Januari- minne

Hihi ja då ska jag väl våga tävla med min prinsessa Fjiona.

Tjuvparningen, mor och son och jag vart så orolig visste inte vad som skulle hända med mor och barn men en vacker morgon så låg det 2 små något underviktiga slaimiga bebbar i buren och den ena brorsan föll genast alla i smaken medans mitt hjärta brast av en enorm våg av kärlek för den "fula" Fjiona.

Hennes vänstra öga hade fastnat i ngr dagar då hon endast tittade uppåt och jag trodde jag skulle mista henne för hon vart för inavlad. Men nope hon har växt till sig rejält madonnan. Det är hon som får fart på tanterna i buren.
Hon som undersöker alla kryphålena först av alla och alltid kaxigast.

Hon hade för ngn månad sedan egentligen noll personlighet men en dag bestämde jag mig för att jag ska locka fram det där lilla extra hos henne och stoppade henne under tröjan att gosa med mig, då hon börjar att bre ut sig nått otroligt fötterna åt alla håll och kanter och riktigt bli gosegumman nr 1 det här hade hon längtad efter ensamtid med matte.

Detta foto blev till denna dagen, dagen jag minns som dagen då fjiona blev från ful ankunge till den prinsessan hon är idag. Fötterna åt alla håll utsträckta till max och huvudet självklart i den bekvämaste posen Bakåt !

Februari- ljus

Jag nominerar mitt marsvin Pangea. Hon är ett teddymarsvin uppfödd hos 4-Ever i Danmark. Jag köpte henne när jag fortfarande bodde hemma utan att jag fick lov. Jag såg henne på uppfödarens hemsida och hon var ju så söt! Hon är helt vit, men på runt ena ögat är hon svart, så det ser ut som att hon har en kajal.

Så i smyg tog jag tåget över bron till Köpenhamns central och träffade uppfödaren där. När jag kom hem blev mamma och pappa väldigt arga och hon fick inte bo med våra andra marsvin.

Sån tur är har jag en underbar kompis som har flera marsvinshonor, så Pangea fick bo där i över ett år. Men så denna hösten fick hon äntligen komma hem till oss och de andra grisarna!

Det har varit underbart att äntligen lära känna henne. Hon är en riktig sångfågel och startar alltid livet i buren. Hon tycker om att sitta i famnen och snacka, men då ska hon inte sitta på axeln in mot halsen. Utan på bröstet med den stora, vita rumpan vänd mott mitt ansikte. Trevligt!

Pangea har också en favoritfilt som hon tycker om att ha upptäcksfärd i när vi har henne i knät. Hennes huvudsakliga uppdrag brukar vara att skapa ett hål, eller ett slags krypin och hon kämpar verkligen med hela kroppen! Hon kämpar så mycket att det kommer ut små bajskluttar varje gång. XD

Något som hon verkligen inte tycker om är att bli lämnad ensam i soffan, inte ens för någon minut! Jag får inte ens flytta på mig i soffan, för då sitter hon i sitt hörn och ger i från sig ett riktigt squeek.

Pangea är ett underbart och socialt marsvin och har blivit familjens fina lilla solstråle! =)

Mars- hem och hus

Alice absoluta favoritplats är på den dubbelvikta fleecefilten som är placerad under burens övervåning. Den platsen släpper hon inte i första taget och vaktar den mycket nogrannt. Skulle burkompisen händelsevis ligga där så blir denne bortkörd och får helt enkelt nöja sig med platsen brevid.

Man blir nästan lite avundsjuk för hon kan verkligen konsten att lägga sig riktigt skönt, som bara ett marsvin kan! Lågt i tak och med mjukt underlag, mysigare och tryggare än så kan det knappast bli.

När hon sover på "sin" plats finns knappt något som kan väcka henne, förutom prassel som kanske kan betyda att maten är på gång!

April- påskägg

Finaste Guillermo! Påsken är nog en av de bästa helgdagarna marsvinen vet. Påskgräs är något så gått, fast vi har nog bytt till korn då jag tror det är en hel del hälsosammare. Något våran Guillermo, "Kille" älskar är just påskgräs som också syns på bilden. Det var Kille som fick bidra till detta tävling då han verkligen passar in i påsken med sitt fina färg, cream. Han är som en liten kykling. Han låter också som en kykling när gräset är nära, ni vet ;) KVIK KVIK! Fast han inte har näbb så har han sin fina crest, formad som en kam. Han kommer säkert att bli en fin tupp efter några år!

Maj- ett par

Jag fick en så fin bild på kastraten PimPim och hans fästmö Molly. De har vekligen "äktenskapstycke". PimPim är köpt på djuraffären som liten och Molly är adopterad från omplacering som vuxen när PimPims sambo dog i januari. Båda är helt tama och är riktiga myspåsar. Bilden är lite blå men det beror på kvällsljuset. Jag använder ogärna blixt eftersom deras ögon ser onaturliga ut då.

