Sålänge man har tid plats och råd tycker jag inte det är fel med att ha många. Det är väl underbart att ha ett så pass starkt intresse!

Tycker 65 st kanske e lite o ta i hehe

Tja så länge du har tid plats intresse för grisarna får du väl ha hur många du vill tycker jag  Du är ju vuxen vet vad du gör. Hmmm undrar om väninnan sagt samma sak om du hade 8 barn???

#1 Ja det tycker jag också, några 65 skulle jag aldrig vilja ha även om jag skulle kunna sköta om så många så skulle jag inte ha tid att ge var och en uppmärksamhet. Men det är ju skillnad på ren avel och kel där marsvinen blir familjemedlemmar. :)

#2 Hahahaha oj oj oj, jag blev trött bara av att läsa meningen 8 barn. ;)

#3 marsvin som andvänds i avel är ju med familje medlemmar? jag hoppas iallafall att alla uppfödare har de så…

#4 Absolut, jag menade inte så. Mer att med 60 marsvin hemma finns det ju ingen chans att var och ett av marsvinen kan få personlig uppmärksamhet mycket och ofta. Jag har svårt att tänka mig att de skulle få det och ser det mer som ren avel. Men jag har ju såklart aldrig upplevt det där så jag kan ju egentligen inte uttala mig. ;)

10 minuter personlig kel per marsvin blir ju 10 timmar om dagen. Och enligt mig är 10 minuter om dagen alldeles för lite kontakt.

Men så länge alla mår bra så är ju inget fel!

#3 jag kan väl hålla med dig där, liiite svårt att ha 8 barn i bokhylleburar och burskåp En bekantas bekant har 14 barn eller 13 en dog tyvärr efter en eldsvåda

#5 aha missförstod dig lite där.  Vad har du för planer med dina grisar? kel eller avel eller utställning?

#6 Oj vad sorgligt. :( Jag tycker 2 barn är alldeles lagom. En i varje hand. ;) Jag ska inte ha fler och med en minsting på 4 börjar dom bli stora så grisarna får vara mina bebisar ist. ;)

#7 Jag har egentligen inga mer planer än kel ännu. Jag har läst på om avel i flera månader nu då det intresserar mig mycket och jag vill nog vara med om det någon gång, men huruvida det blir avel av det eller bara en kull återstår att se. ;)

Utställning intresserar mig inte så mycket just nu men det kanske ändras. :)

#9 ok vad roligt :)

#3   Måste bara säga att bara för att jag har många så betyder det inte att jag inte älskar allihop. De är mina små barn=familjemedlemmar.

#8 Visst är det.  Precis, det är väl ganska normalt med 2-3 barn kan jag tycka. Men hon ville ha många och det var hennes val. Mina djur är mina bebisar även när de blivit ungdjur ser jag dom som bebisar. Fölen hade rymt in till grannens hästar, när grannen frågade hur gamla fölen var kom jag på att de fyller tre år i feb och april nästa år..mina små föl

#11 Eftersom det var du hade högst antal inne i den tråden var det det antalet jag tog, jag menade inte dig personligen då jag vet att det finns många fler med så många marsvin. Jag tvivlar inte på att du tar väl hand om dina marsvin utan tycker själv att det är häftigt.

Som jag skrev, så länge alla mår bra är det inget fel något av det. :)

#12 Jag slutade aldrig kalla mina katter för mina bebisar och de är 13 och 11 år nu. ;)

Men 5 är väl inte så många? Jag har dock lite svårt att förstå varför man skaffar fler & fler marsvin om man inte har plats/tid för alla. Det är verkligen tråkigt att se ett 20 tal marsvin i små burar, kan ju inte vara roligt för varken ägaren eller marsvinen.

#14  Som jag då…fast när man får frågan hur gamla de är så kan det bli liite lustigt

#15 Nej jag tycker inte 5 är många heller och håller med om att de som skaffar fler och fler utan att ha tänkt igenom det hela både en och tre gånger är helt fel ute.

#16

Mina marsvin är inte mina familjemedlemar, de är mina husdjur rätt och slätt. Och sen vet jag inte om jag tycker det är synd om ett marsvin som inte får "si och så" mycket kel med sin ägare varje dag. Har de en stor bur med lite leksaker i, bra mat och sällskap av andra marsvin så tror jag personligen inte att de egentligen behöver få sitta i mitt knä också för att må bra.

