Skulle tro att det är åldern.
Morris började med så när han var runt 5 år gammal.
Han fick pellets, bra hö, havre och grönsaker men hjälpte inte :(

#1 Det är det jag misstänker också. han har fått skörare tänder nu på äldre år också som börjat gå av till och från.. Därför jag håller extra koll på hans vikt… Men eftersom han gått ner så ofantligt mycket så misstänker jag att tiden börjar närma sig :'( vilket absolut inte är det jag vill… Ser han knappt äta av höet… Det är det som är det jobbigaste… Han lägger sig mest i det eftersom det är varmt. Eller så lägger han sig under alla filtar…

#2 Nej det är jobbigt :( Morris åt ganska bra fram tills sista dagen, då ville inte han ta sin vitkålsbit eller broccoli som han annars älskade och ingen Morris som pratade med mig heller, då visste jag att det var dags :(

#3 Aragorn har blivit mycket lojare, trodde att det berodde på vädret men har insett nu att det är åldern som börar ta ut sin tid… Speciellt med tanke på att han går ner i vikt också… Jag hatar när något sånt här händer… speciellt med denna lilla krabat då han har en speciell plats i mitt hjärta… Nästan så att jag börjar gråta bara av att tänka på det.. :/

I helgen försökte vi ge han jordgubbar, eftersom han älskar det… Men det var knappt att han ville äta den… Efter mycket om och men käkade han en liten bit… Men det var inte mycket…

#4 Kände samma med Morris :( Han var mycket speciell för oss.
Man kan bara hoppas att det vänder men vid den ålder gör det nog inte det :(

#5 Nej det är så jag känner också. Och Aragorn är ju trots allt 6 år…
Aragorn beter sig mer som en kanin än ett marsvin, därför han är så speciell för oss eftersom han är lite för "dum" för att vara ett marsvin egnetligen :p

#6 Hehe ja Morris han kom ju till oss vanvårdad osv (du har nog läst tråden om det bland annat?). Och blev helt underbar sen.
Vissa sätter sig fast i ens hjärta så är det

#7 Jo den tråden har jag läst! Helt underbar berättelse. 
Aragorn föddes på min skola och köptes av två kompisar till mig, så jag har sett honom sedan han var mycket mycket liten. När vi sedan tog studenten ville inte deras föräldrar betala för djuren så jag tog hand om dem istället. Han bodde med en kanin (därav hans beteende) men det gick inte att sära på dem eftersom kaninen slutade äta så fort de var ifrån varandra, hon var som hans mamma nästan. Sedan dog kaninen för typ ett år sedan och jag skaffade fler grisar som sällskap till honom.. :)

Nu har han fått krukpersilja! En stor favorit hos honom, han åt upp alla blomhuvuden som var tänkt till han och hans burkompis (men den andra vägrade äta det xD) Och nu har jag även plockat in lite grenar åt dem utifrån som han mumsar på. Så han äter iallafall..

#8 Tack :) (eller vad man skriver? hehe)

Åh skönt att han kom till dig!

#9 Det är det enda som gör att jag är glad och lugn. Jag vet att han har haft ett mycket bra liv och att han älskar oss över allt annat - det är en mycket bra på att visa ;)

Lilla farbrorn.

#11 Ja åldern börjar ta ut sitt. Får hoppas att han blir piggare efter ett veterinärbesök för undersökning av UVI. Hoppas att han går upp i vikt efter det igen