Jag har varit precis sådan innan, köpt och sålt på löpande band. I mitt fall berodde det dels på att alla runt omkring mig gjorde samma sak, jag trodde helt enkelt att det skulle vara så, och dels för att jag är så extremt impulsiv att jag inte tänkte före. Jag kunde liksom inte koppla ihop att bara för att jag mådde bra och hade pengar just då så skulle det inte alltid vara så, så när jag ramlade enr i depressionen igen var jag tvungen att sälja. Det tog flera år att inse vad sjutton jag höll på med och jag kommer alltid ha dåligt samvete för alla djur jag har sålt men tyvärr kan jag ju inte ändra på det som varit :-(

Jag jobbar med mig själv precis hela tiden och har verkligen kommit långt men jag måste hela tiden påminna mig själv i att inte huvudlöst kasta mig in i saker som jag kanske inte reder upp senare.

Jag hade en period för några månader sedan när jag inte visste hur jag skulle klara mig, jag bara låg apatisk och stirrade in väggen och la faktiskt ut en annons på några av marsvinen men ångrade mig direkt. Nu har jag börjat med en ny medicin och kan se lite positivt på framtiden, jag har fixat så marsvinen kan skötas på rätt sätt med minsta möjliga ansträngning om det skulle vara så att jag dimper ner igen så jag kommer orka sköta dem vid nästa dyk.

Jag har lagt upp en väldigt noga uttänkt plan och kommer ta upp avlandet på väldigt låg nivå. Jag har planerat mitt marsvinsägande 3år framåt i tiden så att jag, om jag mår dåligt igen, kan ta fram den och påminna mig om vad mina drömmar är och hur jag ska nå dem.

De enda djuren som kommer säljas härifrån är ungar som fötts här. Jag har ju två unghanar som föddes förra året som egentligen hade "behövt" flytta men vi får se hur det blir med det :-P

Jag kommer inte ta fler kullar än att alla sålda ungar kan komma tillbaka hit om det skulle behövas.

En massa pladder från min sida :-P

Men iallafall. Jag blir väldigt beklämd när jag ser folk lägga ner sina uppfödningar gång på gång för att lika snart starta upp. Jag kan inte förstå hur man inte kan se ett mönster i när man för femtioelfte gången säljer av alla sina djur för att börja köpa in igen efter 2-3 månader. Jag har sett detta allt för många gånger och på allt för nära håll. Jag bara hoppas att dessa människor inser att de är som jag var, för det går att bättre sig och sluta behandla djuren som slit och släng varor

Så fint skrivet Emmy, och mycket av det visste jag ju redan om. Jag vet att du har kämpat och att du emellanåt har det väldigt tufft. Visst kan det vara så att de jag ramlat över också har problem, det kan man ju faktiskt inte veta. Däremot kan jag hålla med om att det känns oroväckande när man ser trådar som innehåller liknande "som ni vet fick jag sälja av alla mina marsvin pga…. men NU är jag tillbaka igen och ska hämta hem 13 avelspar i helgen!"

Jag tycker så här: Har man skaffat sig ett marsvin så tycker inte jag man säljer det pga avel. Men däremot, avlar man och t.ex honan inte duger till avel, då är det en annan sak.

Men att köpa, sälja, köpa, sälja är fel, bara synd om marsvinen :(

Jag säljer ju inte alls, utan har bara köpt ett par sällskaps marsvin.

Men jag tror att en del som startar upp med marsvin och avel, ibland kanske har för bråttom och hinner inte med och inse att man kanske tagit på sig ett för stort antal marsvin.

Tror att man som nybliven uppfödare, bör koncentrera sig på EN ras i små skalig skala till att börja med. Och fungerar det bra, så utökar man lite i taget. Man ska ju också ha möjlighet att kunna spara ungar som inte blir sålda och dessutom känna att det här blev rätt från början.

Vi som varit på sidan har ju tyvärr sett en del uppfödare som blommat fram mycket fort, för att lägga ner efter ett par månader eller året när det vuxit dem över huvudet, och det kanske inte blev som de tänkt sig från början. Det är mycket med marsvin som tar tid speciellt om man har många.

