Jag är inte så erfaren än, men jag gör det som passar individen. Jag har precis separerat hona och hane, hanen fick efteråt sitta ensam ca två veckor (jag har fått för mig att de är mer positivt inställlda till annan hane som sällskap om de hunnit bli lite sällskapsjuka samt släppt tankarna på honan) och sammanfördes sedan med en annan något yngre hane utan problem.

Sen har jag två hanar som suttit samman sedan den ena var bebis, har funkat perfekt i flera månader, tills någon av honorna började brunsta och hanarna lyckades rymma ur sin bur. De slogs även efteråt och sitter nu skiljda då.

I dagsläget har jag fem hanar, två som sitter ihop och de andra tre sitter ensamma. Två av de ensamma är i tonåren och väldigt brötiga och tjafsiga just nu. De får nog sitta ensamma tills det är dags att gå med hona eller det finns ungar som de kan få som sällskap (väntar ett par kullar). Visar de tecken på att inte alls trivas med att sitta ensamma försöker jag få ihop dem med varandra eller hör mig för om jag kan låna någon unghane som sällskap. Jag tror att det är enklare att få ihop två hanar om det är ålderskillnad eller tydlig skillnad i rang mellan dem, det är det inte mellan mina två tonårshanar så därför jag är ovillig att ens försöka få ihop dem om inte är nödvändigt.  Bitskador är inte roliga. Den tredje hanen har jag bestämt mig för att kastrera eftersom han inte används i aveln, men han behöver äta upp sig lite först då han är tappat pga slagsmål på sistone.

Jag har läst om att en del "handparar" sina marsvin, alltså har koll på när honan brunstar och låter henne träffa hanen bara den dagen. Att då sätta tillbaka hanen med sin kompis ska tydligen vara enklare, och det kommer jag att prova framöver. Jag kommer inte att ha något större antal hanar och är därför mån om att de ska kunna komma överens och gå ihop. En del uppfödare har fler marsvin och tar fler kullar och då finns ju oftast också fler alternativ, bebishanar sparas och sätts ihop med äldre avelshanar osv.

Jag har i dagsläget sju stycken hanar, varav fyra stycken har gått med hona en eller flera gånger. Inga av mina hanar går ensamma! Jag har inga alls eller mycket få problem att få mina hanar att gå med andra hanar igen efter att de har gått med hona. Jag har två grupper med två stycken hanar och en grupp med tre stycken.

Oftast brukar jag göra så att jag låter hanen som har gått med hona gå ensam i en eller ett par veckor, så att hormonerna hinner lägga sig och han fattar hur tråkigt det är att vara själv. Efter det så sätter jag honom och den/de hanar jag vill att han ska bo tillsammans med i duschen och duschar dem i något som doftare lite starkare (brukar oftast använda pappas schampo) och sen får de sitta där medan jag städar iordning en bur som de ska få bo i. Beroende på hur de är med varandra i duschen så får de antingen flytta in direkt i buren eller så får de springa ett tag på golvet. Lite tjafs ett tag när de ska bestämma rang kan det vara och vid något tillfälle har öronen skadats lite grann på ett par av grisarna - det är dock något jag känner att jag kan ta om det innebär att djuren slipper leva sina liv ensamma för att jag beslutat att jag vill ha en kull efter dem.

Senast igår flyttade jag en hane från en hona och jag tog då en chansning eftersom pojkarna skulle få komma ut på gräset ett tag. Jag tog Elvis från buren där han och Alice gick ihop och satte in honom i uteburen där Alfonz och Bosse gick (utan att bada någon och utan att Elvis fått vara ensam något). Det var inga som helst problem ute på gräsmattan så jag fixade iordning en ny bur till dem när det var dags för djuren att komma in igen och satte då in dem där. Väl inne blev det lite knorr och så men det la sig i princip direkt och idag kan man inte tro att de inte bott tillsammans länge. Finns inte några sår på någon av pojkarna och de pratar glatt med varandra, vilar och äter ihop etc. Inte några som helst problem med andra ord.