Juni- temafritt

Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.
Än slank hon hit, än slank hon dit, än slank hon ner i diket.

Här är min lilla Kråka, hon är helt tokig och hur rolig som helst! Det har inte varit en lugn stund sedan hon tassade (eller snarare studsade) in i våra liv, och ingen är gladare än jag över det - hon har helt och fullt uppfyllt min magpiedröm.

Men om Kråkan fortsätter att rusa och studsa runt som hon gör, rakt in i både hus och väggar så kommer hennes fina långa näsa snart bli lika platt som selfnäsorna här hemma. Och det vore faktiskt lite synd, för hon klär i sin näsa, och den är himla praktisk när man ska sno mat ur glupska crestedmunnar - lååång så att man inte behöver komma allt för nära huggtänderna.

Juli- grönbete

Det är inte bara att beta gräs som är tjusningen med sommarens grönbete, enligt Pimmie. Hon har alltid varit lite försiktig och håller sig lite i skymundan av de andra utåtriktade kompisarna. Med bara matte, kameran och gräset vågar hon dock visa vem hon egentligen är och jag tror att den här bilden visar Pimmies rätta jag. Hon är minsann tjuren Ferdinand i marsvinsform och tycker det är minst lika viktigt att njuta av blommorna i gräset som att beta av de gröna stråna. Kanske finns det en annan tjusning med sommarens grönbete ändå.

Augusti- tillsammans

Att ha någon nära sig är det bästa Kinkku vet. Om han inte kan för tillfället vara tillsammans med hans marsvinskompis, måste han ha någon annan att tala med. En människa är bra att lyssna på, men han föredrar heldre någon i ungefär samma storlek. Redan de första dagarna hos oss, hittade Kinkku vägen till vår katt och älskade att gömma sig under henne. Att känna något varmt runt sig och bara få stänga ögonen för en stund. Och är det något bättre än att ingen människa kan komma och störa, när man har hittat en så bra gömställe ;)

September- into the wild

Här kommer en bild från en lyckad safaritur ute på den böljande spånsavannen. Efter några minuters spanande i skydd under grengrottornas skuggor fångade jag den till slut på bild: det sällsynta **tigersvinet!

**Tigersvinet, som egentligen är ett helt vanligt marsvin, kallas till vardags för Puh och är inte så farlig som hon försöker ge sken av :)

Oktober- höstglädje

Hösten är årstiden då sommaren lider mot sitt slut och den kalla vintern närmar sig. Men jag själv tycker vissa höstdagar kan vara riktigt fina, när löven ligger på marken och det fortfarande tittar fram lite gräs och Humlan verkar hålla med mig. Humlan gillar den tidiga hösten då det fortfarande är varmt och det finns lite roliga löv på marken och samtidigt gott gräs att mumsa på - det tycker Humlan är riktig höstglädje! :)

November- skräck

Den största skräck jag upplevt i mitt marsvinsliv var med Amy. En liten skinny tös som föddes här hemma den 30/7-11 klockan 16:55 hon vägde då 79g. Men nånting var fel.. så liten, lite slö och varför diar hon inte? Trots alla knep vägrade hon dia, redan när hon var 2 dagar höll hon på att dö. Paniken jag kände i det ögonblicket, med en så liten och slö Amy på magen som vägrade äta. Jag vägrade ge upp. Vi började stödmata henne, varje timme dygnet runt! vi skulle klara det här!

Men nej.. Amy blev sämre och hennes mage krånglade. Desperat hällde jag i henne hö vatten och hade henne alltid på min mage för värme. Vi bytte även ersättningen. Skräcken,pressen och paniken lilla Amy gav mig tillsammans med sömnlösa dygn…

Men allt försvann när hon tittade upp på mig med starka ögon. Full i bus och hyss började hon hitta på. Då rann skräcken äntligen av mig. Amy var här för att stanna, då är sömnlösa nätter,skräck och panik en piss i havet för en sådan underbar tjej.

December- högtid

Jag tycker att Julen är den bästa högtid, mycket mysstämning och grisarna blir nog lite extra bortskämda också.

Jag har valt att ladda upp en bild på Sweetypie eftersom just december var hennes sista månad vid liv. Hon gick bort 1/1-2012.

Sweetypie var en underbar liten hona som alla älskade. Dock var hon en liten fegis och sökte alltid skydd bakom sin tuffa burkompis Grethel.

På den första utställningen som jag deltog i, hade jag med mig Sweetypie som kammade hem BIM. Världens stoltaste matte!

Vila i frid Sweetypie!