Men jag tror att i och med att marsvinen är små djur, så blir det lätt att en del köper på sig av bara farten utan tanken på att de faktiskt kan bli normalt mellan 5-7 år.

Det är aldrig lätt att sälja ett djur…varesig det är ett keldjur eller ett avelsdjur! Har precis fått gå igenom den proceduren pga ekonomiska skäl och det har varigt jätte jobbigt! Det är marsvin som man har gosat med varje dag, marsvin som har varit ens familjemedlemmar.

Jag tror att det är så svårt att tänka sig för innan… Det är så många som förköper sig i början och inte förstår hur mycket tid och engagemang det går åt för att ta hand om en stor grupp marsvin. Att ha djur är ett stort ansvar även om det handlar om små djur. Att för snabbt skaffa sig väldigt många marsvin kan ta knäcken på de flesta tydligen. Även om man inte tror det själv kan det helt enkelt vara så att man plötsligt upptäcker att man tagit sig vatten över huvet.

Jag tror att jag hittat några trix för att undgå att falla i fällan ;-).

Köp inga marsvin i onödan. Tänk igenom varje köp och planera för framtiden. Räkna med att varje marsvin lever i ca. sex år och vid varje köp eller när man sparar en egenuppfödd unge så måste man räkna med att den kan/ska bli kvar i sex år.

Varje ny uppfödare drabbas mer eller mindre av vad jag brukar kalla "startpiken" en period då man har på tok för många marsvin… Det är ju de man hade innan man började avla och de i fel ras som man kom på att man inte skulle avla på och de första egenuppfödda som är lite speciella men egentligen inte så bra rasmässigt som de borde vara fast de blir kvar ändå för de är lite heliga och de där övriga som man impulsköpt för de är fina och några till. Många av dessa blir säkert sex år… Jag antar att startpiken håller på i ca. 6-8 år. Man får stå ut med att ha för många marsvin i några år man har själv försatt sig i situationen. Om ett tag har man lärt sig att spara kräset och knappt köpa några djur. Det är här folk ger upp skulle jag tro istället för att bita ihop och snällt mocka alla burar och klippa alla klor börjar de sälja av sina djur i snabb takt. Några ledsnar helt och andra köper nya djur efter ett tag och gör om samma misstag…

Man måste se till att startpiken inte blir för stor för att orka. Ett bra sätt som hjälpt mig är att sätta sig ner med ett papper och rita sig lite diagram på valfritt sätt. Rita någon typ av tidslinje och se hur snabbt marsvinen ökar i antal och och rita in hur många de skulle vara varje år om man ökar i samma takt som man börjat. Jag lovar det kan vara en skrämmande bild man får där på sitt papper. Försök att sen rita upp en plan för hur många djur man kan tillåta sig köpa/spara varje halvår och sen måste man hyfsat hålla sig till den planen. Man måste planera detta annars är det så lätt att dra på sig för många djur. Även om man inte köper  femton samtidigt är femton inköpta/sparade marsvin ändå femton stycken och lika många. Jag menar att det är lätt att lura sig själv genom att långsamt plocka på sig fler än man orkar med.

Ska man avla måste man köpa RÄTT djur från början i EN ras/variant. En fungerande avelsgrupp måste vara minst ca. 10 djur och de flesta av dessa bör för att det ska kännas givande vara egenuppfödda. Man måste alltså ha rejält med utrymme för att spara egna ungar. Det är när de börjar droppa in som antalet marsvin stiger i höjden och de är oftast då folk går i väggen och börjar sälja av sina djur. Här kan man snabbt räkna ut att har man redan tio övriga marsvin innan man börjar avla och får till en avelsgrupp på tio och sen har man snabbt säkert tio "spilldjur" svårsålda hanar och några som man inte kunde avla mer på. Så är man vips uppe i 30 marsvin det kan gå på ett år hur lätt som helst. Orkar man det?

