Hon var illa däran länge….trodde hon skulle gå bort för ett par år sedan med tanke på hur hon såg ut då. Det var på en gala tror jag då hon var så mager.

En av dom finaste låtarna kom från Bodyguard, I will always love you. Cover på Dolly Partons låt.

Bodyguard råkar även vara en av mina favoritfilmer.

Lyssnade på låten imorse för att få sörja en stund. Det lustiga är att jag sjöng på den den här veckan flera gånger, kanske kände jag på mig undermedvetet att detta skulle ske. Brukar få varsel ibland.

RIP vackra Whitney Houston.

#1 Ja hon hade ju grava drogproblem, så hon såg ut att vara närmare 70 istället för sina 48 år…

Hon var en underbar och unik sångare en gång i tiden, men när hon släppte första låten till senaste skivan… det var inte i närheten till hennes forna jag. Inte den unika rösten hon en gång hade. Tråkigt att det går så .. men hon är ju inte den ende.. Jacksson och många många fler.

Man får vad man förtjänar när man är knarkare.

Man har alltid ett val. Hon gjorde sitt. Och valde att fortsätta. Då dör man tillslut. Så är de bara.

#4 - Fy så fruktansvärt sagt! Jag har extremt svårt att tänka mig att hon, framför allt som mamma ville dö. Hennes liv var säkert jobbigt och drogerna ett sätt att ta sig igenom det, hon var inte den första och absolut inte den sista som kom att dö på det här sättet och det är så tragiskt att det inte fanns en omgivning/samhälle som kunde hjälpa henne innan det var för sent. 

Alla mina tankar går till hennes dotter och familj, det är så fruktansvärt sorgligt att behöva förlora sin mamma så ung. Jag har flera vänner som nyligen förlorat någon av sina föräldrar och ändå kan jag inte på något vis tänka mig in i situationen, trots att jag stått intill och försökt trösta så många gånger.

5 Det finns faktiskt ingen bra ursäkt alls till att hålla på med droger. Ingen faktiskt. Och visst är det synd om hennes familj och vänner. Men det är ju hennes fel att det är synd om dom!

Om man är beroende av droger så är det i slutändan bara en själv som kan ändra på det. Inte någon annan .

Jag tycker det som hänt är hemst och jätte synd.

#6 Jag tror att om hon hade kunnat välja så hade hon nog inte valt droger. Det beroende hon hade och som så många andra har är en sjukdom. Det är inte lätt att sluta. Det är många saker som spelar in i att man blir beroende. Jag tycker det är riktigt elakt sagt att hon får skylla sig själv. Visst hon började med droger, men jag tror inte hon ville ha det livet hon hade egentligen. Hon hade ju allt.

Hade det var så himla lätt att sluta med ett beroende så hade INGEN varit beroende idag av något alls.

Har du ens haft problem med ett beroende så att du vet hur lätt det att sluta? Eller någon i din närhet kanske? Då kanske du kunde lära alla hur man gör.

Förlåt men jag blir arg på detta, själv har jag inte dessa problem men jag har personer i min närhet. Och själv har jag andra problem, och jag VET att det är inte lätt att bara ändra på sig.

Jag är inget stort fan av Whitney men jag tycker att det är så synd hur hennes liv blev och slutade. För hon hade inte velat ha det liv hon hade, för det vill ingen ..

R.I.P Whitney Houston

#6 Du gar nog ingen erfarenhet av någon som har tagit droger eller alkohol?
Det är inte bara att sluta hur som helst. Samma sak som t.ex matmissbruk.
Och vi vet ingenting om hennes privatliv, all press osv. Har man själv inte varit i situationen kan man inte veta varför saker och ting sker…

Joda, Jag har varit där själv. Och med mig två av mina bästa vänner. och jag VET att det går att sluta. Men jag har aldrig sagt att det är lätt. För det är skitsvårt! Men lättare för någon med mer pengar som kan checka in sig på ett dyrt rehab med bra doktorer.

