…Kolan. För en vecka sedan skulle jag aldrig ha trott att du skulle få somna in men ödet valde en annan väg. Kolan fick ett inflamerat öga och det svälde upp rejält, hon blev blind men åt och kämpade. Vi beställde tid till veterinären och idag fick Kolan lämna jorden för alltid. Veterinären sa att det inte fanns något att göra, det skulle inte bli bättre. Jag lät min mamma föra in henne för att få somna in skulle inte ha klarat det själv så sa hejdå ute i bilen… Hon fick gräs att äta och var lycklig.

Jag viskade att jag älskade henne sedan gick jag in i bilen. Nu är jag hemma och saknar henne så mycket. De andra två är tysta, de vill ha Kolan men hon kommer aldrig mer. Det kommer bli så tyst utan min Kolan. Aldrig mera vakna utav att en gris piper och väcker en. Aldrig mer få burra in näsan i hennes päls. Aldrig mer få pussa hennes söta mun. Men alla minnen vi har tillsammans kommer jag aldrig glömma. Mitt första egna husdjur som har lärt mig otroligt mycket, hur man tar hand om marsvin och hur roliga marsvin är. Jag trodde aldrig att hon skulle betyda så här mycket för mig. Jag gråter verkligen och sörjer henne och det får man ju. Kolan, min älskade gris du är enormt saknad. Nån gång möts vi igen….

Vila i frid min älskade gris!