Vi har två kastrater här hemma. Och jag upplever inte att honorna blir stressade över det, snarare lugnare med en kastrat i en honflock :)

Sen är det ju inte så att hanarna går runt och ska para sej hela tiden. Dom lär sej att leva med varandra och ja dom kanske parar när honorna brunstar, men det är ju inte honorna blir stressade av heller :)

Jag rekomenderar absolut kastrater! :)

#1 Okej. Jag fick bilden i huvudet av en frenetiskt parande kille bland honorna men så kanske det inte ser ut. ;) ;)

Hur många honor bör man ha med kastraten för att få harmoni? Eller brukar det fungera oavsett antal honor? Även om det bara är tex 2 stycken honor?

Varför jag funderar på dessa frågor är för att jag mer eller mindre tvingar mig själv att försonas med tanken på att inom en snar framtid finns det en stor risk att min ena kille måste somna in, och händer detta vill jag inte stå rådvill efteråt…

Som jag känner det just nu är det han och burkompisen, inga andra. Jag vet inte ens om jag skulle vilja skaffa en ny hankompis till burkompisen. Helt pga mina egna känslor, killen som är sjuk är halva min värld och det känns som att ersätta honom… Jag funderar därför på OM detta händer… att kastrera burkompisen och sätta med 2 honor. Men honorna är bara 5 veckor än så länge, det skulle visserligen gå någon månad innan de kom ihop isf OM detta händer, men är de för små då?

Usch jag vill inte göra såna här "planer" men jag måste förbereda mig.

#2 Vi har haft våra med en hona och i en flock med 5 honor, och det har ingen betydelse alls :) Lika lugn vilka lägen som :)

#3 Förstår att det är tufft att tänka på det! Men tycker att du är stark som tänker på det och har en lösning innan det händer, både för din skulle och för dina grisar.

En kastrering inbär såklart risker med sövning och allt sånt. Men jag rekomenderar det skarp.

Nej dom är inte försmå att släppa ihop med en kastrat. Tjejerna gillar säkert bara att få en äldre trygg farbror att mysa med :)

#4 Okej, vad skönt att veta. Jag vet att det innebär stora risker (och fram tills nu har jag helt varit emot kastreringar som inte varit tvugna) men nu står jag här ändå och villar. Killen som skulle kastreras i så fall är bara 5 månader ännu så det skulle dröja ett tag, och jag skulle inte vilja göra det utan att känna mig helt säker på beslutet och ha talat med hans uppfödare då jag tycker det är ett för stort beslut för mig att ta ensam, även om han är min… Men det känns skönt att veta att det alternativet finns för oss, och jag blir inte tvungen att ersätta Charlie om Charlie måste lämna.

Han har en vecka kvar tills sista strongholddroppen, sedan 2 veckor kvar efter det tills kuren kan anses avslutad. Så jag ger honom den tiden. 3 veckor. Blir han inte bättre än så här på den tiden får jag stänga av mina egna känslor och låta honom slippa kämpa mer. Men 3 veckor till kör vi, och jag hoppas att jag inte kommer behöva ta detta beslutet sen.

Jag kan tycka det är lite intressant varför man tror att det ska vara stressande för honorna :) Varför skulle man utsätta sina honor för en stressande hane när man vill ha ungar, ofta i flera veckor? Det är ju dessutom den mest naturliga situationen för marsvinen, det skulle liksom inte hålla om hanen hela tiden ville para och stressade sina burkamrater.

Han är väldigt på i början, som en reaktion på att han får träffa en flicka. Sedan är allt för det mesta nästan märkligt lugnt fram tills att honan brunstar. Precis så funkar det med en kastrat också, han är en lugn del av flocken tills det att någon hona visar att hon vill para sig. Då blir det i regel full rulle! :-) Men det kan man inte kalla stressande i och med att honan ju vill para sig.

Det finns säkert hanar som är onödigt på och jobbiga, men det hör säkerligen till ovanligheterna.