Stödet från vänner och familj är sjukt viktigt. Men i slutändan så måste man göra det själv. av egen vilja. Och den hade uppenbarligen inte hon för då hade hon inte varit död nu.

#9 Jag tycker det faktum att du varit där själv gör det ännu mer frutansvärt, det du säger. Om jag säger att det är sjuuuuuukt svagt att ens börja, vad säger du då? Hör du inte hur befängt det låter att bestämma hur andra ska känna och dra alla över en kam?

Om hon inte hade stöd från familj och vänner då? Det kanske är hela anledningen till att hon började, vi vet ingenting om hur jobbigt hon kan ha haft det.

Jag hade en vän som blev dumpad av sin kille efter 3 år tillsammans. Hon kom över honom fort. En annan vän gjorde strax därefter slut med sin kille sen ett år tillbaka och hade det jättejobbigt. Den första tjejen tyckte min andra kompis var jättelarvig och sa "eh, om jag kan komma över min kille sen 3 år så borde väl du komma över din rätt fort". Jag blev så förbannad! Och det är precis samma sak du gör, Toxics. Vi lever alla inom olika ramar, har olika personligheter och förutsättningar. Jag känner dessutom uppriktig hopplöshet för mänskligheten när jag hör hur vissa resonerar runt människor som kan ha haft det hemskt och jobbigt. Eller, så hade hon det inte alls speciellt tufft - men det är lika tragiskt det i en sån här situation, som slutade med döden. Tycker jag.

Vila i frid, Whitney Houston. Din musik kommer finnas kvar, vi kommer få höra din vackra röst genom dom tack och lov.

10 MEN nu skriver jag bara det här en gång till. Man KAN sluta. Det är hur svårt som helst. Men man KAN. Och i slutändan så har man att välja mellan att sluta eller att dö. Och hon VALDE att dö. Även om man är djupt nergravad i droger så VET man att det kommer ta livet av en. det är då man har valet att sluta. Eller dö.

Jag säger inte att det var lätt för mig? Eller att det borde vara lätt för henne? Jag säger att det går. Bara viljan finns där.  Och har man inte viljan , Ja , då dör man.

Det var inte lätt för mig. Det var det jobbigaste halvåret i mitt liv. och jag önskar inte det för någon annan någonsin.

Tycker astt det är dåligt av människor som aldrig har varit drogmissbrukare att ens ha en åsikt om det. dom kan aldrig förstå, dom kan aldirg ens försöka förstå. Men förstår inte helt enekelt. Förän man hamnar där själv.

Som man bäddar får man ligga. Faktiskt.

#11 Jag tycker du låter omänsklig och empatilös. Kan du inte bara hålla med om att det hela är tragiskt, än att köra på det känslokalla resonemanget att hon får skylla sig själv?

Det är dit jag vill komma, att det är så sjukt sorgligt att hon möjligen 1. inte valde slutet utan inte insåg vart hon var påväg, eller 2. valde slutet, av någon anledning. Den anledningen kan inte ha varit solig och fin, förstår du inte det?

Äsch, slutdiskuterat. Sånt här är bara meningslöst, men jag kan ändå inte sluta försöka.

12 Det är klart att det är tragiskt. Jättesynd om hennes familj och blablabla. Hon ville ju ha det så. Hon valde att dö. Så ja, det är synd om dom. Men det är hennes fel.

Om jag fick välja skulle jag knappast sörja whitney, utan jag skulle sörja hennes stackars familj som tydligen inte var värd något alls.

Och jag är inte empatilös. Inte alls =) . Tycker bara att det är sjukt tragiskt att faktiskt alla tycker så synd om henne och blablablalba. Men hennes familj då!?. Nej nej , dom struntar ju alla i. Det är ju synd om tanten som valde att dö ifrån sin familj.

