Att avliva ett djur är aldrig lätt när det dessutom är en kär vän. Han mådde inte bra , var inte sig själv. Jag fick ta det svåra beslutet att avliva min vän. Även om jag vet att det var bäst för honom , att han har det bättre nu när han slipper lida och ha ont. Att höra hans pip när de gav han sprutan som skulle få han att somna in de var det värsta. Pojkvännen försökte lindra med att det nog var en hund som pep. Men jag kundeså väll igen hans pip.

De gör så ont att aldrig mer få se honom , höra hans pip när man öppnar kylskåpet eller prasslar med en påse. De känns tomt och det är så tyst här hemma. Se hans kropp ligga där slapp och avslappnad , han var praktiskt taget redan borta då. Hålla han i famnen och klappa på honom. Tills hans sista andetag , det var riktigt svårt och jobbigt. Men jag klev ut där med min lilla vän i en kista som man fick (en vit låda med en duva på) , så visste jag att jag hade gjort rätt. Jag hade endo ett lugn i kroppen det var rätt beslut även om det gjorde och fortfarande gör ont.

Älskade lilla vän sov gott , du har det bättre där du är nu.