Tycker finns det många som tänker så :( "det är bara djur". Men det är ju faktiskt ens familjemedlemmar! 
Förstår mig inte heller på sådan folk :/

Ja, usch! Håller med fullkomligt! Här blir det endast avlivning om någon av grisarna är så pass sjuk och lider av det. Ingen avlivning när de är friska o krya, då är det som du säger Toxics, då får de stanna kvar.

#1 absolut är dem familjemedlemmar! Det skulle vara som att ta ens barn till avrättning! Usch o fy! Hemskt! 

#2 Ja precis. Men många tycker att små marsvin, kaniner mm inte har samma värde som t.ex hundar, katter, barn osv :/ Men dem är ju lika mycket värda och lika mycket familjemedlemmar.

Ja, det är jättehemskt! Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan tänka så. Att det är helt okej att bara avliva djur för att man inte orkar med dem mer eller vill bli av med dom.

Det är ju ett liv man ansvarar för och det kan man inte bara förkasta. Det gör mig ledsen och mycket arg att folk tänker så. och de som tänker så ska inte ha djur !

Men får man ens avliva friska djur? Det borde veterinären säga ifrån om. Om jag var veteränär och någon kom in med ett friskt djur och sagt att de ville att ja ska aviva den så hade jag aldrig gjort det.

Usch

Nej hur hemskt det än är att avliva ett friskt djur kan man väl ändå inte säga att det är precis samma sak som att avrätta sitt eget barn. Nu är ni tokiga. ;)

5# nej det har jag inte påstått. Tycker absolt inte att det är samma sak. Men jag tycker det är fruktansvärt fel att avliva ett friskt djur.

#5 Nä inte exakt samma sak, men djuren är ju med familjemedlemmar

7 Jo fast inte på samma sätt. Skulle nog inte tycka att det var lika hemskt om jag hörde att någon avlivat ett frisk marsvin . Om man jämför att jag hör att någon har slagit ihjäl eller "avlivat" sin dotter.

Jag håller med dig, jag förstår inte hur man kan tänka så. Det är ju inte bara att göra sig av med dem eller ta slut på deras liv för att man själv ändrar planer. Har man som djurägare valt att ha djur får man ansvara för dem under deras liv.

nej, det är inte är riktigt samma sak när det gäller barn som marsvin..men mina grisar är mina "barn" menar jag, skulle aldrig kunna avliva dem för att "bli av med dom".

Nej jag förstår precis hur ni menar och jag håller med er till fullo. Det var bara den tokiga jämförelsen jag fastnade vid. ;)

Alla våra marsvin är våra familjemedlemmar, oavsett om vi har 2 eller 32 stycken. Men jag har också egna barn, och skulle någon säga "välj" så är ju inte valet svårt, hur mycket jag än älskar våra marsvin.

Såklart är de familjemedlemmar och högt älskade men någonstans går ju gränsen mellan djur och människor.

Med det inte sagt att jag inte håller med om att man inte avlivar ett friskt djur innan man gjort allt för att hitta ett hem till det.

11 Men efter att man gjort allt för att hitta ett hem så är det okej att avliva?

#12 Kan man inte ha de kvar ser jag ingen annan utväg?

"Jag har inte plats" eller "Svalnat intresse" ser jag inte som ett giltligt skäl till att inte under några omständigheter kunna ha de kvar.

Skulle dock mina barn bli allvarligt allergiska mot marsvinen och ingen annan kan ta dom, ser jag ingen annan utväg. Vad ska man göra liksom?

#12 Jag tycker inte att det är okej. Finns alltid något sätt, t.ex omplaceringshem.

#14 Omplaceringshemmen ska finnas inom rimligt avstånd också, samt kunna ta emot. Det är inte alltid säkert att du kan lämna in 10 marsvin eller resa 80 mil enkel resa dit.

Jag menar bara att det inte alltid är så självklart, givetvis måste man göra allt man kan för att lösa situationen, men allt i livet kan vi inte styra över, och ibland måste tråkiga beslut tas som man förut trott man aldrig någonsin skulle kunna ta.