USCH

#13 Sant, jag håller med att att det är synd om hennes familj (också).

#4

OJ är det inte jobbigt att leva utan empati??

"Man får vad man förtjänar när man är knarkare"

Med andra ord Alla knarkare förtjänar att dö.

Hade inte du också varit knarkare? Eller är det bara de knarkarna som lyckas ta sig ur det på ett kort halvår som förtjänar att leva?

Bara för att ditt liv som knarkare var lätt att ta sig ur betyder inte det att ALLA knarkare i hela världen lever samma liv med samma förutsättningar och samma styrkor.

--

"Döm aldrig en människa förrän du gått tusen mil i hennes skor."

#15 Tack! Du fick fram det där mindre virrigt än mig. Man ska inte döma andra så hårt, ens utifrån sin egen erfarenhet.

15

det tog mig ett halvår att sluta. Var fast i droger längre än så. Nej men de som inte försöker. Som väljer att dö ist för att ens försöka. De förtjänar att dö.  Såde nära och kära kan äntligen slappna av. Sluta oroa sig osv. Ja mena, de märkte förmodligen att hon inte var samma person. Då är det nog bäst för den peronen att få dö.

Flr sista gången. Det var INTE lätt. det var de såvraste jag någinsin tvingats göra. Lägg ner för fasen!  Läs allt innan du skriver ngt så lsipper jag skriva allt fem gånger =) Tack

Jo då jag läste allt, ändå kan jag inte förstå hur du kan säga att knarkare som inte lyckas ta sig ur skiten FÖRTJÄNAR att dö. Vet inte hur man kan säga så om en annan människa.

Har du samma åsikter om alkoholister och rökare också? Att de inte förtjänar att leva? Matmissbrukare, feta människor, smala människor med ohälsosamma matvanor? Människor beroende av läkemedel? Var går gränsen för vilka som förtjänar att leva och vilka som förtjänar att dö?

Någon kanske lyckas på ett halvår, en annan kanske behöver 20 år för att ta sig ur det, en tredje kanske kämpar hela livet men kroppen ger upp innan personen nått dit. Personen som lyckades på 6 månader är inte mer värd livet än den som aldrig lyckas. Man kan inte säga att alla kan, för ingen har gått i alla knarkares skor.

Kände du Whitney? Eftersom du har så mycket insiderinformation om att hon inte försökte, hon ville inte bli ren, hon ville dö osv. Har du hört det från henne? Vet du med säkerhet att hon aldrig någonsin försökt ta sig ur det? Det borde du ju göra, annars säger man väl inte så?

18 Du, den här disskutionen är helt slut här. För jag hör att du aldrig har missbrukat. =) . Vilket är bra för dig. För då kan du inte heller delta i en disskution om missbruk.

#19 Okej, du förtjänar att leva, pundarna ska dö. Punkt slut.

20 Men snälla någon.  Du hittar på saker som jag har sagt eller som jag tycker. Eller tycker du att jag förtjänar att leva och att pundarna ska dö?

Kan du inte diskutera saker som en vuxen människa, utan diskuterar som min 14åriga lillasyster så är det knappast värt att lägga ner tid på en sådan disskution.

#21 Vem är det som inte kan diskutera? Jag har ställt många frågor som kan hjälpa mig att förstå hur människor kan tycka att folk förtjänar att dö, men då bestämde du att diskussionen var slut. Ungefär som min 16 åriga lillasyster.

Har man själv varit beroende av droger borde man ju utvecklat någon slags empati för folk som befinner sig i samma situation men det verkar du ha hoppat över, ist ska dom skylla sig själva att dom dör. Nej, jag fattar inte, och du vill inte förklara. Då får det väl vara så. Tur jag föddes med empati för jag tror det är svårt att öva upp det i vuxen ålder.