Nu rekommenderar jag inte att man gör som jag gjorde igår utan jag rekommenderat egentligen att man går steg för steg för att underlätta och så gott det går göra sammansättningen säker.

Det jag vill ha sagt är dock att det inte alls är omöjligt att låta avelshanar bo tillsammans efter att de gått med hona (det har jag alltid haft) och att det inte heller är omöjligt att ha mer än två hanar ihop (vilket jag haft flera gånger, har till och med haft fem stycken ihop).

Jag tror dock att det är viktigt att man känner sina djur så bra som möjligt så att man vet vad de klarar av (jag har haft hanar som inte mått bra av att bo med mer än en annan kompis).

Nu är jag även noga med hur hanarna jag låter gå i avel är i temperamentet - jag vill inte avla på hanar som, inte klarar av att gå ihop eftersom det är egenskaper som jag verkigen inte gillar eller vill ha bland mina djur (även om jag såklart inte kan garantera att det inte kan dyka upp så vill jag åtminstone inte medvetet avla på det - i så fall skulle det finnas väldigt särskilda skäl som jag noga skulle överväga och därefter vara extranoga med att välja hanar som trivs ihop med andra hanar).

#2 Jätteintressant att höra hur du gör! Jag är nyfiken, tar du någon hänsyn till ålder och rang när du sammanför dina hanar eller går helt på din känsla för varje individ?

#3

Nej, ålder tar jag ytterst sällan hänsyn till. Det enda är väl att jag väldigt sällan försöker att få ihop två "tonårsgrabbar" om/när de är sådär struliga.

Jag utgår ifrån hur de uppför sig och försöker att komplettera dem med varandra så gott det går. För mig så blir känslan för individen och frågan om rang lite samma sak. Har jag känslan att två hanar inte fungerar ihop så ska det mycket till för att jag ska prova den kombinationen, märks det att två hanar är ranghöga så är det med största sannolikheter två individer som inte kommer att passa ihop så…

Jag försöker dessutom att flytta runt bland dem så lite som möjligt eftersom det ju tar ett tag för dem att lära känna varandra och stabilisera sig gentemot varandra (sen tror jag att de har känslor för varandra och saknar varandra när de flyttas…), men ibland blir det ju av olika orsaker tvunget för att det ska finnas sällskap till alla.

Just nu så består mina hanpar/-grupper av:

Bosse, 5½ år (har gått med honor men väldigt mjuk i sättet).
Alfonz, drygt 5½ år (har gått med honor men rätt mjuk i sättet).
Elvis, 2½ år (har gått med hona, för mig "normalt" hanig).

Marvin, snart 4 år (för mig "normalt" hanig).
Ansgar, ca 2½ år (rätt hanig av sig, på gränsen till vad jag tycker är okej).

Emil, drygt 4½ år (har gått med hona, rätt hanig en period efter att han gått med hona, annars för mig rätt "normalt" hanig).
Harry, drygt 3 år (rätt hanig av sig, dock inte lika hanig som Ansgar).

Alfonz och Elvis bodde ihop innan Elvis flyttade ihop med Alice. Bestämde mig då för att låta Alfonz bo själv under de veckorna eftersom alla grupperna fungerade så bra och det annars skulle bli två omflyttningar med bara några veckor mellan.

Bosse bodde med Emil och Harry men fick en infektion i ena tassen vilket gjorde att han fick problem att gå och behövde smärtstillande, vilket gjorde honom lite slö och det resulterade i att Emil och Harry var taskiga mot honom (han hade även problem att komma åt maten eftersom buren var för stor för honom då han hade problem att gå). Flyttade honom då till en egen bur i en vecka och tassen blev bra. Bestämde mig då för att testa att flytta in honom till Alfonz istället och det gick bra (gjorde på ungefär samma sätt som när jag satte in Elvis till dem igår).