Det jag vill säga med detta är att det inte är säljandet som är problemet utan köpandet/sparandet. Det är få som orkar sköta 30+ marsvin. Ingen vet i förväg om de tillhör de som kan klara av det eller inte. Jag är fortfarande i min startpik och har de tre sista åren haft ca. 30 marsvin. Jag orkar men det är ibland tufft och jag tycker att de är för många och räknar med att kunna hålla mig runt 20 om några år det känns som väldigt lagom många för just mig. Jag orkar att ha 30 (just nu 27) marsvin därför att jag vet att det är övergående. Vissa orkar att hålla 50 marsvin och andra bara 10 och jag tror det är omöjligt att veta vad som är lagom innan man varit där. Man ska heller inte döma andra utan det är upp till var och en att känna efter hur många man klarar av att ha. Det gäller att planera och hela tiden hålla igen annars blir det så lätt för mycket.

#6 oj vilken super bra sammanfattning, den skulle vara en artikel om vad man bör ha i tankarna innan man börjar en uppfödning. Kanon bra godisgrisen, du har nog fått med allt en nybörjare bör tänka på det kändes hel rätt när jag som aldrig har fött upp den läst det !!

Det här med att lättvindigt sälja sina marsvin gäller inte bara de som föder upp. Även rena sällskapsägare inte ens nödvändigtvis de med många marsvin tycker jag plötsligt verkar ledsna och sälja sina djur. Det är ju faktiskt ännu konstigare och lika oansvarigt tycker jag. Man måste verkligen veta vad man gör då man skaffar husdjur. Jag tycker att man måste ha för avsikt att behålla de djur man skaffar sig hela deras livstid. Marsvin lever ju inte ens så väldigt länge ändå…

Jag är nog lite naiv men jag blir alltid så förvånad när folk säljer sina djur. Själv tycker jag att det är jättesvårt av avstå mina marsvin. Ungar är det inte så farligt att sälja men äldre djur som jag haft ett tag är det riktigt jobbigt att lämna ifrån sig. Det är nog därför de är så många ;-).

Jag tycker det här är en intressant och väldigt viktig tråd. Tack Charlie för att du startade den :-).

Mina kommer då aldrig flytta.

Totti sålde jag i somras pga att han & burkompisen slogs, och kunde inte skaffa sällskap till båda vid det tillfället. Var dock noga med vart han hamnade och hade han inte blivit såld hade jag fått lösa det.

Likadant många skriver "säljes pga allergi" när dem har haft dem typ någon vecka eller 2. Eller "barnen har tröttnat". Helt fel :/
Visst man kan bli allergisk men sånt ska kollas upp innan, om man inte har haft djuret innan. Man kan ju utvecka allergi men det gör man inte på några få veckor ;)

#8 Problemet med många djur, hund, katt , gnagare… dvs alla husdjur, är att långt ifrån alla köp är genomtänkta. Ett barn ska inte bara kunna tjata sig att skaffa det och det djuret, ansvaret måste alltid ligga på föräldrarna om det är en minderårig..

Men även om man är över 18  bör ju också ta en funderare… vad gör jag om 2-4-6-8 år , fungerar det att ta hand om det här djuren då också om man har sambo, vad händer om man skulle dela på sig, man skaffar familj, man kanske ska börja studera eller vad händer sen när man börjar jobba ( ofta också heltid).

Jag själv har tagit ansvar för mina införskaffade djur, det skulle mycket till innan jag sålde djuret och hade jag gjort det hade jag gjort det med stora samvets kval och att det verkligen absolut inte går att lösa på något annat sätt. Djuret självt har ju inte precis bett om att bli köpt av mig, djuret har ju ingen egen talan.

Att uppfödare säljer ungar ser jag enbart som positivt. För det första måste man sälja de som inte går att föra vidare i aveln, det finns ingen uppfödare som kan husera alla födda marsvin i sitt hem. För det andra är dom marsvinen väldigt viktiga tycker jag, då den allra största delen av marsvinsägarna vill ha just kelgrisar. Och finns då inte uppfödarnas kelisar så är grossisterna och djuraffärerna de enda alternativen att tillgå.

Att dessutom vuxna avelsdjur som fortfarande har att ge, men inte längre passar in i just den ägarens avel säljs, tycker jag också är okej. Så länge den hamnar i en avel som är seriös, där den kan tillföra något som passar just den aveln.

