Kan du inte sätta ihop båda honorna med alla ungarna då? Så kan de göra som de vill? Ingen aning om det funkar bra, bara allmän fundering…

#1 - Jag vill helst inte göra det när bebisarna är så små för sist jag satte ihop honor när det var bebisar inblandade så hamnade de små i kläm när honorna skulle göra upp om vem som skulle bestämma.

Enligt mig är det onödigt, förutom det faktum att den ensamma ungen lär bli väldigt mammig och säkerligen skulle uppskatta ett "syskon" att leka med. Visst kan man se det som att störa honan i onödan, men jag tror att det kommer gå utmärkt om du bestämmer dig för att prova :)

Jag hade inte riskerat något när fördelningen är tre och en, tycker nog att det är helt ok med tre bebbar som ju Doris har.

Men tanken hade nog varit samma för mig om låt säga Doris hade haft fyra små eller flera, då hade man nog funderat på en fördelning.

#3 - Ja precis, det är inte så kul att vara ensam.
#4 - Jo tre bebbar är egentligen inget problem, det har mina töser klarat förr :) Men just för att jämna ut det och ge Lilla Björn ett syskon.

Jag tror att jag väntar ett par dagar och ser hur det verkar.

Jag hade inte gjort en så stor förändring för dem. Tänk bara att bli fråntagen sin bebis eller få byta mamma! :P Att sätta ihop Doris och Gigi är ju ett alternativ, de har väl gått tillsammans förr? Du kan alltid testa hur de två reagerar på varandra innan bebisarna blir inblandade, eller vänta tills de är lite äldre.

#6 Med tanke på att honorna gladeligen lämnar över ungarna emellan varandra och ungarna själva många gånger struntar i vilken de diar så tror jag inte att de egentligen lägger så mycket värdering i en ommöblering ;) Honorna tror jag knappt märker om någon unge försvinner (om det inte var deras ända förstås) och ungarna tror jag främst tänker "mat!".

Men jag funderar på varför inte honorna suttit med varandra från början? :)

För några år sedan hade jag två honor som födde med några timmars mellanrum, den första fick tre levande och den andra en som levde.

Jag testade att sätta ihop honorna och ungarna och det fungerade kanonbra från första stund. Den ensamma bebisen fick tre syskon att växa upp med, vilket jag tror att han blev väldigt glad för och det fanns alltid minst en ledig matplats för bebisarna. Dock "avskydde" 'Mamma2' mer eller mindre sin son och lät aldrig honom (vad jag såg) dia henne, hon "adopterade" två av 'Mamma1' ungar och 'Mamma1' tog i sin tur hand om en av sina egna ungar samt 'Mamma2' unge.

Jag tycker rätt synd om bebisar som inte har några kompisar i ungefär samma ålder eftersom de inte har någon att springa runt och leka med (märks en rejäl skillnad på ungarna om de har syskon eller inte tycker jag).

Jag hade dock inte vågat ta den ena ungen och "byta mamma" så att säga utan hade antingen testat att sätta ihop alla (och det i så fall så fort som möjligt) eller låtit det vara som det är. Vilket jag hade valt skulle helt bero på honorna (om jag tror att det förmodligen skulle fungera eller inte) men även på hur bebisarna verkar (pigga, slöa, stabila, starka, svaga etc).

Grattis till bebisen förresten! :-)

#6 - Jo dom har gått ihop tidigare, jag ska ta och prova.
#7 - I.o.m. att det var så tätt mellan parningarna var jag lite orolig över att dom skulle dra igång varandra om någon födde först (speciellt som en av dom födda sin första kull på tok för tidigt tidigare i år). Men mest var jag orolig över att dom skulle föda medan jag var borta och att det skulle dyka upp self dew i kullarna som jag inte visste vilken mamma som dom hörde till. 
#8 - Ja precis, det är inte roligt att vara ensam marsvinsbebis. Jag tror att jag gör ett försök under kvällen/morgondagen eftersom jag är hemma och kan ha koll på dom fram till på onsdag f.m.

#9 Jag skulle också försöka sätta ihop hela gänget för att ungarna får roligare och honor som har ungar samtidigt brukar kunna hjälpas åt. Att dela upp ungar känns lite onödigt när man inte gör det av nödvändighet för att ungarna ska överleva.

Jaha Abico har du bestämt dig Lilla Björn stannar, någon mer? Jag är så nyfiken! Det är inte klokt så söta de är gullungarna!

#10 - Jag vet inte riktigt, Lilla Björn är given för hon är tokfin! Grådvärg har ganska höga öron och är lite mörkt pigmenterad, Vildvittra det samma fast hennes öron är kortare och typen lite sämre och Rumpnisse är sotad och har veck. Så avelsmässigt är dom absolut inte på topp ^^ Men dödligt söta är dom förstås ändå :P

#11 Du är ju så larvigt klok så du sparar säkert bara Lilla Björn. Det är nog det smartaste att göra om det är som du skriver. Hur många nykläckta uppfödare skulle klara det?

Sådär klok försöker jag också vara… men det har gått dåligt tills nu på senaste tiden och det lönar sig.

#12 - Fast dina nonselfar är ju lite svårare, det känns som om där finns fler punkter att tänka på :P En self är mest färg, öron, typ. Nonselfar är massa teckning och grejs ;)

#13 Jo en massa grejs är det allt. Men det jag tänkte på mest var styrkan att avstå det man egentligen vet att man inte borde spara men sparar ändå pga. söthet ;-).

Nu sitter allihop tillsammans och det har gått jättebra :) När alla var ute på golvet igår var Gigi så himla glad över att få mer bebisar att putsa på, men eftersom Doris körde bort henne så var det i slutändan hon som matade alla tre. Nu i buren har dom ändå delat upp sig som tidigare och sitter med respektive mamma. Men nu finns åtminstone möjligheten att leka allihopa, jag tror att det kommer med lekstunder när dom blir några dagar äldre.

#14 - Ärligt talat brukar mina sötfavoriter dö så det kanske är därför jag inte lyckas spara några sötningar ^^' Det är alltid dom ynkligaste som inte mår helt bra som jag fäster mig vid…