---

Vad fick dig att hamna i drogberoende? Vad var du beroende av? Hur länge använde du aktivt droger? Hur ofta tog du vad? Hur kände du inför varje gång du använde? Hur kände du efteråt? Vilka människor hade du runtomkring dig som stöd?

Innan du har svarat på alla dessa frågor OCH konstaterat att alla dessa svaren är exakt samma som Whitney, kan du säga att hon hade samma förutsättningar att bli frisk på ett halvår som du. Men du verkar inte förstå det. Du kanske är 16 år själv och rökte hash för att det var coolt en sommar och sen räknar dig själv som en fd missbrukare som tagit sig ur skiten för att känna dig stolt.

22 Jag har förklarat. Redan. Men jag kan kopiera allt annat jag har skrivit om du tycker att det känns bättre?

Hon var ju uppenbarligen inte nöjd med livet och valde därför droger. Kanske var det bäst för henne att hon fick dö då. Eller? Skulle man tvinga henne att fortsätta leva sitt liv som hon hatade? Hade hon tyckt om livet hade inte drogerna varit ett problem.

Och jag har empati. Men inte för henne! För det förtjänar hon inte. Jag har empati för hennes vänner och familj som förmodligen kämpat för henne helt förgäves. Och även om de nu inte skulle ha gjort det så är det fortfarande henne det är synd om. För Whitney trvides uppenbarligen inte med dem, med sin familj eller sitt liv. Såpass mycket att hon inte brydde sig om hon var död eller levande. Och då är man sjukt självisk! Visst kan det vara svårt. Väldigt svårt att ta sig ur sådant. Men hon hade ju bättre förutsättningar än mig kan jag lova. Med dyra rehab osv. Och det hade INTE jag.

Jag klarade det ändå. För att jag såg hur skit min omgivning mådde. Och för att jag förstod själv att det kommer ta död på mig en vacker dag.  Jag insåg att det helt enkelt inte fungerar att hålla på med droger. Det gör verkligen inte det. Man förlorar bara en massa saker på det. man slutar att tänka. Och för att kunna sluta så måste man börja tänka igen. Och det är inte lätt att ge upp det som man ser är det största och bästa man har.

Och hon VILLE inte tillräckligt. Det är uppenbart för att hon nu är död.

Men nej, jag tänker inte svara på någon av dina frågor om varför jag vart beroende eller av vad. Jag tycker att det är en väldigt personlig fråga och du har inte förtjänat den respekten för att jag ska känna mig tillräckligt bekväm att berätta om. 

Och jag har aldrig påstått att det ska ta sex månader för henne att ta sig ur. Det aknske tar henne flera år. Poängen är att det  GÅR att ta sig ur det.

Och den sista meningen var väldigt onödig. 16 år och rökte hash. Tror du verkligen då att jag överhuvud taget hade gett mig in i denna dissuktion? Om jag inte har något att stå på och att skriva om? Men nej, det finns INGEN som helst stolthet i att ha tagit sig ur droger. För det betyder isf att man har hållit på med droger. Och det finns som sagt INGEN stolthet i det.

Först var det märkligt men ändå intressant, men ju mer du skriver ju mer framstår du som en vidrigt känslokall människa. Jag vill nog inte ens höra svaren på frågorna jag hade först. Jag mår illa.

Fy att man ens bara kan tänka så om döda människor. Fy…

#23 Förstår inte riktigt hur du tänker?
Det är inte bara att ta sig ur ett missbruk. Alla lyckas inte. Väldigt många brukar få återfall tyvärr, vilket hon har fått.
Jag är med insatt i det här med missbruk pga att en nära släkting till mig drack innan. Håller med _charlie

Toxics  … jag håller med dom andra, man kan undra vad du är för någon person.

Även om du lyckades sluta så gör inte alla det. Och allt handlar inte om själva drogerna alltid. Utan andra saker som leder till att man kanske anväder drogerna.

