I en grupp med fem små grisar så finns ju också fem helt olika personligheter. Min lilla gris Lexi är född med en väldigt blyg personlighet, trots tryggheten av gruppen och att dessutom få gå med både sin mamma och dotter, så är hon en försiktig liten tjej.

Hon kommer direkt fram när det vankas hö eller gottis, så hon är inte det minsta rädd, bara väldigt försynt av sig. Detta gör att man månar lite extra om henne, hon känns lite sådär extra speciell.

Jag har ju ramp på min bur så grisrana kan gå in och ut som de vill. Rampen har funnits länge och de andra går ju in och ut utan problem, men det är först igår som Lexi vågade sig ut från buren. Med tanke på att hon haft möjligheten varje dag hela det senaste året så förstår ni vilket stort steg det var för en liten gris när hon äntligen vågade flytta rumpan från buröppningen och ner på det "farliga" golvet.

Jag är ju fortfarande inte van att hon är med de andra ute så jag gick som vanligt in till dem vid fyratiden med gurka, för att få in alla i buren och kunna stänga. Lexi ligger ofta på lur i ett av husen och snor någon av de andras gurka så hon syns inte alltid som de andra gör.

Så nu på kvällen hörde jag plötsligt det misstänka ljudet av klor mot trägolv och tänkte genast att det var kaxiga fröken Fanta som rymt genom fönstret, som hon ibland gör. Men nej, när jag kommer in till dem så sitter det en liten försynt bortglömd Lexi vid den stängda burdörren och undrar varför inte hon får lov att komma in. Antagligen var hon under buren när de andra rusade in efter gurka, och när jag stod precis vid buren ville hon inte gå in, så stängde jag och hon blev kvar utan möjlighet att ta sig in. Stackars lilla Lexan :)

Fast hon var nog rätt nöjd ändå, "någon" hade vält höpåsen och kalasat ordentligt därinne och man kan ju bara gissa vem det kan ha varit