Hur har det gått?

Jag har själv aldrig låtit kastrera någon hane, men det kan hända att något sådant blir av i framtiden. Ska bli intressant att se svaren!

Första gången jag lät kastrera en hane var år 2005. Han lämnades in på kliniken på morgonen och hämtades på kvällen och ingreppet gjordes den vanliga vägen, dvs. genom full narkos. Innan kastreringen bodde han med en hona och var otroligt fäst vid henne, så även efter kastreringen. Men i minst en vecka efter ingreppet var han inte sig själv. Han åt dåligt och vilade mest. Men han hade aptit, den var inte så dålig att jag någon gång behövde stödmata utan det märktes bara på honom att han helt enkelt inte var sig själv.

Nu senast kastrerade jag en hane i januari i år. Han sövdes inte ner utan fick en liten dos av narkosen så han blev dåsig och höll sig stilla, samt lokalbedövning. Ingreppet gick på tjugo minuter och jag fick närvara hela tiden. Så fort narkosen gått ur blev han pigg och sitt vanliga jag igen. Det första han gjorde när vi kom hem var att äta hö och grönsaker, så det var väldigt skönt :) Han är precis lika galen i honorna och jagar dem lika mycket som om han inte vore kastrerad. Men han är samtidigt väldigt duktig och styr upp mellan dem i buren och visar helt klart vem som bestämmer.

Min hane som jag kastrerade för en månads tid sedan  blev kastrerad  sm i inlägg 2.

Jag lämna in honom p åmorgonen och hämta honom vid 2 tiden på dagen. HaN  var hur pigg som helst popcornskuttade och allt när hon kom in i sin bur. Och inte var det fel på apptiten heller utan han vart helt normal inka konstigheter alls. så de beror nog på lite  vilket marsvin det är =)

Ja, här har det gått jättebra faktiskt!
Full narkos och stygn som ska tas bort efter 10-12 dgr.
Han var yr första timmarna då vi kom hem, han ramlade då han skulle tvätta sig o han stirrade helt vansinnigt med ögonen, förmodligen för att allt snurrade.
Men sen smaskade han ett höstrå och efter det tultade han till marsvinsgröten och mumsade, straxt därefter satte magen igång.
Så det har inte behövts någon stödmatning, han äter inte lika friskt som innan men det är absolut ingen fara och såret ser bra ut!

Känns väldigt skönt för jag var enormt oroad över narkosen, man har hört så mkt kring det o man vet ju att marsvin är känsliga.

Nu ska han få läka ordentligt och sedan blir det att skaffa kompis till han.
Som det är nu bor han granne med ett burfönster med sin fd burkompis, de slåss blodiga om de träffas.
Burkompisen ska få komma till en bekant till mig nu i april och jag ska vara med och välja ut en bebiskamrat o hjälpa till med invänjningen mellan dem.
Efter det är min kastrat läkt o då blir det att ta hem troligtvis iaf en hona.

Jag har också nyligen kasterat min hane Charlie och det jag märkte efter att ha hämtat honom är att han vilar mycket och äter lite mindre. En annan sak som syns tydligt är att han saknar sina marsvinstjejer men för att underlätta detta lite så har jag ställt burarna brevvid varandra för att de iallfall ska kunna se varandra. Hur har ni andra löst det med avsaknade av kompisarna?

Hoppas det är ok TS men jag lånar din tråd lite.

Om man kastrerar två hanar samtidigt som är burkompisar, kan dom fortsätta bo ihop till dom är säkra att flytta till honor?

Och fungerar en grupp på 3 honor och 2 kastrerade hanar?

Startar egen tråd, sorry … :-S