Som med mig jag tar inga droger, men jag missbrukar socker. Så för det vill jag inte leva längre enligt dig. Men jag vill leva, jag vill vara en bra mamma till mina barn och en bra sambo till min sambo. Men saker i mitt liv gör så att jag tröstar mig med massor utav socker. Jag vet jag borde inte, men jag kan bara inte sluta. Jag vill sluta, men det är dom andra saker i mitt liv som jag tar mig till sockret.

Jag väljer sockret, andra drogerna och alkoholen.

Men vad jag vill ha sagt är att även om Whitney ville leva och sluta med drogerna så var det säkert många andra saker i hennes liv som gjorde så att hon tog drogerna. Det kan ligga mycket bakom som vi inte har en aning om och det var inte bara drogerna hon skulle få bort. Allt är inte så himla enkelt som du tror.

Du hade tur, och du tog dig ur det, bra för dig. Men döm inte andra som inte lyckats så bra som du har. Du sitter på dina höga hästar och det kanske är dags att komma ner …

Men man kan ändå kanske tycka att det är sorgligt med dessa stenrika kändisar som inte kan leva utan sina beroenden. Droger, alkohol, matmissbruk, anorexia, ändlösa plastikoperationer osv osv.

Tänk så mycket gott de skulle kunna göra för sina pengar istället för att spendera dom på sig själva och sina missbruk.

Men det finns också dom som förstått att allt inte handlar om dom själva. Ta Leonardo DiCaprio tex. han gör mycket och är väldigt engagerad. Beatlesgubbarna är ett annat exempel, Paul McCartney engagerar sig för djuren, det tycker jag är väl spenderade pengar :)

Det är mycket tråkigt att många kändisar fastnar i missbruk av olika slag. Livet är säkert inte lätt för dom, men alla har problem i livet. Sen hur man hanterar dom är en annan sak.

Jag dömer absolut ingen, men man kan undra om deras liv inte handlar lite för mycket om dom själva….

Jag hade inte tänkt att lägga mig i den här diskussionen egentligen men jag blir riktigt ledsen när jag läser vad Toxic skriver om missbruk och hur folk förtjänar det. Jag blir riktigt, riktigt ledsen och väldigt upprörd.

Har en nära vän (som dock är 40 år äldre än vad jag är) som miste sin dotter för ganska exakt 20 månader sedan och som nu har hand om sitt lilla barnbarn.

Dottern älskade sin mamma och sin dotter oerhört mycket, hon var en toppenmamma som gjorde massor för och med sin dotter, hon hade goda vänner som hon tyckte om att umgås, hon engagerade sig i saker och hon verkade, just det verkade, alltid glad och positiv.

Hon måde inte bra, hon hade det inte lätt och även om de som stod familjen nära visste om det och stöttade henne, försökte hjälpa henne och försökte hjälpa henne att få hjälp så räckte det inte och det beror inte på att dottern själv inte ville.

Hon missbrukade tabletter (som hon dessutom fick på recept…) och blandade med alkohol, det var inte dagligen inte ens varje vecka men det kom i perioder, de perioder när hon kände sig totalt värdelös, kände att hon var en dålig mamma, att hennes familj skulle ha det bättre utan henne etc- känslor som hon bedövade med sitt missbruk.

Både hon själv och folk i hennes närhet försökte få rätt vård till henne, det blev aldrig så. En dag hade hon fått i sig för mycket och hennes liv gick inte att rädda.

Jag känner/känner till fler med olika sorters missbruk, de flesta lever än idag med sina missbruk, några har lyckats att ta sig ur och är idag nyktra/rena medan andra har dött som följd av missbruket- antingen av överdos eller följdsjukdom.

Att påstå att alla människor kan ta sig ur ett missbruk och de som inte gör det vill dö är tycken jag verkligen att göra det extremt enkelt för sig. Ingenting och jag menar verkligen ingenting är så vitt eller svart, att tro eller tycka det är för mig samma sak som att leva i en värld som inte är förankrad i verkligenheten- en fantasi helt enkelt.