Mina marsvin har dessutom ett alldeles eget rum (ackåfy) där de får vara ifred för både katter och hundar.

#18 Fast är inte dina husdjur familjemedlemmar för dig? 

Det är klart att dom inte behöver kel för att må bra. Frågan är väl varför man skaffar marsvin, om man bara ska ha dom i buren? Mina marsvin uppskattar iaf uppmärksamhet & kel.

Jag började med två. =) Sen vart de så att jag ville ha ett till. Och med henne så följde hennes syster med. Och sen Så fick den ena en kull. av dem så behöll vi en. Och sen skaffade jag två systrar till. Och sen en mamma och dotter till. Resterande jag har nu är bebisar. Och jag ska behålla två av dem. Eller tre. Haha .

Jag tycker att det är viktigt att ha tid så att man kan ge alla sina djur uppmärksamhet. Och om man ska ha tex över 30 marsvin så blir det ju ett heltidsjobb. :D Det vore kanske kul att ha det som jobb. :D

Men det är bara min åsikt =)

#18 känner igen mig. mina grisar är familjemedlemmar för mig men jag känner samtidigt som att dom har roligare ute på golvet än att sitta i mitt knä, inga popcornskutt i knät ;)

Men det handlar väl inte om acceptans direkt… Det är mest en fråga om vad man är van vid, hur man är uppvuxen och hur man är som person tycker jag. En av mina kompisar är uppvuxen helt utan djur, hon saknar inte djur det minsta, är inte intresserad av dem och kan förstås inte förstå vad jag ska med tio marsvin till. Medan jag och mina syskon är uppvuxna med djur högt och lågt, gråsuggor i fickorna och ett snigelhotell på verandan - har hon och hennes syskon bland annat varit väldigt aktiva som dansare under sin uppväxt. Att träna tre-fyra olika sorters dans, med koreografier och det flera gånger i veckan är för mig typ madness. Självklart accepterar jag hennes val, precis som hon och mina andra kompisar accepterar att jag bor med tio marsvin - men jag kan och får ju fortfarande tycka att det är galet att dansa jämt och överallt. Precis som mina vänner och alla andra människor får lov att tycka att jag är lite knäpp som har marsvin i hela sovrummet, för det är klart det är knäppt ur deras perspektiv om de nu alltid sovit i rum utan marsvin. Allt som är annorlunda och främmande är ju lite konstigt till en början. Så slappna av, bara för att en kompis höjer på ögonbrynet över ditt val betyder det inte att du inte längre är socialt accepterad liksom ;)

Jag vill också säga det att jag föder upp marsvin, men inte ens när jag var betydligt yngre och hade färre marsvin var mina marsvin annat än husdjur. Jag älskar dem massor och tycker att varenda en av grisarna är underbar på sitt sätt, de är mina bebisar, men att jämföra dem med min familj… Näe.

#19

Nej, mina familjemedlemmar det är min son och min sambo. Mina hundar, katter och marsvin är mina husdjur.

Jag har inte marsvin för att kela med dem, jag tycker de är roligast att observera när de interagerar med varandra och skuttar runt i sina burar. Jag skämmer hellre bort dem med grönsaker och golvyta än med klapp och kel, det tror jag de uppskattar mer.

#23 Det tror jag också, men det ena behöver ju inte utesluta det andra.

Varför jag drog upp frågan som visst handlar om acceptans är ju för att jag fått flera kommentarer som startade redan när jag utökade 1 till 2. Att hålla ett friskt marsvin ensamt hela livet är djurplågeri och olagligt, det är det inte att dansa 4 danser i veckan eller att ha många marsvin eller inga djur alls.

Det är just det jag tycker är konstigt, och just det jag ville dra upp i trådstarten. Inte huruvida alla räknar husdjur som familjemedlemmar eller att det skulle vara fel i att ha 65 marsvin eller huruvida marsvin måste få kel eller inte etc. Det blev så dumt alltihopa att jag under tiden vi var iväg och åt mat ute inte kunde njuta av maten för jag uttryckt mig fel.