#15 Tror ändå det finns lösning utan att avliva. Jag skulle inte ens ha samvete att avliva ett fullt friskt djur, brr…. *rysningar*

#16 Jo, men det kan man ju inte bara anta att det går att lösa. Låt säga att ditt barn utvecklar allvarlig allergi och svullnar upp i halsen av att vistas i samma lägenhet som marsvinen. Vad gör du i den situationen?

Du har ingen bekant som kan hushålla dina marsvin, och ingen som vill ta dom illa kvickt. Låter du marsvinen bo kvar hos dig så länge det tar att hitta ett nytt hem oavsett om ditt barn riskerar att svullna igen mitt i natten och dö?

Nu är det ju ett extremt exempel, men man måste vara realistisk. Det FINNS omständigheter då man inte har något annat val än att avliva ett friskt djur, men måtte ingen hamna där!

#17 Då hade jag fått fixa det på något vis. Ev ha dem hos någon kompis eller någon annan så länge. Jag hade löst det på något vis. Hade det varit sommar hade dem fått bo ute så länge.
Jag tror att det finns lösningar bara man engagerar sig tillräckligt, kollar runt mycket osv.
Men personligen, skulle jag aldrig få för mig att avliva ett friskt djur. Det är ett svek mot djuren. Nej jag hade ordnat det. Tror & vet att det finns alltid lösning bara att man ska hitta rätt lösning.

Jag anser att man inte avlivar friska djur men skulle man nu hamna i det extrema läget som beskrivs ovan att man får välja på sitt barn eller svin och det faktiskt inte finns någon alls som kan ta hand om mitt svin skulle jag lämna in det till veterinären och be dem hitta ett hem. Nu har ju jag folk i min närhet som jag vet skulle hjälpa mig om det krisade, iaf temporärt. Men håller med Frida, jag skulle aldrig kunna åka till vet för att avliva när djuret är friskt för då har man inte gjort allt i sin makt för att hitta ett nytt hem. Det finns alltid någon, en granne tex som kan ha djuret hos sig om du sköter det tills en lösning hittats. Men att folk är så fräcka att fråga varför man inte avlivar sina fullt friska djur kan jag inte förstå. Men har börjat vänja mig vid att som vuxen behöva försvara mitt i deras ögon barnsliga val av djur. Hade det varit hundar hade man nog inte fått den frågan, iaf inte lika fort.

Tänkte att du kanske ville ha ett svar från någon som kan tänka sig att avliva ett marsvin om du vill kunna förstå. Jag hade aldrig haft något djur, men skulle skaffa djur till dottern eftersom hon är sjuk och hemma på dagarna. Jag hade då aldrig haft en relation till ett djur och kände mig tveksam. Jag respekterar djur och har i många år varit vegetarian och vegan för att det känns fel att döda. Efter att mina barn fötts blev det för jobbigt, så nu äter jag mindre mängder kött. Nåväl, jag var rädd för att det inte skulle funka att ha djur och att ingen skulle fästa sig vid djuret. Jag tänkte ut ett worst case scenario där djuret skulle vara sjukt eller oälskat och inte gå att göra sig av med. Då kände jag att marsvin och mindre djur skulle det kännas genomförbart att avliva, men t ex en hund skulle det bli jobbigare samvetskval med. Den känslan kommer nog ifrån att man föreställer sig att det är lättare att ha en relation till en hund.

Skaffade ett par marsvin och det gick riktigt bra. Jag och min man har fattat tycke för dem och nu skulle det kännas svårt att avliva dem även om dom var sjuka. Jag tror helt enkelt att det är anknytningen och relationen till djuret som avgör, det sitter helt enkelt i huvudet på oss själva.

Om de andra som kommenterat här är veganer så är deras skäl att de har en respekt för allt levande som de inte vill kompromissa med. Är de inte det så handlar det om deras egna känslor av kärlek till djuret och att de blir ledsna när djuret dör.

En person som anser att det är ok att avliva ett marsvin har inte skapat en anknytning till marsvinet och anser därför att det är lika ok att avliva ett marsvin som till exempel en mjölkko eller en tuppkyckling som inte kan bli värphöna.