Det går inte att dra alla människor över samma kam, alla har olika förutsättningar, det finns olika anledningar till varför ett missbruk påbörjas och även olika förutsättningar och hjälpbehov för att de ska kunna sluta. För att kunna sluta måste man (i många fall) komma åt orsaken till varför missbruket började och låta personen läka där, en läkningsprocess som kan ta oerhört lång tid och som kan vara grymt svår att ens få upp till ytan för att inte tala om att berabeta.

Bara för att man är rik betyder det inte att man har alla förutsättningar för att lyckas med en sådan sak, visst man kan förmodligen köpa läkarvård men allt det andra då? Stöd från personer, förtroende och tillit? Om man är rik och känd- hur ska man någonsin kunna lita på personer som kommer in i ens liv- vad är de egentligen ute efter? Vad är meningen med livet för dessa personer, de har ingeting att kämpa för? Alla materiella saker kan de köpa för sina pengar, men det viktigaste är trots allt inte perngar och ägodelar (även om de såklart är bra att ha i lagom mängd) utan det är familjen och äkta vänner som man kan känna tillit och förtroende med.

Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att så många kända personer missbrukar och jag tror inte för fem öre att de egentligen inte vill leva- de vet bara inte hur de ska hantera allt och då är droger/alkohol etc det som bedövar sinnena bäst och som gör att de inte behöver tänka på/ta tag i det som de ändå inte vet hur de ska hantera.

#28 Mycket bra skrivet!
Trist med din nära väns dotter där :( Stackars barnet med som misst sin mamma.
Tur att hon har mormor som kan ta hand om henne

#29

Tack! :-)

Ja, det är grymt tragiskt. Det värsta i situationen är dock att barnets pappa håller på att bråka som bara den, om allt han kan hitta på- vilket givetvis går ut över flickan… Hon borde inte behöva ta mer utan få leva ett tryggt liv med folk som älskar henne runt om och slippa allt bråk.

Kan inte annat än att hoppas att det kommer att lösa sig för dem båda två på bästa sätt med tanke på hur situationen är.

#30 Ja barnen brukar tyvärr hamna i kläm :/
Men hoppas allting blir så bra det kan.

#28 Fint och bra skrivet! Hemskt det som du skrev om dock. Men du skrev och förklarade på ett bra sätt. :-)

#32

Tack :-)

I morgon klockan 17.00 sänds Whitney's begravning live på kanal 7, och på tv4play.se

Jag kommer titta, och jag kommer glädjas över att jag fick lov att leva samtidigt som en sådan otrolig människa. Jag kommer glädjas över minnen som faktiskt inte hade suttit i min hjärna, och i min själ, utan henne.

Jag kommer minnas mellanstadiediscot då jag hade min allra första pojkvän, min allra första "får jag chans på dig pojkvän", där i matsalen som gjorts så fin för oss. Jag kommer minnas hur den rockiga låten avslutades och byttes ut mot det vi alla visste betydde tryckare. Jag kommer minnas hur min "får jag chans på dig pojkvän" som tillsammans med sina killkompisar satt vid ett bord och bara åt godis sprang ut i korridoren när han insåg vad som väntade. För visst måste man dansa tryckare med sin "får jag chans på dig flickvän" när låten säger det, det kommer man ju inte undan. Efter for jag och visst fick jag med honom in i matsalen igen. Där, i matsalen som gjorts fin för mellanstadiepojkarna och flickorna, skapades minnet av min allra första tryckare, till tonerna av I will always love you.

Och såklart skulle man föralltid komma att älska sin allra första pojkvän, om än kanske inte på samma sätt som man trodde just i den stunden under livets första långsamma dans.

Klockan 21.30 visas sedan Bodyguard på tv3, en otrolig film som antagligen inte hade kunnat haft en bättre huvudskåderspelerska än Whitney.