dom undan… Jag avskyr att känna mig som det läskigaste i världen.

Tjejen Kakan verkar inte ett dugg hundrädd, i alla fall. Satt med henne i sängen tidigare då hunden hoppade upp och lade sig en bid ifrån. Jag trodde Kakan skulle bli livrädd, men efter att ha suttit stel ett ögonblick vandrade hon bort till honom och började sniffa runt i hans päls och småbita lite på hans klor. :)