Folk i min omgivning har gett upp… de vet att jag alltid har haft många djur och att det är så jag vill ha det. Jag tror inte de är så oroliga de vet att jag klarar av det. Samtidigt är jag övertygad om att många tycker att det är riktigt knäppt att klämma in två människor, två katter, fyra akvarium och 38 marsvin i en medelstor tvåa. Men det är mitt liv och jag trivs med det trots att det naturligtvis innebär massor av jobb.

Mina marasvin är mina husdjur och mina husdjur är familjemedlemmar. De bor mitt i lägenheten och är med oss hela tiden men hade jag ett rum över skulle de nog ha fått bo där… Marsvinen får massor av uppmärksamhet och skötsel. Naturligtvis hinner jag inte gosa med alla varje dag men nästan varje dag gosar jag med flera stycken av dem och ytterligare ett gäng får puss och kram när de ska ut på golvspring vilket hälften av dem ägnar sig åt varje kväll. Så visst får de uppmärksamhet trots att de är många och jag tycker att mina djur är väldigt tama med tanke deras stora antal.

Jag är fullt medveten om att jag inte är den viktigaste i deras liv det är burkomisen/kompisarna. De mår aldeles utmärkt utan mitt sällskap de behöver ju bara skötseln för att må bra inte gos egentligen. Den biten är ju faktiskt till för oss ägare det är vår belöning för mockade burar, hemsläpade spånbalar och diskade vattenflaskor :-). Fast jag vill ha umgänget med mina marsvin för det är kul med tama djur som uppskattar ens sällskap och det är klart att de mår bra av att vara med sina människor också. Det är hanterbart och helt okej med 38 st just nu är det många ungar så nu utflyttningstider så blir de färre nästan varje dag… känns också tråkigt… Egentligen har vi strax över 20 djur utan babyboom och det känns väldigt lagom faktiskt.

#26 Håller med till punkt och pricka, bra skrivet

#25 Äh slappna av ;-). Du har inte uttryckt dig slarvigt du har starat en intressant tråd som börjar leva sitt eget liv! Alla som är med i tråden har samma ansvar för att det blir trevligt och kul att läsa. Den här är kul att läsa. Jag tycker inte att det spalar någon roll om det blir OT om det bara blir lite OT. Tack TS för denna roliga och viktiga tråd :-).

Jag har 17 grisar nu, 2 rex kaniner & en 45 kg hund. Räknas sambo & barn in oxå ? . Väntar en kull.

Bara man tar hand om sina djur på bästa möjliga sätt så har det ingen betydelse hur många man har. Vissa av mina betyder mer än andra. Alla får uppmärksamhet varje dag. Djuren är mitt liv. Kan inte se mig själv utan päls & spån på kläderna. Om inte sambon hittar mig så vet han att jag sitter hos djuren i deras rum.

Omgivningen? De har vant sig. Vissa kan bli chockade. Men många blir smittade av de hembygda burarna & bygger själva.Om de har egna marsvin vill säga.

Sonen på 4 år är lika marsvins galen han.

Intressant ämne. Förstår hur du tänker men jag tycker även att din vänina har en viktig poäng. En del skaffar många marsvin allt för snabbt, de är relativt billiga och enkla att skaffa, och sen dalar intresset och allihop hamnar på blocket p.g.a tidsbrist. Det är inte ovanligt.

Därför tycker jag det är bättre att öka långsamt, två ska man ju självklart ha men kanske inte skaffa mängder utan istället lära känna de marsvin man har. Sen kan det aldrig bli fel att ha stor yta till marsvinen.

Vårt marsvinsrum ligger precis i anslutning till vardagsrummet, det är varken kallt, ensamt eller tråkigt utan en underbar möjlighet för dem att få en riktigt stor bur att röra sig i samt obegränsat med golvtid då buren har en ramp man fäller ner. Dörren dit är alltid öppen så de lever definitivt MED oss.

Som sagt, en stor yta kan aldrig bli fel när det kommer till marsvin eftersom de älskar att ha plats att röra sig på.

#25# Fast då har man gått lite för långt med sajten kan jag tycka, om man tar den på så stort allvar att man inte kan njuta av en middag ute p.g.a att man sagt fel i en tråd.