#6 Nej det har du säkert rätt i, jag vet ju inte hur det fungerar då jag dels aldrig haft eller sett en kastrat bland honor, aldrig haft eller sett okastrerade hanar bland honor, eller ens ägt några honor i mitt liv. Så för mig är det en situation jag endast kan föreställa mig. Eftersom jag sett videos osv hur hanarna beter sig när de parar var det denna bilden jag föreställde mig uppstod mest hela tiden, och jag tänkte inte på att den enbart uppkommer då honorna brunstar 2 ggr i månaden.

Men frågar man inget får man inget veta, och jag är glad att jag frågade då jag uppenbarligen fått allt om bakfoten. :)

Jag blir så nyfiken. På vilket vis håller en hane ordning på flocken, jag menar vad gör han? Är det automatiskt han som bestämmer och därför blir det mindre rangtjaffs? Går han emellan två honor som tjaffsar? Kan inte någon berätta!!

Jag upplever det så att kastraten håller honorna lugna och fina :) mindre gnabb om små saker :) men även en äldre hona kan lära unga att va lugna och harmoniska. Vi har en gammeltant och en gammal kastrat dom är oskiljaktiga. Dom två kan hålla ordning på riktiga busar , dom har även hjälpt oss med en hona vi fick hem som var väldigt skrikig, så får nån kom fram till henne så skrek hon. Men de gamla paret dom bryr sej inte dom bara lär att så gör man inte. Men väldigt snälla. Bråkar inte med nån. Ja min erfarenhet :)

Jag har aldrig haft en kastrat så jag undrar… Jag tror inte kastraten stressar honorna men hur är det med kastraten? Varje gång honorna brunstar går hanen igång ju. Hela tiden måste han också hålla koll på hela gänget och medla och styra. Sliter inte det på hanen?

Jag upplever inte att hanen stressar mina honor.

Första veckorna var det hejvilt då han uppvaktade allt och alla men alla honorna satte honom på plats och sedan lugnade han sig väldigt.

Jag kan heller inte uppleva att hanen är något stressad av honorna heller, antingen är jag väldigt dålig på att observera när honorna brunstar eller så gör dom det inte så kraftigt? (alla är runt 4-6år så de kanske börjar bli för gamla?)

Tycker det mest är ena honan som är den som håller ordning på flocken.

upplever heller inte att hanen blir stressad när honorna brunstar. Han blir ju klart intresserad mer av dom. men inte så att han skulle bli stressad. Utan han kan ta det lungt även i brunst tider :)

Håller hel med #12. Har kastrat i stora golvburen…första veckorna hade han lite jobbigt vid brunst men sedan dess har han tagit det lugnt, faktiskt inte sett honom försöka nått alls senaste månaderna …men det blev en mycket hamonisk flock, hade två mycket bestämda damer som både ville vara boss men det försvann när han flyttade in…

Jag tror också det är beroende på hur pass "sexuell" hane man har, min kastrat är väldigt flegmatisk, dock mycket bestämd. Han är inte mycket mer aktiv när honorna brunstar än när de inte gör det. Lite mer intresserad som #12 skriver. Jag har också en äldre hona, också hon mycket flegmatisk, de två utgör någon sorts "mamma/pappa roll". Jag tror det är bra med olika åldrar i en flock, de yngre är i behov av äldres erfarenheter och kunskaper.

Det med att hanen styr upp flocken upplever jag genom att han alltid är först fram vid oklarheter eller obalanser. Han bryter upp osämjor genom att sticka upp hakan mellan, eller bara mota bort. Han vallar honorna, precis på samma sätt som hingstar gör med ston. Han flyttar en hel del på honorna, tar deras platser och placerar dem. Samtidigt tror jag att olika hanar är olika "duktiga" på jobbet som hane. Vi selekterar ju inte "lika bra" som naturen beträffar vem som är mest värdig uppgiften för att det ska fungera så bra som möjligt. Tur är väl det samtidigt…

Jag upplever att det fungerade väldigt bra med en kastrat och två honor. En hane med honor i fångenskap borde ju fungera precis som en hane med honor i det vilda och det är ju det naturliga tillståndet.

Om en hane är på och honan inte är intresserad så har hon ju den effektiva "kisstrålekanonen" att ta till också. Funkar finfint!

Hos mig såg jag dock aldrig den användas på honom utan mer honorna emellan nu när vi inte har hanen hos oss längre.