haha…ja jag undrar också hur ni orkar vänta så coolt.

Fast det klart man har ju inget val.
När jag läste att knappt ökar något alls i vikt de första veckorna blev jag lugnare och nu blir Tilda större och större, när man känner bebbar är det ju också lättare att vänta. Tom JAG känner i alla fall en unge så det kan ju inte vara så svårt.

Lycka till med kullen!!!

#1 Ja det är det jag också tröstar mig med. Att de växer inte mycket i början. Men jag vill ju att hon ska göra det så att jag kan få ett svar. Vänta vänta vänta 6 veckor liksom. Vet du hur många timmar det är? :D

Hahaha OM jag vet…och om man väntar från första parningstillfället och det inte tog sig då….så får man vänta ÄNNU längre…
Tror att Tilda blev dräktig vid tredje vad säger man nu…löpet….nä det är ju hundar…

Glömde visst ordet…

I min tanke har hon varit dräktig i 11-12 veckor men egentligen "bara" 7-8 veckor.

Tänk på stackars mig då som inte ens kan para min tjeja förrän i vår :-P

Jag tycker inte det är lika jobbigt i början, däremot när det börjar närma sig, DÅ är det jobbigt.

Så du får det bara värre och värre ;-)

#3 Brunsten. ;) Men du, även veterinären sa att min kanin löpte. ;)

Ja jag tänker försöka hålla koll på henne nu när hon närmar sig sin andra brunst sen parningen. Börjar hon brunsta ja då får jag ju mitt svar. Men så kan jag ju också missa brunsten.

#4 Ah men du, du har faktiskt fått vara med om det underbara med kullar förut. Det har inte jag. Det är mest synd om mig. Eller?

#5 JAAA så var det ju…då kanske jag kan bli veterinär med haha.

#6 Alla gånger mest syndast om dig!!!

#6 Haha, det är sant. Alla här hemma tycker lite synd om dig en stund då :-D

#7,8 Tack, nu känns det genast mycket bättre. Eller vänta. Inte alls. Känner vi någon marsvinsviskare? Eller har någon en spåkula i bakfickan? Kan min te-sump visa svaret?

Kan vi inte köpa en ultraljudsutrustning och låta den gå runt bland gruppmedlemmarna haha.

Fast när jag väntade tvillingarna och fick göra många ultraljud skrevs det en del på internet att barnen riskerade att få dyslexi om man gjorde för många ultraljud och DET ska ju våra marsvin slippa!!! 

#9 Köp ett grav.test på apoteket och be henne att pinka på det?

#11 Hahahaha…be henne snällt så kanske hon gör det!!!

Köp flerpack!!!

#11 Jaaa, bra tips, att jag inte tänkt på det! Men vilket funkar bäst för marsvin då? Dom med streck på eller dom som det står hur många veckor gången hon är? Kanske bäst att ta en sån som visar glad eller ledsen gubbe, den känns mest pålitlig. Där får man ju inte bara veta om hon är dräktig, utan även vilken reaktion jag som håller i stickan ska ha!

#13 När du ändå springer ut och köper testet så glöm inte att köpa ägglossningstest med…så att du kan hålla koll på löp -brunsten!

#14 Har dom såna för marsvin på apoteket då? Jag kan ju fråga. Löparbrunststickor, har ni det? Dom borde ju veta. Jag kan ju inte vara den första som frågar liksom!

#12 Ge en massa mumsig grönsaksjuice, placera planerade mamman i en bur med gallerbotten. Sätt på lite lugn musik, sätt dig under buren med ett glas och vänta. När du har suttit en timme och börjar bli lite stel och lutar du dig fram för att sträcka dig lite så passar hon på att pinka dig i nacken. Sedan är det bara att börja om och se vem som ger upp först :-P

#13 Fast om man inte vall ha bebisar då? Känner gubben av det och visar ledsen min istället för glad om testet är positivt?

#16 Okej, bra att veta detta. Skriver upp så jag inte gör något fel här!

Nej men alltså. Den känner väl av det? Vill man ha bebis så blir den glad om man är gravid eller dräktig, och ledsen om man inte är det, och hoppas man att ett misstag inte ska leda till livslångt ansvar så blir den ju glad om man inte är det. Eller? Den ska väl spegla stickhållarens känslor.

tror inte man kan använda test för människor på Marsvin men tanken var god :)

Fniss…både god och rolig! 