#25 - Ja men det handlar ju om ren okunskap från andra människor, och du skrev ju själv att din vän förstod utökningen från en till två när du berättade om lagen. Det är ju jättebra att den informationen sprids, och i fortsättningen kommer förmodligen dessa personer inte se lika undrande ut över att folk har två marsvin istället för bara ett.
Och jo, jag tycker visst att det är samma sak med andra intressen. För oavsett vad man sysslar med så uppfattas det i nästan alla fall som märkligt för en utomstående och oinvigd, om man är "lite mer än normalt".

Men det är ju först när vi frågar som vi lär oss av varandra och får större förståelse för andra människor. Tänk vad bra för alla dessa människor som har dig i sin närhet, som kan berätta om att marsvin ska bo med artfrände. Och tänk vad bra att jag har kompisar som är extremt engagerade i politik och kan förklara skillnaden mellan olika ideologier och länders stadsskick. Eller vänner som är superduktiga och insatta i teknik och kan berätta för mig att jag är urfånig som funderar på att köpa någon ny hype som egentligen är himla onödig. Det är ju ihop med andra människor vi utvecklas liksom. Och tillsammans skapar vi normerna. Så om vi som marsvinsägare allmänt uppfattar det som att människor inte begriper sig på våra älsklingsdjur - då är det kanske också upp till oss att tjata lite mer om dem, sprida mer information och visa att det faktiskt är sjukt bra att ha en himla massa marsvin om det nu är vad man vill och klarar av.

#31 Det jag inte kunde släppa under middagen var att mina valda ord kunde tolkas som att jag dömde andra, vilket jag inte gör. På detta forumet, och de flesta forum över lag, måste man nästan vara extremt övertydlig med vad man säger eftersom det gärna tolkas helt fel antingen omedvetet eller faktiskt medvetet av en del.

Sedan vet jag inte riktigt hur man går för långt med en sajt. Det är klart att jag bryr mig om hur det jag skriver ser ut och stämmer överrens med vad jag vill få fram. Har jag gjort ett misstag och är orolig att någon ska ta illa upp av detta i onödan är det klart att det grämer mig.

#33 Jag förstod att det var så du menade. Känner igen det där ;-) men det är inte så blodigt. Allt är inte ditt ansvar bara för att du är TS och man kan ju lägga till och förtydliga senare om det missförstås :-).

#34 Tack. ;) Nej jag är säkert bara överkänslig, det är inte min bästa dag idag direkt. ;)

Jag gillar förresten beskrivningen på ert hem. Det låter alltid så härligt när du skriver om era marsvin. :)

Fått den frågan med många gånger "vad ska du med så många djur till". Djuren får mig att må bra :)

TS   Jag förstod att du inte menade mej personligen

Liza

Är inte vänner själva intresserade av marsvin eller andra djur så kommer dom aldrig att förstå, tyvärr.

Mina barn har själva berättat för mig att när vi skulle hämta hem Nogger så hade vi ju Bernard kvar. Så berättade dom det för sin mormor som hade rynkat på näsan och undrat vad vi skulle med en till, räcker det inte med dom ni redan har? Och ska ni ha ett helt Zoo? Nu pratar jag aldrig själv med henne, men jag kan ändå se hennes ansiktsutryck framför mig, tyvärr. Inte så kul för barnen att höra och se .. Speciellt den dottern som skulle ha Nogger …

Men det är så en del människor har svårt att förstå vårat intresse med marsvin. Men många av oss har säkert svårt att förstå vad våra vänner sysslar med ibland

Men jag förstår dig att det känns tråkigt när vänner inte förstår, för även om dom inte förstår dig så kan dom ju åtminstonne försöka glädjas ihop med en om det. Du är glad och berättar och vännen fattar inget och din glädje försvinner…. för du ville att vänninan skulle bli lika glad

Men vi här inne glädjes med dig, och det massor. :-) Vi till och med gråter ihop med dig ibland ….

#38 men titta där är du ju

#39 Ja men här ju jag :-D

Har du saknat mig? :-P

#40 Ja :-D

Ja det har jag faktiskt gjort ;)

#41 :-D

#42 ballonger på väg ;)

#43 Tack såg dom :-D

#44 var så god :D