Jag tycker däremot inte om annonser liknande "Nu har Bettan jobbat klart i min avel och ska pensioneras, nu behöver hon ett nytt hem snarast!" Sådant får mig att gråta inombords, där marsvinen inte längre duger för att de inte kan avla mer, och då inte ens får leva sina sista år i sitt eget hem utan måste väck så plats för andra som kan jobba finns.

Att enstaka vuxna marsvin säljs pga omständigheter ser jag inget fel i alls, om marsvinet inte har det bästa hemmet hos mig är det min skyldighet att se till så att det hamnar i det bästa hemmet för just honom eller henne.

Det är mer det där hattandet jag inte förstår, eftersom jag själv avgudar alla mina marsvin så mycket att det nästintill kan ses som osunt. De betyder massvis för mig, just DOM. Slänga iväg dom för minsta lilla och sen ändå leta andra marsvin kort därefter känns bara så fel. Men alla kanske inte fäster sig lika mycket i personligheterna marsvinen bär, utan mer själva grejen att ha marsvin. ?

Ville bara säga att det här var en mycket bra och viktig tråd!!!

Vände mig just om till mina 13 små lurvbollar och lovade dem att de aldrig behöver oro sig för flytt…

#11

Jag kanske är "hård" men jag ser inte skillnaden i att sälja ett djur som har kullar kvar i sig för vidare avel och att sälja ett djur som är färdig i aveln till ett sällskapshem som pensionär..? Sett ur marsvinets perspektiv (som vi väl ändå är överens om är det viktiga) alltså.

Om jag kan ge ett avelsdjur ett "pensionärshem" som sällskapsgris, där den förmodligen får både mer uppmärksamhet och tid då den inte sitter bland 10,15 eller kanske t.o.m. 20 andra grisar, så ser jag inget fel i det. (Däremot skulle jag inte sätta i system att kasta ut alla färdigavlade grisar på blocket bara för att få loss utrymme hemma.)

Sen ställer jag mig helt bakom godisgrisens inlägg nr 6. Jag har idag gjort precis sådana scheman och tidslinjer som nämns i inlägget och det var oerhört givande! Som nystartad uppfödare har jag aktat mig noga att skaffa mig för många djur och verkligen försökt fokusera på att bara ta in just de djur som behövs och har något konkret att bidra med. Idag har jag alltså suttit och ritat ner på en tidslinje de kullar jag har funderat på att ta det närmaste året, samt skrivit in hur många ungar som (förhoppningsvis) ska sparas - och inser direkt var min gräns går för antal djur och kullar för att inte svämmas över av marsvin nästa sommar. Skitbra att ha den insikten redan nu!

#13 Jag ser stor skillnad i ett djur som säljs pga att det inte platsar i en uppfödares avel men i en annans och färdigjobbade avelsdjur.

Att några enstaka pensionärer får bra hem ser jag inget fel i, däremot så som jag skrev i mitt inlägg där marsvin måste hitta nya hem snarast pga att de jobbat klart, det ser jag som hemskt då man inte kan välja vilken period i marsvinets liv man vill ha marsvinet. Det är ju inte många som lägger ut annonser med "nu är pyret över året och måste hitta hem snarast då jag tycker dom är roligare när dom är små".

Att däremot ett avelsdjur som ännu har kullar kvar att ge, eller har ålder och hälsa inne att para honor som inte kan ge mer i en uppfödares avel men skulle passa jättebra i en annans avel tycker jag är bra, om den som sagt hamnar i en seriös uppfödares händer. Alla uppfödare vill ju komma frammåt, och finns det då en hona eller hane som inte kan få fram ett avelsarbete men ett annat ser jag bara positivt i att den flyttar dit. Då tycker jag man får åsidosätta aspekten att ett vuxet djur byter hem, då fördelarna väger tyngre.