Intressant fråga det här tycker jag som själv pendlat mellan att vara vegan och att köpa marsvin med baktanken att avliva dem om det inte funkar. Jag tycker att frågor om liv och död oftast är de svåraste och mest intressanta både när det gäller djurrätt, abort, dödshjälp eller dylikt. Hoppas att du fick något mer perspektiv av mitt svar!

Mina djur är dom flesta omplaceringsdjur. Djuren är min familj men om något skulle hända mig så att jag absolut inte kan ha dom kvar så har jag bestämt att av mina djur skall min katt skall avlivas.

Han är fullt frisk men han var ett år gammal då han kom till mig, då hade han varit hos sex stycken olika ägare innan mig. Han hade råkat ut för elaka ungar, ilskna hundar, andra katter som frös ut honom och missbrukare.

Som ni förstår så var det en psykiskt heltrasig stackars katt som kom till mig. Det tog två år innan han hade slappnat av helt hos mig och visade full trygghet, men fortfarande än idag trots att  han numera är nio år så går han alltid undan när det ringer på dörren och kommer besökare, först när han hört att det är bekanta han känner så kommer han fram.

Nej jag anser att skulle den dagen komma att jag inte skulle kunna fortsätta ta hand om honom så anser jag att denna katt mår bäst av att få somna in, han skall inte behöva uppleva "kaos" mer i sitt liv som en omplacering kan bli.

Har man djur som genom livet har upplevt för mycket turbulens och därmed är något veka i psyket anser jag att det kan vara humanare att välja avlivning. Därmed inte sagt att det gäller alla.

#21 håller med dig, finns det ett skäl till att avliva ett friskt djur för det är humanare är det ju det man ska göra.

Fast varför sälja alla marsvin för att du ska flytta? Jag tycker man ska vara såpass planerad när man skaffar husdjur att den situationen aldrig ska behöva uppstå. Tror man att man inom en ganska kort tid kommer att ändra sitt liv så djuren inte passar in tycker jag att man ska låta bli att skaffa djur och vänta tills man vet att man åtminstone med nuvarande planering kommer att kunna behålla dem hela deras livstid.

Jag tycker att det omplaceras marsvin allt för lättvindigt. Det är en väldigt rtråkig trend på det just nu. Folk köper och så fort det inte passar längre säljer man av sina djur. Jätteråkigt. Marsvin är mer värda än så.

Förövrigt håller jag med om att det är djupt omoraliskt att avliva djur som är friska och trygga och har möjligheten att få leva ett bra liv.

Liv är inget man ska leka med. Allt liv har ett värde och alla har rätt till sitt liv och till ett bra liv oavsett vilken art man tillhör.

23 # När jag skaffade mina marsvin för två år sen fanns det inte ens i tanken att min sambo skulle åka på utlandstjänst i afghanistan. Och det fanns inte heller att jag skulle få infektion på infektion i äggledare och äggstockar som gör att jag har ont. Väldigt ont, väldigt ofta.

Och att sitta instängd i en lägenhet en hel sommar klarar jag aldrig. Annars hade jag ju haft min sambo. Och vi hade kunnat göra saker tillsammans. han hade kunnat tagit hand om mig osv. ¨

Nu är läget annorlunda och jag måste flytta. Jag ska flytta till min farmors sommarstuga. Och Ja, jag har tänkt att ta med marsvinen. Men farmor sa ifrån då det blir fyra stora uteburar för att alla ska få plats. Så jag måste sälja av några av dem.

Det kanske är väldigt själviskt. Men jag sätter fakitskt min egen hälsa framför att ha marsvinen kvar hos mig. Det finns inget som säger att de inte kan få det lika bra någon annanstans.

Och visst gör det ont . Men när man sitter i soffan och glor dag in och dag ut. Och så kommer man på en jättebra idë om att man kan bo hos farmor där man har nära till vänner och familj. Istället för att sitta i denna lägenhet i sex månader ensam för att man har marsvin. Då känns det som att marsvinen mer är ivägen, att jag blir trött på att de är så många. Och det tycker inte jag är ett värdigt liv för dom heller.

Jo, jag kanske är världen hemskaste människa. Jag vet inte. men jag skulle aldrig få för mig att avliva dom om de inte går att sälja, DÅ sitter jag hellre här i sex månader.