Men hallå det är väl inte synd om er heller som bara väntar varsin kull! Tänk på lilla mig som väntar 6 kullar! ;-) 3 st om ca 3-4 veckor och så satte jag ihop två kärlekspar igår och ett idag.

Nej men allvarligt man vänjer sig inte. Jag fullkomligt klättrar på väggarna sista tiden med varje dräktighet och undrar mig helt bucklig över om de är eller inte är dräktiga innan jag får sparkbevisen. Jag tycker faktiskt att det är rätt jobbigt för nerverna att ha högdräktiga honor. Jag oroar mig för att något ska gå fel samtidigt som jag är hysteriskt nyfiken och förväntansfull över vilka som gömmer sig där inne i magarna. Det känns lika nu som det gjorde när jag började föda upp. Undrar varför jag utsätter mig för detta?

Blir med sugen på kull nu juuuuuu!
Men inte lätt med 6 st hanar? haha

FÖrsta 5 veckorna går det ju i princip inte att avgöra om ett marsvin är dräktigt, knappt ens nån ide att hålla på att väga, eftersom vikten ändå går lite upp och ner, men i vecka 6 brukar det bli synbara viktökningar och att dom även börjar kännas baktunga. Har själv en hona som gått 5 veckor med hane, just nu är det ca 5½ vecka sen hon togs från hanen, mycket tveksamt om hon är dräktig, men inom en vecka borde det kunna avgöras, om inte ska hon omplaceras eftersom vi ska minska ner.

#23 Nej det är precis sant så är det. Jag testväger aldrig innan 5 veckor det är absolut ingen ide. Ska man kunna räkna foster och sånt som folk påstår sig kunna ska man i princip vara veterinärutbildad för att klara så det är inget man bara kan kolla sådär. Man ska vara försiktig med att klämma på magarna och jag råder att helt låta bli att klämma runt där. När dräktigheten har gått halvvägs och det finns fler än två ungar i magen brukar man oftasat kunna känna att det är något där som en kompakt massa. För att exakt kunna räkna ungarna och veta hur de ligger krävs ultraljud. Utan utbildning kan man faktiskt inte avgöra mer än att konstatera eller inte konstatera dräktighet.

Jobbit va? 

Det jag har lärt mig av att få många kullar är:

1. Aldrig tvärsäkert ropa ut att en hona är eller inte är dräktig innan jag känt fosterrörelser (nästan lärt mig ;-)).

2. Att man aldrig kan veta genom att känna på eller titta på magen hur många ungar som finns där inne.

hm… har fått lära mig att spenarna står rätt ut om de är dräktiga och jag fattar INTE vad du menar att väntan är lång hihihi

#25 Stämmer det? Kan någon bekräfta det? För när jag höll min donna sist fick jag en chock, och funderade på att skriva och fråga om någon varit med om samma sak. Hennes spenar är typ en cm långa och står rätt ut.

Era andra svar tänker jag inte lyssna på. Vänta. Vad är det? Finns inte i mitt vokabulär, det måste vara ett påhitt. ;) ;) ;)

Om det var tolv dagar sedan senaste brunst borde det ju inte dröja länge till nästa brunst(om hon inte är dräktig). Håll koll på henne de närmsta dagarna, morgon och kväll. Brunstar hon inte innan nästa söndag borde hon väl vara dräktig.

Vägning ger dig inte något svar nu, som många andra sagt. Först i vecka fem och framåt spelar det roll. Jag tvivlar på att det finns något helt säkert sätt att avgöra om hon är dräktig vid ett såhär tidigt stadie.

Jag måste(precis som övriga) understryka hur viktigt det är att du avvaktar innan du säger något säkert. Tålamod! Man ska inte ropa hej för tidigt, för då blir man lätt besviken senare.

#27 Jo, självklart vet jag ju om det. Att det inte går att säga. Men det hjälper inte nyfikenheten. Jag hoppas ju. ;)

Charlie du får ta och pendla henne Fast hur du ska lyckas rycka ett hårstrå som är långt nog för att trä in genom en ring vet jag inte…hmm sen tror jag pendlingen är till för att se om könet på ungen…så med några ungar med olika kön då får nog ringen fnatt