#15 I princip håller jag med om att det väl kan vara bra att sälja avelsdjur vidare till andra uppfödare och hanar kan jag kanske tänka mig att sälja på det sättet. Däremot skulle jag aldrig palla att sälja vidare en hona till fortsatt avel jag har för mycket kontrollbehov för det. Det är ju stora risker för honan att få ungar och jag skulle helt enkelt inte gilla att lämna det i någon annans händer (lite fånigt men sant) ett vuxet marsvin som bor här och som dessutom redan fått en eller fler kullar är ju ett djur jag valt att behålla så det ett djur jag har starka känslor för. Mina avelsdjur är ju de som står mig närmast och det är svårt att sälja dem. Sen är det så att de honor som sparas här är så pass bra och jag har så pass goda skäl för att spara dem att det aldrig kommer att bli aktuellt att sälja dem till vidare avel. De stannar ju för att jag vill ha kullar efter just den honan. Om det inte blir bra tar jag henne ur avel och då ska hon inte avlas på hos någon annan heller. Om jag inte får för mig att byta ras vilket jag inte har några planer på kommer jag aldrig att sälja honor i avel till vidare avel.

Däremot har jag redan och kan i framtiden tänka mig att sälja några färdigavlade honor till kel. Där handlar det om att släppa sitt egoistiska habegär och låta någon annan ta del av ett fantstiskt djur som förmodligen bara skulle må utmärkt med att leva ett bortskämt pensionärsliv hemma hos någon som har mer personlig tid för henne och en lugnare miljö än jag kan erbjuda. Men… gaah vad svårt det är att sälja sina älsklingar! Det gör riktigt ont. De flesta fixar jag helt enkelt inte att avstå… Har man itutat i sig att behålla alla djur man en gång tar in i sitt liv är det brutalt smärtsamt att avstå dessa marsvin… speciellt pensionerade honor.

Jag tror att det ska göra ont att sälja vuxna marsvin för gör det inte det ska man nog samla frimärken istället…

Att sälja ungar är mycket lättare. Där håller jag med Charlie i #12 exakt. Sen är det så att man tar inte in de ungar man vet att man ska sälja i hjärtat på samma sätt som de djur man beslutar sig för att behålla. Det är en stor skillnad.

#14 

Sen är det en sak till som man lätt glömmer när det gäller avelsdjurens "karriär". Det är en kort karriär. För honor finns det ju tydliga fysiska begränsningar. Att få kullar sliter på deras kroppar så tre kullar eller i vissa fall max fyra kullar är vad jag tycker vad man "kan få ut av en hona". De ska heller absolut inte avlas på efter tre år så pensionärstiden för en hona blir förhoppningsvis en lång tid.

Hanar bör man inte heller ta för många kullar efter även om de säkert skulle uppskatta det själva och inte må direkt dåligt av det ;-). Anledningen till detta är att avelsbasen i de flesta marsvinsraser i Sverige är ganska liten så det är helt enkelt olyckligt om samma hanar finns överallt i stammen. Så för att bredda avelsbasen tycker inte jag att samma hanar ska användas för flitigt. Mer än 8-10 kullar tycker jag inte de ska få fast det är olika för olika raser. I en begränsad och inte så vanlig ras/variant som nonself magpie är nog tio kullar lite väl mycket på en hane men i en stor ras som teddy har det mindre betydelse.

Så som sagt avelskarriären är kort och pensionerslivet längre. Jag tycker inte man behöver flytta runt avelsdjur utan istället satsa på deras avkomma. Däremot kan vissa pensionerer nog vilja ha det lungt och lyxigt på ålderns höst i ett äkta kelhem.

Jag sålde en av mina yngre hanar för några dagar sedan. Han kom till en hane som satt själv.Även att det är skit jobbigt så känns det så bra.Den hanen gick med sin halvbror & en äldre hane så mina går nu två & den andra har fått göra en ensam hane lycklig.

Jobbigt. Men kändes bra ändå.

#2 Tack

Det är inte kul att skriva att jag har varit sådan för det är något som jag verkligen skäms för men det är bättre att vara ärlig och kanske få någon att tänka till och inse att de är på väg åt samma håll.

Angående att sälja vidare djur för avel så är jag kluven. Jag har sett flera marsvin bollas mellan uppfödare efter uppfödare.

