Igår den 28:e december fick vi ta min underbara kelgris till veterinären för avlivning. Han hade ont i magen och var svullen på ena sidan. Jag hade provat allt från pro-viva, massage och ny kost till veterinärbesök och medicin men ingenting hjälpte. Det var den värsta dagen i mitt liv. Han fick somna in i min famn efter tre sprutor av olika preparat. Kan inte beskriva hur mycket jag gråtit. Det känns så obeskrivligt tomt utan honom. Det är som att hjärtat gått i tusen bitar och blöder av saknad. Jag hör inte längre hans glada marsvinston som ropar efter mat och ser inte hans glädjeskutt och små tassar komma springande så fort man kommer in genom dörren

Turbo var ett jättecharmigt och nyfiket marsvin som jämt stod med tassarna lutade mot stenen eller matskålen och tittade ut. Trots att han var liten var han tuffingen i buren. Lakrits hade inte en chans. Han älskade gurka och morot och tyckte om att bli kliad under hakan.

Matte saknar dig av hela sitt hjärta.

Vila i frid älskade turbo <3