Ett exempel är en dansk hona jag ägde ett tag, flera år sedan nu. Jag vet inte om de jag köpte henne av var första eller andra hemmet efter uppfödaren. Jag hade inte henne så länge, sålde henne till en uppfödare som tog en kull och sålde vidare till en som tog en kull som sålde vidare till en som tog en kull och efter det vet jag inte vad som hände.

Hon är ett extremt exempel men det är ofta jag ser samma djur hos flera olika uppfödare, som flyttar runt runt för en kull hos alla. Det skär i hjärtat :-(

Jag skulle kunna tänka mig att sälja vidare någon pensionär (fast med den planeringen jag har gjort så ska det inte behövas) men då med avelsförbud.

I övrigt håller jag som vanligt med godisgrisen!

Håller med om att detta är en mycket viktig fråga. Jag själv är av den typen som har extremt svårt för att lämna ifrån mig något djur. Jag är av den typen som starkt fäster mig vid varje individ, och då blir det per automatik svårt sälja/lämna ifrån sig.

Jag har haft 1 hona jag varit tvungen att lämna ifrån mig. Det var kaos mellan henne & burkamraterna. Fanns ingen harmoni för 5 öre, men det var förhoppningsvis bara ett oturstillfälle - att jag hade råkat välja just 1 individ som inte alls fungerade med mina andra. Henne ordnade jag det perfekta hemmet till. Då var jag lycklig när hon åkte, för hon fick faktiskt ett extremt lyxigt hem hos den nya ägaren. SJUKT stort att bo på och så vidare. Det var helt enkelt det perfekta marsvinshemmet. Men det hemmet finns ju tyvärr inte allt för ofta.

Hursomhelst - det här är ett svårt ämne. För egentligen kan ALLA hitta orsaker till VARFÖR de behöver sälja/omplacera just det marsvinet. Både uppfödare, och ägare till kelgrisar. Jag kan dock tycka att för att man har en avel så kan man komma undan med "mer". Det är nog lättare & godtages oftare, att säga: "Hon har fått sitt maxantal kullar & nu tycker jag hon ska få komma till någon som kan ge henne ett hem där massor av tid & kel finns för henne" än om en "vanlig" privatperson med kelgrisar säger: "Mitt marsvin passar inte kemi med mina andra marsvin, och därför anser jag det vara bäst för henne att få byta hem". - DET tycker jag är synd. För jag vet ju precis hur det är att faktiskt känna att det förstör i gruppen när det inte stämmer. Det blir stress, osämjor & utanförskap mellan dem. DÅ anser jag att man ska kunna omplacera, men, med full koll på var man lämnar sitt marsvin. Så att man fortfarande tar det största ansvar man kan för hur dess framtid kommer att se ut.

Alltså anser jag att har man ETT GOTT SKÄL ska man få omplacera utan att få negativa kommentarer etc. Däremot sälja för att byta ut/för skojs skull osvosv, Absolut EJ okej, då djuret i fråga ej bett att få komma i dina händer. Man har alltid fulla ansvaret för vad som händer marsvinet (eller vilket husdjur som helst som man har skaffat sig) det tror jag är riktigt viktigt att tänka på!

Tilläggas ska: Jag tycker inte att det här med omplaceringsfrågan får överdrivas åt andra hållet heller. Jag själv har lätt att få dåligt samvete för allt på denna jord. Då är det lätt att man piskar sig själv alldeles för hårt. Helt enkelt, alla har ansvar för djuren de själva skaffar sig. Vi kan inte styra över andra men vi kan styra våra egna beslut. Så har man en god anledning så ska det kunna godtas & anses vara okej att omplacera. Men det är stor skillnad på det och att ha marsvinen som slit & slängvaror som tyvärr alltför många marsvin får vara under sina liv. Jag menar, kolla bara på blocket! Det är för sorgligt för att ens se på. Så man bör tänka för en tid framåt. Kommer jag ha orken? Kommer det fungera även om jag & sambon separerar? Och så vidare. Man bör planera. Sen kan man alltid ha en riktig otur, bli sjuk, etc. Men nu talar vi vanlig vardag här & sunt förnuft. Att inte köpa på sig mer marsvin än man klarar av bara för att det är kul i stunden! Då går det sällan bra.